Det blev overkillat på matdelen.

Behoven

Sömnen.
Jag har en soffa och en säng. Och varma täcken och varm kropp.

Frukosten.
Jag brukar köpa havregryn. Antingen en liten påse med ekologiska gryn. Eller en stor påse med konventionella gryn. Jag föredrar ekologiska, men de är väldigt dyra. Fast väldigt billiga / portion. Och jag brukar tänka, när jag inte köper ekologiska havregryn, att havren är svensk. Lokalproducerad. Att jag inte belastar miljön så mycket.
Jag brukar blanda havregrynen med lite vatten och lite salt. Ibland med lite kanel. Sen mikrar jag den i två minuter till gröt. Äter med ekologiska linfrön och äppelmos. Eller kanel och socker. Eller lingonsylt. Eller jordgubbssylt. Eller hallonsylt. Eller hallon. Och sojamjölk. Den är inte lokalproducerad. Men jag brukar tänka - och det är kanske klent - vad jag substituerar. Komjölk. Extremt energikrävande och djurutnyttjande komjölk. I mitt kök finns inga spår av komjölk. Jag hade kunnat välja lokalproducerad ekologisk havremjölk. Som jag inte riktigt tycker om. Och som inte innehåller vitamin B12. Min kompromiss stavas sojamjölk. Kanske duger.
Jag brukar dricka en kopp kaffe. Kokar upp vatten i en vattenkokare, mäter upp kaffepulver i en pressobryggare, slår på vattnet, väntar. Pressar. Dricker. Inget filter använt. 45 sekunder ström förbrukat.
Jag brukar äta en macka. Det brukar vara gott.

Lunchen.
Kanske lite pasta. Kanske lite sås. Kanske lite bönor. Kanske lite grönsaker. Billiga, lokala, energieffektiva. Typ, lök. Morot. Kål.

Mellanmålet.
Frukten. Den mörka chokladen. Den godaste är den rättvisa. Medicin-chokladen som innehåller mer antioxidanter än den mest antioxidantrika grödan.

Middagen.
Se lunchen.

Totalt: Maten.
Det behövs så lite för att gå runt.

Busskortet.
Bussen, pendeltåget, tunnelbanan. Tar mig vart jag vill i hela stan.

Bilen.
NEJ.

Pengarna som växer. Sakerna som köps.
NEJ.

Skrattet.
Är gratis.

Skrattet.
Fick jag med dig.

Den varma handen.
Värmde du upp med din.

Äventyret.
Kostade kanske lite. Men det hade varit värdelöst utan dig, utan mötet.

Matte här då.
Summera värdet. De stora inkomsterna. För att anknyta till min senaste kurs. Vilket kapitalslag? Det känns, onekligen, som att det där... tillverkade kapitalet, är så jävla överskattat. Att jag faktiskt skiter i det, så länge jag har en vattenkokare. Kanske en gitarr. Men utan människans hjärna och hjärta, ingen musik.

Miljöproblem. Det är så löjligt att identifierandet av miljöproblemen kräver siffror. Siffror. Siffror. Siffror. Siffror. Siffror tills vi blir galna. När det i grunden handlar om

vad
vi
anser
är
viktigt
här
i
livet

och att detta viktiga är, som Kishti skulle sagt det, "helt orimligt".

Att det är patetiskt att jag ska behöva tala om de logiska sambanden mellan en handling och dess konsekvenser. Att det bara handlar om konsekvenser. För att en sås ska smaka curry måste curryn fräsas i botten av kastrullen först. Det går inte att krydda på extra mot slutet. Det går inte. Det blir inte bra. Det är för sent. Och detta är en liknelse.

Och jag vet att jag låter så jävla pretto. Ledsen för det.