*le*

jag behöver verkligen ordna upp mitt mentala liv. förra veckan började jag, på inrådan av min bästa kusin, äta råa måltider. eller, jag fuskade lite grann med rostade jordnötter. utöver det, rå.

*paus för att kolla vädret på smhi* *långtidsprognosen* *jag är intresserad av fredag-lördag i stockholm* *fredag såg inget vidare ut*

*paus två för att kolla på bilder av hund*

jo bra helg. oerhört långsam. har varit positionerad i horisontalläge merparten av tiden. druckit lite öl. träffat väldigt många vänner, men väldigt kort. håller fast vid meningen jag uttryckte för ett tag sen. det är andra som spelar roll. mina vardagar är jag väldigt ensam eftersom jag inte har några kollegor och arbetar hemifrån. drömde för övrigt att jag hade skrivit klart min c-uppsats i natt. så sjukt härlig känsla. synd att det var en önskedröm. men i alla fall. finaste vänner. som jag träffar alldeles för sällan. jag hoppas vi rycker upp oss snart...

mening? det märks ju inte.

dagens

kan en träna med glasögon? alltså... typ på friskis och svettis. eller bör jag räkna med träningskort + synundersökning för linser + linser? och förmodligen också + träningsskor. och c-vitaminer? jag bryr mig ju helt uppenbart inte om att ge min kropp c-vitaminer. jag borde flytta till ett land där det växer kiwi. eller till ett ställe där jag har en plånbok. det är dumt att sprida ut sin plånbok över stockholm när den behövs i min hand. ska dricka upp mitt kaffe och sen äta äpple. och sen vänta ett tag med att borsta tänderna så att jag inte borstar bort dem. stackars tänder. ja och jobba. ska börja jobba för dagen. och styra upp mitt liv. det säger jag visserligen mig själv varje dag. men en c-uppsats. vem bryr sig om en c-uppsats? hur svårt kan det vara?

meningen med livet

verkar befinna mig i konstant livskris. å andra sidan börjar jag bli van.
nervös nästan hela tiden men ännu mer sökande. jag söker fan efter mening. jag ser så lite mening. en klok person sa mig några kloka igår. jag åkte pendeltåg och hällde ut en stor hög existensiella frågor om mening på sätet framför. han sa egentligen något som är väldigt enkelt, men det är väl så de kloka personerna är kloka. att insikten om att det är helt meningslöst att leva, lika gärna bör kunna vara en insikt om att livet är en helt osannolik chans en fått, som det bara är att ta vara på utav helvete. det är ju helt osannolikt att en lever.

varför träna? vad är det för vits med att motionera? för vem? frågade jag. han sa att du mår bättre av det. fair enough. så enkelt.

men är det inte patetiskt att tro att ens liv ska bli bättre av så triviala saker som att bo lite närmare stan, bo lite större, inreda lite fint. ? jo, svarade han. det gör ingen skillnad på det stora hela.

och målen. målen här i livet. hur vaskar en fram sina drömmar? jag har inga drömmar, jag har väl aldrig haft drömmar? jag drömmer om att vara lycklig men lycklig är jag ju, på många sätt och vis. men jag ser ingen mening. varför lever vi? det enda svar jag kommer fram till, är: för varandra. det är ett jättekonstigt svar i svarets bemärkelse, men andra är det som gör livet. och hundar. och katter. och alpackor.

Flash flash

Den här kommentaren fick jag på mitt förra inlägg:

You got good points there, that's why I always visit your site, it looks like you are an expert in this field. keep up the good work, My friend recommends your site. 

Den anonyme kommentatören tycks ha raderat sin post, tyvärr. Skönt att jag i alla fall är erkänd expert på området pingpongtennis. Med mera...


Har just nu en väldigt stark känsla i kroppen utav att vara på transportsträcka, att jag liksom har börjat springa mot nåt nytt och att jag försöker trassla mig ur alla klibbiga trådar från det som varit. Jag har sagt upp alla Com Hem-abonnemang jag har och ersatt dem alla med ett mobilt bredband. Jag har sagt upp mitt mobilabonnemang och kommit över en bättre begagnad iPhone. Köpt ny dator. Jag har tömt min dammsugarpåse och därmed gett dammsugaren sin sugförmåga åter. Inhåvat gamla skulder. Jag har använt min semester bland annat till att mentalt och praktiskt ställa in mig på att flytta ifrån min lägenhet i Handen. I skallen håller jag på och klipper banden genom att förstärka allt negativt med min lägenhet (typ silverfiskarna, att det tar 40 minuter att komma till stan, personen som varje solig dag står ute på gården och gormar åt sina barn, den storrökande grannen som förpestar balkongen, de evigt kalla golven, de fula golven, den måttligt imponerande tvättstugan...). Praktiskt har jag rensat ur garderoberna igen och gjorde mig denna omgång av med sex fulla kassar kläder (varav hälften jobbkläder som slängdes och hälften fina, hela kläder som fick flytta till Stadsmissionen). Jag har också rensat källarförrådet på allt som inte var mitt. Dvs nästan allt. Har gjort mig av med de balkongmöbler som inte var mina. Känner mig liksom redo att köpa flyttkartonger och tidningspappra in mitt porslin. Har dock ingenstans att flytta men jag anser att jag kommit en bra bit på vägen. Jag jobbar halvtid i en projektanställning som löper ut den sista februari och innan dess tänkte jag vara klar med en C-uppsats också, på något jäkla vänster. Vet inte ens vad jag ska skriva om. Men därefter ligger liksom framtiden för mig. Jag är nästan inte bunden till något då. Endast ett styrelseuppdrag i SMMI (som jag under anställningstiden är ledig från). Eller fan, två styrelseuppdrag är det... Svenska Ekodemiker också, som vi ju måste lägga ner om det inte skulle dyka upp styrelsekandidater ur tomrummet.

Läskigt med allt. Skönt i alla fall att inte vara ensam. Förutom på arbetstid, då.