Kräftsivor är nån sorts sjukdom

Den här veckan har varit minst sagt omväxlande. Från hög till låg på nolltid, ungefär varje dag. Jag har haft många fina stunder i skolan med mina nya kompisar. Samtliga föreläsningar har varit intressanta. Idag hade vi till exempel första föreläsningen i miljöhistoria, och den utgick från en bok (Jorden - en ö), och det var självaste författaren (en av dem) av denna bok som föreläste. Han var bra. Sen har nästan varje kväll varit riktigt känslomässigt instabil, med tunga tankar av kompetensbrist och oförmåga. Och i onsdags kväll sa det bara pang så blev jag sjuk. Verkligen sjuk... Flera i klassen snörvlar och idag diskuterade vi om detta var ett dagissyndrom. Vincent och jag utvecklade en taktik som ska ge alla lite sjukdom men därpå total kryhet terminen ut. Oh It's gonna be goood...

Sjuk alltså, vilket är anledningen till att jag sitter med dubbla tjocktröjor och under mitt täcke, i soffan och kollar på friidrott - medan mitt tvådagars festivalpass till Popaganda ligger inaktiverat i Timmys plånbok nånstans på Eriksdalsbadets område. Det suger, men det fanns tyvärr inget alternativ. Det är morgondagen som är The Day. Och jag vet inte var min IK-tröja är... Ack.

Har ni sett reklamen för Keno, där de har kräftskiva (eller hummerskiva är det...)? Byt glasögon och se det absurda i det. De sitter och suger på djurkroppar. Slafsar och knäcker... Idag gick vi igenom en teori om tre utvecklingssteg mot civilisation. En människas steg lyder 1) vilde, 2) barbar och 3) civiliserad. Kräftskivor tillhör definitivt det barbariska stadiet, om inte det vilda... Om det skulle vara en del av ett civiliserat samhälle så kan det inte vara något annat än en störning eller en sjukdom. Crayfish suckers out there, ni är äckliga, bara så ni vet :)

Student dag 2

Det känns inte alls bra och det har bara att göra med min inställning. Jag har blåst upp svårighetsgraden i högre studier något enormt, så jag går runt och tror att jag givit mig in på något som kommer bli otroligt svårt. Jag har svårt att släppa tvångskänslan och kommer på mig själv med att inte läsa i mina böcker av genuint intresse. Mitt självförtroende är högst mosigt och jag har en fet klump i magen. Det är en stressklump - I know it when I feel it.

Så, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Om jag inte lyckas ändra tankebanor så kommer detta gå åt helvete.

Jag lever och peppar

Sitter med näsan i ett dokument gällande mina rättigheter och skyldigheter som student på Södertörns högskola. Jag var på upprop idag och hade en helt obefogad nervositet, som förmodligen hade betydligt mer med själva studierna att göra än med själva uppropet. Vi är typ bara tjejer i klassen. Sisådär tre killar kanske. Men hallå, nya människor, engagerade och vettiga, det känns grymt! När jag kom tillbaka till Handen gick jag in på bibblan och lånade tre av mina kursböcker och blev helt peppad. Det ska bli jävligt kul, det här.

Har precis käkat en grym lunch: En röra med linser, broccoli, zucchini, paprika och äpple, kryddat med svart senapsfrö, vitlök, chipotle och dijonsenap. Spaghetti till. Ah det borde vattna sig i munnen på alla...

I kväll ska jag träna på Friskis & svettis, där jag investerat i ett årskort. Det känns också helt pepp.

Nästa helg är det Popaganda. Inga biljetter än men fett jag ska dit alltså. bob hund!

Herrå!

Vackra Timmy...

Min underbara pojkvän ligger här i soffan och sover. Det är så mysigt så jag nästan vill gråta. Hans andningar är det mest rogivande som finns.

Vi har varit väldigt trötta idag, ända sen vi tvingades upp pga hög arbetsmoral. När vi kom hem hade vi bunkrat med svullvänligheter såsom glass, lösviktsgodis, mörk choklad och vin. Nyss kom jordnötterna fram. Vi kollade på andra Indiana Jones-filmen, så nu har vi bara en kvar att se. Känns rätt sorgligt för jag gillar dem faktiskt väldigt mycket.

Imorrn är vi lediga. Vi ska kirra köksstolar. Det känns jävligt bra. På fredag (troligen) så ska vi köpa bordet. Åh vad skönt det ska bli med sittplatser i köket. Morgondagens lunch ska vi förhoppningsvis skaffa oss på Herr Spiridons Allehanda, som vi båda är väldigt nyfikna på. Jag ska även kolla in Vegomässan-lokalen, vilket ska bli spännande. Och Goodstore, ja... för dit vill pappa. Han är bra, min pappa!

Nu ska jag fortsätta titta på fotbollen (blev just 3-2) och snegla på Timmy.

Bocken har brunnit

Vi har en fin midsommartradition. Massa härliga människor, mumsig mat, auberginesill och nubbe. Och bockbränning. Bocken ska brännas på midsommarafton, så är det bara. Igår gick Jonte och jag till ett hemligt ställe på Dalarö och klippte torr vass, som vi sen band ihop med ståltråd till den stiligaste bocken ever, med stort bockskägg och pyrotecnica a'la tomtebloss.

Big time party hos Acke och Lars med 50 pers var riktigt fint. Vi hade lagtävling med grenarna tipsrunda, spikislagning, luftgevärsskytte och dart. Tipsrundan var givetvis den viktigaste och mest prestigefyllda delen av tävlingen och där vann mitt lag (och ett till). Så, alltså vann vi egentligen allt. Tyvärr så snuvades vi på konfekten på grund av, ptja, att vi kanske tänkte vara lite schysta mot de andra och tona ner våra prestationer i b-grenarna. Som tur var var Timmy i vinnarlaget så jag kan nog få ta del av deras fantastiska prispott ändå: Ett par solglasögon, ett par shorts, en skiva, en keps och kanske var det något mer men det var fanimej en generös prispott. :-)

Vi grillade tzayspett, hela storfamiljen. Åh, det är för jävla bra käk alltså!

Efter maten brändes bocken under rituella former. Acke höll i elden. Det var fint. Nästa år blir det en napalmfylld piñata.

Jag bangade lite tidigare än de flesta och åkte hem med pappa strax efter midnatt. Det var så värt det att få sova i en riktig säng så länge jag ville, helt ostört. Har ägnat morgonen åt att äta gröt, glo på TV och surfa. Tänkte gå ut på en långpromenad om nån timme. Eller kanske fixa i lägenheten. Life is good ey!

En sak bara...

Innan god natt måste jag bara få ur mig det här, åh, det är ett uttryck som jag verkligen retar mig så galet på.

Det är mycket med det jordiska.

JAHA?!?!?!?!?!?!?!?!?!???!!!!

God natt, pussinuss!

Natten är min vän, den är mitt hem, som jag kan längta i. Natten säger snart, och det är klart, du kommer hit.

Alltså Orup. Är inte Orup kung? Orup är den Per Gessle aldrig någonsin kunde bli. Orup har Per Gessle sittandes på sin tumme, roterandes. Vad i helvete är Per Gessles musikaliska alster i jämförelse med Orups? Jag frågar mig. Flickorna i TV2 mot att knulla sig ner till Amsterdam. Det är milsvid kvalitetsskillnad. Plus att Orup är värsta hunken - se bara! - och Per Gessle är ful som kött. Och jag tror Per Gessle hellre skulle avsäga sig rollen som "en händig man" genom att såga av sig tummen än att ställa upp på en sån här stilig bild tillsammans med rymdblomman DiLeva.

Och varför detta Orup-tjat? Jo, för att jag, alltså, jag lyssnar ibland på lite otippad mainstream väldigt skarpt signerad fulsnygg skämsig 80-90-talsmusik - som jag i ärlighetens namn verkligen gillar. Såsom Aqua. Aqua är ju faktiskt bra. Boy George, herregud, den mannen. Bög är han också, det tycker jag är sympatiskt. Sen att han för sig med norska sexslavar blundar jag för. Spice Girls. Så länge man bara lyssnar på musiken och inte tänker på att bandet är en ren produkt så är det jävligt bra. Pra krejer. Tina Turner för fan, Tina... Hon är så jävla grym. Savage Garden är ju fantastiska, sjukt svängigt och vackert. Tidiga Madonna, typ Something to remember-plattan... Oh så jäkla fint.
Och nu.
GES. Glennmark - Eriksson - Strömstedt. För det är så jävla bra. Jag blir alldeles lycklig. Hur ska jag nu kunna sova när jag är så här lycklig. Och Allt är Orups förtjänst. Bara Orups!

Old folks, gamla vänner so to speak.

Very international, see.

Min plan på att koka ihop en stor kokoscurrygryta i matlådesyfte byttes tvärt mot häng i Björkdalen. Tre familjer, med fundamentet i tre gubbar tillika fäder tillika gymnasiepolare, har slagit följe med varann i hela mitt liv och nästan hela deras (gubbarnas alltså). Det har varit ungefär 28370 skidresor, en resa till Hirtshals i Danmark (flødebollens välsignade hemland btw), en otroligt turistig tripp till Rhodos (Sanna 12 år valde hotellet, JÄVLIGT turistigt... glass till barnen och allt) och massor av andra gatherings och happenings på olika platser. Nu i kväll så var den manliga halvan av den annars Östersundsboende familjen N på plats i familjen Fs boning i skogen. Klart halva familj E - which'd include me - tar sig dit. Jag åt innan, ja. Det är kött och potatisgratäng med bea det handlar om här. Jag pallade inte krångla med så kort varsel.

Familjen F är märklig. Skitbra, men märklig. Passionen för djur är enorm. Katter, hundar, kaniner, fiskar, you name it... Ett nybyggt blivande djurpensionat står på tomten. Det är kärlek till tusen. Och vad hamnar på tallriken? Jag behöver inte berätta.

Sonen F är min homie sedan länge, egentligen. Vi har väl tappat det där, kanske var det bara jag som tyckte det var så... men förr kändes det som att våra vägar korsades jämt och ständigt och att det skulle vara så - utan att vi egentligen brukade umgås särskilt mycket. Nu är han tillsammans med min gamla klasskompis, en av de allra bästa. De dök upp efter nån timme i kväll, och det var så himla fint. Vi snackade sjukt mycket minnen och människor. Och flavoner förstås, herregud.

Nu har jag ingen matlåda till imorrn. Vad jag däremot har är en ganska så elakartad allergisk reaktion efter vistelsen i Björkdalen. Det har inte bara satt sig i näsan och ögonen, utan i halsen. Lungorna. Jag är hes och hostar. Och utslag förstås, det kliar och jag försöker motstå att klia tillbaka. Det är inte lätt. Så nu blir det smörj av liten Sanna och sovasovasova sängsängsäng.

This is hardcore, 10-4.

Frosseri är min synd

Jag är sannerligen en syndare. Tur för mig att jag inte är så äcklig av mig utan oftast (alltså oftast... inte alltid, hehe, he) frossar i ganska bra saker. Efter middagen frossade jag i vitkål. Och äpple. Fastän jag var helt mätt. Om jag bara inte varit så jävla förståndig stup i ett hade jag lätt satt igång att frossa i mackor just nu. Åh vad fint det vore. Med kanel och socker och vegosmör. Åh...
Sen kunde jag inte låta bli att smaka på den nya fruktglassen signerad ICA Selection: en glass med gräddglasskonsistens utan att innehålla ett spår av grädde. Än så länge finns den i smakerna mango och jordgubb. Det var mangon jag testade. Består till 53% av mangopuré, no shit liksom! Och nej, det var sannerligen no shit. Very very nice! Tyvärr hittar jag ingen bild på nätet. Leta i din butik. Nu lät jag som klippt ur en reklamfilm också, halleluja!

Efter jobbet idag gick jag ut och sprang. 25 minuter, alltså visst är det så att min kondis inte är på topp just nu, men det är så sinnessjukt jobbigt att jogga... Jag fattar inte hur det kan vara så jobbigt! Jag tror dock att mycket har att göra med kroppsbyggnaden, och egentligen vet jag att jag är motsatsen till långdistansare. Men nån gång borde det ju börja bli mindre svettigt... Förrförra året sprang jag MASSOR, men jag slutade aldrig vara en sjö efter en runda. Oh well. Helt utpumpad blev jag nog inte idag trots allt, eftersom jag pallade ett ganska bra styrkepass efteråt. Med detta vill jag bara påvisa för er alla att jag börjat träna ordentligt igen. Hela huden är len som en babyrumpa efter mina sessions! Peelinghandskar for the win, jag säger bara det. Fifan asså...

En arbetsdag, många tankar.

Tillbaka på jobbet idag. Åh, jag har varit mycket och sprungit i ekorrhjulet sen jag började jobba. Då blir man sjukt trött så fort man är ledig, och så blir man så ego. Allt man gör är att se alla dessa människors vardag, se hur förtryckande de lever, se hur allt kretsar kring det egna. Det är pengar, mat, resor, fredagsmys. Sockerfrossa och köttsaft som rinner ur mungipan på söndagskvällen. Och måndagskvällen, tisdagskvällen, onsdagskvällen...
Och så kommer man hem själv. Kokar en tallrik gröt, tänker att det bara är tre dagar kvar, sen snark. Vad det lider, helg. Ingen idé att göra nåt kul, alldeles för trött. Man vill helst bara köpa en tröja kanske.

Men! Så får man plötsligt arbeta mer oregelbundet. Vara ledig mitt i veckan, kanske jobba många dagar i streck för att sen få vara ledig flera dagar i streck. Hade man det alltid så, behövde man aldrig släppa greppet om verkligheten. För visst, jobbet är bra på ur flera aspekter, men inget är viktigare än världen därutanför. Alla oskyldiga apor som sitter smittade med AIDS på Smittskyddsinstitutet, alla kossor som tvingas föda barn, alla grisar som sågas itu.

Därför var det rätt rejält segt att jobba idag igen. Eftersom jag jobbar så långt hemifrån, så långt från stan och så långa arbetspass, så lämnar inte en enda arbetsdag någon fritid över. Bortsett från om den är förlagd på helgen, förstås. Då är dagarna kortare. Bara sex dagar till... Sen ska jag hämta Timmy.

Jag gillar mitt jobb på många sätt. Men det är svårt, man är kluven. Jag försöker vara professionell och det tror jag också att jag är, men jag är ju förbaskat falsk egentligen. Och omoralisk. Och en normens lakej, en förtryckets vapendragare. Varför gör jag det jag gör? Well, vad skulle jag annars göra för att tjäna pengar? Och jag gillar ju allt... utom animalierna. Tyvärr är animalierna i majoritet. Men samtidigt, väl i branchen kan jag ju också vara med och förändra. Jag får se det ljust till den dag då vi är så starka att ingen syssla är förtryckande. :)

Sammanfattning:

Smuggelkaka från stort hjärta, farlig shopping, frosseri i sol(ros)torkade tomater, pepp på Fredrika och jordnötssmör.

Fin dag!

Mer än lovligt bränd

Helgen har varit fin, och gått i djurens tecken. Gårdagen tillbringade jag på ett stekhett Gärdet, utanför Cirkus Maximums smutsiga tält. Som väntat var de helt sjuka i huvudet, tillkallade polis efter påstående om bråk (som vi stod helt oförstående till eftersom vi enbart delat ut information), varpå polis kom, sa att allt var OK och åkte igen. Efter någon timme kom det ut en snubbe och var skitarg för att vi stod där vi stod och försökte få oss att flytta på oss... vilket vi givetvis inte gjorde eftersom polisen sagt att det var grönt. En annan cirkussnubbe kom då ut och började mota bort oss med sin feta kropp, och iochmed det klev han definitivt över gränsen för vad som var OK. Skitsnack och hot kan man stå ut med, men inte våld. Beskådade av likgiltiga cirkusgäster ringde vi polisen, som efter lång väntan inte behagade dyka upp. Demonstrationerna fortsatte idag och kommer fortsätta hela deras Stockholmsturné. När det kommer till djurplågeri ger vi oss icke.

Idag hade Daniel och jag infobord på Götgatsbacken. Gick ganska dåligt tyvärr, men någon skada gjorde vi inte i alla fall. Dessutom fick vi fint besök av Timmy efter ett tag och det var ju najs. Efter infobordet gick vi till Södervegg och åt en macka, och sen fick vi glass. Frutz! Fulaste glassnamnet ever! Men godaste glassen i sommar!

Jag brände mig så in i helvete igår och har varit febrig och öm sedan dess. Mår rätt kasst, rentav. Well. Det går nog över och jag får skulla mig själv. Idag var jag väl insmord i alla fall.

Alltså, kolla in den sjukt grymma svampbordsgruppen (längst ner alt. under Möbler i vänsterspalten). Vi fantiserar om den på balkongen så om nån har lust att köpa den till oss vore vi tacksamma.

Ett liv i maj.

Senaste veckan har känts som i högstadiet. Möjligtvis första året i gymnasiet. Ständigt trött, ständigt stressad, alltid på språng och på helspänn. Så blir det med många bollar i luften. Det kanske låter som ett negativt tillstånd, men faktum är att det känns så himla bra. Jag känner att jag använder livet, att jag inte bara tråkar bort i sunt förnuft och framtidstankar.

Idag var min sista arbetsdag i raden av tio. Ett jäkla slit, faktiskt. Men jag har gjort saker på kvällarna, haft roligt och varit allmänt aktiv. Det blir hektiskt, jag stressar upp mig men jag mår bra. Men visst, det sätter sina spår: Jag är så sjuuukt trött nu och bara väntar på att min tvätt ska bli kvar så jag kan hänga den och sen gå och sova.

Förra veckan fick jag nycklarna till min lägenhet. Det är så fett att jag fixat lägenhet verkligen. Ett förstahandskontrakt mitt i Handen. Jag är 19 och har kirrat det och känner mig lite bra. Timmy var hemma förra helgen också, men vi såg inte så mycket av varandra eftersom jag jobbade varje dag, plus att vi båda gjorde grejor på kvällstid.

I onsdags var jag på Fredrikas musiktreors studentskiva. Det var verkligen så himla kul. Jag träffade så många jag inte sett på toklänge och det var bara joy alltihop. Så fint.

Imorrn ska jag upp tidigt, gå ut och gå innan frulle och därefter bege mig till Gärdet och protestera utanför ett fängelse, Cirkus Maximum. Kriminella jävla djurplågar-Cirkus Maximum, som affischerar olagligt och planerar hela turnéer utan att vara säkra på att få tillstånd, som låter sin personal både i form av människor och djur arbeta varje dag i nästan en månad. En maxprestation om dagen 25 dagar i rad! Vem fan pallar det?! Det är sjukt, sjukt, sjukt att kommunerna upplåter mark för sån verksamhet och det tänker jag visa imorrn.

I allmänhet har det hänt mycket i min skalle på djurrättsfronten. Det känns så bra, jag har kommit till en rad riktigt väsentliga insikter. Jag är så peppad nu alltså. Så passa er alla djurförtryckare... För många är ni.


Här är fina bilder från senaste Idiotträffen. Vi grillade korv i Vasaparken. Värsta korvpartyt hade vi, och vi körde 50 Hertz-låten "Korv korv korvarna korv" på repeat. I alla fall kanske fyra gånger. Which makes two minutes men ändå. Lite kredd till Folkinga Grillen som har Stockholms snyggaste visitkort, det animaliska innehållet till trots... Vem vet, det kanske är en sojakorv!

Sea Shepherd

En klubba i skallen. På 300000 sälar. Bara i Kanada.





Sea Shepherd.

Vardaglig depp-pepp-filosofi

Hur mycket hinner man med på en dag? Det är så lätt att problematisera hela sitt liv, och få det till att man inte hinner något. Då bli hela den känslan så verklig: Man har inte tid. Det är sova, äta, jobba/plugga, äta, sova. Som ett ekorrhjul. De flesta vuxna har fastnat i hjulet, och har man en gång nåtts av den känslan själv så är det lätt att förstå att det blir så. Ingen tid över. Man känner sig jagad.

Nu ligger jag i soffan hemma, hostar och snörvlar och har feber. Jag har en hel dag framför mig nu, fylld av icke-måsten. Så, nu är de bara att välja. Ligga kvar här, glo på meningslösa TV-program, lösa nät-sudoku, surfa runt på webben och göra inget... eller, skriva insändare, baka energibullar till morgondagens protest, maila dumhuvuden till djurutnyttjare?

All kraft sitter i tanken. Just nu har jag fastnat i ett oerhört antikreativt tänk. Det mesta snurrar runt att jag har problem, jag kan inte prioritera, jag är sjukligt bekväm och lat, jag är egoistisk, jag saknar glöd, jag kämpar inte mot orättvisor. Jag bara är. Men hmm, beats me, är dessa tankar ett bra tillvägagångssätt för att ta mig ur min situation? Knappast.

Ibland känner jag att jag lever. Det är i de stunder jag gör allt det jag egentligen vill. Det är då jag träffar människor, är en aktiv medborgare och kämpar, inte är hemma så mycket. Då mår jag som bäst. Men oftast så får dessa perioder abrupta slut när jag märker hur skört det är, att jag bara flyter på en våg men sjunker så fort jag slappnar av. Det är då jag inser att det är ett djupare problem jag har, och så fastnar jag i alla negativa tankar igen. Då känns min aktivism så falsk, så konstlad. Och det kan ju inte vara rätt om det inte är naturligt, tänker jag.

Jag komplicerar livet så sjukt mycket. Jag hänger upp mig på småsaker i stället för att se möjligheterna. Jag väntar på att någon ska dra i mig i stället för att själv ta mig i kragen. För det är ju ingen som drar i mig.

Mitt självförtroende är overkligt dåligt har jag insett. Jag tror inget om mig själv och min kapacitet. Bara i negativa termer. Jag avstår eftersom jag tror jag bara sabbar. Det är knappt medvetet längre, utan har blivit min standardreaktion. Då är det inte så konstigt att allt blir som det blir.

Tankens kraft. Jag har praktiserat den förr, med fantastiska resultat. Jag har en lång kamp framför mig, men till att börja med måste jag se idag som en början - inte en fortsättning. Det är nu det börjar och jag har alla möjligheter.

Jag har all den tid jag behöver. Tänk på det.

Uppdrag granskning

Repriser:
Torsdag 13/3 kl 23.25, SVT1
Lördag 15/3 kl 15.00, SVT1
Måndag 17/3 kl 22.30, SVT24

Såg du det inte? Fan dig om du missar att se en repris.

Glada hängslen

Klockan är strax 3, jag är så trött att det är mycket märkligt att jag sitter här och skriver, jag har haft en finfin kväll med Björn, Nahla och andra nära sörjande, jag ser fram emot morgondagens demo och förhäng, glöm nu inte bort att 8 mars = internationella kvinnodagen... Nu är det dags att säga god natt, dröm så sött så ses vi i morgon...

Carneval

Ordet 'carneval' betyder kött farväl. Det har jag paradoxalt lärt mig genom texten på baksidan av ett komjölkpaket från Arla. Arla... ett företag av ren ondska. Toppen utav Sveriges ondskeiperium, utan tvekan. De är värre än Scan.

Jag tycker mjölkindustrin är långt mer provocerande och grym än köttindustrin. Varför? Framför allt eftersom den är så absurt idylliserad. Människor i allmänhet har en fin bild av mjölkindustrin och mjölkkor. Man ser bregottreklamen där ett stackars barn får agera koröst och säga "när jag blir stor ska jag också göra bregott, som mamma" eller något i den stilen. De leker och skuttar i hagen. Prao i bregottfabriken my ass.

Men visst, om en komjölkdrickare tycker det känns OK att dricka modersmjölk från en ko som tvingats bli gravid, tvingats föda ett barn, tvingats se sitt barn försvinna och tvingats bli utpumpad på den ur brösten kommande kroppsvätska som egentligen var ämnad för det egna barnet, så fine. DRICK DIN JÄVLA MJÖLK.

Drick du modersmjölken från en annan ras. För du kan väl stå för det? Stå för att det är OK att dricka från brösten av en ko som står uppbunden 2/3 av året, som blivit våldtagen och förvägrats hjälp till abort, som blivit fråntagen sin baby, som tvingas gå igenom samma visa med påtvingad graviditet i sisådär 6 år innan den får kroppen isutågad och formad till burgare?

Du kan väl stå för det?

Vecka 9 = vecka 6 = uppochner

Idag tar sportlovet slut för alla unga i Stockholm. Utom vi unga som inte längre har förmånen att få glassa runt i gymnasiet. På jobbet hände chockerande lite kl 09.50, då eleverna i vanliga fall rasar in och fyller sina väskor med socker- och fettchockar. Nu verkade alla vara bortresta eller nåt. Så kan det ha varit.

Min käre far, min käre bror och mammas käre killes son Felix åkte till fjälls i slutet av vecka 8. Planen var att åka i Kläppen en dag, Trysil en dag och sen överlämna till mamma och Janne i Lindvallen. Då skulle pappa åka hem och de andra fortsätta åka skidor.
Det tog dock slut i Kläppen. Pappas version av vad som hände: "Jag skulle flyga ner för backen som vanligt men så hade nån lagt ut grön kryptonit och då föll jag direkt och hårt."
Han bröt benet. Lårbenshalsen för att vara precis. Så det blev Mora lasarett, operation, flyg till stockholm och kryckor i en nedrans massa veckor.

Nu bor jag följdaktligen i Vega, för att kunna hjälpa till med diverse hushållsgöra. Det är trevligt, men det blir otroligt mycket resande till och från jobbet. Och jag blir så sjukt trött av det, helt utmattad. Jag åker strax innan sju på morgonen och kommer hem halv sju på kvällen. Var tog dagen vägen då, liksom?

Innan pappa ramlade så hann jag med att bunkra upp mitt lager av matlådor, med ett par rejäla grytor samt hemgjord falafel. Falafeln var galet enkel att göra, och satan vilken bra sammanhållning de har! Alla ni som försöker göra falafel på kikärtor från burk - glöm det! Kikärtorna ska vara endast blötlagda, inte kokta. På bilden syns mina stiliga falaflar badandes i olja. Det är lite smärtsamt att använda så mycket olja (jag liksom nästan alla andra tjejer påtvingas sjuk mathysteri, och jag försöker ignorera den...), men fritös har jag ingen och olja ska de ha. Ja.

Grytorna jag gjorde var en morots- och linsgryta med citron och senap samt en chili con lentejas (linser på spanska). Mycket goda och trevliga.
Det är verkligen världens smartaste grej att koka en bamsegryta, köpa enlitersfryspåsar, fylla dem med ett par deciliter gryta, knyta ihop och frysa in. Det enda man behöver göra sen är att koka lite pasta eller vad man nu vill ha. Man sparar SÅ mycket pengar och ork!

I övrigt mår jag halvbra, jag är stressad över ganska mycket. Bostad, studier, djurkalendrar, vegomässan, jobb. Till exempel. Dessutom har jag mått rätt risigt halva veckan och vill mest av allt ha choklad och sova. Jag har ingen lust och ork till något särskilt alls.

När får jag träffa Maja, tro? (: Och Anette och Daniel och Becka och Helena och Fredrik och Thea? Var är ni? Och var är Timmy? JO! Han är här, om en vecka! Och han stannar i TRE!

Gråzon enligt SMHI

Här sitter jag och tycker synd om mig själv minsann. Jag har fått i mig en osund dos framtidsoro, och önskar att någon bara kunde komma till mig, ta mina händer och hjälpa mig lista ut vad jag ska göra. Nån som vet bättre än jag. Eller kanske i alla fall nån som på allvar brydde sig om min framtid... En sån person skulle jag vilja träffa.

Var ska jag bo?

Var ska vi bo?

Vad ska jag plugga?

Ska jag resa?

Ska vi resa?

Ska vi köpa?

Ska vi hyra?

Ska jag jobba?

Mmhmm, så alla tampas med dessa frågor kanske. Stackars stackars oss.

Som sojagrädden på moset tror jag att jag har en förkylning på g. Precis vad jag vill ha nu... Nej, jag vill ju kunna träna så att jag kan äta mer choklad. Det är allt mina aktiviteter handlar om; att kunna äta mer. Mer mer mer och sämre.

Nu ska jag deppa ihop mig tillsammans med Hemnet, Stena och Haninge bostäder. Ajöss.