Min hjärtefråga är sedan många år tillbaka djur. Från början är detta sprunget ur en djuretisk övertygelse, där jag - liksom nästan alla andra veganer - vänt bak och fram på synen på det vi alla gjort sedan födseln och det vi alla gör varje dag: det vi äter. Vi har på något sätt tagit till oss idéer långt ifrån normen, som säger att det är fel att döda och äta djur, att det är fel att utnyttja djur och oftast också att detta är värt att kämpa för. Vi har på en eller annan väg värderat upp de miljarder individer som inte får rum i definitionen människa men som ändå lever, har ögon och hjärna och känslor. Trots att vi inte kan prata med dem. Jag önskar jag visste hur det gått till att få oss, mig, att inse att min etik gör gällande att även icke-mänskliga djur har moralisk status.
Som en parentes som förtjänar ett eget stycke, fast utan parenteser, skulle jag vilja få ur mig den här tanken. Som vegan och i ännu större utsträckning som djurrättsaktivist blir man ofta utsatt för anklagelser om att man är något utav en fundamentalist som ser allting svart och vitt, som inte fattar att vi bor i landet lagom där för mycket och för lite skämmer allt. Där man får en sjukt stark känsla av att tankarna hos den som får höra resonemanget "nej, jag äter inte honung, det är en animalisk produkt där insekter utnyttjas för människors skull", innehåller starkt förminskande idéer. Man är helt enkelt jävligt lätt att avfärda som människa, eftersom det också tycks vara så att många tolkar in oerhört många egenskaper och åsikter hos människor som är veganer. Jag är övertygad om att detta inte är hundra procent generaliserbart, och att de eventuella fördomarna kan förändras av helt vanligt samtal. Problemet kvarstår dock: Obehagligt många vill inte ens föra ett samtal. Vill inte lyssna. Och visst, delvis beror det säkert på att det finns en osäkerhet och kanske en skvätt dåligt samvete bakom, men jag tror också att det går att jämföra med att jag aldrig skulle ta ett ord på allvar om jag pratade med en aktiv sverigedemokrat. Nu till min poäng, efter denna onödigt långa och inte helt relevanta introduktion. Vi djurrättsaktivister är ofta förbannade, och det är inte konstruktivt. Men kanske kan det förklaras av att vi blir förolämpade alltför ofta. Många i den där stora grå massan tycks tro att vegan-idéer går över när man växer upp och att de flesta bara är unga som snappat upp en cool attityd. I själva verket är det verkligen ingen lätt match att vända på en norm inom sig. Det är fan inte smärtfritt (på ett personligt plan) att vara vegan på något sätt. Jag tror att det här är något som många glömmer: att jag, Sanna Ekedahl, har tvingats fundera absurt många timmar på det här, på vad som är rimligt, på olika typer av konsekvenser för både mig och olika sorter organismer, på vad som har värde, på livets värde, på lidande, på empati, på samband. Avfärda mig, lyssna inte på mig och ja, du förolämpar mig. Du behöver inte hålla med men om du inte ens vill lyssna och försöka förstå, då förolämpar du mig. Och jag kan verkligen förstå, rent rationellt, att det finns många som inte vill lyssna - just av de skäl jag redan angivit. Men emotionellt förstår jag inte detta, och det är just där jag blir förolämpad. Slutparentes.
Det hade verkligen varit bra att träffa Arkelsten, för hon framförde argument i sin rapport som till viss del är rimliga, men som Holm kunde argumentera emot väldigt lätt. Arkelsten anser bland annat att det skulle innebära en stor dubbelmoral att införa köttskatt när vi samtidigt är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik där vi subventionerar köttproduktionen. Det är ett väldigt rimligt argument, och jag håller till fullo med om att EU:s köttsubventioner måste bort. Det Holm sa var dock att det skulle ta decennier att vänta in EU, och så länge har vi faktiskt inte råd att vänta. Jag anser att detta är ett väldigt bra argument. Köttkonsumtionen måste ner oavsett hur trögstyrt EU är.
Vad som är mer intressant är detta: Arkelsten menar att det inte är politikens roll att lägga sig i vad folk äter. Det har sin botten i hennes politiska ideologi. Jag har på något sätt respekt för detta - det betyder ju inte att hon inte skulle kunna dra slutsatsen att köttkonsumtionen måste minska. Däremot håller jag inte alls med henne. Att människor äter kött har alldeles för stora konsekvenser för andra människor för att det ska kunna vara försvarbart - även för en liberal politiker som henne, enligt min åsikt. Vår köttkonsumtion leder ju till någon annans fråntagna rättighet att äta sig mätt, till exempel. Jag tror att även liberala politiker skulle kunna komma fram till detta. Att sen Arkelsten själv uppvisar en stor dubbelmoral i sin rapport är en annan sak: Genom att hon förespråkar möjligheten att underlätta den offentliga upphandlingen så att den bland annat ska kunna bli mer ekologisk förespråkar hon ett administrativt styrmedel - som enligt min åsikt har en betydligt mer styrande inverkan på individer än vad en köttskatt skulle ha. Den offentliga upphandlingen innebär ju att den offentliga verksamheten väljer åt individen medan en köttskatt inte fråntar individen att fortsätta välja själv.
Nåväl, åter till politikens roll. Om vegetarianen Arkelsten med mycket bra koll på djurindustrins miljöpåverkan inte anser att det är politikens roll att försöka styra vad folk äter, så är det ett problem värt att ta på jävligt stort allvar. För om inte ens hon tycker det så kan vi nog vara relativt säkra på att detsamma gäller för i princip hela borgaralliansen. Kanske till och med för sossar och en och annan miljöpartist. Det handlar förstås inte om att jag vill börja förbjuda mat (även om det vore ett rimligt styrmedel just beträffande kött, med tanke på dess konsekvenser som är så stora att de inte ens går att mäta), och det handlar ju inte om att vi ska börja - som Arkelsten skriver - "lagstifta om fullkornsplikt eller föreslå ett chipsförbud" (härlig sammanblandning av styrmedel, för övrigt (det var skrivet i ett resonemang om att de inte skulle föreslå köttskatt - tre styrmedel i ett, ba)). Här handlar det ju om kött och animalieprodukter från en industri med kopplingar till varenda stort miljöproblem jag kan komma på, med koppling till djupt orättvis resursfördelning, med koppling till hunger och svält, med koppling till stort lidande hos djur och med koppling till ett moraliskt förfall med okända men sannolika ringar på vattenytan. Och - med koppling till ett av de kanske största marknadsmisslyckanden som det kapitalistiska systemet hittills råkat ut för.
Vad beror det på? Varför vill de inte använda marknadsvänliga ekonomiska styrmedel i form av skatt när det gäller kött, men har ändrat sin retorik och inställning när det gäller bensinskatt? Varför vill de använda sig av det ekonomiskt tveksamma styrmedlet subventioner - tänker särskilt på supermiljöbilspremien - i stället för att använda sig av den princip de enligt Miljöbalken och EU och all praxis kring miljöfrågor som finns i hela världen är förbundna att tillämpa, nämligen polluter pays principle? Varför vill de lägga sig i människors körvanor men inte köksvanor?
Köttnorm och lobbygrupper och obefintlig opinion i frågan. En kunskapsnivå ungefär lika hög som en genomsnittlig dörrtröskel. Eller? Är de som borgare är mest? Maktfullkomliga, populistiska, fega, gravt osolidariska och med obefintlig global split vision?
Är det någon som vet eller ska jag ta reda på det i min c-uppsats?
13 kommentarer:
Jag tycker det låter jävligt förnuftigt det du skriver. Som oftast, du skriver vettigt, och väl underbyggt, för att inte säga genomfunderat. Och jag tror det tyvärr finns en risk att många sällar sig till hennes sida, och tar upp argument som fullkornsplikt eller chipsförbud. Men när det gäller kött så kommer det liksom in lite fler aspekter än om man skulle stoppa försäljning av chips. Eftersom köttkonsumtion påverkar så långt mycket mer än användandet av de 11000 liter vatten för en burgare så kanske det är värt även för dessa kritiker att ta sig en funderare (en spontan och icke underbyggd gissning inom mig misstänker att många av kritikerna inte själva tagit sig en rejäl funderare i frågan, själva funderat igenom varför de försvarar köttätandet annat än varför det är gammal sedvänja och att ingen minsann ska få gå in och påverka vad de lägger på tallriken, slut på icke underbyggd spontan gissning).
Stay strong. Jag tror det ni argumenterar för är praktiskt genomförbart, och definitivt ett nödvändigt steg för att kunna påverka norm och köttkultur nämnvärt. Heja.
Fin läsning.. och fint komplement till uppsatsen också.
Det tråkiga med frågan är ju som du skriver att politiker är konservativa gällande köttkonsumtion och ingående normer. Jag tror att vi måste nå ut med bra faktabaserad information. Tyvärr finns ju alla burgerresturanger som undanröjer köttets faktiska miljöpåverkan. Som Max där det faktiskt står en siffra för hur mycket koldioxidutsläpp din måltid innebär. Men utelämnar vad siffran står för eller om det är mycket eller lite. Samhället har ju många ekonomiska intressen i löpande köttkonsumtion. Vi måste nå ut med info om vad kött innebär. Tyvärr (igen) finns det allt för många människor som är dömande, restauranger som inte har vegetariskt eller veganskt. Hur vi förändrar detta och världens allt för stora köttkonsumtion är en svår fråga. Skynda långsamt? Well.. Till frågan. Varför vill de inte "använda marknadsvänliga ekonomiska styrmedel i form av skatt när det gäller kött, men har ändrat sin retorik och inställning när det gäller bensinskatt"? Jag fattar inte det till att börja med. För det är en bra sätt att få folk uppmärksamma på problemet. Folk kommer undra varför. Folk kommer få upp ögonen, och folk kommer fortsatt konservativt mottarbeta införandet och vilja avskaffa det. Jag tror att de flesta, kanske inte Arkelsten(?) tror att det enda skälet till att inte äta kött är det faktum att vi äter liv och lik. Alltså faktumet att vi dödar varje dag. I världen sker ju oproportionerligt stora massmord varje dag. Men vad jag tror folk, även politiker inte till fullo förstår är alla de konsekvenser som köttindustrin faktiskt har. Ok, (skulle kunna prata om det här hur länge som helst) åter till frågan. Alltså om jag får tillåta mig att tänka så här för en stund. Vad finns det för incitament för ens parti att gå i god för köttskatt? Finns det något? Ja, massor men man måste se långsiktigt. Klart är att vi kan sluta avveckla stora mängder regnskog. Klart är att vi kan få ner metangas, minska jordens temperaturutveckling innan den blir självbevarande. (Då isarna smälter och vattnet värms upp smälter den sedan av sig självt, eller solen, eftersom värmen från solen inte reflekteras utan till stor del bevaras i havet). Det vet du nog bättre än mig Sanna, men ja, så... Jag tror politiker som faktiskt försöker förstå eller tänka större i frågan hindrar (sig själva) genom kortsiktiga tankar, och säkerligen ofta ekonomiskt kortsiktiga? Tråkigt men kanske ett av alla svar till varför? Och det kanske är en för generaliserad och även ensamt svar i sammanhanget. Svaren är ju säkerligen fler.
Vem betalar ekologiska effekter? Well.. ingen. Vem betalar transport? Ingår i försäljningspris? Eller? (orimligt pris f.ö.). Alltså man önskar ju man kunde ruska om världen och få folk att förstå. Men det gäller väl att skynda långsamt?
Jag vet inte om jag diskuterade detta på bästa sätt men det engagerar ju liksom. Skulle som sagt kunna prata långt o länge om detta eftersom det engagerar och är förvånansvärt att inget görs utan att hjulet tillåts rulla och att det kanske ökar än mer i framtiden. Hoppas Jens Holm når ut med detta. Och hoppas vi som förstår når ut med detta. Man vill ju göra allt på en natt och det är frustrerande när folk inte förstår, inte vill förstå eller fnyser, skrattar, nedvärderar en som person med kommentarer och skämt om köttkonsumtion. Har märkt det senaste tiden (eftersom jag är relativt så ny i denna härliga vegansk-vegetariska värld). Gällande detta gäller det nog att stå pall. Inte ta skiten utan slå bort den. Formulera sig väl och välja sina stunder för debatt.
Vet inte om detta blir väldigt långt för ser bara en liten ruta när jag skriver. Hur som helst ska jag ge mig nu. :) Sanna, du ska bara kämpa på trots orättvisan och det ofrånkomliga, att det är så förvånansvärt att fler inte inser problematiken och vad deras konsumtion betyder varje dag. Sen funderar jag på om vi ska gå handla en hagelbössa och mörda den här lilla jäveln Norm som lobbyisterna skapat under så lång tid. För henn behövs inte längre. Det har redan gått för långt och imorgon går det längre...
Hoppas allt är bra med dig i övrigt och att du mår bra. Jag tycker f.ö. det låter jävligt vettigt att ta reda på detta i din C-uppsats! Stor Kram
Hoppas du ha överseende med alla småfel i svenska språket. Skriver så snabbt så fingrarna slinter.. ;)
Sen kan man ju vrida o vända på saker jag nämner ganska mycket. hmm.. eller exempelvis i alla fall ekonomiskt kortsiktigt tänk. Det kan ju kritiseras eftersom staten kortsiktigt får in mer pengar i form av skatt. Over and out.
tack för fina kommentarer!
och niclas, grym utläggning, tack!! underbart att du bara skriver på utan hundra år av tanke på varje mening. typiskt engagerat och eldigt! mums!
väldigt intressant fråga det där med vad ett parti vinner på att driva frågan. det vi kom fram till i vårt arbete var att just det problemet (typ) endast kan kringgås av att det skapas konsensus i riksdagen, dvs att alla blir överens om att köttkonsumtionen måste ner. på så sätt kan inte oppositionen (eller nåt parti öht) dra fördel av att andra partier driver frågan. för det är ju annars ganska tänkbart med tanke på opinionsläget, där de allra flesta svenskar nog INTE vill att någon gör deras kött dyrare, och att de som gör motstånd till åtgärder som fördyrar kött (t ex) kan då attrahera väldigt många väljare. det finns ju alltid den där spänningen som politiker mellan effektivitet och representativitet, och till det även det nödvändiga i att behålla makten för att kunna genomdriva sin politik. det är nog svårt att komma ifrån. men har alla detta mål gemensamt - att minska köttkonsumtionen - så kommer det bara att vara själva sättet att nå detta mål som skiljer i mening mellan olika partier.
så. då kanske frågan blir, hur fan uppnår vi konsensus? i synnerhet blir det ju svårt om det du skriver stämmer (vilket jag tror, i ganska stor utsträckning, i alla fall bland icke-visionära partier (dvs alla utom vänsterpartiet och miljöpartiet typ...): att kortsiktig ekonomisk nytta (för väljarna) går före allt annat. än så länge verkar det viktigare att vinna väljare än att ta ansvar. men grejen är att det har ju ändrats lite i t ex klimatfrågan. för även om man kan ifrågasätta om borgarna verkligen har en existerande klimatpolitik, så är det ju stor skillnad på nu och förr. och för bara tio år sen kunde man ställa precis samma fråga gällande klimatpolitik och -ansvar: vad har partierna att vinna på det? då - typ ingenting. idag - massor, inte minst eftersom en opinion i frågan finns idag, där allt fler faktiskt bryr sig. det har helt enkelt blivit en valfråga av betydelse. typ. iaf i jämförelse med för tio år sedan.
ur mitt ekonomiska perspektiv så har alla partier OTROLIGT mycket att tjäna på en kraftfull klimatpolitik. på samma sätt ser jag det med en minskad köttkonsumtion. så då kanske man kan tänka sig att det inte är en helt dum tanke att detta skulle kunna vara realiteten även för riksdagspartierna. eller fan, det måste bli.
nu vet jag inte vad jag ska skriva längre. men det här kanske är ett intressant c-uppsatsområde faktiskt. kuuuul jag längtar!
STOR KRAM!
Alltså, konsensus är ju det optimala verkligen. Tyvärr tror jag att partierna utåt inte kommer vilja gå ut med köttskatt som förslag eller i alla fall inte som valfråga ”number one”. Av den anledning som du också nämner att de antagligen förlorar väljare om de är ensam med det förslaget. Varför? Väljarna, folket vill ha mer i fickan(?) istället. Tyvärr känns det ju så att den generella personen i Sverige idag bryr sig mycket om vad man tjänar och att det är viktigare med lägre skatt (mer i fickan) än ekologiskt ansvar och god miljöekonomi. (eller solidaritet för den delen) Det finns för många som är grundligt hjärntvättade i att vara en del av köttindustrin. Jag hoppas verkligen det blir som du nämner. Att det sker en positiv förändring som kan skapa konsensus. MEN HUR TUSAN FÅR VI DET?
Hmm... Tänker man på hur klimatpolitiken kom till, och främst hur alla numera vet att koldioxid är dåligt samt att det höjer jordens temperatur och vattennivån. Så kom detta på grund av bl.a. många forskningsrapporter, seminarier, föredrag (typ Al Gore) och sedermera eldsjälar inom politiken. De fick ju också mycket mycket kritik för detta "påstående". Jag kommer ihåg, om jag bara ser tillbaka 5 år, att många vara skeptiska och inte köpte resonemanget. Sket i det och körde bil även om de bara skulle ta sig typ 1000 meter. Men idag hör man istället var dag uttrycket "man måste ju tänka på miljön". Här brukar ju även källsortering ingå. Och varför ingår den? Jo politiska beslut (och avfallsföretagen) har format källsortering utifrån att de äntligen förstått att det inte är hållbart att slänga allt tillsammans och försvåra återvinning av en ohållbar konsumtionsnivå. (Samt att företagen också tjänar pengar på att vi sorterar istället för att de ska göra det i ett senare läge. Återvinning är ju = pengar). Så, du ger mig hopp också, när du skriver "för bara tio år sen kunde man ställa precis samma fråga gällande klimatpolitik och -ansvar ... " o.s.v. Jag tänker att rådande klimatpolitik som jag kan tycka är lite vek, men som ändå nu finns, samt bl.a. ex. återvinningsproceduren ger minskad köttkonsumtion och dess miljöpåverkan ett hopp. Även om det känns långt borta nu, tycker jag, att få konsensus eller att samhället i större utsträckning förstår vad deras köttkonsumtion har för otroliga negativa konsekvenser så kan det hända. Jag tror att det kommer ta ett tag men att det är viktigt att få ut rapporter som ditt köttskatt- arbete. Och även att det finns en "trovärdig" person(typ som Al Gore som många verkar sympatisera med) som kan nå ut med fakta om köttindustrins miljöpåverkan. Det är en väg att gå. Men den kan vara bra. Hur som helst tror jag att rönen måste komma från flera håll om man vill förändra personers ideal. Och det är ju sjukt svårt att få till ensam.
Man kan ju bara göra sitt bästa. Som du engagerar dig och når ut, och även som jag engagerar mig och försöker nå ut. Men alltså det är ju kanske lite av ett "flummigt" svar och orimligt att bara säga att vi ska ha en "trovärdig" lobbyist för att minska människors invanda konsumtion som samhället också tycker är väldigt bra och lönsamt samhällsekonomiskt. Eller att vi ska skaka fram fler värdefulla rapporter om dagsläget från högskolor och universitet. Det är ju jäkligt skönt att i alla fall Jens Holm finns i vänsterpartiet och driver de här frågorna. Jag vet inte hur man ska göra annars. Jättesvårt. Man vill ju bara att alla ska förstå, ta sitt förnuft till fånga och minska sin konsumtion. Men många jag pratar med förstår inte eller vet inte ens om köttets negativa påverkan på miljön utan tror bara att man är vegan/vegetarian på grund av djurrättsskäl. Vilket ju är en parameter i mitt och ditt val men de ser liksom inte miljöskälen vilka jag tycker är viktiga och poängtera. Och de är också dessa jag brukar dra fram först när folk frågar för det är det som de flesta kan relatera till. (typ 1kg kött = 3 timmars bilkörning). Oj då, säger folk då, men det räcker ju inte med det för att förändra folks ideal. Det krävs mer och från flera (tror jag). I grunden menar jag vilket jag försökt förklara här, (tror jag?). Att det gäller och nå ut. Men det kanske inte räcker det heller. Det är det som är det jävliga.
Jag tror inte det alltid handlar (politiskt) om att förändra politikernas ideal, få dem själva att förstå att det är fel och sedan ska det lösa sig. För många gör saker som de vet är fel ändå. (Bara för att det är gott?? ehh..). Jag menar att det jag tror är nyckeln till framgång gällande köttskatt är att det finns klara incitament för partierna, samhället och individerna i samhället. Och de finns ju! Det gör ju det. Dom kan inte bli mer klara eller fler (dom är ju ganska många). Dessa är det som politiker måste ta till sig, få befolkning att förstå och relatera till och sedan att de tycker att det är ok, eller helt enkelt en självklarhet med minskad köttkonsumtion. Jag tror att det är viktigt att trycka på detta och inte bli en gnällspik gällande frågan. (vilket jag inte anklagar någon för att vara). Men lyfta fram vad vi vinner på det istället för vad vi förlorar på det. Även om en vinst ofta måste förklaras med vad förlusten innebär i dagsläget. Retorik.
Just att nå ut till personer ligger ju som grund till dagens klimatpolitik som jag skrev om här innan. Men var kom den ifrån, och hur kan vi göra om detta fast förhoppningsvis kraftfullare och kanske tillsammans med klimatpolitiken men med köttkonsumtionens negativa påverkan centrerat. Någon måste göra något! Och alla dessa någon måste tillsammans göra något. Och visst fan borde det främst vara politikernas ansvar att urskilja de största farhågorna för världen och inte bara stirra blint på hur folk kan få mer i fickan utan istället hur vi får folk, ALLA, att må så bra som man bara kan. Minska klyftorna! Skrota bilarna! OCH! Ta hand om djuren! ÄT INTE KÖTT!!!
Många STORA Kramar!
Niclas
konsensus är som sagt en stor utmaning. det måste liksom bli tydligt för alla i riksdagen och hela sverige att köttfrågan inte har någon politisk färg. den måste appellera till sunda värderingar som rättvisa och solidaritet, som jag tror sitter ganska hårt i alla svenskars hjärtan. och det kan vi inte minst tacka socialdemokratin för. men det är mest en parentes.
jag tror, som vi också kom fram till i vårt arbete, att mer än köttskatt som styrmedel behövs. jag är av åsikten att köttskatt är ett mesigt styrmedel eftersom konsekvenserna av köttkonsumtionen är så fruktansvärt stora, men i dagsläget tror jag ändå att även köttskatt upplevs som ett för kraftfullt styrmedel. jag tror det behövs en stark utomparlamentarisk rörelse som envist lyfter frågan och samtidigt bidrar till att sprida kunskap i samhället. för starka utomparlamentariska rörelser märks ju även i media och inte minst i politiken. jens holm sa faktiskt det också, att sådant som händer ute i samhället kan lätt få återverkningar i riksdagen. riksdagen är väldigt opinionskänslig. anyhow, så fort den generella kunskapsnivån ökar så kan man ju börja diskutera och införa åtgärder på olika plan. jag tror t ex väldigt starkt på att prata om köttfri måndag, för det ser inte folk som ett straff på samma sätt som en skatt. om den diskussionen blir stark så ökar också chansen för att en köttskatt kan gå igenom.
fortsättning:
jag tror också väldigt mycket på det du skriver om att frågan behöver drivas från olika håll. det är ju något vi försöker i köttfri måndag: att få in både djur, människor, hälsa, miljö och ekonomi, typ. men jag tror också på mångfalden i organisationer som driver frågan. det är jättebra att köttfri måndag finns, och det är jättebra att smmi driver sin köttskatt nu-kampanj, och det är jättejätteasbra att djurrättsalliansen finns och visar att djurindustrin är djupt oetisk. ju fler som sliter desto mer kanske budskapet kryper sig in i medelsvenskens hjärta.
sen skriver du om incitamentsstrukturer, att om samhället underlättar för medborgarna att göra rätt så gör de rätt. visst är det så, men det är som ett moment 22 här, för det kommer inte bli ett dugg lättare att välja rätt förrän de med makten att underlätta inser att de bör göra det. du skriver också om detta med en trovärdig lobbyist. tror tyvärr du har rätt, och jag tycker det är stört. men sådant är samhällsklimatet idag. jag funderar på om ett alternativ till detta är organisationer som driver frågor om att införa väldigt enkla/okomplicerade/lättbegripliga/lättdiskuterade åtgärder? typ köttfri måndag. det är så jävla lätt att ta till sig. det kan jämföras med 350.org som fått in ett väldigt smalt krav på världspolitiska agendan, nämligen att CO2-eq.-nivån i atmosfären ska ner till 350 ppm och inte det som diskuterats idag, 450 ppm. 350 ppm är nu något som diskuteras av alla länder i världen, typ. det är ett lätt budskap och ett tydligt mål. köttfri måndag skulle kunna fylla samma funktion. tänk dig en internationell kampanj som heter meatfree day. jag tror verkligen en sådan lösning skulle kunna ta sig upp högt på åtgärdsagendan!
Jag hörde att de i Täby kommun infört eller ska införa en köttfri dag i alla skolor. Vilket är skitbra. Det betyder ju också att det så smått börjar hända saker. Jag tror verkligen på en stark utomparlamentarisk rörelse som lyfter dessa och håller med om att köttfri måndag är grymt. Likaså är det grymt att djurrättsalliansen finns. Och jag håller med om att det bör införas andra kompletterande styrmedel än endast köttskatt även om den ensam också utgör en eventuell förändringsbenägenhet såvida den generella kunskapsnivån i samhället höjs. Men jag tror även den kan innebära att folk ställer sig emot införandet bara för att kött blir dyrare, som sagt. En sak som jag tänkt en del på är de subventionerna som nu finns. Dessa subventioner borde ju reglera andra områden som inte innebär så stor negativ miljöpåverkan som köttindustrin samt påverkar djurs förhållande och liv bara för att vi önskar animaliska produkter. Vilket verkligen borde avskaffas och bl.a. komplettera en köttskatt. Detta nämnde ju ni i ert arbete också... Muy Bien! (mycket bra :) )
Jag tror exempelvis köttfri måndag skulle växa stort i Sverige. Och de tillfällen jag nämnt att köttfri måndag samarbetar med Linas matkasse till folk så har de genast tyckt det var mer intressant och öppnat sig för vad köttfri måndag arbetar med och innebär. Jag tror det kan bli ett stort steg fram hos gemene man och kvinna ute i landet. Även om det finns väldigt mycket kvar att göra. Såklart.
En styrning av ett djupt rotat eskalerande behov och beteende är väldigt komplext, men behövs. Bara det att vi diskuterar det här och att du arbetar för det med stor passion, samt massa andra bevisar ju just det. Att det existerar ett problem och att det är ett faktum. Men som jag skrev sist. Alltså något måste ju göras. Och vi måste ju få fler att förstå det innan vi når konsensus och en bra styrning med innefattande kompletteringar kan införas.
Frågan kvarstår ju dock. Trots en del "svar" vi kommit fram till. Hur når vi konsensus? Well.. jag tycker också att en "stark person a la Al Gore" behövs. Samtidigt som det är ganska sjukt på något sätt. Att folk inte köper det direkt utan måste övertygas via god retorik från en "stark person". Men som du skriver: det ser väl ut så i dagens samhälle? Tyvärr... Kämpa kämpa kämpa. I guess thats the only thing to do?
KRAM
hihi... i täby drivs frågan av den där personen jag pratat så mycket om, han som är en av dem som var med och drog igång kampanjen i sverige... jag tror inte de fått igenom något där än men han som kämpar, jonas, är jävligt envis och på och pepp. man ska inte glömma att täby är en av de mest borgerliga kommunerna i sverige, så det finns lite motstånd kan man säga... :P
jag skulle säga att det inte går att diskutera köttskatt förrän det finns en stark opinion ÅTMINSTONE i riksdagen. om en stark opinion finns där kan ett riksdagsbeslut tvinga fram acceptans hos folket genom att riksdagen nödgas informera om varför styrmedlet införs. men i allmänhet kommer inte ett styrmedel funka om acceptansen är för låg i samhället. därför tror jag köttskatt ligger några år fram i tiden.
när det gäller EUs jordbrukssubventioner finns det inte ett enda gott skäl för att behålla dem. de strider mot WTO, de strider mot frihandelsprinciper (som EU grundar sig på! men i en absurd protektionistisk form) och de fuckar upp världsmarknaden på ett helt oacceptabelt sätt. men EU är en väldigt trög apparat och att ta bort subventionerna blir ingen lätt match. vi skrev ett arbete om absurditeten i EUs jordbrukssubventioner i vår förra kurs, om du är intresserad av att läsa. dock på engelska och närmare 30 sidor långt. men givetvis jävligt bra ;)
intressant att folk blir mer nyfikna av att linas matkasse är med... hm. ska ta med mig det!
ja, kämpa eller dö liksom! jag smider planer i mörkret och fan vad jag, vi, inte ska hålla käften!
kram!
Väldigt kort svar nu.. :) är på jobbet. Men det är nog så sant så sant att en köttskatt och eventuell konsensus ligger ett par år fram i tiden. Tyvärr. Men då har vi ju något att jobba för iaf. Ett mål, något som betyder nåt. Vi ska verkligen inte hålla käft!
Skicka gärna arbetet och EUs absurda jordbrukssubventioner så läser jag så fort jag får tid! Mums... :)
Stor KRAM! /N
Skicka en kommentar