måndag 15 juni 2009
söndag 14 juni 2009
Festivillan
Med spänning.
Först, Gula villan i Handen är kult. Måste ses för att det ska förstås. En av de fina väggarna ser ut så här:
På övervåningen hittade jag den här,
och det var lite jobbigt och lite skrattretande, för jag var där. Minns det som igår... not.
Kvällen i övrigt erbjöd några spännande saker.
Typ den här killen:
Han kallar sig för Maktone men jag kunde inte låta bli att tänka Chip-Jesus. Värsta chipmusiklegenden, tydligen, hörde jag rykten om, som nästan aldrig spelar live... Lät typ, yes, ballt.
Sista bandet som spelade, Creation Sibilis, var sjukt... råa. De hade tyvärr brutalt oflyt med ljudet och hörde inte sig själva ett dugg. Men. Alltså... Jag kan inte låta bli att gilla. Men, det som fascinerande mig mest var faktiskt tanken som slog mig när jag stod och beskådade sångaren ("sångaren", han sjöng inte riktigt). Han var snaggad, hade uniform och var allmänt tysk i sin framtoning. Han rörde sig spasmiskt och galet och rått och hårt. Militäriskt. Tanken som slog mig var hmm, industrisex... En sån kille skulle ju kunna vara... öh, ja, liksom. Rak. Tydlig. Pekahelahanden. Direktiv. In ut in ut. Eins zwei drei. Jag är förvånad själv, över att det var det jag sysselsatte mina hjärnceller med när hela kroppen var bedövad av bas.
Creation Sibilis påminde mig också om den fantastiska Facebook-gruppen Riv Slussen med stil - låt Einstürzende Neubauten spela sönder skiten! Parentes.
Det absolut allra mest minnesvärda och fantastiska från kvällen var ändå den här killen:
Jävla punkare alltså. Han satt så där och sov sig igenom två tokröjiga hardcore-gig, ett högljutt chipblip-gig och ett industrivoff-gig, dvs under hela den tiden jag var där - och han hade suttit så där och sovit mycket längre än så tydligen. Och folk ramlade över honom, puttade honom, you name it. Han sov. Punk.
Först, Gula villan i Handen är kult. Måste ses för att det ska förstås. En av de fina väggarna ser ut så här:
På övervåningen hittade jag den här,
och det var lite jobbigt och lite skrattretande, för jag var där. Minns det som igår... not.
Kvällen i övrigt erbjöd några spännande saker.
Typ den här killen:
Han kallar sig för Maktone men jag kunde inte låta bli att tänka Chip-Jesus. Värsta chipmusiklegenden, tydligen, hörde jag rykten om, som nästan aldrig spelar live... Lät typ, yes, ballt.Sista bandet som spelade, Creation Sibilis, var sjukt... råa. De hade tyvärr brutalt oflyt med ljudet och hörde inte sig själva ett dugg. Men. Alltså... Jag kan inte låta bli att gilla. Men, det som fascinerande mig mest var faktiskt tanken som slog mig när jag stod och beskådade sångaren ("sångaren", han sjöng inte riktigt). Han var snaggad, hade uniform och var allmänt tysk i sin framtoning. Han rörde sig spasmiskt och galet och rått och hårt. Militäriskt. Tanken som slog mig var hmm, industrisex... En sån kille skulle ju kunna vara... öh, ja, liksom. Rak. Tydlig. Pekahelahanden. Direktiv. In ut in ut. Eins zwei drei. Jag är förvånad själv, över att det var det jag sysselsatte mina hjärnceller med när hela kroppen var bedövad av bas.
Creation Sibilis påminde mig också om den fantastiska Facebook-gruppen Riv Slussen med stil - låt Einstürzende Neubauten spela sönder skiten! Parentes.
Det absolut allra mest minnesvärda och fantastiska från kvällen var ändå den här killen:
Jävla punkare alltså. Han satt så där och sov sig igenom två tokröjiga hardcore-gig, ett högljutt chipblip-gig och ett industrivoff-gig, dvs under hela den tiden jag var där - och han hade suttit så där och sovit mycket längre än så tydligen. Och folk ramlade över honom, puttade honom, you name it. Han sov. Punk.
lördag 13 juni 2009
Kan undra, pt 2
Måste allt gå sönder till slut? Kommer allt gå sönder till slut?
Jag sprang ned för backen. Förbi skatan i gräset, barnen i gräset, folket vid busshållplatsen. Jag tänkte på mina knän. Och på mina revben.
Knäna. De är gångjärn. Lita på att kroppen smörjer sig själv, det är allt jag kan göra. Äta fett? Nej. Äta stärkelse? Nej. Massera? Nej.
Lita på.
Jag tänkte på det enda som inte går sönder till slut, kanske. Jag vet inte.
Det skulle kunna vara cirkeln till klotet till elliptiskt klot till klotet till ellips i oändlighet. Det runda.
Mindre, mindre, mindre, men aldrig något annat än ett klot. Allra minst är elektronen, punktenergi. Protoner och neutroner, mätbar massa, alltid organiserade som klot. Om de är klot? Vem fan vet.
Gravitationen.
Klot. Så gott som klot.
När jag kommit ner för backen tänkte jag stanna. Jag hade sprungit ända dit utan att fegstanna. Jag var på väg. Cyklisten skulle bara passera. Det är under min värdighet att stanna så att någon ser det.
Cyklisten var två meter framför mig. Han log brett och lyfte upp tummen. Hallå pepp, inte gick det att stanna då. Jag log tillbaka och fortsatte le. Sprang 20 meter till, in i grönskan och stannade. Han kunde inte se mig där hur mycket han än ansträngde sig. Jag gick. En bit. Sen tänkte jag att jag inte skulle göra honom besviken. Jag skulle göra honom stolt, i smyg, och jag skulle göra min kropp stolt.
Pumpade med armen ("steker") och satte fart på benen igen, precis innan dödspartiet började. Ingen skulle bli besviken. Thomas Öberg hjälpte mig att glömma allt.
Torvalla var proppat med folk. Hoppas de också njöt av det vänliga regnet. Ett genuint sommarregn. Mjukt, ljust, svalkande. Jag levde i det.
Råkade skriva på Facebook att jag inte ville dö. Det var flera som inte ville att jag skulle dö. Deklarerar härmed känslan av förtröstan detta genererade i mig. Tack.
Kan de stoppa mig från att döda också?
Jag levde i regnet,
och sen såg jag ut typ så här. Inte ens typ, förresten. Jag bjuder.
Sjukt snygg tjej. Fräsch tjej. Het tjej.
fredag 12 juni 2009
Bus eller godis?
Timmy och jag var på Kafé 44 igår kväll och kollade på Kristian Anttila. "Antisyrgaskammare" var en mycket träffande beskrivning av 44an som Kristian kläckte. Han och Petter såg ut som blöta hundar. Jag är svag för Anttila. Kort, gott.
Mest cred går, Kristians närvaro till trots, till publiken. Helvete alltså... Kidsen kan röja. Crazy bananas.
Kort, gott. Snart ska jag våldta min mun med kaffe i Idas sällskap.
Hårt godis.
Mest cred går, Kristians närvaro till trots, till publiken. Helvete alltså... Kidsen kan röja. Crazy bananas.
Kort, gott. Snart ska jag våldta min mun med kaffe i Idas sällskap.
Hårt godis.
torsdag 11 juni 2009
Irreversibel, okontrollerbar verklighet
Det hade kunnat vara så mycket enklare. Men sådant är inte livet - det bevisas gång på gång. (Jag vet att jag är klyshig...) Å andra sidan så är det en fråga om inställning, till väldigt stor del. Och jag har valt här och nu, och jag misstänker att mitt omedvetna har valt bortträngning.
Lyckas nästan.
Jag gillar mentala plåster. Igår var H, P och jag på Kokyo och åt sushi. Tamejfan aldrig fel. Eftersom vi av misstag drabbades av ett par timmar att slå ihjäl innan, så tog vi oss till Lakritsroten. En lakritsaffär på Odengatan. Bara lakrits. Alltså... en lakritsaffär.
På Stadsmissionen hittade jag den här boxen, och jag skulle mms:a en bild till F, men det gick inte. Så det här är ett mms till F: TITTA VAD JAG HITTAT! ALLA 26 EPISODER!
Vi köpte vin. Vi köpte chips. Vi tre åkte hem till mig. Vi tände ljus. Vi plåstrade om oss. Vi skrattade. Vi myste. Det blev sent.
Har precis ätit upp det sista av hallon- och mangosmulpajen. Ångesten. It made me do it. Jag känner mig jagad. Jag känner mig som monstret, som den onda. Det är svårt att se klart. Hjärtat säger något, hjärnan säger något, jag vill vara snäll. Jag vill inte göra någon besviken.
Risken är stor,
solen skiner därute,
monstret sitter vid datorn.
Lyckas nästan.
Jag gillar mentala plåster. Igår var H, P och jag på Kokyo och åt sushi. Tamejfan aldrig fel. Eftersom vi av misstag drabbades av ett par timmar att slå ihjäl innan, så tog vi oss till Lakritsroten. En lakritsaffär på Odengatan. Bara lakrits. Alltså... en lakritsaffär.
På Stadsmissionen hittade jag den här boxen, och jag skulle mms:a en bild till F, men det gick inte. Så det här är ett mms till F: TITTA VAD JAG HITTAT! ALLA 26 EPISODER!Vi köpte vin. Vi köpte chips. Vi tre åkte hem till mig. Vi tände ljus. Vi plåstrade om oss. Vi skrattade. Vi myste. Det blev sent.
Har precis ätit upp det sista av hallon- och mangosmulpajen. Ångesten. It made me do it. Jag känner mig jagad. Jag känner mig som monstret, som den onda. Det är svårt att se klart. Hjärtat säger något, hjärnan säger något, jag vill vara snäll. Jag vill inte göra någon besviken.
Risken är stor,
solen skiner därute,
monstret sitter vid datorn.
lördag 6 juni 2009
Köksäventyr
så här på sommarlovets första dag.
Alldeles för många grytor kokande. Funkar inte att späda ut såsen. Dåligt recept. Måste hälla ut. Börja om. Går inte att fuska.
Vissa kryddor har en tendens att bränna fast. Till exempel curry. Och curry är faktiskt inget mindre än en kryddblandning. Svårt att veta vad det egentligen är som bränner fast. Är det bara en krydda, eller är det hybriden?
En vegansk värld och en köttvärld som ska förenas. Två separata verkligheter. Måste skiljas, men de måste vara parallella i afton, filén är redan uppskuren. Blodsprängd, död. Inget kött i veganmaten. Ångor, os, stänk. Blunda eller finna sig?
En verklig historia. Hur många dimensioner?
Alldeles för många grytor kokande. Funkar inte att späda ut såsen. Dåligt recept. Måste hälla ut. Börja om. Går inte att fuska.
Vissa kryddor har en tendens att bränna fast. Till exempel curry. Och curry är faktiskt inget mindre än en kryddblandning. Svårt att veta vad det egentligen är som bränner fast. Är det bara en krydda, eller är det hybriden?
En vegansk värld och en köttvärld som ska förenas. Två separata verkligheter. Måste skiljas, men de måste vara parallella i afton, filén är redan uppskuren. Blodsprängd, död. Inget kött i veganmaten. Ångor, os, stänk. Blunda eller finna sig?
En verklig historia. Hur många dimensioner?
torsdag 4 juni 2009
Du Hjalle, jag har tänkt
Eftersom jag har bamsetenta imorrn så har jag ägnat mig åt andra tankeverksamheter idag. Jag hunnit tänka ganska mycket på tre saker.
1) Jättehemligt men det har med ord, frigörelse och människor att göra.
2) Att stifta ny bekantskap, som blir ny kompis, som eventuellt blir ny vän, har väldigt stora likheter med förälskelse.
3) 750 kronor är ganska korkat att inte använda, om valet står mellan att använda eller inte använda till minnen. Det är snålt, alltså ego-snålt. Om det inte blir Berlin (vilket det lutar åt att det kanske inte blir ändå) så blir det investering.
ps. Nojig tjej = viktigt
1) Jättehemligt men det har med ord, frigörelse och människor att göra.
2) Att stifta ny bekantskap, som blir ny kompis, som eventuellt blir ny vän, har väldigt stora likheter med förälskelse.
3) 750 kronor är ganska korkat att inte använda, om valet står mellan att använda eller inte använda till minnen. Det är snålt, alltså ego-snålt. Om det inte blir Berlin (vilket det lutar åt att det kanske inte blir ändå) så blir det investering.
ps. Nojig tjej = viktigt
Nojig tjej
Nojig tjej söker blickar som dödar
eller
vilar i frid
Spegeln blängde tillbaka
och
det
var väl
inget annat än
ironi
Nojig tjej söker sprickor i marken,
begränsar sin väg
Finns det
nån som
ser till att vi
påminns att
gatan är mest som
luft
nästan fri
eller
vilar i frid
Spegeln blängde tillbaka
och
det
var väl
inget annat än
ironi
Nojig tjej söker sprickor i marken,
begränsar sin väg
Finns det
nån som
ser till att vi
påminns att
gatan är mest som
luft
nästan fri
onsdag 3 juni 2009
tisdag 2 juni 2009
Alltså... SVENNEBANAN!
Vad händer egentligen?!
Inspirerad av den här sjukt fina tjejen spotify:ade jag Promoes senaste album.
Vad händer,
vad händer när Svennebanan, spår fyra, börjar?
Typ... vad ska jag säga. Hur ska jag förklara?
Jag tänker närmast på
vilket på många sätt är irrelevant, med det relevanta undantaget för de dansmoves som stekarna gör, för det var det, kamrater, som hände.
Den där armen. Pump. Fast... intensivt. Och ni skulle sett mitt ansiktsuttryck.
Det var löjligt, givetvis. Men vad som egentligen låg bakom var (konstpaus)
Promoe, han har fixat en låt, Linda och jag har fixat en dans, den är snygg.
Det var
TAGGAD
som hände!
SÅ JÄVLA TAGGAD
ps. Bästa youtubeklippet. Fatta att de fångat en stekar-prototyp på film!!!! Stekar-prototyp.
Inspirerad av den här sjukt fina tjejen spotify:ade jag Promoes senaste album.
Vad händer,
vad händer när Svennebanan, spår fyra, börjar?
Typ... vad ska jag säga. Hur ska jag förklara?
Jag tänker närmast på
vilket på många sätt är irrelevant, med det relevanta undantaget för de dansmoves som stekarna gör, för det var det, kamrater, som hände.
Den där armen. Pump. Fast... intensivt. Och ni skulle sett mitt ansiktsuttryck.
Det var löjligt, givetvis. Men vad som egentligen låg bakom var (konstpaus)
Promoe, han har fixat en låt, Linda och jag har fixat en dans, den är snygg.
Det var
TAGGAD
som hände!
SÅ JÄVLA TAGGAD
ps. Bästa youtubeklippet. Fatta att de fångat en stekar-prototyp på film!!!! Stekar-prototyp.
Sex grejor:
1) Majs.
Jag älskar majs.
2) Gröt som smakar äppelpaj.
Värsta bra tricket. En liten, liten doft kanel och en ännu mindre doft kardemumma tillsammans med havregrynen in i mikron, äta med äppelmos och blå alpro-sojamjölk (som smakar lite vanilj). Alltså... idag smakade det verkligen äppelpaj. Jag älskar äppelpaj.
3) Bra jobbat.
Jag har pluggat duktigt. Jag behövde verkligen känna mig duktig idag för att mildra tentastressen och än så länge känns det som att jag lyckats. Jag har gått igenom nästan alla föreläsningar, powerpoint + anteckningar, och digitaliserat anteckningarna. Känns jävla fint, och det trodde jag inte att jag skulle säga om mitt tentapluggande tisdagen den andra juni tvåtusennio.
4) Mammas mobiltelefoner.
Hon har nån grej med mobiltelefoner, fling. Jag fick just en. Eller, fick låna kanske. Hennes gamla anyhow, som gick sönder, men som uppenbarligen hade garantitid kvar på nacken. Helt nyrenoverad, helt utan kostnad. Roligt. Den är lite mer fancy än min, bara lite, men tillräckligt för att jag ska tycka det är roligt. Roligt.
5) Choklad.
Jag har ätit nästan en halv chokladkaka idag. Det var för gott. Jag mailade ICA och skrev att det var väldigt gott med choklad... och att de förihelvete inte fick ta bort den chokladen ur sortimentet. De svarade att produktutvecklaren blev glad. Jag hade redan hunnit glömma att jag mailat. Roligt.
6) Musiken.
Idag har jag haft Pixies låt "All over the world" i skallen hela dagen, nästan. Nu har det gått över. ABBAS "Lay all your love on me" har ersatt den. Jag är inte helt nöjd.
Jag älskar majs.
2) Gröt som smakar äppelpaj.
Värsta bra tricket. En liten, liten doft kanel och en ännu mindre doft kardemumma tillsammans med havregrynen in i mikron, äta med äppelmos och blå alpro-sojamjölk (som smakar lite vanilj). Alltså... idag smakade det verkligen äppelpaj. Jag älskar äppelpaj.
3) Bra jobbat.
Jag har pluggat duktigt. Jag behövde verkligen känna mig duktig idag för att mildra tentastressen och än så länge känns det som att jag lyckats. Jag har gått igenom nästan alla föreläsningar, powerpoint + anteckningar, och digitaliserat anteckningarna. Känns jävla fint, och det trodde jag inte att jag skulle säga om mitt tentapluggande tisdagen den andra juni tvåtusennio.
4) Mammas mobiltelefoner.
Hon har nån grej med mobiltelefoner, fling. Jag fick just en. Eller, fick låna kanske. Hennes gamla anyhow, som gick sönder, men som uppenbarligen hade garantitid kvar på nacken. Helt nyrenoverad, helt utan kostnad. Roligt. Den är lite mer fancy än min, bara lite, men tillräckligt för att jag ska tycka det är roligt. Roligt.
5) Choklad.
Jag har ätit nästan en halv chokladkaka idag. Det var för gott. Jag mailade ICA och skrev att det var väldigt gott med choklad... och att de förihelvete inte fick ta bort den chokladen ur sortimentet. De svarade att produktutvecklaren blev glad. Jag hade redan hunnit glömma att jag mailat. Roligt.
6) Musiken.
Idag har jag haft Pixies låt "All over the world" i skallen hela dagen, nästan. Nu har det gått över. ABBAS "Lay all your love on me" har ersatt den. Jag är inte helt nöjd.
Det här är min paus.
Jag anar att jag börjar tappa fokus när jag var femte minut tvunget kollar till alla tänkbara eventuellt kanske intressanta och händelserika webplatser där det eventuellt kanske har hänt något nytt, spännande, fräscht, intressant.
Nu blir det här min paus. Eller, det blir snarare en rubrik på min redan påbörjade paus, som jag vägrade inse var en paus.
FUNKAR INTE:
Världens största kopp kaffe
Choklad
Fila naglarna
Tänka på fredag
Lyssna bara en gång på låten
Sorry. Det hjälper inte.
Jag tror jag kommit på varför vi har en navel (mer än för att kunna bli nåt mer än en spermie).
Anders och Måns har sin teori, som är sprungen ur det äckliga faktumet att navelludd existerar: naveln är vägen allt damm och skräp som vi får i oss via luften tar sig ut ur kroppen. Därav navelludd.
Jag tror,
att naveln är en dörr åt andra hållet. Jag tror naveln är portalen för ångest. Utifrån och in. Lägger sig som ett band runt bålen, på insidan. Försöker verka snäll och kramar om. Möter sig själv på andra sidan kroppen, letar sin in i ryggraden, smiter upp i huvudet, försöker verka snäll och kramar om.
Lunch. När jag åt lunch så tänkte jag "uhm, allt det här, och jag som sitter stilla".
Fråga 1: Får jag ångest av att äta?
Svar: Jag fick det en gång.
Fråga 2: Är jag en ångestdrabbad person?
Svar: Ibland tror jag det.
Fråga 3: Är jag en ångestdrabbad person?
Svar: Nej, för jag väljer själv min identitet.
Fråga 4: Är jag en ångestdrabbad person?
Svar: Jag vägrar.
Vem är det som kramar mig runt bålen, på insidan? I detta nu? Hallå?
ps. Jag hatar navelludd.
Nu blir det här min paus. Eller, det blir snarare en rubrik på min redan påbörjade paus, som jag vägrade inse var en paus.
FUNKAR INTE:
Världens största kopp kaffe
Choklad
Fila naglarna
Tänka på fredag
Lyssna bara en gång på låten
Sorry. Det hjälper inte.
Jag tror jag kommit på varför vi har en navel (mer än för att kunna bli nåt mer än en spermie).
Anders och Måns har sin teori, som är sprungen ur det äckliga faktumet att navelludd existerar: naveln är vägen allt damm och skräp som vi får i oss via luften tar sig ut ur kroppen. Därav navelludd.
Jag tror,
att naveln är en dörr åt andra hållet. Jag tror naveln är portalen för ångest. Utifrån och in. Lägger sig som ett band runt bålen, på insidan. Försöker verka snäll och kramar om. Möter sig själv på andra sidan kroppen, letar sin in i ryggraden, smiter upp i huvudet, försöker verka snäll och kramar om.
Lunch. När jag åt lunch så tänkte jag "uhm, allt det här, och jag som sitter stilla".
Fråga 1: Får jag ångest av att äta?
Svar: Jag fick det en gång.
Fråga 2: Är jag en ångestdrabbad person?
Svar: Ibland tror jag det.
Fråga 3: Är jag en ångestdrabbad person?
Svar: Nej, för jag väljer själv min identitet.
Fråga 4: Är jag en ångestdrabbad person?
Svar: Jag vägrar.
Vem är det som kramar mig runt bålen, på insidan? I detta nu? Hallå?
ps. Jag hatar navelludd.
Watch over the sky
Nu slog det mig plötsligt hårt i huvudet att
fast nej. Jag tror jag håller det för mig själv.
En sak som jag inte känner att jag vill hålla för mig själv är att jag sälstyle-klappade händerna nyss när jag såg att Kristian Anttila ska spela på Kafé 44 den 11/6. Berlin eller inte, det är frågan. Demonstration, Anttila, WTAI, bland annat, Berlin. Så många händelser, så två fötter.
Det här inlägget är bara en undanflykt för plugg. Så trött...
fast nej. Jag tror jag håller det för mig själv.
En sak som jag inte känner att jag vill hålla för mig själv är att jag sälstyle-klappade händerna nyss när jag såg att Kristian Anttila ska spela på Kafé 44 den 11/6. Berlin eller inte, det är frågan. Demonstration, Anttila, WTAI, bland annat, Berlin. Så många händelser, så två fötter.
Det här inlägget är bara en undanflykt för plugg. Så trött...
måndag 1 juni 2009
Sånt som händer,
även på en cirkus nära dig.
Vaccinera dig nu. Det håller dig borta från djurcirkusar för all framtid.
Vaccinera dig nu. Det håller dig borta från djurcirkusar för all framtid.
söndag 31 maj 2009
Under mitt paraply, ply, ply
Klickade på "Nytt inlägg" för att hissa fin helg men stötte på patrull direkt, i form av en återkommande fundering kring hur jag omnämner andra människor här. Förut skrev jag nästan alltid ut folks namn, rakt av. Inga krusiduller. Men ibland så smög jag ihop namn till bara en bokstav: första. Så klart. Och nu har det blivit omvänt. Och det slog mig nu att jag inte vet om jag egentligen funderat över vad som är bäst. Jag tycker det är mysigt att läsa i andra bloggar där personer bara blir en enda bokstav, för mystiken, integriteten och framför allt könlösheten blir så mycket större. Å andra sidan är det lite smålöjligt att inte vara tydlig. Ibland är det enklare att vara ärlig utan greppbara personer. På sätt och vis är det schyst att inte blanda in kött och blod utan deras medgivande. Samtidigt är det oftast de alldeles riktiga och levande människorna runtomkring som gör upplevelserna. Ser man det så, så förtjänar de att omnämnas fullt ut.
En lördag sista helgen i maj 2009.
(Nu jävlar blir det tydligt... Jag har det på känn.)
Demonstration mot Smittskyddsinstitutet
Klockan 12.31, Odenplan. Jag hittade JENNY. Hon sa att hon inte hade koll på någonting, men det är klart hon hade. Hon skulle möta JOHANNA ovan jord. Jag tänkte tjiho och följde med. Ovan jord fastnade min uppenbarelse hos DANIEL, EMMA och ANNA. EMMA höll i 60 blodiga handskar. Hon fick läsa 124 apor-texten, som [hemlig] skrivit, och hon sa att den var perfekt. Jag höll med. ANNA tejpade upp vägvisarskyltar på diverse busshållplatser och lyktstoplar, samtidigt som vi vandrade bort mot Vasaparken. Sol. Hetta. En grymt snygg MALIN hittade vi i ett hörn. Hennes ögon glödde. Taggad, tror jag det kallas.
Klockan 12.46, Vasaparken. Människorna. Jag hamnade mitt ibland IDA, JOHANNA, LINUS, MAGNUS, DANIEL nr 2, SIGGY och 40-50 andra pärlor. Jag hamnade mellan banderoller, megafoner, skyltar och poliser, och tanter som skällde ut poliserna för att de störde oss som faktiskt gjorde något så fint som att försvara djuren. Jag hamnade mitt bland [FAN jag kommer inte ihåg hans namn] och vi hade en fin pratstund kring Stockholm, skolor, rumsliga analyser, djurrättsgrupper, veganutbud och borttappad tonårsilska. Jag tror jag får träffa honom igen imorgon för han sa hey jag kommer på intromötet. REBECKA, KLARA och SANDRA anslöt, jag blev glad. Fler anslöt, folk som hittade oss och tyckte det var en bra idé att haka på, jag blev glad.
Klockan 13.27, Vasaparken. Tre och tre, let's go.
• Det finns ett potentiellt problem i att demonstrera i stekhetta, ett ganska uppenbart sådant. Det finns också en potentiell möjlighet: Ingen vill missa solen, alla hittar en park eller en uteservering. Därför vann vi åtskilliga blickar när vi tågade genom stan, som vi annars aldrig fått på oss.
• Det finns ett potentiellt problem i att bara vara 50 pers i ett demonstrationståg. 50 är definitivt inte få, men det är definitivt inte många i demonstrationssammanhang. Det finns också en potentiell möjlighet i att 1) tåga mellan husväggar, sjukt bra akustik och 2) vara grymt bra människor och ändå höras och märkas.
Klockan 13.55, Smittskyddsinstitutet.
Ett par grindar.
En vägg.
Sen, apor. Apor som inte har någon skyldighet att lösa våra problem.
1) ANNA, en av de mest godhjärtade människorna som finns, höll tal. Poliserna stod med armarna i kors.
2) EMMA, IDA och JOHANNA fäste de 124 blodiga handskarna på SMI:s grindar. Jag höll i micken och läste 124 apor-texten. Det var stilla och tyst och fint.
3) Den rakt igenom fantastiske DANIEL höll tal. Peppen. Han är så grymt bra på att lägga fokus på djuren. Djuren lider, det är verkligheten och den blir tydlig när han talar.
4) Avskum, mördare. Det är sant... Polisen stod med armarna i kors.
5) De vet att vi kommer tillbaka.
Mellan två händelser
Klockan 15.14, Hemköp i City. Jag hittade intet av det jag sökte. Letade igenom hela jävla butiken. En anställd sa att de gillar att möblera om för att inga kunder ska hitta, det blir roligare så, tror de. Jag gav upp och vann för jag fick tzaysallad till lunch, från samma Hemköp. Nöjd.
Klockan 16.00, Alvik. Åker tvärbanan två stationer och hamnar på Stora Essingen. PER möter mig, fint, vi går till hans festliga kompisar. En festlig ALBIN (som senare skulle visa sig ha fetaste blingblinget i stan) bjöd mig på gräslök. Tack.
Klockan 17.22, ettans buss, Vasagatan. Trafikkaos. Löparna har intagit staden. Vi hoppar av, går till tuben, åker till universitetet och kliver av. I rulltrappan ser vi det.
Popsnörena har hittat ut. De smyger fram som kackerlackor ur alla rum som nu nåtts av solens strålar, de lockas ut av solen, gräset, folkölen, indiebanden och gratisentrén.
Vi hittar en skönhet som sitter och glänser i solen. HELENA heter hon. Vi dricker folköl, det är nästan gott. Sitter i gräset, blir våldsamt tvungna att köpa chips, jag blir hånad, vi letar gömställen hos juristerna, PER och HELENA får blommor i håret. Jag får en ny 30-sekundersvän. Han hade säkert ett namn. Han var säkert också väldigt nöjd över vår nyfunna vänskap.
Klockan, tiden... Den är inte relevant.
Vi hittar ALBIN & co igen. ALBIN drar fram supermeganeverbeforeseen-blingbling: en halskedja med ett inramat fotografi på Christer Fuglesang. Bling.
Pop dakar
Vi går in. Sol, popsnören, pop. Montt Mardié spelar, det är bra. De har en sångerska som inte vågar stå på scenen utan gömmer sig i logen. De spelar en cover på Umbrella, en svensk. Det är jävla fint.
Ballonger överallt. Folkpartiet far och flyger. PER och HELENA misslyckas med att säga sånt som är roligt på riktigt, med lungorna fyllda med helium. Jag blir besviken. Hittar TESSA. Hon tyckte demonstrationen var pepp. Samma veva, en BAMSE och en NICLAS, jag fick dissen. Jag dissade dessutom själv.
Tiden är inte relevant.
Vi hittar LUDDE, AMANDA och NIKLAS. LUDDE och NIKLAS hade sålt en av sina hembyggda effektpedaler dagen till ära, cred.
?
Jag träffade ERIC och GUSTAV. ERIC och jag började genast diskutera den svaga kontra den starka kraften. Jag tror vi sa nåt smart, trots att jag inte ens vet vad varken svag eller stark kraft är.
Hittade PATRIK. Han plåstrade om det blödande såret efter en Siesta som slitits ur hans schema.
?
Nu har det här bara blivit en enda lång grej av att klämma fram så många namn på kött och blod som möjligt.
Till slut, Billie the vision and the dancers. Det hände saker runtomkring. Tungt + vackert = Billie the vision and the dancers på Pop dakar 2009.
Klockan 01.15, universitetet. Tub tillbaka till Centralen. PER och jag går åt ett håll, alla andra åt alla andra håll.
Klockan 02.13, Handen. Promenad till sovplats och husrum. Man skulle kunna säga att det är jävligt bra att vara en länk i ett nätverk. Jag svär typ på att till exempel JOCKE skulle inhysa mig om jag åkte till Malmö. Och jag kan lätt tänka mig att ISAK skulle inhysa mig om jag åkte till Ume. Och om jag åkte till San Diego så svär jag på att PAM skulle inhysa mig. Och så vidare. Heja nätveck.
Heja Idiotin.
Resten är glömt och gömt.
En lördag sista helgen i maj 2009.
(Nu jävlar blir det tydligt... Jag har det på känn.)
Demonstration mot Smittskyddsinstitutet
Klockan 12.31, Odenplan. Jag hittade JENNY. Hon sa att hon inte hade koll på någonting, men det är klart hon hade. Hon skulle möta JOHANNA ovan jord. Jag tänkte tjiho och följde med. Ovan jord fastnade min uppenbarelse hos DANIEL, EMMA och ANNA. EMMA höll i 60 blodiga handskar. Hon fick läsa 124 apor-texten, som [hemlig] skrivit, och hon sa att den var perfekt. Jag höll med. ANNA tejpade upp vägvisarskyltar på diverse busshållplatser och lyktstoplar, samtidigt som vi vandrade bort mot Vasaparken. Sol. Hetta. En grymt snygg MALIN hittade vi i ett hörn. Hennes ögon glödde. Taggad, tror jag det kallas.
Klockan 12.46, Vasaparken. Människorna. Jag hamnade mitt ibland IDA, JOHANNA, LINUS, MAGNUS, DANIEL nr 2, SIGGY och 40-50 andra pärlor. Jag hamnade mellan banderoller, megafoner, skyltar och poliser, och tanter som skällde ut poliserna för att de störde oss som faktiskt gjorde något så fint som att försvara djuren. Jag hamnade mitt bland [FAN jag kommer inte ihåg hans namn] och vi hade en fin pratstund kring Stockholm, skolor, rumsliga analyser, djurrättsgrupper, veganutbud och borttappad tonårsilska. Jag tror jag får träffa honom igen imorgon för han sa hey jag kommer på intromötet. REBECKA, KLARA och SANDRA anslöt, jag blev glad. Fler anslöt, folk som hittade oss och tyckte det var en bra idé att haka på, jag blev glad.
Klockan 13.27, Vasaparken. Tre och tre, let's go.
• Det finns ett potentiellt problem i att demonstrera i stekhetta, ett ganska uppenbart sådant. Det finns också en potentiell möjlighet: Ingen vill missa solen, alla hittar en park eller en uteservering. Därför vann vi åtskilliga blickar när vi tågade genom stan, som vi annars aldrig fått på oss.
• Det finns ett potentiellt problem i att bara vara 50 pers i ett demonstrationståg. 50 är definitivt inte få, men det är definitivt inte många i demonstrationssammanhang. Det finns också en potentiell möjlighet i att 1) tåga mellan husväggar, sjukt bra akustik och 2) vara grymt bra människor och ändå höras och märkas.
Klockan 13.55, Smittskyddsinstitutet.
Ett par grindar.
En vägg.
Sen, apor. Apor som inte har någon skyldighet att lösa våra problem.
1) ANNA, en av de mest godhjärtade människorna som finns, höll tal. Poliserna stod med armarna i kors.
2) EMMA, IDA och JOHANNA fäste de 124 blodiga handskarna på SMI:s grindar. Jag höll i micken och läste 124 apor-texten. Det var stilla och tyst och fint.
3) Den rakt igenom fantastiske DANIEL höll tal. Peppen. Han är så grymt bra på att lägga fokus på djuren. Djuren lider, det är verkligheten och den blir tydlig när han talar.
4) Avskum, mördare. Det är sant... Polisen stod med armarna i kors.
5) De vet att vi kommer tillbaka.
Mellan två händelser
Klockan 15.14, Hemköp i City. Jag hittade intet av det jag sökte. Letade igenom hela jävla butiken. En anställd sa att de gillar att möblera om för att inga kunder ska hitta, det blir roligare så, tror de. Jag gav upp och vann för jag fick tzaysallad till lunch, från samma Hemköp. Nöjd.
Klockan 16.00, Alvik. Åker tvärbanan två stationer och hamnar på Stora Essingen. PER möter mig, fint, vi går till hans festliga kompisar. En festlig ALBIN (som senare skulle visa sig ha fetaste blingblinget i stan) bjöd mig på gräslök. Tack.
Klockan 17.22, ettans buss, Vasagatan. Trafikkaos. Löparna har intagit staden. Vi hoppar av, går till tuben, åker till universitetet och kliver av. I rulltrappan ser vi det.
Popsnörena har hittat ut. De smyger fram som kackerlackor ur alla rum som nu nåtts av solens strålar, de lockas ut av solen, gräset, folkölen, indiebanden och gratisentrén.
Vi hittar en skönhet som sitter och glänser i solen. HELENA heter hon. Vi dricker folköl, det är nästan gott. Sitter i gräset, blir våldsamt tvungna att köpa chips, jag blir hånad, vi letar gömställen hos juristerna, PER och HELENA får blommor i håret. Jag får en ny 30-sekundersvän. Han hade säkert ett namn. Han var säkert också väldigt nöjd över vår nyfunna vänskap.
Klockan, tiden... Den är inte relevant.
Vi hittar ALBIN & co igen. ALBIN drar fram supermeganeverbeforeseen-blingbling: en halskedja med ett inramat fotografi på Christer Fuglesang. Bling.
Pop dakar
Vi går in. Sol, popsnören, pop. Montt Mardié spelar, det är bra. De har en sångerska som inte vågar stå på scenen utan gömmer sig i logen. De spelar en cover på Umbrella, en svensk. Det är jävla fint.
Ballonger överallt. Folkpartiet far och flyger. PER och HELENA misslyckas med att säga sånt som är roligt på riktigt, med lungorna fyllda med helium. Jag blir besviken. Hittar TESSA. Hon tyckte demonstrationen var pepp. Samma veva, en BAMSE och en NICLAS, jag fick dissen. Jag dissade dessutom själv.
Tiden är inte relevant.
Vi hittar LUDDE, AMANDA och NIKLAS. LUDDE och NIKLAS hade sålt en av sina hembyggda effektpedaler dagen till ära, cred.
?
Jag träffade ERIC och GUSTAV. ERIC och jag började genast diskutera den svaga kontra den starka kraften. Jag tror vi sa nåt smart, trots att jag inte ens vet vad varken svag eller stark kraft är.
Hittade PATRIK. Han plåstrade om det blödande såret efter en Siesta som slitits ur hans schema.
?
Nu har det här bara blivit en enda lång grej av att klämma fram så många namn på kött och blod som möjligt.
Till slut, Billie the vision and the dancers. Det hände saker runtomkring. Tungt + vackert = Billie the vision and the dancers på Pop dakar 2009.
Klockan 01.15, universitetet. Tub tillbaka till Centralen. PER och jag går åt ett håll, alla andra åt alla andra håll.
Klockan 02.13, Handen. Promenad till sovplats och husrum. Man skulle kunna säga att det är jävligt bra att vara en länk i ett nätverk. Jag svär typ på att till exempel JOCKE skulle inhysa mig om jag åkte till Malmö. Och jag kan lätt tänka mig att ISAK skulle inhysa mig om jag åkte till Ume. Och om jag åkte till San Diego så svär jag på att PAM skulle inhysa mig. Och så vidare. Heja nätveck.
Heja Idiotin.
Resten är glömt och gömt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
