Åsikter i allmänhet från hyfsat stabila tjejer med normala problem:
• Man kan inte skriva en låt som heter "Lilla lady"!!!!!!!!! Enligt Wikipedia handlar låten om att aldrig vara nöjd - typiskt "små rosor" och "små ladies" att aldrig vara nöjda. "En liten ros med ett hål i sin själ, som gjorde rätt men av dåliga skäl" ... "Hon hade guld nog att bygga ett berg, men lilla rosen hon saknade färg" och bästa refrängen: "Lilla lady, hey, lilla lady, lilla lady, hey, lilla lady, lilla lady, hey, lilla lady, lilla lady, hey, lilla lady". Man kan inte heller heta Daniel Adams-Ray, vara kompis med Oskar Linnros och låta exakt som Oskar Linnros. Och skriva en låt som heter "Lilla lady". Gjorde han nånsin nåt bra i musikväg tidigare så är det GLÖMT NU
• Mens är en kvinnofälla
• Pingpongtennis, alltså
• Almedalsveckan är en festlig tillställning. Jag var där och gjorde succé med Köttfri måndag och Svensk mat- och miljöinformation. För egen del var jag väldigt fokuserad på arbetet med våra programpunkter. Vid första programpunkten inledde jag och Camilla Björkbom från Djurens Rätt och vi styrde även diskussionen efteråt. Vid andra programpunkten höll jag och Siri föredrag om hur osvensk den svenska maten är, och gjorde en obehaglig djupdykningen i Brasiliens sojaplantager och rancher. Tredje satt jag i publiken och tittade på när andra höll en presentation som jag och Siri satt ihop - mycket märklig känsla. Sen njöt jag när Sarah Säll briljerade i sin presentation om miljöskatter på kött. Fjärde programpunkten var jag en simpel deltagare. Det var en workshop. Vi pratade om banan och det var väldigt bra! Mosad banan var också konsistensen i mitt huvud. Femte och sista programpunkten inledde jag med en kort presentation och sen höll Sarah Säll sin berömda låda. Därefter modererade jag panelsamtalet mellan fyra politiker. Helt ny erfarenhet. Tydligen lyckades jag se ut att lyssna och vara 100 % engagerad i samtal och frågor, men i själva verket var jag helt fokuserad på att skipa rättvisa i fråga om korrekt talarlista och fördelning av talartid. Därefter var det dags att ta färjan hem igen och jag gick på högvarv - så högt varv att jag inte såg det järnstaket som jag hade rätt framför mig och följaktligen knäade i kanske 18 km/h. Ser nu ut som ett mosat halvruttet plommon på mitt knä. För tydlighetens skull: Med denna punkt vill jag föra fram åsikten att Almedalsveckan är en festlig tillställning.
• Det borde finnas en åldersgräns på Eric Saade. Han bör ej tillåtas hålla låda i etern förrän han fyllt 30, dvs om nio år. OBS, hans musik kan få spelas i radio - han får bara inte prata själv och absolut inte välja musik. Och absolut inte prata.
• Fem toasters just nu: Harry Potter-filmmaraton. Uppladdning inför sista filmen is on.
• Jag bor i Handen. Det är ett ganska bra ställe. Det finns två problem: 1) Det bor silverfiskar i mitt hus 2) Det är jäkligt långt till det mesta. Problem 2) får konsekvenser på min psykiska hälsa. Jag blir nämligen helt galen av att behöva planera så många dagar framåt hela tiden. Varför då kanske du tänker, jo för att Niclas och jag gör gemensam sak av våra frukostar, middagar och val av sovplats, med den naturliga lösningen att vi bor lika mycket hos mig som hos honom. Dvs vi bor ihop i två ettor, kan man säga. Jag är mycket skeptisk till att bo ihop med nån i en etta igen. Så därför steker det ju att vi har två. Men vi har ingen ordning på någonting, ingen struktur i när vi bor var och ingen planering whatsoever. Det gör ont att erkänna, men jag har aldrig slängt så mycket mat någon period tidigare i mitt liv, tror jag. Den blir liksom dålig om den inte äts upp, vilket händer om ingen är hemma. Och, och!, vi är båda eviga packåsnor, eftersom vi aldrig vet vilka infall vi får. Det är jättedåligt att vara på ett ställe och vilja göra nåt som kräver gympaskor, när gympaskorna är en timme bort. Det blir väldigt besvärligt. Bättre då att vara packåsna. Men. Så jävla jobbigt är det. Framför allt jobbigt att begränsa sin spontanitet för att man måste tänka hundra steg framåt. Det är förstås inget tvång men det ligger i min natur så därför blir det så. Allt detta var en onödigt lång inledning till själva åsikten som ska lyftas i denna punkt. När man börjar tröttna på silverfiskar och långa avstånd och att vara packåsna och att ha två hem, så faller det sig naturligt att snegla på alternativ. Jag är ganska rädd för att flytta ihop men ser också väldigt många fördelar med det. Min rädsla grundar sig i mina erfarenheter av att bo två i en etta. Det är för litet och när jag gjorde det tog det slut och i mitt förenklande huvud har den lilla lägenheten fått utgöra en delförklaring till att det tog slut. Men det är ju verkligen jättedumt att bygga en rädsla på detta. Jag tycker att man ska bo ihop om man vill det och när det känns roligt och bra. Inte hålla på och vänta på världens bästa läge bara för att det är lite läskigt. Så sjukt typiskt mig att vara rädd och försiktig. Detta var en onödig fortsättning på den onödiga inldeningen till själva åsikten. Den handlar om hyres vs bostads. Mycket gör mig förbannad, däribland bostadsmarknaden. Den är dum i huvudet och svårt sjuk. Asså det var detta och enbart detta som det här blogginlägget skulle ha handlat om (se den för inlägget så missvisande inläggsrubriken för hint om detta) och nu är jag så trött på den här långa inledningen att jag inte ens orkar skriva vad jag tänkt. Så jag nöjer mig med detta: Bostadsrätt = makten förflyttas inte till individen utan till banken. Jag hatar alla banker utom JAK-banken. Typ
• Nån borde tala om för Eric Saade att det inte passar att säga "vi ses" i radio när detta avser kommande radioprogram.
• Boombastic av Shaggy. Googla texten. Det är världens bästa låttext.
HEJ DÅ FRÅN EN GLAD TJEJ SOM ÄR LITE TRÖTT! :)
