ibland hatar jag vad jag gör med mitt liv så jävla mycket

vad du än gör med mig nu

integritet, vad har det nånsin gjort för mig?

vad nu integritet är. det kan vara flera saker. det kan vara att stå upp för sina ideal. det kan vara att acceptera sina känslor. det kan vara att ta sina känslor på allvar. det kan vara stolthet. det kan vara balansen mellan personligt och privat.

jag tror att vi är många som har lite svårt att få ordning på det här med att försvara sin integritet. det kan bero på att integritet är ett självreflexivt begrepp samtidigt som det är svårt att tala om integritet utan att sätta det i relation till andra. hur bra en är på att försvara sin integritet beror på sociala normer, förväntningar, antaganden och önskemål. fan skitsvårt helvete.

ibland går det inte att förklara vikten av lite jävla integritet. ganska ofta, faktiskt.
i andra fall kan integriteten te sig som en mur runt en människa.
när det är svårt att avgöra vad som gäller just i detta nu blir det överhettning i hjärnan och en ba: i'm out. flyktigt. orotat. vilset. balans alltså, varför ska det vara så himla svårt? och hur mycket hänsyn är det rimligt att ta till andra människors förväntade tankar och reaktioner? det är ju visserligen livsnödvändigt men också sjukt.

hej hej!

elvira

det finns en sak jag uppskattar med födelsedagar. de blir hållpunkter.

förra gången hade jag fest med glittertema. jag lyssnar fortfarande på playlisten från festen säkert en gång i veckan. när jag skrubbade golv sista gången i årsta, på ett ställe jag skrubbat så många gånger förr, hittade jag glitterkorn. de är överallt. de har lämnat ett skimmer över lägenheten.

förra gången var ett annat liv. omöjligt mycket har förändrats.
till och med mitt namn har förändrats.

jag är trött. t r ö t t

konfrontation och att ta sig ton

konfrontation och att ta sig ton

konfrontation och att ta sig ton

konfrontation och att ta sig ton

konfrontation och att ta sig ton

konfrontation och att ta sig ton

konfrontation och att ta sig ton

konfrontation och att ta sig ton

staden vaknar

i mörkret ser kyrkan ut som chtulu. när solen gått upp övergår det svarta i det vita. det vita är lika ogenomträngligt. det finns en gräns för hur långt blicken kan nå.

de latenta människofabrikerna rör sig utan strategi. de drivs av solen och förleds av måldokumenten. den som inte är förledd är ett monster i den svarta/vita världen. ett lyckligt monster.

jag undrar hur jag drivits så långt att jag accepterar en brännande känsla i mellangärdet. jag vet att svärtan bara är en stad i skugga. jag vet att det vita bara är ett moln i markhöjd. jag vet att jag kan känna. jag vet att jag kan förstå vad som händer när det bränner. men jag accepterar känslan.

jag accepterar den eftersom det är en återkommande sveda. alltså accepterar jag den.

och det hela hålls samman av ett rep tillverkat av materialet arbetslinjen.

ALLTSÅ OMG CHILLA KOMPIS
MVH,
PRATAR MED MIG SJÄLV

LÅT MIG FÅ FÖLJA DIG NER

MEN GUUUUUUUUD VAD KROPPEN SKA HÅLLA PÅ
OCH KÄNNA SÅ JÄVLA MYCKET!
VACKERT MEN FÖR JÄVLA STÖRIGT OCKSÅ
JAG TÄNKER PÅ SAKER SOM:
• JOGGA PÅ STÄLLET
• SPÄNDA GUMMISNODDAR
• GRÄVA GROP I TORR SAND
• BYGGA KORTHUS
JAG FATTAR PRECIS VAD JAG MENAR

FÖRRESTEN ÄR DET INTERNATIONELLA CAPS LOCK-DAGEN IDAG

är du svårflirtad lille vän?

panikkänslan kommer krypande.

Du din lilla.

Oceaner och barriärer.

Oändlig närhet.

så mycket kunskap att förvärva
så mycket tid att nyttja
så mycket kärlek att ge
så mycket vision att formulera
så många luckor att fylla
så mycket att lära sig förklara

Huvet är rätt fucked up alltså

Inget är evigt

Inget är som det alltid kommer att vara. Inget är beständigt. Ingen kan komma och säga att det inte går. Det som förefaller omöjligt blir möjligt i det ögonblick det är gjort.

Alla bostadsrätter skulle kunna vara hyresrätter. Alla. Du skulle kunna gå på visningar och hitta den hyresrätt som passar dig. Ingen privat hyresvärd eller bostadsrättsinnehavare eller bank behöver med nödvändighet profitera på din rätt att bo. Ett rättvist kösystem är ingen omöjlighet.

Det skulle kunna vara lika naturligt att bo med ett gäng kompisar i ett kollektiv som att bo en och en eller två och två.

Vi kan "konkurrera" med gratis arbetskraft för allas rätt till alla rum och allas rätt att mötas.

Det finns ingen naturlag som säger att vi måste ta ut vinster.

Vi skulle kunna jobba fyra timmar om dagen. Vi kan bestämma oss för att ha det så och anpassa resten därefter.

Vi skulle kunna ha ett livskraftigt, utbrett småskaligt jordbruk i hela Sverige som förser oss med de baslivsmedel vi behöver och är oberoende av djur.

Ljuset skulle kunna styra livet precis som förr.  På natten vilar vi. På dagen jobbar vi några timmar med det som behövs.

Bilvägarna inne i stan skulle kunna vara cykelvägar. Det finns inget som säger att transporter av mat och andra försäljningsartiklar, flyttlass etc behöver vara tillåtet dygnets alla timmar. Vägarna kan vara tillåtna endast för cyklar, bussar och färdtjänst under alla timmar utom några få varje dygn.

Kollektivtrafiken kan betalas via skattesedeln och därmed bli betydligt mindre platt än dagens avgift - och dessutom kraftigt befrämjas och tillgängliggöras för alla. Det är ett beslut bort.

Vi kan äga tillsammans. Vi äger redan tillsammans. Vi kan äga mer tillsammans. Allt åt ingen, allt åt alla. Det finns inget som är radikalt med det. Det är mer radikalt att låta ett fåtal ta yta och pengar i anspråk och därigenom begränsa alla andras möjligheter.

Till exempel.

En liten tanke som jag inte tänkt klart på

Vi har reglerat könsförtryck, rasförtryck osv i lag, men inte ekonomiskt förtryck. Skulle det gå att betrakta inkomstskillnader och klassförtryck som brottsligheter? Om min låga inkomst minskar mina demokratiska möjligheter eller kanske snarare, om en hög inkomst skapar möjligheter till makt, både i rent politiska termer och som makthavare på en samhällelig spelplan snitslad för kapitalinnehavare, är det inte då ett brott i demokratins namn?

Rätten till Lättja

Hur stort och omfattande detta sociala och individuella elände än må vara, hur evigt det än må förefalla, så kommer det att fly liksom hyenor och schakaler försvinner vid lejonets ankomst den dag proletariatet reser sig och säger: "Detta vill vi!" Men innan proletariatet kan bli medvetet om sin egen styrka måste det kasta den kristna moralens, nationalekonomins och fritänkeriets förutfattade meningar på historiens soptipp. De måste återvända till sina ursprungliga instinkter och tillkännage Rätten till lättja, en rätt som är tusen gånger ädlare och heligare än de bleksiktiga Mänskliga rättigheter som den borgerliga revolutionens metafysiker kokat ihop. De måste tvinga sig själva att endast arbeta tre timmar om dagen och annars slå dank och frossa dag och natt.

- Paul Lafargue

Beroende / oberoende

Vad innebär det att vara oberoende?

Oberoende liberal.
Oerhört jätteberoende av status quo och minoritetens ekonomiska makt över majoritetens.

Ekonomiskt oberoende.
Jätteberoende av schimären ekonomisk tillväxt och kapitalmarknadens fortsatta rovdrift på världen. Jätteberoende av ojämlikhet.

Två vanliga exempel på oberoende som inte är oberoende.

Annat omöjligt oberoende:
Oberoende från samhällets sociala normer.
En helt oberoende tanke.
Stigoberoende.

Att vara fri och att vara oberoende. Fri att styra sitt liv själv. Är detta samma saker?

Vad är det någon vill uppnå genom att sträva efter oberoende / frihet / självständighet?
Tacka vet jag beroende. All mening jag ser med mitt liv är det jag skapar tillsammans med andra. Hellre beroende av många än beroende av ingen.

Arbetslinjen och meningen med livet

Arbetslinjen påbjuder att människor ska arbeta för att bidra till samhället. Aldrig inte bidra till samhället. Samhället är överordnat. Samhällets maskineri är överordnat. Alltså är den mening med livet som arbetslinjen ger vid handen att arbeta för att smörja systemet. Meningen med livet är att arbeta för att samhället ska fungera.

Detta är så långt ifrån individens blomning det går att komma. Detta är motsatsen till individualism.

Socialismen – nej, kommunismen – är den enda individualismen. Och detta är en väldigt gammal nyhet.

Alternativ till kicken

Förmågan att älska.

Eller mer. Förmågan att hata. 

Eller kanske. Undvikandet av misslyckande.

Kicken, vart tog du vägen?

Emil Jensen gjorde för några år sedan ett försök att skilja människan från djuren/djuren från odjuren.
Han dementerade följande egenskaper som skillnader mellan människor från djur:
Människans förmåga att planera.
Människans förmåga att uppfinna redskap.
Människans förmåga till språk.
Människans förmåga att skratta.

Det här tyckte han verkade vara mer korrekta företeelser som skiljer människor från andra djur:
Slakten.
Inga andra djur behöver åka till Indien, ta LSD eller gå i rosenterapi för att hitta sig själva.
Inga andra djur som fick sin flockledare mördad skulle misstänka en förvirrad gammal pundare ens som han erkänner det 17 år senare för Gert Fylking i Expressen.
Inga andra djur skulle frivilligt lämna över makten över sina liv till Alf Svensson.
Den enda hållbara skillnaden är människans behov av att utreda vad som skiljer människor från andra djur.

Ibland kommer den där funderingen över mig.
Har klurat på det lite mer sedan jag sett en gif-film på delfiner som hoppar bakom en båt, där en delfin hoppar in i en annan delfin - och då blir jag så förvirrad eftersom delfiner ska vara typ smartaste djuret av alla. Men det där med att hoppa in i ens kompis verkade ju inte så jävla smart. Och så undrar jag också hur någon kommit fram till att delfiner är smarta. Hur är det möjligt att veta? Jag ska fråga min kompis biologen.

Nåväl. Människor i den pengarika delen av världen är i allmänhet sjukt kortsiktiga. Alternativt har svårt att hantera stora mängder information. Alternativt är alldeles för bra på att producera kunskap och sprida den, så att det blir information overload i våra hjärnor. Inte så konstigt att det är svårt att anpassa sig när informationsspridningens hastighet nått nya jättehöga höjder på kort tid. Men att vi utrotar oss själva är ju inte så oväntat rent biologiskt - populationer som övertrasserar naturens bärkraft kommer antingen att plana ut i tillväxt eller krympa radikalt i storlek.

Möjligen att det är korrekt att människan är det första djuret som själv kan besluta om sin egen utrotning och genomföra den (jag känner att jag befinner mig i den brytpunkten när jag själv ifrågasätter förekomsten av biologisk klocka och det moraliskt försvarbara i att föröka sig som människa i ett samhälle på ostoppbar väg mot förfall).

Jag funderar på om det här kan vara en grej. Den är inte generaliserbar (men vad är egentligen det, mer än att människors kroppsdelar sitter på typ samma ställe i alla kroppar, om ens det, och vi kan ju både ta bort och transplantera kroppsdelar - hur mycket kan tas bort och bytas ut utan att vi slutar vara samma person bla bla bla), men sug på den:
Människan söker kickar.

Människan söker kickar.

Den högst utvecklade människan. Den i ett jämställt, jämlikt samhälle.
Den söker kickar.

Vad tror du?

Vem vill bliva stor?

Om jag nånsin finner mig själv

ska jag alltid ge dig hjälp