lördag 16 januari 2010

Forever in debt to your priceless advice.

Har poppat hela morgonen med Pet Shop Boys. Nu dunkar jag Nirvana. Väldigt högt. Och konstaterar med lite avsmak att jag lyssnar jävligt mycket på vit musik gjord av vita män. Så sjukt överrepresenterat i min musiksmak. Sunkigt, alltså.





Gissa vad jag ska göra nu då, va va?? Gissa då...



hhhmmmm.... Vad kan det vara.

Det trodde du aldrig, sa hösten till mitt ansikte

Batterierna håller på att ta slut. Ibland är det så jävla gött ändå.

"jag börjar tänka på vad som glädjer mig mest - 
det som är evigt eller det som byts om"

onsdag 13 januari 2010

tisdag 12 januari 2010

Ur Aftonbladet.

Så här viktiga institutioner är djurparkerna för att skydda djur från diverse hot.
[...]När länsveterinär Ewa Stenfeldt Turesson tittar i sina anteckningar upptäcker hon att Skånes djurpark skjutit ihjäl vargflockar förut - år 2004 och år 1995.
Anledningen: Det har uppstått oro i gruppen när alfaparet har blivit för gamla, säger Ewa Stenfeldt Turesson.
– 2004 skjöt man 12 stycken och behöll två har jag skrivit här, och 1995 gjorde man tydligen samma sak.

Skjuter ofta ihjäl vargar i djurparker
Djurparkens förre chef, Staffan Åkeby, bekräftar uppgifterna. Han berättar att personal ofta skjuter ihjäl vargar i Skånes djurpark.
– Det är inte många som känner till detta och det är inte populär information att sprida ut till allmänheten, men djurparker tvingas ofta skjuta av djur som får kullar årligen, säger han.
Ungefär var tionde år skjuter de ihjäl hela vargflocken. När alfaparet uppnår en ålder av tio år blir de svaga. En svag alfahanne klarar inte av sin viktigaste uppgift - att förhindra inavel i flocken. Så länge valparna har respekt för alfahannen fungerar gruppen, men hanvalparna försöker hela tiden slå ut alfhannen och para sig med sina systrar, säger Åkeby.
När djurparken ser att detta händer måste de avliva hela flocken, säger Staffan Åkeby.
– Det sker ungefär vart tionde år i alla Sveriges djurparker.
Mats Amundin, forskningschef på Kolmården bekräftar uppgifterna.
– Ja, så går det till. När alfaparet blir gammalt måste man börja från scratch. Därför måste hela flocken avlivas, säger han.[...]

Artikeln i sin helhet.
En mycket okomplicerad och lättbegriplig anledning till att aldrig mer sätta foten i en djurpark.

måndag 11 januari 2010

Pandor.

Är så jävla söta.

Panda är också detta. En jävligt, jävligt bra låt.


Skaldjur

Jag hade bara en arm ledig. Vore det annorlunda hade jag gjort det med större värdighet. Samma omfattning som du förtjänar. Jag tror du vet det även om minnena dras tillbaka till tafatt slarvig ouppmärksamhet och macho attityd. Kunde jag skulle jag framföra en miljon ursäkter.

Ett annat rum i ett helt annat rum satte jag mitt pekfinger på skuldran. Som nån sorts kärlek & respekt-förklaring. Fast med macho attityd, för att det är på det vi spelar? När det borde varit hela handen i en mjuk rörelse. För att vi förtjänar det. Ord kan vara mjuka. Det var en skön kontrast att höra dem efter mitt vassa pekfinger. Jag har i alla fall lärt mig att beröring är eftersträvansvärt. Jag undrar vad som snurrar. Vet att vi har en mycket bra byteshandel, helt befriad från cash.

Det nya sockerberoendet









söndag 10 januari 2010

Har den ofta i huvudet

, den här låten.

Stengolv

Det är klart jag förstår det, delvis. Många faktorer samspelar och tillståndet är flerdimensionellt. Och högst ostatiskt. (Jag kan verkligen inte komma på motsatsen till statisk. Tänkte just på hur exkluderande en akademiker kan vara genom att använda ord som till exempel "exkluderande" och att jag ögonblicket senare kände mig lite dålig som räddade ett fattigt ordförråd genom att sätta "o-" framför ett adverb för att skapa dess motsats kan väl ses som nån besk form av ironi.)

Det är väl bara så ibland kanske. Det var länge sedan sist. Visst har jag varit utom mig av ilska och frustration och sorg, men det har varit på grund av det där stora monstret som en liten människa som jag försökt besegra. Det är svårt att rädda världen och det faller sig naturligt att det leder till extremt starka känslor åt alla håll. Nu är det det där otäcka inuti-monstret som spökar igen. Jag önskar jag kunde besegra tröttheten. Vara vaken dygnet runt. Jag hinner inte ikapp. Jag måste hinna ikapp. Det blir så fel hela tiden. Och jag tänker inte svara i telefon för jag vill inte. Det kommer gå över och det hänger på att jag inser den stora paradoxen. Jag ska observera händelseförloppet i största frånvaro av spänning.

Jag t ex idag

Ibland fullständigt irrationell och dum i skallen.
Sitter förmodligen just i dessa tankar.

Vilka är beskyddade av lagen?

Lagen skyddar inte mina intressen.
Lagen skyddar ingen som lever i framtiden.
Lagen förhindrar mig från att skydda dem som kommer leva i framtiden.
Lagen skyddar inte dem som fötts på en plats härjad av krig.
Lagen skyddar inte dem som inte passar i rollen som "man" eller "kvinna".
Lagen skyddar inte djuren.

Lagen skyddar kapitalismen.
Lagen skyddar pengar.
Lagen skyddar egendom.

Lagen skyddar inte människor.
Status quo är det som skyddas av lagen.

fredag 8 januari 2010

Does the body rule the mind or does the mind rule the body?

I kväll har jag hatat mig själv lite. Och kompenserat med att försöka förlåta mig själv. Det tog stopp. Allt dalade. Jag formade det till trötthet och opepp. Kanske för att det kanske passar sig bättre att vara en trist - men rutinerad - party pooper, än att lägga sig på spåret och blotta bröstet. Ingen, utom möjligtvis en, skulle förstå ändå. Och det skulle inte passa sig att förklara i sammanhanget. Som tur är så är det helt sant att jag somnade. Också.

Det var en tuff dag. Den var vacker men hård. Och den styrde mig som om jag gick med nån sorts vindkanon i ryggen, i precis de riktningar som den ansåg att jag skulle och förmodligen behövde röra mig. Jag hade hemskt ambitiösa ambitioner och var i skolan redan klockan nio. Skulle ta en kopp kaffe på kåren. Hade beräknat att det skulle gå åt 20 minuter, eftersom jag tänkte att det ändå är ganska stor sannolikhet att det sitter nån i pentryt som jag kommer vilja prata med. Jag gick därifrån ungefär en och en halv timme senare, efter diskussion om journalistikens uppdrag och genomförande av dito, objektivitet/subjektivitet, postkolonialism och teoriers generella nytta och användning, bland annat. Det var inte alls så bra för min planering, men det var väldigt trevligt. Hann sitta i bibblan och läsa i en timme innan jag gick och lunchade med nice sällskap. Det drog också ut lite på tiden och jag kunde inte koncentrera mig på läsningen därefter, av ungefär två anledningar varav den ena var mättnaden. Tusen nålar och efter tre timmar, en liten "nätt" "kaffepaus" på ungefär två timmar. Sen var klockan dags att åka hem.

Och det var inte lätt att byta sinnestillstånd. Det var inte lätt. Kroppen, hjärtat och hjärnan talade inte samma språk, talar rentav inte samma språk sedan en tid tillbaka. Jag vet inte vilken röst jag ska lyssna på.

Men det blir nog bra. Lyssna och känna. Uppfyllas av det unika. Försöka ha det bra.

Det mesta är trots allt bra, för att inte säga väldigt bra.

torsdag 7 januari 2010

onsdag 6 januari 2010

Det är något konstigt med friheten

Tacka Gud, du är lycklig du som fötts i en demokrati.
Här får du arbeta, här får du lön, här får du vara fri!
Det är den bästa av alla världar och här trycks ingen ned,
men det stämmer inte med verkligheten och inte med det du ser!

Det är något konstigt med friheten, något konstigt med friheten.
När du och kamratena kräver den så finns den inte för er!

Det sägs att du har frihet att ta vilket jobb du vill,
men för den som flyttats till en barack räcker inte friheten till.
Det sägs att frihet att arbetandet är en självklarhet,
men när du står bland de arbetslösa var finns då din valfrihet?

Det är något konstigt med friheten, något konstigt med friheten.
När du och kamratena kräver den så finns den inte för er!


Det sägs att du får tillräckligt betalt för ditt idoga knog,
men när du sålt din arbetskraft har du ändå inte pengar nog.
Och när du kräver mer blir friheten en illusion:
"Det finns inga pengar att ta av till dig en så ringa person!"

Det sägs att du ändå har frihet att utveckla din personlighet,
att skapa din egen lycka och bruka din driftighet.
Du närs av en dunkel dröm om rikedom och makt,
du får fly till en värld som du aldrig kan nå av kärlek, lyx och prakt.

Det är något konstigt med friheten, något konstigt med friheten.
När du och kamratena kräver den så finns den inte för er!


Nej den lilla frihet du har har din klass fått kämpa sig till
och i detta system kan du inte föra den längre än borgarna vill!
För borgarnas diktatur är den verkliga friheten här,
där arbetarklassen förnedras och förtrycks av profitbegär!

Det är något konstigt med friheten, något konstigt med friheten.
När du och kamratena kräver den så finns den inte för er!

tisdag 5 januari 2010

Vegansk smörgåstårta.

Den här smörgåstårtan gjorde jag till min farmors begravning. Enligt säkra källor utklassade den de köttspäckade alternativen. Jag är givetvis inte förvånad. För oss som fortfarande lever ska jag tala om ganska exakt hur jag gjorde den.



Vegansk smörgåstårta 
för kanske 10 personer

Detta behövs:
• Ett paket stora formbröd (1000 g) (utan ägg! Kolla innehållsförteckningen, för just formbröd innehåller av någon underlig anledning ägg ibland)
• Vegansk majonnäs:
3 dl sojamjölk
, gärna osötad
5 dl naturell olja
, eventuellt mer
1-2 msk senap
1 msk citronjuice

1 msk vinäger
1 tsk salt
• Tartexkräm
1 tub tartex (jag använde svamptartex! Den är mest leverpastejig.)
3 msk sojamjölk
2 dl smörgåsgurka (jag använde tunnskivad)
• Sk*nk- och äppelröra
3 dl torkade sojastrimlor (eller annat torkat sojakött. Jag använde sojastrimlor från Goodstore, som jag krossade till lite mindre bitar först. Då blev det kanske 2 dl torkade bitar i stället!)
1 + 0,5-1 kork rökarom
1-2 tsk rödbetsspad (typ direkt från en burk inlagda rödbetor funkar utmärkt!)
1-2 krm salt
ev. lite lökpulver
1, 5 äpplen
1,5 msk dijonsenap
0,5 pkt frusen dill
Ca 3 dl av majonnäsen

• Garnering (väldigt fritt förstås! Men detta använde jag.)
Valfri mängd av den kvarvarande majonnäsen
Citron
Gurka
Körsbärstomater
Rödlök
Snygg sallad
Svart tångkaviar
Färsk dill

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Gör så här, typ:
1. Majonnäsen.
Blanda alla ingredienser utom oljan. Mixa ner oljan, lite i taget (förslagsvis genom att hälla ner det i en tunn stråle), tills majonnäsen blivit tjock. Använd stavmixer om du har det, eller en bra mixer/blender. Vanlig matberedare kommer inte att funka!

2. Sk*nk- och äppelröran.
Förväll sojaköttet i saltat vatten, tillsammans med en kork rökarom.
Pressa ur överflödig vätska. Blanda sojaköttet ordentligt med rödbetsspad, lite mer rökarom (max en kork!), salt och gärna lökpulver. Låt svalna. Skölj och skär äpplena i små tärningar. Blanda äpplena med sojaköttet, dijonsenap, dill och majonnäs.

3. Tartexkrämen.
Blanda tartexen med mjölk till en smidig kräm.

4. Skär bort kanterna på formbrödet. Lägg ut en platta av dem. Jag använde 7 st skivor bröd per lager varav en som jag skar i tre lika stora delar, för det passade min bricka. (Och så var det ju så alternativt och outside the box?) Bred på tartexkrämen. Fördela smörgåsgurkan över krämen.

5. Lägg på en ny platta och fördela sk*nk- och äppelröran på den.

6. Lägg på en ny platta och bred på ett lager majonnäs av valfri tjocklek. Låt tårtan stå och dra i några timmar, förslagsvis över natten.

7. Dekorera! Bara fantasin sätter gränser. Majonnäsen funkar som klister så ha eventuellt på mer om det behövs, samt gärna på kanterna.


söndag 3 januari 2010

VARUFIERING skrev jag i marginalen, och drog mig till minnes.

Med största förvåning först först och sen då. Sedan dess har jag skämts lite och lärt mig mycket.

Jag försöker verkligen stå emot. De, ni, är verkligen knepiga. De, ni, får mig att vara precis den jag vill vara och därmed är, och jag tycker om dem, er, vansinnigt mycket. Jag tycker om dem, er, för just de personer de, ni, är. Utan att de, ni, anstränger sig, er. De, ni, får veta att jag tycker om dem, er, och det är alltid sant, sådant jag säger. Och det är så jävla sant att jag längtar efter dem, er, typ hela tiden. När jag är så fri som jag blir med dem, er, så hamnar jag i svår konflikt mellan hjärta och hjärna, värme och attityd, queer och norm (utan att dessa var för sig nödvändigtvis är dikotomier eller motsättningar eller liknande...). 

... och jag tror jag sparar resten av texten för mig själv, förresten...


Snart läsa om utveckling, i stora drag.


Fast först ska jag ägna mig åt rent 

hat. De jävla jägarna. Ni kan fan 

skjuta er själva i stället, allihopa. 

Perversa jävla äkta terrorister. 

Jag Hatar Er. MÖRDARJÄVLAR. 

Gå och häng er!

Det finns ljus

ibland!

fredag 1 januari 2010

Den fria viljan kanske tog mig ut i skogen

Av alla som satt runt bordet läser minst 50 % filosofi. Minst 100 % är politiskt medvetna. Minst 100 % är aktiva miljöparister och/eller miljöaktivister och/eller anarkister och/eller neoliberaler och/eller socialister och/eller queer. När vi slagit oss ner vid bordet i det makalöst fina huset och börjat inmundiga förrätten så sa värden att det fanns två bannlysta diskussionsämnen: feminism och den fria viljan. Hela kvällen präglades därför av diskussion kring feminism och den fria viljan. Det var verkligen oundvikligt, i det skedet, att det skulle bli på ett annat sätt.

En kunde höra fyrverkerierna men inte se dem. Vi kunde se varandra och det var värt mer, så pass mycket att nästan alla övergav tanken på att åka in till stan till tolvslaget och istället stannade kvar i obygden. Tolvslaget firades med skål, cigarr och tomtebloss. De harmlösa miljömupparna hade givetvis inga egna fyrverkerier. Det blev sent. Jag gick och la mig klockan sju i morse. Men det, kamrater, var bara roligt. Löjligt nöjd med nyårsfirandet trots dess något ostrukturerade och förvirrade karaktär. Så fina människor. Väldigt jätte!


Ps. Förlåt alla som jag skulle ha hört av mig till eller träffat.