
Snacka om antropocentriskt synsätt.
"Naturligt" skriver jag. Jag tänker distinktion. Människan är fullständigt frikopplad från det "naturliga" för mig. Vi är djur som utvecklat en sån makalös aggressivitet att allt vi gör känns som resultatet av destruktiva mutationer. Människan är en cancersvulst på jordakroppen. Människan är, trots sitt naturliga ursprung, en onaturlig del i näringsväven. Det vi gör är utom alla rimliga naturliga gränser.
Vi kan kalla det intelligens. Vi vann kriget. Alla andra är under oss och vi har all makt. Men vi skulle inte klara oss utan alla varelser i vårt herravälde. Tänk den kapitalistiska pyramiden. Faller en faller alla. Och djuren står längst ner. Ah, jag önskar jag kunde donera intelligens till dem så att de kunde ta ut oss.
Djur äter djur och har alltid gjort det, helt naturligt. Det är sorgligt att se eftersom jag och i alla fall några andra människor har utvecklat en empatisk förmåga. Frågan är om vi människor är djur. Jag tror vi är monster. Monster med ett storhetsvansinne som underkuvar empatin så till den milda grad att det som kommer ut ur munnen är ett tomt, hånfullt skratt.
1) Intelligens.
2) Moral.
3) Empati.
4) Självmedvetande.
5) Förmåga att urskilja orsakssamband.
Fem punkter ovan, dessa är människans utmärkande drag. Consider it. Hur kommer det sig att människan äter djur, våldtar djur, utsätter djur för tester till människans gagn, klär på sig djur, stänger in djur, skrattar och pekar åt djur, stoppar in dem i mänskligt arbete? Hur kommer det sig att människan utnyttjar, torterar och mördar andra djur om de fem punkterna ovan är människans utmärkande drag?
1) Urartad intelligens.
2) Undertryckt moral.
3) Oförmåga till empati.
4) Förnekat självmedvetande.
5) Oförmåga att urskilja orsakssamband.
Människan är ett monster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar