Och trots detta, kamrater,

finner ni mig på kanten.

Rajendra Pachauri som har hål i strumpan, och jag som tänker att det där är inte bra, folk kan tro att en blir tokig hippie av att bry sig. Som jag själv får hjärtklappning om min tvättmaskin inte är riktigt full. Sånt jävla slöseri med energi.

Att jag på allvar dragit ner på kaffedrickandet av miljöskäl. Stört omöjligt, ju, att hitta närproducerat kaffe. Och visst är det svårt. De lever av att jag handlar kaffet. Men det håller inte att jag, att Sverige, att Europa, att USA, att hela den toppenfenomenala supertrevliga västvärlden har kaffe som sin nationaldryck. Att vi är beroende, att ortodoxin inte har kaffediskussion i ens en vild fantasi, för kaffe är i sanning helt vanligt, alla gör det. Kaffe på maten, kanske?

Kakao, choklad? Det är rimligt att ge upp det. Rimligt. Rimligt. Inte hippie.

När jag har helg så har jag inte helg för jag är så jävla busy av mig, men jag brukar tänka varje helg att "jag måste ju få ha lite helg". Sug på det lite. Visst är det så, att jag måste sova, annars dör jag. Att jag bör vila, för annars får jag magsår. Men om jag fyller min agenda med frivilliga aktiviteter, får jag då inte skylla mig själv?
Samma resonemang som "jag måste ju få ha lite helg" fast på helt andra konstruerade rättigheter såsom rätten till bomullskläder och köttfärs, har dessvärre dödat och sabbat livet för i runda slängar kanske sisådär ... några miljarder, senaste året? Miljarder liv. Men "vi måste ju få!!!!!!!!!!!" Ju.

Ju.

Och så är det som den där nålen i höstacken, sandkornet på stranden, att hålla på och pröva sin livsstil. Jag tycker det är dödsviktigt. Men ju fler kloka människor jag pratar med, desto mer övertygad blir jag om att det inte är konsumenten som har makten. Det går inte att konsumera bort ett jävligt vitalt problem. Det går inte att köpa loss ett ekonomiskt system. Det går faktiskt inte ens att betala för det viktigaste i livet - fast det är nog bara en tidsfråga innan även sådana värden är kapitaliserade.

I natt när jag inte kunde sova och i stället läste om poststrukturalistisk politisk ekologi tog min bok fram sin knytnäve och smällde till mig på käften med

"A 'condition of production' is defined as everything that is treated as if it were a commodity, even if it is not produced as a commodity, that is according to the laws of value and the market: labour power, land, nature, urban space, fit this definition."

"The history of modernity and the history of capitalism must be seen as the progressive capitalization of production conditions."

och jag skrattade för mig själv, i mörkret, och tänkte att det är fantastiskt intressant att kapitalismen sågas med fotknölarna för andra högskolekursen i rad. Att det är jävligt uppfriskande och jävligt obvious att det inte blir någon helgvila eftersom vi är så ytterligt få som har detta privilegium och måste jobba stenhårt för att prata prata prata med alla fina själar därute så att vi tillsammans kan montera ner illusionen om marknaden, om pengarna, och framförallt: om pengarnas värde.

Nu ska jag skriva lite om trädkramare. Ingår också i kursen. Hej då.