✯ ✯ ✯ ✯ ✯ ✯ ✯

Awesomeness

2011-12-02T08:38:00.000+01:00

–Börsen reagerar på en förväntan att det väntas åtgärder som kommer hämma tillväxten, som att skatterna måste höjas för att få ordning på landets ekonomi. Det gillar inte börsen, säger Robert Bergqvist, chefekonom på SEB.

...

Kreditvärderingsjättarna låg pyrt till i samband med finanskrisen 2008. I vissa fall beskylldes de för att ha bidragit till att orsaka krisen genom sina kreditbetyg. De delade bland annat ut toppbetyg till banker, som Lehman Brothers som sedermera gick omkull och till finansiella instrument som visade sig värdelösa och inte gick att sälja. Men, och detta är ett stort men, om de lyckas hålla sig oberoende och kunniga så är de oumbärliga menar Robert Bergqvist.

http://www.dn.se/ekonomi/kreditbetygsbjassarna-far-marknaden-att-skalva

inte awesomeness alltså

Googlar på "utveckla affärsidé"

2011-11-22T16:32:00.002+01:00

I en av de första träffarna finner jag detta:

Det bästa sättet att förstöra ett nöje eller en hobby är att göra det till ditt liv! Försök istället att hitta en affärsidé som du har förutsättningar för att skapa ett livskraftigt företag av, det behöver definitivt inte vara i en bransch du gillar utan det kan till och med vara en fördel om du inte är så emotionellt involverad i själva branschen utan mer har ett finansiellt intresse.

Det fortsätter:

Känn vart vinden blåser!
I tider av förändringar i samhället så finns det mycket pengar att tjäna för dem som är först ut i marknaden, tänk på oljebolaget Shell Company som började som en liten butik för att sedan importera snäckor från mellanöstern och till slut blev ett av världen största oljebolag.

Lite mer:

Att starta ett vårdföretag för äldre kan tyckas klokt med tanke på hur många gamla det kommer att finnas inom ett par år, men med lite forskning om samhället omkring oss så finner vi att stat och kommun erbjuder tjänster som – även om de kanske inte kan motsvara den kvalitet vi tänkt oss – gör att marknaden begränsas till det fåtal äldre rika som kan tänka sig att betala extra för privata tjänster.

Också lite lustigt citat:

Konkurrenterna är dina vänner!
De hjälper dig inte bara att hålla dig på dina tår, de är också en indikator på om marknaden är bärande för ditt företag eller inte.

Gotta love the system.

Apropå inte detta. Vi har letat bostad länge nu. Till och med varit inne på the dark side, bostadsrätt. Till och med budat en gång. Nu har vi äntligen kommit fram till det enda rätta: Att en bostadsrätt inte är nåt annat än en nödlösning. Innan vi börjar skänka några tusen till en bank varje månad så ska vi göra allt vi kan för att få tag i en hyresrätt. Bostadsmarknaden är ondskefull. Mäklarbranchen är ond. Jag vill inte bo i en osympatisk bostadsrätt kantad av inbillad makt över boendet. My ass alltså. Fy fan.

5

2011-11-08T10:38:00.002+01:00

jag vet inte om det är ont eller gott
men det gör mig helt sjukt jävla
... stolt?

Kläder

2011-09-21T15:58:00.000+02:00

Det ligger så nära till hands för mig att tycka synd om mig själv. Jag ser ingen framtid, jag har inga drömmar, jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Finner ingen mening med något. Inte ens att baka muffins. Det blir ju gott men det är ju bara sött och jävligt. En muffins och jag ångrar mig, äcklad av hur söt och sliskig den är. Och jag har ju börjat träna. Var hos frisören idag. Blev typ ingen skillnad. Vet inte vad jag hade förväntat mig. Ett nytt jag? Ett snyggare jag? Det är ju bara patetiskt. Nåt knas med mina förväntningar förelåg i alla fall. Skäms över att jag har en lägenhet som jag inte bor i. Men framför allt, jag har ingen dröm, ingen vision. Inte om mitt liv och inte om samhället. Annat var det för Karl Marx.

Du är din egen lyckas smed. Finns en större lögn? Hmm, ja kanske att privatiseringar är bra för samhället. Men det är kanske skillnad på att vägra köpa idén om att vara sin egen lyckas smed, och att dra på sig en offerkofta och leva i att livet är hopplöst. Jag har en jävligt tight kofta. En bitterfitta i offerkofta. Känner mig dessutom helt jävla dum i huvudet, som att jag blivit så mycket dummare på bara några månader. Och som vanligt att jag haft min peak. Tror bestämt att detta är min egen konstruktion.

Jag måste väl ha en dröm? Jag är ju full av idéer och åsikter om världen och livet. Vad drömmer jag om? Lycka. Glädje i vardagen. Givande arbete. Roligt arbete. God mat. Större kök. Att ha råd att gå ut och fika, äta, dricka med vänner. Krossat patriarkat. Nolltillväxtsamhälle eller negativ tillväxtsamhälle. Bostäder åt alla inklusive mig. Skuldfritt samhälle. Krossad köttlobby. Krossad mjölklobby. En värld utan gränser. Djurens befrielse. Ett samhälle där bilen är ett fjärdehandsval för alla efter fot, cykel och kollektivtrafik. Ett Sverige med socialistisk regering. Socialismen. En decimering av nationalekonomin som akademiskt ämne samt en förflyttning av nationalekonomin till disciplinen idéhistoria. Att människor slutar vara så jävla ytliga, slutar konsumera så jävla mycket skit och börjar göra nåt kreativt i stället, eller nåt verkligt samhällsförbättrande. Att folk slutar tro att borgerlig politik är en bra idé. Att idén om konkurrenssamhället byts ut mot en idé om ett samarbetssamhälle. Att det inte ska gå att välja miljöfarliga ohållbara produkter i dagligvaruhandeln. Globala skatter, global omfördelning.

Är det så mycket begärt liksom och hur omsätter jag detta i praktik och nu klickar jag på "publicera inlägg", hejdå.

le

2011-08-22T09:45:00.000+02:00

jag behöver verkligen ordna upp mitt mentala liv. förra veckan började jag, på inrådan av min bästa kusin, äta råa måltider. eller, jag fuskade lite grann med rostade jordnötter. utöver det, rå.

*paus för att kolla vädret på smhi* *långtidsprognosen* *jag är intresserad av fredag-lördag i stockholm* *fredag såg inget vidare ut*

*paus två för att kolla på bilder av hund*

jo bra helg. oerhört långsam. har varit positionerad i horisontalläge merparten av tiden. druckit lite öl. träffat väldigt många vänner, men väldigt kort. håller fast vid meningen jag uttryckte för ett tag sen. det är andra som spelar roll. mina vardagar är jag väldigt ensam eftersom jag inte har några kollegor och arbetar hemifrån. drömde för övrigt att jag hade skrivit klart min c-uppsats i natt. så sjukt härlig känsla. synd att det var en önskedröm. men i alla fall. finaste vänner. som jag träffar alldeles för sällan. jag hoppas vi rycker upp oss snart...

2011-08-17T14:40:00.001+02:00

mening? det märks ju inte.

dagens

2011-08-17T09:52:00.000+02:00

kan en träna med glasögon? alltså... typ på friskis och svettis. eller bör jag räkna med träningskort + synundersökning för linser + linser? och förmodligen också + träningsskor. och c-vitaminer? jag bryr mig ju helt uppenbart inte om att ge min kropp c-vitaminer. jag borde flytta till ett land där det växer kiwi. eller till ett ställe där jag har en plånbok. det är dumt att sprida ut sin plånbok över stockholm när den behövs i min hand. ska dricka upp mitt kaffe och sen äta äpple. och sen vänta ett tag med att borsta tänderna så att jag inte borstar bort dem. stackars tänder. ja och jobba. ska börja jobba för dagen. och styra upp mitt liv. det säger jag visserligen mig själv varje dag. men en c-uppsats. vem bryr sig om en c-uppsats? hur svårt kan det vara?

meningen med livet

2011-08-15T09:37:00.001+02:00

verkar befinna mig i konstant livskris. å andra sidan börjar jag bli van.
nervös nästan hela tiden men ännu mer sökande. jag söker fan efter mening. jag ser så lite mening. en klok person sa mig några kloka igår. jag åkte pendeltåg och hällde ut en stor hög existensiella frågor om mening på sätet framför. han sa egentligen något som är väldigt enkelt, men det är väl så de kloka personerna är kloka. att insikten om att det är helt meningslöst att leva, lika gärna bör kunna vara en insikt om att livet är en helt osannolik chans en fått, som det bara är att ta vara på utav helvete. det är ju helt osannolikt att en lever.

varför träna? vad är det för vits med att motionera? för vem? frågade jag. han sa att du mår bättre av det. fair enough. så enkelt.

men är det inte patetiskt att tro att ens liv ska bli bättre av så triviala saker som att bo lite närmare stan, bo lite större, inreda lite fint. ? jo, svarade han. det gör ingen skillnad på det stora hela.

och målen. målen här i livet. hur vaskar en fram sina drömmar? jag har inga drömmar, jag har väl aldrig haft drömmar? jag drömmer om att vara lycklig men lycklig är jag ju, på många sätt och vis. men jag ser ingen mening. varför lever vi? det enda svar jag kommer fram till, är: för varandra. det är ett jättekonstigt svar i svarets bemärkelse, men andra är det som gör livet. och hundar. och katter. och alpackor.

Flash flash

2011-08-09T12:18:00.000+02:00

Den här kommentaren fick jag på mitt förra inlägg:

You got good points there, that's why I always visit your site, it looks like you are an expert in this field. keep up the good work, My friend recommends your site.

Den anonyme kommentatören tycks ha raderat sin post, tyvärr. Skönt att jag i alla fall är erkänd expert på området pingpongtennis. Med mera...

Har just nu en väldigt stark känsla i kroppen utav att vara på transportsträcka, att jag liksom har börjat springa mot nåt nytt och att jag försöker trassla mig ur alla klibbiga trådar från det som varit. Jag har sagt upp alla Com Hem-abonnemang jag har och ersatt dem alla med ett mobilt bredband. Jag har sagt upp mitt mobilabonnemang och kommit över en bättre begagnad iPhone. Köpt ny dator. Jag har tömt min dammsugarpåse och därmed gett dammsugaren sin sugförmåga åter. Inhåvat gamla skulder. Jag har använt min semester bland annat till att mentalt och praktiskt ställa in mig på att flytta ifrån min lägenhet i Handen. I skallen håller jag på och klipper banden genom att förstärka allt negativt med min lägenhet (typ silverfiskarna, att det tar 40 minuter att komma till stan, personen som varje solig dag står ute på gården och gormar åt sina barn, den storrökande grannen som förpestar balkongen, de evigt kalla golven, de fula golven, den måttligt imponerande tvättstugan...). Praktiskt har jag rensat ur garderoberna igen och gjorde mig denna omgång av med sex fulla kassar kläder (varav hälften jobbkläder som slängdes och hälften fina, hela kläder som fick flytta till Stadsmissionen). Jag har också rensat källarförrådet på allt som inte var mitt. Dvs nästan allt. Har gjort mig av med de balkongmöbler som inte var mina. Känner mig liksom redo att köpa flyttkartonger och tidningspappra in mitt porslin. Har dock ingenstans att flytta men jag anser att jag kommit en bra bit på vägen. Jag jobbar halvtid i en projektanställning som löper ut den sista februari och innan dess tänkte jag vara klar med en C-uppsats också, på något jäkla vänster. Vet inte ens vad jag ska skriva om. Men därefter ligger liksom framtiden för mig. Jag är nästan inte bunden till något då. Endast ett styrelseuppdrag i SMMI (som jag under anställningstiden är ledig från). Eller fan, två styrelseuppdrag är det... Svenska Ekodemiker också, som vi ju måste lägga ner om det inte skulle dyka upp styrelsekandidater ur tomrummet.

Läskigt med allt. Skönt i alla fall att inte vara ensam. Förutom på arbetstid, då.

Hur betraktar du din stat?

2011-07-14T20:13:00.002+02:00

Skulle väl säga att jag är en hyfsat stabil tjej med normala problem. Vill öppna med detta så att vi slipper oklarheter och rätar ut frågetecken.

Åsikter i allmänhet från hyfsat stabila tjejer med normala problem:
• Man kan inte skriva en låt som heter "Lilla lady"!!!!!!!!! Enligt Wikipedia handlar låten om att aldrig vara nöjd - typiskt "små rosor" och "små ladies" att aldrig vara nöjda. "En liten ros med ett hål i sin själ, som gjorde rätt men av dåliga skäl" ... "Hon hade guld nog att bygga ett berg, men lilla rosen hon saknade färg" och bästa refrängen: "Lilla lady, hey, lilla lady, lilla lady, hey, lilla lady, lilla lady, hey, lilla lady, lilla lady, hey, lilla lady". Man kan inte heller heta Daniel Adams-Ray, vara kompis med Oskar Linnros och låta exakt som Oskar Linnros. Och skriva en låt som heter "Lilla lady". Gjorde han nånsin nåt bra i musikväg tidigare så är det GLÖMT NU

• Mens är en kvinnofälla

• Pingpongtennis, alltså

heter inget annat än pingpongtennis. Kanske känner du dig mer bekant med beach tennis eller strandtennis? I så fall tycker jag du ska smaka på pingpongtennis och tänka på sporten "beach tennis". Visst är det perfekta namnet för denna sport just pingpongtennis? Hur ofta spelar man det ens på en strand liksom, och framför allt, vill vi vara begränsade till att spela det på en strand? Och vill vi att sporten ska associeras endast med tennis när det finns fler slående likheter med pingpong? NEJ! Lär om, lär in pingpongtennis. Och ring om du vill spela en match, jag står i princip ALLTID redo!

• Almedalsveckan är en festlig tillställning. Jag var där och gjorde succé med Köttfri måndag och Svensk mat- och miljöinformation. För egen del var jag väldigt fokuserad på arbetet med våra programpunkter. Vid första programpunkten inledde jag och Camilla Björkbom från Djurens Rätt och vi styrde även diskussionen efteråt. Vid andra programpunkten höll jag och Siri föredrag om hur osvensk den svenska maten är, och gjorde en obehaglig djupdykningen i Brasiliens sojaplantager och rancher. Tredje satt jag i publiken och tittade på när andra höll en presentation som jag och Siri satt ihop - mycket märklig känsla. Sen njöt jag när Sarah Säll briljerade i sin presentation om miljöskatter på kött. Fjärde programpunkten var jag en simpel deltagare. Det var en workshop. Vi pratade om banan och det var väldigt bra! Mosad banan var också konsistensen i mitt huvud. Femte och sista programpunkten inledde jag med en kort presentation och sen höll Sarah Säll sin berömda låda. Därefter modererade jag panelsamtalet mellan fyra politiker. Helt ny erfarenhet. Tydligen lyckades jag se ut att lyssna och vara 100 % engagerad i samtal och frågor, men i själva verket var jag helt fokuserad på att skipa rättvisa i fråga om korrekt talarlista och fördelning av talartid. Därefter var det dags att ta färjan hem igen och jag gick på högvarv - så högt varv att jag inte såg det järnstaket som jag hade rätt framför mig och följaktligen knäade i kanske 18 km/h. Ser nu ut som ett mosat halvruttet plommon på mitt knä. För tydlighetens skull: Med denna punkt vill jag föra fram åsikten att Almedalsveckan är en festlig tillställning.

• Det borde finnas en åldersgräns på Eric Saade. Han bör ej tillåtas hålla låda i etern förrän han fyllt 30, dvs om nio år. OBS, hans musik kan få spelas i radio - han får bara inte prata själv och absolut inte välja musik. Och absolut inte prata.

• Fem toasters just nu: Harry Potter-filmmaraton. Uppladdning inför sista filmen is on.

• Jag bor i Handen. Det är ett ganska bra ställe. Det finns två problem: 1) Det bor silverfiskar i mitt hus 2) Det är jäkligt långt till det mesta. Problem 2) får konsekvenser på min psykiska hälsa. Jag blir nämligen helt galen av att behöva planera så många dagar framåt hela tiden. Varför då kanske du tänker, jo för att Niclas och jag gör gemensam sak av våra frukostar, middagar och val av sovplats, med den naturliga lösningen att vi bor lika mycket hos mig som hos honom. Dvs vi bor ihop i två ettor, kan man säga. Jag är mycket skeptisk till att bo ihop med nån i en etta igen. Så därför steker det ju att vi har två. Men vi har ingen ordning på någonting, ingen struktur i när vi bor var och ingen planering whatsoever. Det gör ont att erkänna, men jag har aldrig slängt så mycket mat någon period tidigare i mitt liv, tror jag. Den blir liksom dålig om den inte äts upp, vilket händer om ingen är hemma. Och, och!, vi är båda eviga packåsnor, eftersom vi aldrig vet vilka infall vi får. Det är jättedåligt att vara på ett ställe och vilja göra nåt som kräver gympaskor, när gympaskorna är en timme bort. Det blir väldigt besvärligt. Bättre då att vara packåsna. Men. Så jävla jobbigt är det. Framför allt jobbigt att begränsa sin spontanitet för att man måste tänka hundra steg framåt. Det är förstås inget tvång men det ligger i min natur så därför blir det så. Allt detta var en onödigt lång inledning till själva åsikten som ska lyftas i denna punkt. När man börjar tröttna på silverfiskar och långa avstånd och att vara packåsna och att ha två hem, så faller det sig naturligt att snegla på alternativ. Jag är ganska rädd för att flytta ihop men ser också väldigt många fördelar med det. Min rädsla grundar sig i mina erfarenheter av att bo två i en etta. Det är för litet och när jag gjorde det tog det slut och i mitt förenklande huvud har den lilla lägenheten fått utgöra en delförklaring till att det tog slut. Men det är ju verkligen jättedumt att bygga en rädsla på detta. Jag tycker att man ska bo ihop om man vill det och när det känns roligt och bra. Inte hålla på och vänta på världens bästa läge bara för att det är lite läskigt. Så sjukt typiskt mig att vara rädd och försiktig. Detta var en onödig fortsättning på den onödiga inldeningen till själva åsikten. Den handlar om hyres vs bostads. Mycket gör mig förbannad, däribland bostadsmarknaden. Den är dum i huvudet och svårt sjuk. Asså det var detta och enbart detta som det här blogginlägget skulle ha handlat om (se den för inlägget så missvisande inläggsrubriken för hint om detta) och nu är jag så trött på den här långa inledningen att jag inte ens orkar skriva vad jag tänkt. Så jag nöjer mig med detta: Bostadsrätt = makten förflyttas inte till individen utan till banken. Jag hatar alla banker utom JAK-banken. Typ

• Nån borde tala om för Eric Saade att det inte passar att säga "vi ses" i radio när detta avser kommande radioprogram.

• Boombastic av Shaggy. Googla texten. Det är världens bästa låttext.

HEJ DÅ FRÅN EN GLAD TJEJ SOM ÄR LITE TRÖTT! :)

Enmånadsintervall = bra intervall

2011-06-30T14:48:00.000+02:00

Speciellt med lite ångest i magen, lycka i hjärtat och en vecka kvar till semestern. Med ett ton axelbörda kvar att ro hem...

Dom ba göre

2011-05-30T09:19:00.002+02:00

Det som hänt Ola Lindholm

2011-05-08T15:21:00.001+02:00

En sak till vill jag kommentera, och det är allt jidder runt Ola Lindholm. Expressen har hängt ut honom som knarkare och det är polisen som släppt uppgifter till Expressen. Hela grejen är sjuk och jag känner avsmak inför hur Ola Lindholm har behandlats. Jag delade hans blogginlägg på Facebook eftersom jag ville att fler skulle läsa det. Sen tänkte jag att fan, nån borde starta en Facebookgrupp, nån borde starta ett upprop för honom, jag borde ringa Kamratposten och vädja till dem att behålla honom som chefredaktör. Sen tänkte jag ett steg till. I det här fallet är det jävla pajaspoliser som borde kickas från sitt jobb och det är jävla pajasjournalister som skadats grovt av sitt jobb så att de tappat förmågan att känna medlidande, att kunna stava till personlig intregritet och respekt, som gör vadsomhelst för att sälja lösnummer. Men kamrater, enskilda människor är inte problemet här. Poliserna och journalisterna är idioter men det hjälper ingen att de får betala skadestånd för vad de gjort. Skadan är redan skedd. Det här är inget annat än ett resultat av ett samhällssystem där profit går före granskande journalistik inom mediavärlden, där rättvisa är när våldtäktsmannen sätts bakom lås och bom istället för att förebygga roten till våldtäktsmannens problem, där övervakning och höga murar är vad som anses ge skydd åt medborgarna snarare än medmänsklighet och solidaritet. Svenska samhället är ett kallt samhälle. Svenska samhället är ett kapitalistiskt samhälle. Svenska samhället är rikt i kvantitativa ekonomiska termer på bekostnad av arbetarklassen, människor i nästan alla andra länder i världen, djur och miljö. Här agerar vi inte för att stoppa miljöproblemen eftersom det är för dyrt - och denna myt försöker borgarna tuta i oss alla på alla möjliga områden. Det är lögn. Ursäkta stickspåret. Det system där Expressen måste sälja lösnummer och förstöra människors liv för att överleva, det är det system som är roten till det Ola Lindholm blivit utsatt för. Det system där en polis har moral och sån inställning till sin del i rättssäkerheten att hen kan sälja en story till Expressen för att tjäna en extra hacka - korruption, om det är så det gått till - det är roten till det Ola Lindholm blivit utsatt för.

Det nya livet, version 22.1

2011-05-08T15:19:00.001+02:00

Det känns lite grann som att jag äntrat en ny fas i livet. Lite klyschigt, I know. Men sådant är livet ibland. Rätt ofta, till och med. I alla fall mitt liv. Det är väl hela grejen med klyschor? Jag har liksom fått ett jobb och börjat jobba. Jag fick höra att urvalsprocessen till jobbet var ganska hård men att det föll till min fördel på min kompetens. Är inte det precis vad man vill ska hända när man söker ett jobb? Det här jobbet täcker nästan exakt vad jag i vanliga fall gör ideellt. Jobbet är på halvtid. Jag jobbar fyra timmar om dagen och jag får ut lite mer än jag fått under min studietid, dvs lite mer än fullt studiebidrag och fullt lån från CSN. När jag jobbat klart för dagen har jag resten av dagen på mig att disponera för ideellt arbete och såna där vanliga livssysslor som att trivas, vila, förebygga kaos, umgås, träna, roa sig, filosofera, läsa. Okej att jag inte är klar med mina studier, jag har en C-uppsats kvar. Det är inget jag tänker på jättemycket, men jag inser förstås att C-uppsatsen bör skrivas inom kort och inte skjutas upp alltför länge. Min plan är att skriva den parallellt med jobbet i höst. Alldeles nyss fick jag en idé om hur jag faktiskt skulle kunna smalna av en C-uppsats om köttskatt: jag kan titta på en extern effekt som går att beräkna i termer av utsläpp och kostnad för rening. Eller så kör man nån lite spexig (eh, bra ordval om nåt allvarligt där) extern kostnad som till exempel sjukvårdskostnader i någon form. Helst hade jag tittat på regnskogsskövling men jag tror det är hopplöst svårt att skatta kostnad för. Får fila vidare lite på det här tror jag. Det nya livet var det, ja. Jag glömmer av att jag inte är klar med studierna och känner att jag gör något riktigt och något som är så jävla bra. I fredags diskuterade jag köttskatt med en väldigt relevant folkpartist - något jag inte varit i närheten av att göra typ nånsin, nästan. Eller jo, men ja. Det känns bra och rätt.

Grannarna är ute på gården och grillar kött. Mina fördomar växer när ölmagegubbe bossar över grillen och omsorgsfullt pillar med sin muskelbit på gallret. Samtidigt blir jag fett varm i hjärtat över att de umgås och utnyttjar ytan och att barnen leker och alla får vara med.

Med det nya livet kommer som vanligt med mina påbörjade nya liv nån form av kris kring vad jag faktiskt gör av min tid. Senaste året har varit orimligt med alldeles för lite vila och ledighet. Men jag är väl lite sån - jag får panik om jag inte gör något som jag tror är samhällsförbättrande. Ända sedan jag var riktigt liten har jag hållit på på samma sätt. Jag var bussvärd, kamratstödjare och satt i nån form av elevråd i låg- och mellanstadiet, jag satt i elevråd och matråd i högstadiet, jag var med i Haninges ungdomsråd under större delen av högstadiet och en bit in i gymnasiet, blev skickad och utvald hit och dit som elevrepresentant och delegat i olika tuffar grupper. Och sen började jag engagera mig i Djurrättsallianden där jag höll mig kvar i några år. Började plugga på högskola, halkade in på SMUF och Svenska Ekodemiker och har arbetat mig sönder ever since. Och nu är det SMMI, Köttfri måndag och Svenska Ekodemiker. Och ändå önskar jag verkligen att det fanns utrymme för partipolitisk organisering, jag har ett oupphörligt sug efter att spela musik och sjunga, jag saknar verkligen uppstyrt tränande och jag önskar jag kunde engagera mig ideellt som tränare i friidrott eller barngymnastik. Och fan vad jag vill dansa. Jag vill verkligen dansa. Typ fristående, då. Graciöst, gymnastiskt och showigt i en kombo som bara ett truppgymnastik-fristående förmår få ihop. Känns som jag borde kommit på det här lite tidigare. Idag var jag ute och sprang (tredje rundan för året - orkade jogga i 16 minuter, och det är ändå fem minuter mer än förra rundan...), och när jag kom hem körde jag ett för mig väldigt brännande tungt bålstyrkepass. Sen tänkte jag att jag försiktigt, försiktigt skulle känna efter var jag har min vighetsnivå just nu. He. Kanske inte riktigt vad den en gång var. He. Kanske inte alls vad den en gång var. Men jag är ändå lite imponerad och nöjd över min kropp, som redan efter årets tredje bålstyrkepass visar konturer av magrutor i övre delen av magen. Och som avancerar i löpspåret med att runda ett orka springa i 6 minuter, runda två i 11 och runda tre i 16. (OBS det är en svinjobbig löprunda, extremt kuperad, bara så ni vet!) Och - jag tycker ändå att min spagat (som jag definitivt inte trycker mig ner i, det vore jättedumt) är acceptabel efter att inte ha tänjt på tio år.

Varför kommer den här gymnastikgrejen tillbaka till mig? Jo, för att jag var på min gamla gymnastikförenings våruppvisning igår. Blir knäpp av sådant. Jag satt och granskade tekniken på den nya tidens motsvarighet till det voltgolv vi hade. Helt annorlunda, ser det ut som. Och jag förnam känslan av en perfekt flickis-salto. En perfekt hjulning-flickis. Till och med ett perfekt ljushopp. Funderade på om jag skulle kunna göra det idag. Ett ljushopp, alltså. Min kropp är ju helt förslappad jämfört med förr. Jag känner fläsket röra sig på skinkor och lår när jag joggar. No good, jag vill känna mig som ett spänstigt, explosivt kraftpaket när jag rör på mig.

Så då återkommer jag liksom till det där med vad jag gör av min tid. Vad är viktigast? Att få uppleva den enorma peppen av att stå på ett tävlingsgolv igen, att känna euforin av att komponera ett riktigt bra stycke musik eller att slåss mot högheten i kampen för miljö, människa och djur? Vad är viktigast - jag eller vi? Det är sjukt svårt att svara på. Och nu orkar jag inte skriva mer för jag sitter på min balkong och får huvudvärk av fina solen.

Ja ja!

2011-04-25T10:55:00.000+02:00

Jag lever fortfarande! Hurra för det.

halva

2011-04-03T16:14:00.002+02:00

en stadgeprop klar, en to go
en verksamhetsplan klar, en to go

två timmar kanske?

Blä.

2011-03-29T12:15:00.000+02:00

Jag har helt sjukt ont i nacken. Måste sitta alldeles stilla för att minimera smärtan.

Sista tentan imorrn. Kanske någonsin. Vem vet.

Fett att göra innan denna vecka är slut. Gissning: Jag blir sjuk på torsdag och ligger deckad hela helgen, men måste ändå jobba.

Tappa fokus 3000

2011-03-20T16:17:00.001+01:00

Bevis #482547: Detta meningslösa blogginlägg

alla räkor heter roger

2011-03-14T09:42:00.000+01:00

förväntar mig dåligt betyg på det ännu långt ifrån klara arbetet. det känns ju liksom som att vi gjort ett bra, metodiskt jobb, och då borde det innebära att ingen annan tycker det.

den lilla

2011-03-10T00:33:00.000+01:00

strax ovanför pendeltågsstationen på vägen hem finns ett torg. på torget finns en restaurang, en typisk förorts-"kinakrog". i kväll, vid kvart i tolv när jag var på väg hem från tåget och passerade restaurangen, så kom i samma ögonblick två personer ut därifrån. restaurangen var stängd och metallgardiner täckte alla fönster. de två personerna - en kvinna och en man - kände jag igen som två av dem som jobbar på restaurangen. jag gissar att de äger stället och låste för kvällen. kvart i tolv. jag tänkte stilla klassförakt och funderade på hur många akademiker och medelklassmänniskor som skulle betrakta de två personerna med någon form av avsmak, som lägre stående. invandrare, dessutom. kände ett obehagligt sting av det själv och jag tror det är bra att erkänna för sig själv att man ibland tänker sjukt idiotiska saker. försöka spåra idiotin och försöka lära dumma huvudet att tänka mer korrekt. tusentals hundratusentals och miljontals människor bara i sverige jobbar med att knega, att driva samhället, att arbeta. att göra allt det jobb som akademikerna inte gör.

jag vill inte jobba på ica mer. jag vill inte jobba på restaurang. det finns inte utrymme för det, för det finns för mycket skit som är viktigare att lägga kraft på.

grattis sanna som har möjlighet att tänka så, jävla bortskämda lyckost. och tack. men vad skulle hända om alla tänkte så. ständigt denne immanuel kant. vem ska göra allt?

orkar inte analysera hela världen nu och låta ännu mer som ett jävla... asshole, men jag kom att försöka lista ut vad jag skulle göra. om det inte fanns några orättvisor, om det inte fanns något djurförtryck eller några miljöproblem. vad skulle jag vilja göra då? om jag inte kan svara eller om jag inte vill arbeta för samhället så vet jag inte om jag vågar kalla mig socialist längre. försökte ignorera den lilla extra pressen och verkligen tänka efter. i typ femton sekunder. kom fram till följande alternativ.

kock
lågstadielärare
sjuksköterska
musiker
personlig tränare-ish
kurator/psykolog

men det finns mycket som är världens roligaste. allt är så jävla kapitalistiskt eller överklass bara. har inget att komma med, bara töntiga tankar. har för övrigt glömt bort att dricka vatten idag. hej då.

Boulevarden

2011-03-06T16:58:00.000+01:00

imse vimse

att vakna och känna: hej lördag!

2011-03-05T07:20:00.000+01:00

det är härligt det. solen skiner, det är säkert skitkallt ute men det ser ut som vår :)

Natt

2011-03-01T23:04:00.000+01:00

Jag ska sova nu. Utan att skriva mina klyschiga tankar. Som är ett resultat av att allt är jävligt typiskt. Tackar ändå ödmjukt för mobilt inkilad glädje på kvällskvisten.

2011-03-01T20:53:00.000+01:00

tyst som i graven, utöver min surrande dator och jj i högtalarna. dubbla lager leggings, stickad kofta, halsduk, täcke och filt och jag fryser. lite ont i halsen. lite ont i huvudet. fattar inte vad jag ska göra. läsa? jag har precis bläddrat igenom innehållsförteckningen i en bok i tillämpad ekologi. jag blev kall. trött. sen tittade jag på en bild på en vegansk chokladfudgebrownie med tjockt lager glasyr och önskade mig nåt åt det hållet. kanske en kopp varm choklad. kanske sänker axlarna en mil också. och nacken. fattar inte att det ska vara så svårt att slappna av.

nej, det är inte roligt. alls, faktiskt. katter och hundar är bra.

2011-03-01T07:51:00.001+01:00

jag minns ingenting.

Att ligga lågt

2011-03-01T07:29:00.002+01:00

är en liten fest

mmmmmmmmmmmmmmmmmmh.

Salvation

2011-02-26T23:31:00.000+01:00

hands fucking down

2011-02-26T21:27:00.000+01:00

nä. jag är för fan inte ful. och jag är för fan inte dum i huvudet. jag har ett tillkrånglat huvud men vem har inte det. jag försöker mitt bästa. men jag har gjort det för länge så "mitt bästa" är en mycket låg prestation just nu. jag förtjänar det inte. jag bör få må bra. alla pantade idioter därute som inte ens reflekerar över flygresor till thailand och london och köttperversioner på sina tallrikar och som lever ett liv som om det inte fanns några problem, det är ni era jävla arslen som borde må åt helvete dåligt. ni borde bara gräva ner er i nåt litet hål nånstans och sluta fucka upp för alla som faktiskt försöker göra nåt vettigt av det här förbannade samhället. och jag förtjänar inte att ha brutalt dåligt samvete och skämmas och ha ont i hjärtat för att jag känner för mycket kärlek. det är helt orimligt. HÖR NI DET. hör jag det. sluta nu. den som inte kan hantera det får sluta hantera det. jag kan inte bestämma över mina känslor.

2011-02-26T20:26:00.002+01:00

jävla jävla jävla skit. jag kommer ingen vart. och jag blir mer och mer stressad. och får mer och mer ont i ryggen. och trängre och trängre hals. SKJUT! SKJUT MIG!

2011-02-26T19:59:00.002+01:00

mitt huvud är kört. sitter hemma som om jag hade tvångströja

"truth covered in security"

2011-02-26T13:14:00.000+01:00

eventuellt tycker jag synd om mig själv. jag tror att min ynklighet är självförstärkande. har svårt att koppla ifrån allt jag tycker synd om mig själv för, och se vad som egentligen är rimligt att göra.

jag känner mig väldigt ensam och törstar efter sällskap, men känner ett starkt behov av att vara ensam och lyssna på mina tankar.

jag är väldigt trött och vill sova och jag tycker det är jobbigt att resa mig ur soffan men jag fantiserar dagligen om att träna och svettas och få frisk luft.

jag känner så vackra saker så starkt men allt säger nej till mig.

nu ska jag skriva dagbok stängd för allmänheten.

Flirta

2011-02-24T16:28:00.000+01:00

Jag måste verkligen blidka mig själv för att åstadkomma något = må hyfsat bra. Idag gjorde jag massa oavlönat jobb samt duschade fram till lunch, sen lagade jag mat och åt och därefter var min plan att börja plugga. Men jag kände mig trött och då vet jag att jag antingen somnar eller läser en mening - loggar in på Facebook - loggar in på mailen - läser en mening - loggar in på Facebook - loggar in på mailen i en cirkel som aldrig upphör. Så kl 13.53 ställde jag ett alarm på 14.25 (behöver minst en halvtimme). Gav förstås lite lätt ångest eftersom jag samtidigt insåg att jag inte skulle börja plugga förrän halv tre, men det var lätt att slå bort. Somnade. Alarmet ringde. Snoozade. Alarmet ringde igen. Stängde av. Somnade. Vaknade 15.43. Man ba: yessss. Och då kände jag typ HELVETEJAGVILLINTENÅGONTINGSKJUTMIGgemignåt. Så jag gav mig sweet sweet sweets. De har jag ätit upp nu. Och nu bloggar jag. För om jag inte gjort detta, eller gör detta, så kommer det inte gå att plugga. Jag är så trött. I huvudet och kroppen. Uppfuckad rygg, trång hals, tryckande käkar och tillknycklat hjärta. Börjar ledsna totalt på det här tillståndet. Som känns som ett olösligt problem. Eller till viss del kommer ett balsamliv när SMUF är över, när SE är över och när C-uppsatsen är inlämnat. Men fuckin döden. Jag kan bara göra fel. Om jag inte börjar med mig själv. Och det är ju där jag försökt börja i 100 år. Men om jag gör det på ett nytt sätt. Då blir det åtminstone lite rätt. Kanske bättre med 33 % rätt än 100 % fel. Det hade varit så gött att fly fältet! Men så jävla tråkigt! Allt är orimligt och nu vill jag bara ha ett glas vatten och en kopp kaffe med sojamjölk i. Sen kanske, kanske jag klarar av att läsa de artiklar jag skulle läst igår. Fan, det blir en jävligt tråkig helg.

Men imorrn ska Siri och jag hålla föredrag, det blir kul! Hej då!

2011-02-24T09:22:00.002+01:00

varför är det så svårt? jag vill inte att det ska vara svårt när det är så lätt.

jävla hals*

2011-02-23T18:34:00.000+01:00

*precis som resten av världen ser jag tydligast symtomen och försöker behandla dem. givetvis vet jag, liksom resten av världen, att symtomen är löjeväckande att fokusera på.

ett hjärta till de fina

2011-02-20T13:13:00.001+01:00

här sitter man å myser med moby och man är alltså jag fast jag är förstås kvinna. i alla fall idag. hen. skit samma. lite arg på mig själv över igår, att jag inte ägnade en halv minut åt att reflektera över vad jag utsattes för och bara satte ner foten t-y-d-l-i-g-t. men alltså de andra människorna... fett fina människor jag känner alltså. det gör mig så glad. så fina. så fina. och den eviga frågan: varför ses vi inte oftare? och varför kommer jag alltid hem så sent när jag är på fest hos fredrik? och varför lyckas jag alltid hamna i politiska diskussioner trots att jag inte vill? kan inte hålla käften när folk snackar goja, uppenbarligen. kult!

nu ska jag fortsätta med det eviga gratisjobbandet. puss.

19° diff

2011-02-19T12:02:00.000+01:00

Min termometer visar +10°C. SMHI säger att det är -9°C. Känner mig lurad. Ska ändå ut på promenad. Till en lada. Med innehåll. Kommer nog inte hitta nåt. Men kanske. Hittar jag nåt. Ja. Hej då!

krafter

2011-02-18T09:18:00.000+01:00

varför får barnen astma?

gick och la mig vid nio, kunde inte somna, somnade, ställde klockan på sju, gick upp tjugo i åtta. dödstrött. upptäckte först då att jag börjar elva och inte tio. kändes ändå som en seger eftersom jag kan göra vad fan jag vill i kväll. och det inkluderar fan inte någon form av äventyr.

sånär som på en promenad ner i källaren. har rivit mitt hem. typ. lite överdrivet. sålde bokhyllan i onsdags. vände sängen. i morse skruvade jag bort limträbalk-ramen och drog med lite vägg. sjukt käckt. nu vet jag inte vad jag ska göra. tänkte att det är bäst att börja. huvudet först. det är jag ju jävligt bra på. not.

tror jag avslutar här och nu och återgår till att marinera mig själv i frågan om hur mycket jag kan unleasha på mig själv

Baby trashar bar. Genialt. GENIALT.

2011-02-16T21:14:00.000+01:00

Kära borgare.

2011-02-16T19:29:00.002+01:00

Citat ur Alliansens lilla röda.

"De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar."

- Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) i Svenska Dagbladet

"Hottentotteland"

- Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) berättar om vilka länder som kan tänkas behöva bistånd.

"I den svenska regeringsformens s.k. portalparagraf står det att 'all offentlig makt i Sverige utgår från folket'. Denna portalparagraf har ofta kritiserats för sin kollektivistiska grundsyn"

- Fredrik Reinfeldt och Per Schlingmann i sitt verk Stenen i handen på den starke.

"går man på bistånd kan man inte få allt det som den som har ett arbete kan skaffa sig. Då är det skäligt att man får tandvård så att man har tjugo tänder kvar - men där går gränsen för vad skattebetalarna ska ställa upp med."

- Thomas Nilsonne (m), ordförande för Täbys socialnämnd drar i Dagens Nyheter upp riktlinjerna för tandvården.

"Ingen delar svartmålarnas depressionsfaror. Ingen, möjligtvis med undantag för Pär Nuder, delar bedömningen att Sverige står inför en nära förestående bankkris."

- Finansminister Anders Borg (m) i en riksdagsdebatt i april 2008.

"Graffiti är till sin natur illegalt. Det här är inte konst."

- Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) i ETC.

"När några roffar åt sig på andras bekostnad, då protesterar vi."

- Moderate partisekreteraren Per Schlingmann på partiets framtidskonvent.

"Vi i Moderata Ungdomsförbundet är av åsikten att marknaden löser alla problem"

- Moderata Ungdomsförbundet i sin rapport Unga i Offentlig Sektor, sid. 27

"Allt som allt så är min bedömning att Pride är bland det mest homofobi-befrämjande som finns."

- Dag Elfström, ordförande för KDU i Östergötland kommenterar Pride-festivalen på sin blogg under rubriken "Hedonismens segertåg våldgästar ännu en gång vår huvudstad".

"Faktum är att det är en av världens mest liberala och öppna gränser. Invånarna i det som borde vara Palestina kan fritt röra sig till "grannlandet" Israel tre gånger per dag."

- MUF-ordföranden Niklas Wykman på sin blogg.

"[Jag] riskerar missa viktiga mail bland era massmail"

- Riksdagsledamoten Olof Lavesson (m) klagar på sin blogg över att närmare 5000 människor kontaktat honom med klagomål runt hans arbete i samband med FRA-lagen.

"Ändrar vi på det ena så finns det ingen anledning att vi ska tänka oss att det inte blir ändringar på det andra."

- Riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus (kd) förklarar att förbud mot samkönade äktenskap ska vara kvar eftersom man inte kan göra en lagändring där utan att det leder till en legalisering av äktenskap med både barn och djur. Från SR.

"Är det, och ska det vara, lagligt att på ett kön stryka på något som för exempelvis en hund smakar eller luktar gott, för att låta denna hund slicka av det som är påstruket på könet?"

- Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) i en riksdagsdebatt rörande lagstiftning mot sexuellt umgänge med djur.

"Det sänder fel signaler"

- Migrationsminister Tobias Billström (m) om varför papperslösa flyktingar inte ska ha rätt till sjukvård. Citerat i Allehanda.

"Idag får inte en människa dömas till fängelse om denne lider av en tillräckligt allvarlig psykisk sjukdom. Vi vill häva detta förbud. Fängelseförbudet för psykiskt sjuka bör avskaffas."

- Stockholms landstingsråd Kristina Axén Olin (m) och Christer G Wennerholm (m) i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

"Hyresgästerna ska inte vara med och bestämma om allmännyttan ska säljas eller inte."

- Bostadsborgarrådet Kristina Alvendal (m) svarar på en fråga om hyresgästernas inflytande över försäljningen av allmännyttan. Citerad av Mehdi Oguzsoy (v), styrelseledamot i Svenska Bostäder.

"Det är uteslutande LO som är det största hindret mot mer jämlikhet och mindre rasism i Sverige idag."

- MUF-ordföranden Niklas Wykman på sin blogg.

"I grund och botten är det en konspirationsteori."

- Riksdagsledamoten Fredrik Malm (fp) i en debatt rörande huruvida olja skulle vara en faktor i USA:s invasion av Irak.

"Vi sänker ju skatterna väldigt mycket för en väldigt liten grupp. […] [F]ördelningspolitiskt är det inte en åtgärd som jag satt upp på min lista över det jag är mest stolt över."

- Finansminister Andres Borg (m), om förmögenhetsskatten. Citerad i Flamman.

"…en rakryggad fritänkare som är värd vår beundran."

- EU-parlamentariker Charlotte Cederschiöld (m) om Silvio Berlusconi.

"I vårt land ställer arbetsgivaren villkoren och passar inte det får man väl söka sig till en annan arbetsgivare."

- Kommunalråd Bengt Germundsson (kd) i Smålandsposten om varför kommunens IT-avdelning ska ha rätt att läsa sina anställdas e-post.

"De bidragsberoende och passiviserade svenskarna […] [är] mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd."

- Dåvarande MUF-ordföranden Fredrik Reinfeldt i Det sovande folket, s. 52, Moderata Ungdomsförbundet, 1993.

"Att kvinnor har en lägre inkomst beror bland annat på att skatter och bidrag ser ut på ett sådant sätt att det inte tydligt lönar sig att börja arbeta eller att gå upp i arbetstid."

- Partisekreterare Per Schlingmann (m) och finansminister Anders Borg (m) förklarar könsrelaterade inkomstskillnader i en debattartikel.

"Gigantiska vinnare på förslaget är mångmiljonärer i riktiga lyxvillor. Äntligen ett politiskt förslag som faktiskt gör det bättre för dem som har gjort något bra och framgångsrikt. En eloge för det."

- MUF-ordföranden Niklas Wykman kommenterar på sin blogg slopandet av fastighetsskatten.

sov 00-09.20

2011-02-16T10:22:00.000+01:00

ska det göra ont att vinkla huvudet framåt? så att det känns som att om jag pressar på lite nu så knäcks nacken av på mitten som ett dött träd?

det sitter nog i huvudet, ett två tre bli lycklig.

2011-02-15T18:54:00.000+01:00

ska äta mat med far och bror. känns kul.

längtar jättejättelångt bort och till en annan värld och ALLT

Merde merde merde

2011-02-15T00:36:00.000+01:00

För övrigt hatar jag nog alla hjärtans dag, ja. Satt och uttryckte allt mitt förakt över Metros äckliga "vi är så uuuunderbart lyckliga"-sidor idag. Äckliga jävla kommersialisering av kärlek. Kanske är det avundsjuka. Kanske tycker jag synd om dem. Kanske ställer jag så absurda krav att puttinutt-gulligull på alla hjärtans dag är ungefär lika häftigt som att köpa ett kinderägg till någon vid påsk - alla kan göra det och big surprise. Även ungefär lika sunkigt också, eftersom det förra är bevis på att man köper handelskonceptet och det senare innehåller mjölk.

Bitter???????????????????????????????sweet?heart?

God natt säger jag, just hemkommen från ett sju timmar långt fullmäktigemöte i skolan.

"Fel tajming"

2011-02-14T14:51:00.000+01:00

"Timing is everything"

Blev upprymd när jag läste den lilla artikeln om kalkyler. Att jag kanske inte är dum i huvudet ändå. Det är jag förstås inte. Men det är lätt att känna.

Vissa människor ska man nog bara lyssna på rakt av utan att passera gå. Typ Anna-My.

Jag. blir. galen. hej. då.

Ironi

2011-02-04T15:08:00.001+01:00

!!!!

att vara ledare i en grupp som inte vill ha en ledare men som har en

2011-02-03T23:36:00.000+01:00

förra året var jag vice ordförande och väldigt skeptisk till struktur över huvud taget. jag ville ta bort styrelsen och ge alla samma ansvar och makt. sen blev jag ordförande. ironiskt. fast ironiskt räcker inte. det är ganska vidrigt. jag har aldrig tänkt på att avveckla styrelsen detta verksamhetsår. och jag vet inte om jag tappat de idéer jag hade eller om jag är berusad av makt, på nåt undermedvetet sätt. stadgarna i vår förening har skapat en förening där styrelsen har en väldigt stark roll. styrelsemötena ska, enligt stadgan, ske minst åtta gånger per år. styrelsen ska sammanträda på kallelse av ordförande eller vice ordförande, som också ska upprätta föredragningslista för mötet. styrelsen är föreningens verkställande organ. inte ett ord om medlemsmöten. i verksamhetsplanen står det att vi bör ha ett medlemsmöte per månad. men det är ingen som riktigt sagt något om att det skulle vara viktigt och det är ingen som, mig veterligen, efterfrågat möten över huvud taget.

antingen
1) är det helt enkelt så att det av olika skäl inte finns ett så stort intresse för att vara engagerad i just denna förening, eller så
2) bjuder dagens föreningsstruktur och -rutiner absolut inte in till engagemang.

först och främst vill jag säga att nu har jag verkligen fokus endast på allt negativt. och med negativt menar jag i det här fallet troligen att jag har ansvar för en extremt stor del av det löpande, administrativa och utåtriktade arbetet. men det finns en risk att det jag skriver nedan är orättvist. för det är verkligen inte bara jag som driver föreningen. kom ihåg. kom ihåg. kom ihåg.

om 1) är sant:
mitt program verkar flocka aktivister. det finns sjukt många bra, drivna människor med jävligt stora hjärtan, som är engagerade på olika håll. många är aktiva i mer än en organisation. givetvis sitter även flera sådana människor i styrelsen. jag är en av dem. och jag tycker allt engagemang är bra. alla gör sina prioriteringar och om inte vår förening hamnar så högt i en sådan rangordning så är det bara så det är. det skulle kunna gå att ändra på, det skulle gå att göra föreningen till en självklar och given del att arbeta i under studietiden. att jobba där man verkar. att göra det sant att vi är ett viktigt element på ett lärosäte fullt av studenter som ska vara med och bygga framtiden. samtidigt behövs vi alla överallt. det är inte konstigt om man tycker riksdagen är viktigare, eller gatan, eller djuren, eller barnen, eller skogen. det finns oavsett inga skäl för mig att bära någon form av skuld för att alla inte prioriterar föreningen. och det är enbart dumt att kämpa för att locka folk när det inte fungerar eller att stressa upp sig över att vi är få eller att delta i många projekt när kapaciteten inte räcker till.

om 2) är sant:
dåliga kommunikationskanaler. dålig uppdatering till medlemmarna om vad som händer. ordförande fixar dagordning och planerar in möten. styrelsen ses oftare än medlemmarna. styrelsemötena är mekaniska och tvångsmässiga. styrelsemötena behandlar mer än det finns tid för/mötena är alldeles för få. arbetsgrupperna fungerar inte. de aktiva medlemmarna försvinner till 90 % efter första mötet. och nu blandar jag ihop teori och empiri. men skit samma. jag har hela året funderat väldigt mycket på hur jag ska tackla rollen som ordförande. det är en helt ny erfarenhet för mig. förra året kunde jag glida runt på en räkmacka och slippa alla formaliteter som att kalla till möten och skriva möteshandlingar och se till att verksamhetsplaner skrivs och se till att valberedningen börjar jobba och komma ihåg att planera in årsmöte och ha ångest över revisorer. för det gjorde någon annan. nu fattar jag att nån jävel måste göra det, och det är grovjobb, skitgöra, och det involverar så jävla mycket makt. jag är mycket rädd för den här rollen. jag är mycket orolig för att jag är fruktansvärt olämplig på den här positionen. jag är rädd för att tjata på folk, jag är rädd för att jag ska uppfattas som hon som bara kräver, jag är rädd för att kräva över huvud taget. och jag är rädd för att jag styr precis allt. jag är rädd för att jag slutar vara mina vänners vän och i stället blir mina vänners jobbiga boss. det leder till att jag blir rädd för att maila, eftersom jag tänker att det kommer upplevas som att jag är jobbig. och jag avskyr att delegera, även om jag vet att det fungerar. men då blir det ju jag som bestämmer, och det vill jag inte. jag är ologisk på flera plan här. framför allt är jag ju dum i huvudet. fel nummer ett är att jag hela hela hela tiden glömmer bort att vi alla sitter på ett förtroendeuppdrag. vi gör det här tillsammans och vi bär alla ansvar. jag har rätt att kräva. och jag är dum i huvudet som inte mailar mailar mailar, om det är det jag borde. jag tycker ju att jag försöker. men det funkar inte. jag vet inte hur man gör. och stadgarna påbjuder toppstyrning. det är klart det blir konstigt.

alltså. jag tror det är mycket vanligt att kårföreningar har en viss medlemsbas men drivs av en kärngrupp som är lika med styrelsen. detta behöver inte vara något problem. endast en liten andel av alla människor aktiverar ju sig på ett vettigt sätt. men när det till och med är inskrivet i stadgan att just ordförande eller vice ska skriva dagordningen (som styr. för det ger så sjukt mycket koll. och det ger maktövertag.) så blir ju till och med denna lilla grupp toppstyrd. fast det är inte heller som att vi inte pratat om detta. jag hoppas jag varit tydlig med att vi gör det här tillsammans. ändå, när jag själv försöker stycka upp verksamhetskakan i rimliga ansvarsområden, så ser jag att jag gör/gjort alldeles för mycket själv. varför? vad? är? felet?

för övrigt har jag mensvärk. som hugger. känns som att nån sticker en nål i min galet ömma livmodertapp. skjut mig.

Hjärtat sätter stopp mer än det sätter igång min kropp

2011-01-31T08:22:00.002+01:00

Hjärnan sätter stopp mer än den sätter igång min kropp

God morgon-playlisten

2011-01-25T08:26:00.000+01:00

Jag har en God morgon-playlist som jag bara spelar alldeles speciella morgnar. Antingen sådana morgnar när hela själen är en fredad zon. Tänk julaftonsmorgon som sjuåring. Eller sådana morgnar när själen verkligen är i behov av att fredas.

På playlisten får jag höra till exempel Nina Simone, Django Reinhardt, Ella Fitzgerald, Johnny Cash, Aretha Franklin, Nat King Cole, Elvis Presley, Chet Baker.

Egentligen ska man inte ha några lampor tända, utan bara två ljus.

Jag visste inte att den här morgonen skulle bli en sån här morgon. Jag inledde med Television keeps us apart. Det var lika underbart som det förhoppningsvis verkar, men just nu tycker jag att alla låtar handlar om mitt liv och då är risken stor att jag förstör alla låtar i hela världen. En av mina favoritlåtar med Television keeps us apart var just idag som en sekvens ur mitt liv. Och det var fan inte läge för att mula in det hårdare. Så. Det blev God morgon-playlisten.

Och jag har kvar lite av den fortfarande. Friden. Den som infann sig efter ett par låtar. Jag hamnade i min dröm, den som finns i ett parallellt universum i min skalle som ligger i omedelbar anslutning till min uppfuckade absurda vardag. Och den är så tydlig än, känslan av min dröm. Den är så nära. Och så jävla långt borta ändå, när jag sitter ensam vid mitt köksbord och försöker tvinga på mig själv ett lugn jag endast kan få av en varm hand.

hjärtat slår som en hammare

2011-01-24T22:35:00.000+01:00

sjukt nog känner jag mig ensam. jag borde utnyttja ungdomsmottagningen medan jag fortfarande har åldern inne.

2011-01-17T10:47:00.001+01:00

tänk om alla skyddar sitt och allt dör.

2011-01-16T14:19:00.000+01:00

det är roligt att ha en oberäknelig pipleksak i halsen/bröstet. jag tror den knarkar och har kopplat ihop sig själv med mitt blodomlopp.

2011-01-15T21:08:00.000+01:00

you say potato, I say fuck you

Blindness

2011-01-15T18:26:00.000+01:00

Send us a blindfold, send us a blade
Tell the survivors help is on the way
I was a blindfold, never complained
All the survivors singing in the rain
I was the one with the world at my feet
Got us a battle, leave it up to me

Find us a trap door, find us a plane
Tell the survivors help is on the way
I was a blindfold, never complained
All the survivors singing in the rain
I was the one with the world at my feet
Got us a battle, leave it up to me

What it is and where it stops nobody knows
You gave me a life I never chose
I wanna leave but the world won't let me go
Wanna leave but the world won't let me go

I was the one with the world at my feet
Got us a battle, leave it up to me
Leave it up to me

Kocko

2011-01-15T14:08:00.000+01:00

Har mycket ont i ryggen. Tror det betyder att jag lever ovärdigt på jävligt många sätt. Vafan ska jag göra liksom. Jag kan inte springa baklänges. Det bränner kring solar plexus. Och i bröstet. Och jag har en konstant klump i halsen. Och jag börjar bli så jävla trött på det. Om jag bara skriver min tenta på fredag så kanske jag kan dra sen. Bara dra. Stänga av telefonen och börja om från början med allt. Så att allt inte är jävla skit mer. Sweet as fuck tycker jag det låter. Antar att jag ska plugga nu. Det är också kul.

välkommen in

2011-01-14T14:28:00.001+01:00

kära ångest, jag är väl alltid öppen för dig.

Kött och politik, unite please.

2011-01-13T14:42:00.001+01:00

Jag är inne på sluttampen av min femte termin på Miljö och utvecklingsprogrammet på Södertörns högskola. Det råder nog inga tvivel om att tiden på högskolan har varit den bästa i mitt liv. Den har förändrat hela mitt liv. Den har byggt om hela mitt liv.

Min hjärtefråga är sedan många år tillbaka djur. Från början är detta sprunget ur en djuretisk övertygelse, där jag - liksom nästan alla andra veganer - vänt bak och fram på synen på det vi alla gjort sedan födseln och det vi alla gör varje dag: det vi äter. Vi har på något sätt tagit till oss idéer långt ifrån normen, som säger att det är fel att döda och äta djur, att det är fel att utnyttja djur och oftast också att detta är värt att kämpa för. Vi har på en eller annan väg värderat upp de miljarder individer som inte får rum i definitionen människa men som ändå lever, har ögon och hjärna och känslor. Trots att vi inte kan prata med dem. Jag önskar jag visste hur det gått till att få oss, mig, att inse att min etik gör gällande att även icke-mänskliga djur har moralisk status.

Som en parentes som förtjänar ett eget stycke, fast utan parenteser, skulle jag vilja få ur mig den här tanken. Som vegan och i ännu större utsträckning som djurrättsaktivist blir man ofta utsatt för anklagelser om att man är något utav en fundamentalist som ser allting svart och vitt, som inte fattar att vi bor i landet lagom där för mycket och för lite skämmer allt. Där man får en sjukt stark känsla av att tankarna hos den som får höra resonemanget "nej, jag äter inte honung, det är en animalisk produkt där insekter utnyttjas för människors skull", innehåller starkt förminskande idéer. Man är helt enkelt jävligt lätt att avfärda som människa, eftersom det också tycks vara så att många tolkar in oerhört många egenskaper och åsikter hos människor som är veganer. Jag är övertygad om att detta inte är hundra procent generaliserbart, och att de eventuella fördomarna kan förändras av helt vanligt samtal. Problemet kvarstår dock: Obehagligt många vill inte ens föra ett samtal. Vill inte lyssna. Och visst, delvis beror det säkert på att det finns en osäkerhet och kanske en skvätt dåligt samvete bakom, men jag tror också att det går att jämföra med att jag aldrig skulle ta ett ord på allvar om jag pratade med en aktiv sverigedemokrat. Nu till min poäng, efter denna onödigt långa och inte helt relevanta introduktion. Vi djurrättsaktivister är ofta förbannade, och det är inte konstruktivt. Men kanske kan det förklaras av att vi blir förolämpade alltför ofta. Många i den där stora grå massan tycks tro att vegan-idéer går över när man växer upp och att de flesta bara är unga som snappat upp en cool attityd. I själva verket är det verkligen ingen lätt match att vända på en norm inom sig. Det är fan inte smärtfritt (på ett personligt plan) att vara vegan på något sätt. Jag tror att det här är något som många glömmer: att jag, Sanna Ekedahl, har tvingats fundera absurt många timmar på det här, på vad som är rimligt, på olika typer av konsekvenser för både mig och olika sorter organismer, på vad som har värde, på livets värde, på lidande, på empati, på samband. Avfärda mig, lyssna inte på mig och ja, du förolämpar mig. Du behöver inte hålla med men om du inte ens vill lyssna och försöka förstå, då förolämpar du mig. Och jag kan verkligen förstå, rent rationellt, att det finns många som inte vill lyssna - just av de skäl jag redan angivit. Men emotionellt förstår jag inte detta, och det är just där jag blir förolämpad. Slutparentes.

Det var inte alls om detta jag skulle skriva. Jag skulle fortsätta berätta om min utbildning. Just nu läser jag en c-kurs i miljöekonomi och ekologisk ekonomi. Tillsammans med min fantastiska kurskamrat och vän Stina har jag i denna kurs skrivit ett arbete om vilken potential köttskatt har som styrmedel för att minska köttkonsumtionen. Vi ville träffa Sofia Arkelsten och Jens Holm, som båda är väl insatta i köttkonsumtionens problematik men som har olika åsikter om köttskatt. Dessvärre fanns inte möjlighet för Arkelsten att träffa oss, men Holm fick vi göra en intervju med. Han är förespråkare av köttskatt. För att få en bredare syn på hur det politiska läget ser ut kring frågan läste vi en rapport som Arkelsten skrivit, där hon kort berättar om sin syn på köttskatt. Vi gick även igenom bland annat riksdagsprotokoll från en debatt om köttskatt. På så sätt tänkte vi oss kunna överblicka vilka argument som dyker upp för och emot köttskatt för att sedan försöka dra slutsatser om hur stor genomförbarheten för köttskatt är.

Det hade verkligen varit bra att träffa Arkelsten, för hon framförde argument i sin rapport som till viss del är rimliga, men som Holm kunde argumentera emot väldigt lätt. Arkelsten anser bland annat att det skulle innebära en stor dubbelmoral att införa köttskatt när vi samtidigt är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik där vi subventionerar köttproduktionen. Det är ett väldigt rimligt argument, och jag håller till fullo med om att EU:s köttsubventioner måste bort. Det Holm sa var dock att det skulle ta decennier att vänta in EU, och så länge har vi faktiskt inte råd att vänta. Jag anser att detta är ett väldigt bra argument. Köttkonsumtionen måste ner oavsett hur trögstyrt EU är.

Vad som är mer intressant är detta: Arkelsten menar att det inte är politikens roll att lägga sig i vad folk äter. Det har sin botten i hennes politiska ideologi. Jag har på något sätt respekt för detta - det betyder ju inte att hon inte skulle kunna dra slutsatsen att köttkonsumtionen måste minska. Däremot håller jag inte alls med henne. Att människor äter kött har alldeles för stora konsekvenser för andra människor för att det ska kunna vara försvarbart - även för en liberal politiker som henne, enligt min åsikt. Vår köttkonsumtion leder ju till någon annans fråntagna rättighet att äta sig mätt, till exempel. Jag tror att även liberala politiker skulle kunna komma fram till detta. Att sen Arkelsten själv uppvisar en stor dubbelmoral i sin rapport är en annan sak: Genom att hon förespråkar möjligheten att underlätta den offentliga upphandlingen så att den bland annat ska kunna bli mer ekologisk förespråkar hon ett administrativt styrmedel - som enligt min åsikt har en betydligt mer styrande inverkan på individer än vad en köttskatt skulle ha. Den offentliga upphandlingen innebär ju att den offentliga verksamheten väljer åt individen medan en köttskatt inte fråntar individen att fortsätta välja själv.

Nåväl, åter till politikens roll. Om vegetarianen Arkelsten med mycket bra koll på djurindustrins miljöpåverkan inte anser att det är politikens roll att försöka styra vad folk äter, så är det ett problem värt att ta på jävligt stort allvar. För om inte ens hon tycker det så kan vi nog vara relativt säkra på att detsamma gäller för i princip hela borgaralliansen. Kanske till och med för sossar och en och annan miljöpartist. Det handlar förstås inte om att jag vill börja förbjuda mat (även om det vore ett rimligt styrmedel just beträffande kött, med tanke på dess konsekvenser som är så stora att de inte ens går att mäta), och det handlar ju inte om att vi ska börja - som Arkelsten skriver - "lagstifta om fullkornsplikt eller föreslå ett chipsförbud" (härlig sammanblandning av styrmedel, för övrigt (det var skrivet i ett resonemang om att de inte skulle föreslå köttskatt - tre styrmedel i ett, ba)). Här handlar det ju om kött och animalieprodukter från en industri med kopplingar till varenda stort miljöproblem jag kan komma på, med koppling till djupt orättvis resursfördelning, med koppling till hunger och svält, med koppling till stort lidande hos djur och med koppling till ett moraliskt förfall med okända men sannolika ringar på vattenytan. Och - med koppling till ett av de kanske största marknadsmisslyckanden som det kapitalistiska systemet hittills råkat ut för.

Vad beror det på? Varför vill de inte använda marknadsvänliga ekonomiska styrmedel i form av skatt när det gäller kött, men har ändrat sin retorik och inställning när det gäller bensinskatt? Varför vill de använda sig av det ekonomiskt tveksamma styrmedlet subventioner - tänker särskilt på supermiljöbilspremien - i stället för att använda sig av den princip de enligt Miljöbalken och EU och all praxis kring miljöfrågor som finns i hela världen är förbundna att tillämpa, nämligen polluter pays principle? Varför vill de lägga sig i människors körvanor men inte köksvanor?

Köttnorm och lobbygrupper och obefintlig opinion i frågan. En kunskapsnivå ungefär lika hög som en genomsnittlig dörrtröskel. Eller? Är de som borgare är mest? Maktfullkomliga, populistiska, fega, gravt osolidariska och med obefintlig global split vision?

Är det någon som vet eller ska jag ta reda på det i min c-uppsats?

Seriöst,

2011-01-13T11:56:00.002+01:00

vad hände idag egentligen? Det känns så sjukt jävla jobbigt

och vad fan?!

2011-01-13T09:46:00.000+01:00

måste. sluta. bli. så. provocerad! sen när blev det viktigt vem som var först med saker och ting? varför blir jag så upprörd av att en person tar åt sig äran för något som fler förtjänar äran för? äran är väl oviktig. hypotetiskt svar: för att det är orättvist. när en och endast en person i en grupp åtminstone utåt sett anser detta vara viktigt försvinner alla andras insats i bruset.

Hibernation

2011-01-13T09:02:00.000+01:00

Det känns som att tiden står still. Eller som att verkligheten övergått i ett tomrum utan kanter, där ingen fattar. Och ändå, så många tider att passa.

2011-01-13T00:41:00.000+01:00

Jag har en fundering men jag har ingen jävla aning om hur jag ska förklara den så jag skiter i det. Men jag undrar som fan.

Du kanske tycker att jag drömmer, jag som inte ens kan sova.

2011-01-09T16:26:00.000+01:00

Idag är verkligen inte en dag då jag ska göra viktiga saker. Jag har hemsk mensvärk och jag är bakis och jag är trött som fan. Varje dag brukar jag spela lite hjärngympespel. Och varje dag brukar jag hamna kring noll eller prestera bättre än jag gjort förr. Idag gick precis allt jag gjorde sämre än noll. Sjukt dåligt gick det. Jag borde sova. Men jag har inte tid.

Självkänsloparadox

2011-01-04T16:27:00.000+01:00

Slutet av december var en absurd orgie i egoboost och komplimanger. Det hela eskalerade på nyårsafton. Fyra personer är främst ansvariga för att ha överröst mig med detta och ja, jag ägnade väl kanske i alla fall en timme strax efter tolvslaget på nyårsnatten åt att gråta. För att de här fyra människorna är galna. Säger så stora saker att jag inte vet var jag ska ta vägen med mig själv.

Och det är väl underbart det, så där utifrån. Sen att det tydligen har omvänd effekt på mig får jag hoppas inte är kvantifierbart. Det var ändå ganska längesen jag hade så låga tankar om mig själv som jag har nu. Hur kass jag är. Oförmögen att fatta både svåra och simpla beslut. Ganska ful. Sjukt tråkig. Elak. Handlingsförlamad. Okunnig. Och så vidare. Klassiska låg-självkänsla-idéer.

Och hur går det ihop är väl en rimlig fråga att ställa sig. Jag tror att komplimanger = uppfattningar om en = krav på en att fylla dessa föreställningar med sanning. Det blir som en bubbla som är jävligt vacker men alla vet ju hur jävla lätt de spricker, bubblor, och hur jävligt de stänker då. Jag vill ju inte att bubblan går sönder för då blir det sant att komplimangerna var falska och de som gett dem blir besvikna. Jag önskar jag var så bra som du trodde.

Bra början

2011-01-03T13:01:00.000+01:00

Energin är nere på golvet, har inte lust att göra ett skit. Men jag vet att jag nog måste, t ex måste jag handla något att äta som inte är choklad. Apropå choklad goddammit. Jag går och hämtar en bit ögonaböj. Hej.

Hej igen. Jag hämtade två. Är en jävla gris just nu (en ful skabbig människogris alltså) och trycker i mig skit och äter bara jättekonstig riktig mat. Det beror nog på att jag tycker synd om mig själv. Känns himla konstruktivt. Har även magtröja idag.

Har jag slutat vara arg punkt.

Happy to announce,

2011-01-02T15:48:00.000+01:00

att nyårsfesten jag var på var så jävla vacker.

tanned, blonde, 17

2010-12-31T11:35:00.000+01:00

Vad gör man en nyårsaftonsmorgon om inte griljerar sk*nka. Och väntar på bättre tider.

Rationalitet.
Blir det tråkigare än så? Rationalitet, som i att överlägga på ett vetenskapligt plan. Det är som att resonera sig fram till vilken som är världens godaste maträtt. Dum. i. huvudet.

Ser liksom inte ens fram emot kvällen. På något sätt. Det blir säkert fint och bra när jag väl är mitt i det, men just nu... Igår när jag skulle somna spelades ett scenario upp i mitt huvud där jag flyr festen vid elva för att jag panikar på allt. Why not. Tänker jag nu. Det är ingen big deal. Bättre att fly fältet än att förpesta det. Får ont i magen bara jag tänker på det. Och på a l l t . Måste fan komma ifrån det förbannade det är fan inte värt ansträngningen/varför anstränga sig/vem bryr sig egentligen-tänket. Det finns inte bara vardag och det är inte bara vardagen som har ett värde. Sanna kan du fatta det. NU. Tack. Adjö.

2010-12-26T23:37:00.000+01:00

fuck vad jag vill spola tillbaka bandet så jävla långt. eller fram. anything. hade tänkt skriva "skjuta av mig skallen" men det kanske vore lite väl drastiskt. kanske mer realistiskt att uppfinna en tidsmaskin i så fall. slutsats: det jag vill är inte realistiskt någonstans. SUGER DET HÄSTPUNG? JA DET GÖR DET

note to self:

2010-12-26T21:38:00.000+01:00

- var inte elak.
- var inte elak mot dig själv.
- tänk efter, och före.
- våga vitsa.
- låt floden komma.
- skärp dig.

Livet är som en dammsugare

2010-12-23T21:02:00.000+01:00

Det går åt en massa energi, det suger och fylls sakta men säkert med skit.

He.

Muntergöken har talat.

Idag trodde jag även att jag skulle bli magsjuk. Började må så jävla illa. Det var ett helvete att åka hem ovetandes om ifall jag skulle börja spy eller inte. Än har dock inget hänt, även om jag fortfarande har en obehaglig och öm känsla i magen. Funderade på om det var hunger som bara slog helt fel, på något sjukt sätt. Eller om det var som det brukar vara när jag vet att jag träffat människor som sedan blivit magsjuka: att jag blir illamående tills jag vet att inkubationstiden är över. Vet inte. Apropå hunger så har den varit väldigt dålig sista veckorna. Det blir så när jag har feta issues. Senast det hände på samma sätt var våren 2009. Den som vet varför vet varför det var så då. Nu är det lite edgen på ett knäppt år, nästan utan träning dessutom. Jag känner mina höftben på ett sätt som jag inte gjort på länge. Det är väldigt fascinerande. Obs ingen fara på taket, jag kommer vara lilla Östersjön igen inom närmaste veckorna. Alltså, det var en liten vits där, som man ska fatta, för annars borde man börja läsa tidningen.

Hade fått en julklapp när jag kom hem. Nån hade lämnat den i mitt brevinkast utan avsändare. Det fanns avsändare inuti. Blev glad, blev arg, började gråta. Så fel, bara. Man ska inte vara så jävla snäll mot mig när jag inte är så jävla snäll själv.

Rycka upp sig vs gå och lägga sig.

sweet as fuck

2010-12-20T19:39:00.000+01:00

nä, men skit i det då. tänker jag så fort inte precis alla gör precis som jag vill idag. sjukt ilsk. har suckat och sagt elaka saker (inombords) till extremt många jag mött i skolan om de t ex gått för långsamt. tror det beror på 1) noll timmars sömn i natt 2) ömklig kropp 3) labilitet. enough of that eviga nagging kan man tycka! det tycker jag tamejfan. trött på mig själv.

kuppade köttfri måndag på facebook idag och uppmanade till köttfri fredag. genialiskt. ska köra på det varje dag hela veckan. FÖR DEN SOM UNDRAR.

ibland har jag verkligen mycket att säga.

2010-12-19T13:13:00.001+01:00

Rubrik? Nej tack?

Säger bara fy jävla helvete vilken sjukt vacker fågel jag har på armen, sån jävla flax (m-hm) att jag fick den äran att träffa en så absurt skicklig tatuerare. Hands down liksom, tack för att du flydde hela världen för att hänga lite i Stockholm. Ser fram emot nästa kompis på armen. Ska bara klippa mig och skaffa ett jobb först.

Och Smiths på radio. Typ min favoritlåt med Smiths. Fast jag är egentligen ganska sugen på skitig punk. Men man kan ju inte få allt. Jag har, så att säga, så att det räcker.

Idag ska jag styra upp allt så att kaoset håller sig inom min kropp och att allt runtomkring är som en välpolerad nazistisk liten staty.

2010-12-17T01:39:00.000+01:00

Ibland är det nästan bättre att få en riktig reaktion. Kan ni inte sluta vara så förstående hela tiden. Bli förbannad på mig. Så får ni se hur kaxig jag är. Punkten är för övrigt den konstnärliga friheten jag tar mig att göra fel.

Även den typen av mirakel

2010-12-16T07:56:00.000+01:00

Drack fem öl igår kväll, åt ingen middag. Och inte ens lite bakis! Halleluja liksom.

Ain't it

2010-12-13T20:39:00.001+01:00

Metahumor. Det var tamejfan det roligaste jag sett på länge, avsnitt sex av Grotesco säsong två.

Idag har jag kommit på att jag har en equalizer i min iPod. Sisådär ett och kanske ett halvt år senare. Ställde in den på "small speakers" (töntigt för övrigt att man inte får ställa in helt själv) och nu hör jag bland annat basen. Med snäckor alltså. Kanske bästa idag.

Mindre coolt med magen och mellangärdet.

"[...] Är det nya situationer du står inför som skapar trycket? Kanske vet du inte varför det skapas mitt i solarplexus.
Tredje chakrat är vårt känslochakra där vi tar in alla impulser som kommer från världen omkring oss. Detta kan innebära att det känns som ett tryck i mellangärdet. Lägg dina händer under dina bröst och över revbenen. Blunda och känn hur du andas in genom din hand och sänder reiki. Bara håll på dina revben tills tungheten i solarplexus försvinner. När kroppens flöden är normala så kommer du inte att få något tryck i mellangärden det utlöses av olika stressfaktorer både fysiska och själsliga. Sänd reiki och känn hur händerna kan andas samtidigt. Håll munnen öppen så du inte biter ihop den då gör det inget nytta.Lär din kropp skillnad mellan avslappning och fysiskt arbete."

Skönt att veta att allt jag behöver göra är att sända lite reiki!

Nä men seriöst alltså. Emotionell fucking kris, emotionellt kaos. Jag fixar fan inte så här mycket på en gång. Jag vet inte hur jag bäst skyddar mig själv. Ser bara återvändsgränder överallt. Samt fällor. Det gör fan ont i bröstet alltså. Sjukt fascinerande att nästan kunna ta på omvandlandet från tanke till smärta ändå! ps. Det är bara jävligt jobbigt men jag är ganska vardagsglad ändå

Tror jag ska baka lite kakor i stället. Och ladda för att träffa Jens Holm imorrn.

jag är inte teskedsgumman

2010-12-09T22:29:00.000+01:00

miracle rain makes snowballs falling slowing out of the sky
all you people wandering by
make sure you don't get one in the eye
there's a new world forming out of the way future love that's born every day

too many miracles happening here
it's the same old story, different year
oh I'm glad you are here
been this way since the day I was born

I'm ready to be in love again, I know we could be in love

photographing snowflakes lately I'm slowly losing my mind
there's so many different kinds falling all the time
there's a rainbow forming without any rain,
a new dimension again

there's too many miracles happening here
it's the same old story, different year
oh I'm glad you are here
been this way since the day you were born

the age of romance is dead and gone, maybe a chance I'm wrong

people falling out of love, I don't know whose side you were on
got to call these people along and tell them where they've been going wrong
there's no shame in changing and being alone,
just pull yourself one for the road

hasn't it been a strange old year
well too many miracles happening here, I'm so glad you are here
been this way since the day we were born

are you ready to be in love again ?
I'm ready to be in love

I miss you and that awful laughter of yours

2010-12-07T19:59:00.001+01:00

Så jävla snygg textrad.

ge mig ännu mera is

2010-12-06T00:06:00.000+01:00

känns hela tiden som att jag glömt någonting. viktiga saker i allmänhet, respektfulla saker i synnerhet. jag skäms liksom när jag gör ingenting. när jag efter en helg utan att ha gjort allt jag tänkt göra, tänker att jag fan måste få ha lite helt ledigt jag också. då får jag lättare ångest, rädd för att detta ska komma att innebära att jag lägger arbetsbörda på någon annan. eller att jag glömt att tänka på allt. jag har väldigt nära till tanken om att jag är en väldigt dålig människa. SÅ irrationellt, SÅ 00-tal.

2010-12-03T08:53:00.003+01:00

jag skulle behöva en kväll med bara mig själv, släckta lampor, tända ljus, papper och penna. mitt huvud behöver redas ut.

2010-11-29T23:56:00.000+01:00

och halsjäveln! GÅ OCH DÖ
varför sätter ni er där?!?! era små jävlar

och varför ska det bli så jävla besvärligt hela tiden? när jag bara är glad. dessutom, glad igen. nä gå och dö för fan.

off to bed.

man ba: HEJ HEJ

2010-11-28T13:42:00.002+01:00

jag går ner här då, nerför den här mörka trappan och skiter i allt annat, då? hej då?

2010-11-28T05:41:00.000+01:00

och den totala förvirringen. livet är fan underbart och jag hatar det samtidigt. fan vad fint det är.
nu fattar jag ingenting. undrar om jag agerar rationellt. fan vet. FAN VET!

är det kärlek eller självförintelse?

2010-11-25T20:42:00.002+01:00

ja och så var det ju det här med mystiken, som slår knut på mig. alltså inte vilken mystik som helst (whatever mystik är för något) (det är lite som "rock", "intelligens", "trevlig" och andra intetsägande begrepp) utan jag menar i bemärkelsen svåra människors nimbus. jag själv är nog en jävligt öppen människa på många sätt, och jag uppskattar verkligen när människor är det. men fan det blir mer och mer sant i min lilla värld att jag tycker att obegripliga eller svårt tänkande människor är så jävla tilldragande oavsett om de är öppna eller ej. man känner liksom om det finns ett absurt djup, ett tilltrasslat inre och ett oändligt sökande. det är så jävla vackert. speciellt om detta kombineras med ett ganska självsäkert yttre (självsäkerhet och kanske framför allt självinsikt är ju ... mmmwah), då vill man ju bara ta en tugga. eller eventuellt en promenad, en sovmorgon, ett meningslöst parti UNO eller vad vet jag. jag har virvlat förbi flera såna här människor på sistone (men inte bara på sistone) och jag blir lite knäpp av det. de etsar sig fast så hårt. det sägs att det finns folk som sitter kvar i åratal.

2010-11-20T18:36:00.000+01:00

kan inte sätta fingret på det. jag är så trött. har en absurd tickande energibomb i bröstet som upphör att existera ungefär 3/4 av dygnet.

oh boy

2010-11-09T23:12:00.002+01:00

tät skog närmast ängen

2010-11-07T09:50:00.000+01:00

gick upp klockan åtta. började med att ta bort plasten från armen och tvätta av tatueringen. som jag fyllde i igår. som blir sjuksjuksjukt fin. jag kan väl egentligen inte uttala mig om min tatuerare eftersom jag bara har erfarenhet från honom, men jag svär nästan, ... att jag ändå kan det.

i natt drömde jag att jag skrev tenta och att jag inte hade pluggat någonting till den. det var hemskt. en freudiansk tolkning av detta? ja, jag fattar min poäng i så fall. ska försöka bli bättre.

jag är i alla fall ganska fin om man bortser från allt destruktivt jag gör.

true that

2010-10-21T21:08:00.001+02:00

2010-10-21T19:38:00.002+02:00

ibland är jag så glad att jag har fyra högtalare i mitt hem

och att jag har fantasier i mitt huvud

Stresshalsen

2010-10-19T12:24:00.000+02:00

Det är den som känns som jag tror astma känns. Det är liksom, tjockt. Jobbigt att andas. Varje inandning känns nervös i magen. Magen! Den känns nervös som fan, faktiskt.

Jag biter ihop. Alltså bokstavligen. Så jag får ont i ansiktet och huvudet.

Och ryggen. Den jäveln. Axlarna, ländryggen, nacken. Det sticker och stramar och molar och dunkar.

Och mensvärk på det. Lyckan är total.

Nu ska jag tänka på Helena, Sofia och Jonna, så kanske jag får något gjort också.

Mina koncentrationssvårigheter yttrar sig så här:

2010-10-18T15:42:00.000+02:00

1. Jag koncentrerar mig i 15 sekunder
2. Jag kollar Facebook
3. Jag blir stressad
4. Jag koncentrerar mig i en minut
5. Jag blir utmattad
6. Jag upprepar punkt 1-5 tio gånger
7. Jag skriver ett blogginlägg om det
8. Jag funderar på om jag borde satsa på ett extremt praktiskt yrke i stället för det här akademiska dravlet och tjatet om att rädda världen.

Är självständighet en myt?

2010-10-17T16:00:00.000+02:00

Jag förstår folk som blir galna på sina ömmande ryggar. Ryggen bär ju upp hela kroppen. Den känns vad man än gör, möjligtvis undantaget ryggliggande i en säng eller soffa med perfekt mjukhet. Just nu känner jag hur tung min rygg är när jag står upp. Jag vill bara döda den eller hänga mig eller sova i en vecka. Vad som helst som inte innebär att jag behöver gå, stå eller sitta. Eller bära, för i helvete. Jag hatar det eviga kånkandet.

Fick det eminenta tipset att gå på elevbehandling hos Axelsons. Ordet eminent ska för övrigt läsas med en gravt ironisk betoning, möjligen sarkastisk. Anyway. Det kostar 140 spänn för en timmes massage som student. Min bedömning är att om jag skulle förlita mig på massage som metod för att bota ryggsmärtesymtomet på sjukdomen give a complete non-fuck about the body for a year så skulle jag behöva gå dit kanske en gång i veckan i två månader. Tio behandlingar. 1400 spänn. När det kan vara ett så jävla gratis matter of giving and taking. Men det ska man ju vara två om. Har lärt mig att det är poängen med handeln. Handel ska vara win-win, annars är det dålig handel, eller inte ens handel. Trade:a, va. Det gäller att trade:a jävligt bra.

Jag har tvättat mitt köksfönster idag. Det blev ganska rent. Jag listade ut hur man öppnade upp det så att jag kunde tvätta mellan glasen. Man kunde tro jag är en bortskämd snorunge som vuxit upp med rut-avdrag. Jag visste inte ens hur jag skulle hantera min nyinvesterade fönsterskrapa. 19 spänn kostade den.

Så här ser för övrigt min fina fågel ut, so far:

Och nej, jag kunde inte motstå frestelsen att ta mig själv på bröstet. Jag älskar ju mina bröst. Jag + brösten = bff. Bff ska för övrigt läsas med en gravt ironisk betoning, möjligen sarkastisk.

Jaha rubriken? Skit i det! Jag bara tror det är så jävla mycket bullshit att vi ska sträva efter att vara så jävla independent hela tiden. Det. går. liksom. inte.

2010-10-13T21:40:00.002+02:00

Jag har i alla fall en vacker fågel på axeln,

ömhet

Nä,

2010-10-13T19:41:00.000+02:00

det är inte direkt roligt. Jag undrar hur mycket som sitter i huvudet, i den snara framtidsutsikten, i förväntningar och i djävulskap. Det hör inte hemma i min självbild och det kanske är därför det är en del av den. Jag var fan peppad för två timmar sen. Det bara dödades.

OCH!!!!

2010-10-06T22:56:00.000+02:00

Jag tror även jag håller på att bli galen.

Har på fullt allvar och vid ett flertal tillfällen senaste veckan frågat mig själv om jag håller på att bli ett f-r-e-a-k. Pratar med mig själv. Ger ifrån mig väldigt onaturliga ljud. Pratar med fotografier (framför allt på hundar). Skriker. Piper. Säger "w-w-w-wow" som nån sorts exalterad tvååring typ femtio gånger om dagen. Pratar med min tatuering.

Och sen går jag liksom ner till floden och dör.

Det ÄR ju så suspekt...

2010-10-06T22:11:00.000+02:00

Jag förföljs av en ständig fruktan att min dator ska explodera.

Och att det ska krypa kravla kräla ut hundratals kryp ur skafferiet när jag öppnar skafferidörren...

Känner ungefär så här:

2010-10-06T21:26:00.002+02:00

dra...

åt...

helvete.

Skrämseltorka och jag önskar mig ett varmt täcke att gömma mig under.

Observation: Allt Blir Jobbigt

2010-10-02T23:29:00.000+02:00

så sitter man med en helt vanlig lördagskvällssyssla, läsa på om hur internationell handel kan främja utveckling, det ringer och man borde bli världens gladaste och så får man ångest, för att man kommer på att en dejt imorrn kväll = planera hela veckan NU, vilket inte är sant, men typ, just nu, i min värld, är världens minsta = världens största

"– vad skulle du helst av allt vilja göra just nu?
– resa långt bort och isolera mig från verkligheten"

"Check your mind: How'd it get so bad?
What happened to those other underpants you had?"

PS en hund

2010-10-02T20:33:00.000+02:00

min bakgrundsbild på datorn som jag tittar på varje gång jag börjar känna mig ledsen

Jag vill drunkna i dina ögon

2010-10-02T20:22:00.002+02:00

Gjorde små knutar och klippte sen bort stumparna, de besvärliga trådar som hängt och dinglat hela tiden. Det är mycket bättre nu, den är snyggare, min sjal.

Stängde just av mobiltelefonen. För att slippa behöva konfronteras med den jobbiga situationen då någon hör av sig. Vill liksom vara i fred. Om det inte är nån (någon... someone) som har för avsikt att komma hit och krama mig. Det kommer förstås aldrig hända.

Hjärtat börjar klappa jättefort så fort jag anstränger mig och jag får svårt att andas. Det är skitläskigt men jag känner igen det sen tidigare, det genomsyrar hela min värld just nu så ingen behöver komma med hembakade moralkakor till mig. Jag vet redan. Ett sätt att hantera det, för mig, är att vara öppen. Prata. Skriva. Öronproppar på apoteket är billiga.

OCH JAG LYSSNAR PÅ TELEVISION KEEPS US APART SKITHÖGT! DET ÄR SÅ JÄVLA SKÖNT

OCH JAG TYCKER SYND OM ALLA SOM INTE LADDAT NER DERAS NEDLADDNINGSBARA ALBUM ÄN, GRATIS, ELLER KÖPT DET PÅ ITUNES STORE

FÖR DETTA. ÄR. JÄ................................ du fattar

Okej SANNA! För när någon säger ditt namn så är det allvar, det är som att slå på en känslig nerv. Som om det hör till ovanligheterna. What do I know. Jag har aldrig räknat.

OKEJ SANNA!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Så vad ska du göra? Ställa in allting? HUR VORE DET? Jag vet en sak mycket säkert. Nämligen. Att. På fredag så kommer jag uppleva stor smärta och detta är det jag ser fram emot mest kommande vecka. Det är bara för mig. Bara för mig. Bara för mig. Bara min business. Bara för min skull. Bara för att jag alltid ska få ha min kompis med mig. Min fina, vackra.

Jag kom på en sak till, en sak som jag-jag tycker om. Jag tycker om att sjunga men det ska fan vara stämsång, helst fyrstämmigt så att jag ryser. Då blir jag lugn och uppspelt på samma gång. Tror jag saknar min synth.

Det kan vara att jag vill att allt ska vara klart på en gång. Och så är det helt omöjligt. Då måste jag lägga mig på golvet och vila. Lyssna på grannens musik. Jeff Buckley, Foo Fighters och Coldplay.

2010-10-01T21:59:00.000+02:00

eller skit i det förresten, det var inget.

Men nu ska jag röra mig hemifrån

2010-10-01T07:51:00.000+02:00

Att skydda sig mot besvikelse göres bäst genom att eliminera förväntningar. Om man till exempel ser fram emot en lugn, glad, mysig morgon så ska man passa sig och kanske tänka att allt kan hända. Som att diskberget man skulle slippa var bortglömd och därför inget att slippa, eller att all tid försvann på grund av helt andra prioriteringar, eller att man fick äta frukost ensam. Och att man vaknade en och en halv timme innan väckarklockan och svettades i drömmar om möten som skulle ske, tider som skulle passas, röror som skulle göras, flygblad som skulle delas ut. Och jag mår som en papperskorg och är dessutom så jävla snuvig.

Gränsar till vansinne

2010-09-29T01:46:00.001+02:00

Änden jag inte vet vilken jag ska börja i börjar härmed med detta: När jag nu försökt sova sedan kvart i tolv och under den tiden känt magsyran koncentrera sig i magsäcken, halsen övergå i bränna, bröstet trycka och halsen tjockna ihop, när jag en gång lämnat min säng för att skriva en lång att göra-lista till imorrn, när jag suttit upp i sängen och lagt mig ner igen och sedan pratat högt med mig själv för att försöka komma underfund med var roten till min stress ligger, när jag kommer till samma återvändsgränd gång på gång då jag konstaterar att stress ett två tre är ansvar och ofrånkomliga och stress fyra är roligt, (nu kommer änden jag ska börja i) så ligger jag i min säng och formulerar meningar att skriva

i
ett
blogginlägg.

Har försökt gråta nu i kanske 20 minuter. Det går inte, för när jag nästan lyckats pressa fram tårar så kommer tanken jag vill verkligen gråta, jag vill släppa ut det här och allt är kört, för i samma ögonblick har jag då satt press på mig själv. Ibland jobbar jag bra under press – i detta fall inte.

Att tänka i blogginlägg. Gränsar till vansinne. Att ständigt prestera. Är inte sunt.

Jag pratade högt med mig själv och kom fram till vissa bra grejor kanske. Sen kom frågan jag hela tiden väntat på att någon skulle ställa och då var det väl så himla lämpligt att jag ställde den själv som den übermensch jag försöker få mig själv att vara. Ja men det är ju en så bra fråga. Läs bara, och njut lite.

Var är jag i allt det här? Vad tycker jag om att göra?

Som det väluppfostrade barn jag är försökte jag artigt besvara denna fråga. Jag svarade:
– Jag tycker om att prata med människor.
– Jag tycker om att diskutera... stora frågor.
– Jag tycker om att formge saker, platta saker, layout. Det är roligt.
– Inredning. Jag tycker om inredning. (Döm om min förvåning när detta var vad jag fick höra mig själv säga!)
– Jag tycker om att träna. Och jag tycker inte om att ha massa fläsk om magen.

Detta var mitt svar.

Jag somnade nästan en gång, efter kanske 45 minuter, men jag vaknade av att jag nästan drömde att jag fick ett sms av en speciell person, som skrev typ "Ja! Det är klart jag vill vara med på det!" som i att vi skulle ses snart. Det var nog när jag insåg att jag inte fått något sms på riktigt, som jag kom fram till att det inte är någon idé att försöka somna förrän jag gått igenom vad fan det är som händer. För den intresserade kan jag nu till min stora glädje meddela att när jag nu använt mina flinka fingrar och skrivit ner händelsen med detta inbillade sms, äntligen börjat gråta lite. Det känns så skönt. Jag vet inte vad det betyder. Kanske bekräftar detta att jag vill träffa personen, att jag saknar personen, att jag verkligen skulle behöva någon som håller om mig och som lugnar ner mig och som delar min ensamhet med mig. Jag har trots allt inte undgått de märkliga skäl jag i mitt huvud formulerat som potentiellt godtagbara skäl att få be personen att ögonblickligen komma hit, bara för att bry sig enkom om mig och trösta mig. Att formulera dessa märkliga skäl är något jag inte medvetet gör medvetet, så att säga. Varje gång det händer och jag märker det, så är jag väldigt rationell givet situationen... situationen som är mer komplex än jag vill berätta.

Nu har jag läst vad jag hittills skrivit och förundrats över hur jag på nåt sätt lyckas formulera mig ganska roligt, smart och ... snyggt. Det är förstås en fin sak att jag kan tycka så om vad jag skriver. Det är förstås också något som förvånar mig mycket, eftersom jag just för tillfället känner mig bedrövlig. Det lyser inte igenom i min text. Jag kan inte förmedla de tuffaste känslorna.

Hunger. Känner jag också i magen. Kanske ska jag äta. Jag har redan ställt fram mitt alarm en timme och bestämt att jag inte ska åka till skolan och vara där klockan 8.00 imorrn, som planen var först. Så allting har väl pretty much failat redan, varför inte äta? Fuck you liksom?

Och mina fingrar vill klicka på länken till Facebook. Skämmes, tamejfan.

SD och Alliansen i riksdagen. Jag uppmanar till förening kring Ludwig Bell!

2010-09-21T12:02:00.000+02:00

min älskling, du och jag, vi tror på nåt

vi kommer aldrig rösta blått!

men det finns dom som vägrar tro på oss

min älskling, därför måste vi slåss!

säga nånting sant, göra allt vi kan

fast det känns så svårt och jobbigt ibland

och du, du tar hand om mig

jag tar hand om dig

lovar dig att allting ska bli okej

min farfar åkte båt i tusen mil

och klev i land vid normandie

och dryga 60 år har gått förbi

vi måste ta en annan strid

för alla som nu ska få komma hit

och slippa elände och krig!

att vissa inte håller med om det

dom lever kvar i en annan tid!

älskling, du är allt

älskling, håll min hand

nu när isblå vindar blåser så kallt