Sanna anno 2003. 14 år i kropp och själ.

Har hittat en hel hög med block från 2002/2003. Fyllt med låttexter och små utskrivna tabulatursnuttar till låtar som sällan blev klara. Jag var en cool tjej back then och jag skrev snygga grejor. Det är kul.

Här är en text. Jag tycker den är vacker. Den har även musik. Och jag har kul.

I came upon a star
The darkness is obvious and it makes me put on a smile
Too precious you are
I'm standing here blind
The windmill has stopped to spin but still you blow my mind

I don't know what you want me to do, and I
I don't know how you want me to feel, and
I don't know why I'm weak in the knees
but I do know I'll always be

Your soul is in bloom
The blood in your noble heart is sweet like a murmuring brook
We're sailing away
We head for doom
The song of your broken whisper locks me up in my room

I don't know what you want me to do, and I
I don't know how you want me to feel, and
I don't know why I'm weak in the knees
but I do know I'll always be

Huvudet på spiken

Vi tar natten tillbaka, systrar!

Det är bättre nu!

Idag är bra.

Jag är peppad.

Solen skiner.

Fåglarna kvittrar.

Gräset är grönt på andra sidan.

Och jag har precis hittat text och ackord till en gammal bortglömd låt jag skrev när jag var 16, vintern/tidiga våren 2005. Så pepp att jag nog ska spela in den! Hurra!

Men först, toxikologi. Hurra.

för i helvete.

observerar med stort intresse att även en spontan komplimang kan leda till uppgivenhet och planer på att kasta in handduken. och att det är jävligt jävligt olika hur en kan tolka en komplimang beroende på vad den berör. det är ganska äckligt när jag tänker på det. jag blir ganska arg.

men ja, liksom, vem är jag? och vem bryr sig. jag är jävligt bra på jävligt mycket annat. utöver det jag får komplimanger för som jag därmed är ganska kass på och bör skärpa till/lägga ner.

för övrigt hatar jag redan morgondagen (söndag). inte nödvändigtvis det jag ska göra utan att jag ska göra det. kom till insikt för cirka 43 minuter sedan om att jag mycket skarpt ogillar att ha möten på söndagar. det förkortar helgen med en hel jävla dag.

och nu är det nog lika bra att gå och lägga sig innan jag till exempel slår sönder något. otippat nog (även för mig själv) är det tur och skönt att jag just nu är ensam. vad hände? vem är egentligen björn och vem är benny?

Sitter i fingrarna

Jag kan få blommor att leva. Ska vattna tre stycken nu bara för det. Gud finns nog.

Det må vara otajt

och det må få mig att dra slutsatser innan någon ens visste att munnen ville öppnas.

Skojar runt.

Men vem bryr sig egentligen! UTROPSTECKEN. Hurra! :)

Jag är hemskt trött. Ganska så glad. Det är tur.

Även aldrig så trött på kvinnoförtryck. Normativt och strukturellt och jag tror jag hatar er ouppmärksamma män. I'm so sorry alltså.

Ja men igen liksom

Med kärlek

Veckan var av det slaget att tiden blev sekundär. Helt plötsligt var det fredag och det kändes ändå som evigheter sen frukosten i morse. Det är en vacker känsla. Lika vacker som människorna...

Hjärtat slår skiten ur mig.

Under

bara drömmar och ekonomer lever ikväll
men de är döda för mig
de är döda för mig

av namnen i min telefonbok lever bara du
men jag är död för dig
jag är död för dig

finns ingen oro
jag kan försvinna om jag vill
jag kan försvinna när jag vill
jag kan försvinna om du vill
du kan inte försvinna ur mitt liv
du kan inte försvinna fast jag vill

försöker memorera men intrycket är för stort
kan bara konstatera
jag kommer glömma bort

jag borde kommit någonstans
jag borde kommit någonstans nu

men jag vet inte hur man gör
om fem år är jag civilingenjör
mitt självförakt beträder nya marker när jag tvingar fram en textrad till
och de ser mig bevittna under när jag ser på hur åren går under
du borde skratta mer, säger de som inte ser hur meningslöst det är

Ribban ligger fortfarande stadigt...

90 väl godkända högskolepoäng, check!

Husrannsakan

dvs rensning av garderob. En fabulös syssla!

Ur ett skrivhäfte, årskurs 8.

Hittade ett skrivhäfte hemma hos min pappa idag. Det är från årskurs 8 och jag har använt halva blocket till att skriva dikter. Glömt allt.

Ska delge er tusentals läsare en text jag tydligen skrivit på engelska. Jag blev lite chockad över vad mina då 14 år gamla händer författade...

Walking down a path
Follow the light, so blinding white
A cool breeze had whispered above my head
"I'll show you the meaning of life", it said
Waves of joy gives a smile to my lips
The summer sun will for now shine this bright


Walking down a path
Follow the light, so intensive violet-blue
A cool breeze had whispered above my head
"With powerful knowledge I'll bless you", it said
The magnet of curiosity catches me
A yellow leaf falls from a tree


Walking down a path
Follow the light, so deeply red
A cool breeze had whispered above my head
"Frail is the protection of warmth", it said
I shiver with a mixture of cold and fright
The whirling snowstorm impairs the sight


Walking down a path
Follow the light, so gloomy grey
A cool breeze had whispered above my head
"As you forget them they forget you", it said
I turn around for a better way
The dense mist shuts the hope for the day


Walking down a path
The light is gone, the world has turned black
Drops fall from above and hit my head
I taste it, it's sweet and it's blood and it's red
"I said I would show you the meaning of life"
On the path appears a sharp shining knife"

Just nu #1-8

Äter den mest fabulösa söndagsmiddagen på länge. Potatisgnocchi och broccolisås med champinjoner och trattkantareller, och lite mungbönor och kidneybönor till det. Mitt intresse för att laga mat har liksom, eh, dragit lite åt helvete. Men det kanske kommer tillbaka nu. Kanske.

Lyssnar på Massive Attacks nya album. Svår-myser. Mm, svårmysigt är min beskrivning.

Känner så mycket kärlek till mina vänner. Många av mina allra bästa vänner någonsin har flyttat in i mitt hjärta typ efter november förra året. Någon enstaka lite tidigare, några andra nästan två månader senare. Så här hel har jag nästan aldrig känt mig, tror jag.

 Blev just sjukt mätt av maten. Shit.

Har haft en ledig helg. Dessutom blev den helt underbar. Linn och jag lämnade in vår uppsats vid halv sju i fredags kväll. Den känslan alltså. Efter att ha snittat plugg typ 16 h per dygn i några dagar och sovit löjligt lite hela veckan kan jag meddela att det kändes snudd på magiskt att lämna in, även om vi är medvetna om att vi inte är klara än, eftersom vi lär behöva korrigera den efter opponeringen. Så jag har tagit mig en helg helt utan någon som helst inblandning av studier. Fredagskvällen var ungefär lika magisk som jag faktiskt vågade drömma om. Helt fascinerande. I lördags städade jag mer än jag gjort sammanlagt på hela året. Tog kanske en timme. Och sen fick jag träffa min fina mamma. Och så fick jag baka fina kakor i hennes kök. Och träffa fina katten Morrgan. Sen fick jag åka på fin fest hos Elma i Sundbyberg. Nästan alla mina favoriter var där och det var helt enkelt fint. 80-talstema. Jag kände mig snygg.............. Gick dock och la mig lite för sent (halv sex). Det var inte så bra, för jag hade behövt sova ikapp lite. Men. Idag fick jag träffa fina pappa. Sen åkte jag på Köttfri Måndag-möte. Nu orkar jag inte resumera mer, vem läser ändå ett så här långt stycke om min helg liksom.

Jag vill träffa Helena.

Varje gång jag slår igång min webbläsare sedan några dagar tillbaka, och lite oftare än så, så lyssnar jag på Allt finns ännu här med Syrén.

Ser fram emot veckan.

Puss.

!!!

Känner mig som en sävlig Bob Hansson på glödande kol, varvtal 45 i stället för 33 på en vinylspelare, en kattunge i vemsomhelst:s ögon och Du där! Kom hit! med bob hund.

Halleluja, liksom.

:)

Nostalgi får jag nu.

Inspirerad av helgens många bekanta ansikten. Tandori slutar inte att vara bra bara för att åren går. Men... blicken framåt. Uppåt.

Måste. Tänka. Positivt. Överleva.

Läser och läser

utan att passera gå.

För övrigt, är temat:

hade jag en helt fantastisk helg.

blev inte helgen alls som jag planerat.

flög den iväg högt över förväntan. Inleddes med en helt fantastisk fest som SMUF och FUIS arrangerade tillsammans: Cirkus Klas. Helt fenomenal. Mjau. Fortsatte med en bra sovmorgon (nio timmars sömn!!!), en seg dag och inga ambitioner för kvällen, trots inbjudan till en fancy fest hos Vicky. Kollade till eventet som var skapat på Facebook, blev lite taggad ändå och åkte dit. Planerade att åka hem när alla skulle ut ändå. Yes, jag åkte hemåt när alla andra gick ut, men inte hem. Det blev efterfest som tog slut typ vid sju. Gick och la mig nio. Sov till tolv. Hade en sjukt fin natt och morgon. Lite trött, bara. Typ. Sen åkte jag till stan på möte inför Köttfri Måndag-offensiven som vi planerar. Trött. Men glad. Hurra.

Mjau!

vill jag helst att den här veckan blir ett par dagar längre så jag slipper stressen. Jag orkar inte maxa mer.

Som en nål i en höstack, ungefär.

Jag ska ligga med hela världen

Hårdmaxande vardag med mycket känslor. Blir mer och mer övertygad om att min hys tillstånd är direkt kopplad till hur mycket jag stressar. Därför har jag rätt kass hy just nu. Men det är bara roligt. Och ännu mer - irrelevant. Så där i allmänhet, liksom. Alltså hyn. Inte stressen. Den är relevant. Men inte hyn.

Jag glömmer bort vissa, grejor och människor. Det är ganska kasst. Det är inte min avsikt att det ska bli så. Jag hinner bara inte. Då prioriterar min hjärna åt mig, antar jag. Äh.

Det blir maxat. Ja.