"Hej ursäkta, men jag ska av här."

Håller på och läser en artikel om överenskommelser och förebyggande arbete kring oljetransporter på Östersjön.

Inser att 24 timmar är sjukt lång tid = oj vad tid = sluta klaga.

Är enormt peppad efter ACT NOW-konferensen i Malmö. Eller, på vischan utanför Malmö.

Känner mig som en våg. I ena skålen ligger all den där peppen. Människorna som är så fantastiska. Min klass. Alla aktiviteter i min kalender. Tunga grejor. I andra skålen ligger skräcken. Framtiden som är läskigare än någonsin, mörkare än någonsin. Världen som blir mer och mer omöjlig att förstå, men ändå mer och mer uppenbart generalfelkonstruerad. Glada skålen har övertaget. Rädda skålen är hack i häl, och troligen väldigt viktig för att glada skålen formligen ska spruta ur sig energi.

Svårt att kanalisera energin.

Jag har aldrig använt ordet "kanalisera" så mycket som senaste månaden.

Allt måste bytas ut.
Alla kugghjul är kugghjul och det ställer till såna jävla problem, när det är fel på ett och annat. Därför måste allt bytas ut.

Miljarder dödade djur varje år.
En miljard hungrande människor.
Nästan tre miljarder människor som lever på under två dollar om dagen.
Too much carbon in the atmosphere.
Svenskar som går in i väggen.
Fetma. Fetma. Fetma.
Öppet vatten i Arktis.
Agrobränsleproduktion i stället för matproduktion.
Ologisk produkt av välfärd med faktorerna oändlig tillväxt och ändliga resurser.

utan att ta slut, detta. Det fortsätter in absurdum.

Och skräms.
Men som jag fick lära mig i helgen...

Pessimism is a luxury of good times. In bad times, pessimism equals suicide.

Nu ska jag läsa vidare och peppa för livet.

Tror nog

jag drar till Malmö imorrn. Verkar kul! Ja, så får det bli!

Kanske kasta lite sten eller nåt! Falafel 3000! Och COP-camp!

Nås på mobilen, va.

Den lena huden, den mörka tiden, tack för maten.

Ibland,
ibland finns det något väldigt tillfredsställande med att vara "ful". Nyss var en sådan stund. Hela idag var en sådan ibland. Lagom till kaffet vid tre bestämde jag mig för att försöka lura bort min dåliga karaktär genom att sätta på mig en "riktig" t-shirt i stället för linnet jag sov i. Satte på mig en så pass riktig t-shirt att jag faktiskt har på mig den till vardags ibland. Men den är jävligt... vad heter det... bekväm. Så att säga.

Detta drag lurade tyvärr inte bort min dåliga karaktär.

Varje gång jag hamnat framför en spegel senaste kanske två veckorna har jag stilla konstaterat att jag verkligen, verkligen, verkligen behöver klippa mig. För tillfället har jag utrustat mitt hår med en tofs och lite hårnålar för att slippa se eländet hänga i ansiktet. Och så mina glasögon till det. Inte ett spår av smink finns i mitt ansikte - vilket inte hör till ovanligheterna, i och för sig, men tillsammans med glasögonen och den otroligt superheta och piffiga frisyren ser jag så där genuint Idontgiveafuck-ig ut. Eller kanske jagärensånsomharpåmigmjukisbyxoriskolan-ig ut.

Klockan 17.38 bestämde jag mig för att gå och köpa D-vitamin av alla saker man kan köpa i ett centrum. Jag tror nämligen att alla mina problem kommer lösas av det, och bara det att jag tror så kommer förmodligen resultera i att alla mina problem kommer lösas, varför investeringen i D-vitamin lär bli årets bästa köp. Jag kombinerade detta med att slänga jättemånga tidningar, köpa sojamjölk, äppelmos och fyra äpplen. Samt - och det är nog viktigt, tror jag - få lite sån där frisk luft.

Klockan 17.47 låste jag dörren och gick ut. Då hade jag även bytt bort mina mjukisbyxor till ett par bekväma jeans. Ganska trasiga. Det kändes passande. Gick ut. Slängde mina tidningar. Såg en person som låg i bakluckan på en bil. Bara benen stack ut. Det var roligt. Jag tänkte att det var så jävla skönt att inte give a fuck. Att



det bara rullade ifrån mig




Jag hade musik i öronen. Det är som att vandra i ett kalejdoskop, lite grann. Som att ha på sig de så kallade 3D-glasögonen som hörde till Sirqus Alfons show igår. Märktes mest på hemvägen. Det var nämligen någon smart person (troligen jag själv) (med all säkerhet jag själv, faktiskt) som hade lagt in "Känn ingen sorg för mig Göteborg" i iPoden. "Ramlar". Då gick det ju inte, går aldrig!, att inte hålla på med de där sakerna som ofta gör att jag känner mig jobbig, besvärlig, omogen och liten. Pipen, skutten, kvidandet - som egentligen bara är något som jag i alla fall tror är väldigt likt ren lycka. Och jag föll för nån på en fest nånstans, och det skulle ju va dans dans dans. !!!!!

Sen kan man förstås verkligen fråga sig varför jag inte har en enda bob hund-skiva i min lägenhet. Man kan förstås fråga sig varför jag inte tagit hit dem än. Det kan man förstås fråga sig. Men det kanske förefaller lite förvånande att helt plötsligt börja med sådan tankeverksamhet.


ps. "Dålig karaktär" har inget med utseende att göra.

You suck my eyes

medan jag läser. Moget!

Konstaterade igår att helgen började i fredags och slutar på nu på söndag. Sysslar inte med sömn och vila. Jobbar efter devisen fullt ös, kort och gott. Kanske fullt ös tills vi frös.

Såg i alla fall en film i söndags kväll. The age of stupid. Bio Rio. DU! Ja. DU borde gå och se den. Se så.

Såg i alla fall Sirqus Alfon: Eurotrash - The Upgrade på Södra Teatern igår. Tror det var tionde gången jag såg dem. Magen dog från moment ett.

Såg och kramade i alla fall nästan ohållbart många vänner på Sunkit igår. Fick dansa lite. Har träningsvärk idag.

Såg i alla fall att jag kan hålla mig sysselsatt i ungefär 100 år framöver. Tack och hej.

bob hund. Retrospektivt: MARTIN KANN

Utanför

I skyltfönstret: bob hund-filmen

Ser ni!?!

!
bob hund via länk...
Jättekonstigt var det. Väldigt... lo-tech.
Fantastiskt-singeln som såldes för 3650 dollar
Snyggaste textraden...
Vi är redo att ta hela rymden med storm
för att slippa lyfta ett finger
här på jorden
Grodfågelperspektiv
Jag bad Martin freestyla på utställningsspecialfodralet jag köpte:

bob hund-relaterad bonus: Kolla in knappen jag köpte idag!

F ö stal de mitt hjärta för evigt

Ikväll. Ja! Hurra!

De bara tog det. Givetvis frågade de inte först. De bara roffade. Och där stod jag! Och var ganska mycket lyckligare än nyss.

Utnyttja vänstern

Egentligen ingen aning

Liksom...

allt!


Vet egentligen inte någonting, vet egentligen att det är roligt, oavsett, och att det är socker.
Att det är en miljon. Och förmodligen också en på miljonen.

Hurra.

Ständigt

Yttre kanten på iris. När den liksom svartnar lite och det skjuts ut små, små spjut som träffar en precis som de små, små spjut de är men också som om de vore en millisekunds bowlingklot i bröstet och som om de vore en ganska hård knuff på axeln. Jag gillar när den svartnar så där, när det är en kontrast. När det är ironi. När det är sarkasm. När det är en dos förklädd bitterhet i en annars nästan bländande ljus och enkel kropp. Som att det inte hade hänt om inte insikten fanns om att spjuten inte skulle göra skada. Vassa naglar, mjuka händer.

Fascinationen

Att preferenserna är så kameleontiska. Inte att preferenser egentligen försvagas. Bara att fokus flyttas. Som ett förstoringsglas som rör sig över dem... Det blir bara löjligt att inte ha ögonen på glaset.

Slå in en öppen dörr eller? Kanske...

Mest att jag är tacksam över att det fungerar så här. Ha... ha.. öh..

Ha... -de förmodligen kunnat skriva, typ

Leva i nuet, hurra!



ps. Jag undrar förtfarande vem hemlighelsfulla "S" är.



Tillägg, 13.29: Gillar stavningen på fortfarande!!

Ingen aning.

Tror jag går ut och springer i stället.

Och övar på att vara ödmjuk.

Det blev overkillat på matdelen.

Behoven

Sömnen.
Jag har en soffa och en säng. Och varma täcken och varm kropp.

Frukosten.
Jag brukar köpa havregryn. Antingen en liten påse med ekologiska gryn. Eller en stor påse med konventionella gryn. Jag föredrar ekologiska, men de är väldigt dyra. Fast väldigt billiga / portion. Och jag brukar tänka, när jag inte köper ekologiska havregryn, att havren är svensk. Lokalproducerad. Att jag inte belastar miljön så mycket.
Jag brukar blanda havregrynen med lite vatten och lite salt. Ibland med lite kanel. Sen mikrar jag den i två minuter till gröt. Äter med ekologiska linfrön och äppelmos. Eller kanel och socker. Eller lingonsylt. Eller jordgubbssylt. Eller hallonsylt. Eller hallon. Och sojamjölk. Den är inte lokalproducerad. Men jag brukar tänka - och det är kanske klent - vad jag substituerar. Komjölk. Extremt energikrävande och djurutnyttjande komjölk. I mitt kök finns inga spår av komjölk. Jag hade kunnat välja lokalproducerad ekologisk havremjölk. Som jag inte riktigt tycker om. Och som inte innehåller vitamin B12. Min kompromiss stavas sojamjölk. Kanske duger.
Jag brukar dricka en kopp kaffe. Kokar upp vatten i en vattenkokare, mäter upp kaffepulver i en pressobryggare, slår på vattnet, väntar. Pressar. Dricker. Inget filter använt. 45 sekunder ström förbrukat.
Jag brukar äta en macka. Det brukar vara gott.

Lunchen.
Kanske lite pasta. Kanske lite sås. Kanske lite bönor. Kanske lite grönsaker. Billiga, lokala, energieffektiva. Typ, lök. Morot. Kål.

Mellanmålet.
Frukten. Den mörka chokladen. Den godaste är den rättvisa. Medicin-chokladen som innehåller mer antioxidanter än den mest antioxidantrika grödan.

Middagen.
Se lunchen.

Totalt: Maten.
Det behövs så lite för att gå runt.

Busskortet.
Bussen, pendeltåget, tunnelbanan. Tar mig vart jag vill i hela stan.

Bilen.
NEJ.

Pengarna som växer. Sakerna som köps.
NEJ.

Skrattet.
Är gratis.

Skrattet.
Fick jag med dig.

Den varma handen.
Värmde du upp med din.

Äventyret.
Kostade kanske lite. Men det hade varit värdelöst utan dig, utan mötet.

Matte här då.
Summera värdet. De stora inkomsterna. För att anknyta till min senaste kurs. Vilket kapitalslag? Det känns, onekligen, som att det där... tillverkade kapitalet, är så jävla överskattat. Att jag faktiskt skiter i det, så länge jag har en vattenkokare. Kanske en gitarr. Men utan människans hjärna och hjärta, ingen musik.

Miljöproblem. Det är så löjligt att identifierandet av miljöproblemen kräver siffror. Siffror. Siffror. Siffror. Siffror. Siffror tills vi blir galna. När det i grunden handlar om

vad
vi
anser
är
viktigt
här
i
livet

och att detta viktiga är, som Kishti skulle sagt det, "helt orimligt".

Att det är patetiskt att jag ska behöva tala om de logiska sambanden mellan en handling och dess konsekvenser. Att det bara handlar om konsekvenser. För att en sås ska smaka curry måste curryn fräsas i botten av kastrullen först. Det går inte att krydda på extra mot slutet. Det går inte. Det blir inte bra. Det är för sent. Och detta är en liknelse.

Och jag vet att jag låter så jävla pretto. Ledsen för det.

Den flackande sömnens knarkade drömmar.

Sov orimligt kort i natt med tanke på mina förutsättningar:

- Gick och la mig halv ett i torsdags kväll
- Somnade kanske ett i torsdags kväll
- Gick upp kl 06.00 igår morse
- Började plugga kl 06.15 igår morse
- Pluggade till kanske 08.30 igår morse
- Skrev tenta mellan kl 09.00 och ca kl 12.45 igår
- Laddade ur som fan
- Åt lunch ca kl 13.00
- Drack första (och näst sista) cidern ca kl 14.30 igår
- Drack lite kaffe vid fyratiden
- Åt lite choklad och lite bröd till kaffet
- Firade med svenskt jordgubbsbubbel kl 17.30
- Fest
- Fest
- Det var trevligt! Jättetrevligt! Jättetrevligt!
- Vi delade på en liter vin. Jag trodde jag drack två glas vin blandat med läsk. Det kan inte stämma, för vinet tog slut.
- Åkte till stan kanske vid 22
- Gick till Södra bar
- Drack vatten. Och köpte en cider.
- Drack inte upp cidern.
- Fancy stolar i alla fall. Multikulti också.
- Helt plötsligt jättetrött och inte alls så nykter. Helt plötsligt.
- Kom på att jag glömt bort middagen. = Dålig karaktär. = Olikt mig.
- Gav upp kl 01.00
- Köpte en snål falafel kl 01.07
- Åt upp den. Den smakade gott i alla fall.
- Tog tåget kl 01.22 från Stockholm södra
- Kom hem kl 01.53
- Drack vatten
- Åt lite soppa. Den var ljuvlig.
- Gick och lade mig kanske kl 02.42

- Vaknade klockan fucking 10!!! Tänkte som Kishti: "Det är orimligt!!!!"

Så. Seg dag. Väldigt skönt. Skulle gjort saker i kväll, men jag gillar att säga nej ibland. Som idag.




Sov middag mellan halv fyra och sju, ungefär. Jag kände mig låg och tänkte att sömn brukar vara ett bra sätt att undkomma tankar. Och jag älskar att sova middag. Inte minst för att drömmarna då brukar vara så fantastiska.

Dagens.

Jag glömde vad jag drömde. Kom på det för ungefär en timme sedan, när jag pratade i telefon. Personen i andra änden sa att hon tittat på film. Jag kom på att det var någon som hade sagt sig vilja titta på film. Försökte dra mig till minnes när detta skedde. Tänkte, var det igår? Tänkte, vems ögon var det? Kom på att
det var i bisarra middagsdrömmen.
Jag vet vems ögonen var. Det roar mig något alldeles fasligt. Allt som hände. Hur man tog sig in i lägenheten. Att man kröp upp genom ett rör. Att vi sprang, person tre och jag, i en stor svensk stad. Förbi sommaren, förbi arbetande ungdomar, mellan blåa markeringar. Att personen med ögonen ville titta på film, att vi var många och att vi smög med det humana. Fast inte helt. Att det var så mjukt. Och att det var just dessa ögon roar mig något alldeles fasligt.
Jag vill nog gärna titta på en film.


ps. Jag ska till Malmö med Angelica och Linn mellan 8 och 11 oktober. Tågbiljetter, check! Falafel! Och klimatkonferens!

I veckans DN På stan:

(Som en parentes bara, fast en skrikande... Sen ska jag plugga. Hela dagen. Tummis.)

Intresseväckande notering nr 1: Christopher Sander. Bara en sån sak.

Intresseväckande notering nr 2: Christopher Sander + Lao Wai = sant!!!! Lao Wai som är Stockholms enda veganska restaurang!!!

Här är hela... grejen. Den var bra.


ps. Jag är inte besatt. Har bara ingenting för ögonen just nu. Liksom...

Dagens citat, ändå:

"Jag försov mig till förra tentan, så jag hann inte plugga"

Vet inte vad det liknar / romantik.

Du skulle döda mig om du visste var jag gör med dig i fantasin
Jag skulle döda dig om jag visste varenda tanke var slöseri
Så vi är väl kvitt?

Vi är så lika i grunden och bör därför ha det på samma sätt. Förutsättningar för förändring. Vad jag bryr mig om, vem som står vid låset i min framtid. Frågetecken? Inte är det ett yrke. Kanske önskan om att förändra. Vadsomhelst till det bättre. Men det är alltid, också, en annan. Det här: ♥ Vågar inte skriva ordet på grund av klyschskräck. De skulle bara veta.

Och att vi är så fina
och att det också känns klyschigt. Men att jag ändå vill se det som ett språng ut i det okända. Du vet... h o p p .

Att alltid hoppas på att någon ska höra. Att alla säkert har en sån önskan. Att någon ska höra. Förstå hissa dissa. Observera. Helst hylla sprida. Att det skulle gå... Att vi skulle kunna få allt. Utan sorg. Om någon bara hörde.

Vad nu det är och innebär.

Bara...
välj /
låt bli /
gör det /
säg det.

"Handlingskraftig" "Ordnar för dig"

Har pluggat skitmånga timmar idag.

+ Tränat.

+ Duschat.

+ Handlat massa mat. Svenska rötter och knölar, mest. Typ.

+ Hämtat ut min bob hund-biljett. Som jag trodde var förlorad. Som inte var förlorad. Bara inte uthämtad.

+ Gjort några matlådor.

+++++ alltså

Och nu håller jag på och vidgar mina vyer. Tittade på terminsöversikten på mitt program. Miljö & utveckling, alltså. Fann att det är ytterst få av de valbara kurserna nästa läsår (alltså nästa läsår!!) som tilltalar mig. Har kollat kursutbudet på Göteborgs universitet. Malmö högskola. Stockholms universitet. Uppsala universitet. SLU. Hittat lite matnyttigt. Till exempel den beryktade kursen "Miljöpsykologi" om 15 hp på GU. Och "Miljö och utvecklingsstudier: värderingar, världsbilder och visioner" om 15 hp på UU. Tänker mig att jag ska snitsla själv............ liksom. Som Blondinbella. Blondinbellamentaliteten är.......

såattsäga intressant.

För övrigt har jag runt 40 unika läsare varje dag. Det tycker jag är spännande... eftersom det är ca kanske 4 som brukar ge sig till känna. Ibland.

Kampanjen fortsätter

Släpp in solen


Punkdrömmar