Jag hade hjärtformade blåmärken över hela kroppen och väntade för evigt på att du skulle försöka övertyga mig om min storhet. Du frågade hur jag mådde och berättade för mig om ditt liv och dina bekymmer, du ställde dig på mina tår och tryckte dina läppar mot mina. Du antog att du var välkommen, för ditt ansikte hade präglat hela din syn på världen, hur du kunde komma och gå som du ville, le och få, le och ta. Jag väntade för evigt när du stormat ut, på att få sitta ner och se dig i ögonen och berätta om mina blåmärken. Du hade inte sett dem trots att dina ögon vilat på dem. Vi satte oss aldrig ner för du berättade om ditt liv igen och gick. Gapandes gick jag in i mitt badrum, tog kedjan av kroken och satte den runt halsen. "Det är du och jag nu" hörde jag, fastän ingen av oss ville det.
Bara fiktion.
torsdag 29 april 2010
Jag är dum i huvudet
men ganska lycklig
älskar människorna
vissa mer än andra, men många ganska mycket
och är numera ordförande för SMUF - Södertörns miljö- och utvecklingsförening.
Bananas, liksom.
älskar människorna
vissa mer än andra, men många ganska mycket
och är numera ordförande för SMUF - Södertörns miljö- och utvecklingsförening.
Bananas, liksom.
onsdag 28 april 2010
Inte den stora
Det var faktiskt inte mig du såg den där gången, och det var faktiskt inte tårar som rann i mitt ansikte. Är du verkligen säker på att det du såg inte bara var någon som såg ut precis som jag?
Det var faktiskt inte kärlek, så vafan... Jag kände dig faktiskt inte så värst bra. Det måste vara det att du påminner mig om den här drömmen, drömmen där huvudrollen spelas av någon som är precis som du...
Jag vet att jag inte känner dig i verkligheten, men jag tror att jag skulle kunna älska någon som är precis som du.
Det var nog inte meningen att du skulle höra mig säga att jag fruktar att kärleken aldrig kommer gå min väg, att jag hellre skulle leva mitt liv ensam än att slåss mot mig själv i nedgrävda drömmar i ett fängelse med någon...
Jag vet att jag inte känner dig i verkligheten, men jag tror att jag skulle kunna älska någon som är precis som du. Tror du att du skulle kunna älska någon som är precis som jag? Jag vet att du inte känner mig i verkligheten, men tror du att du skulle kunna älska någon som är som jag... precis som jag?
Det var faktiskt inte kärlek, så vafan... Jag kände dig faktiskt inte så värst bra. Det måste vara det att du påminner mig om den här drömmen, drömmen där huvudrollen spelas av någon som är precis som du...
Jag vet att jag inte känner dig i verkligheten, men jag tror att jag skulle kunna älska någon som är precis som du.
Det var nog inte meningen att du skulle höra mig säga att jag fruktar att kärleken aldrig kommer gå min väg, att jag hellre skulle leva mitt liv ensam än att slåss mot mig själv i nedgrävda drömmar i ett fängelse med någon...
Jag vet att jag inte känner dig i verkligheten, men jag tror att jag skulle kunna älska någon som är precis som du. Tror du att du skulle kunna älska någon som är precis som jag? Jag vet att du inte känner mig i verkligheten, men tror du att du skulle kunna älska någon som är som jag... precis som jag?
tisdag 27 april 2010
Så är det också Ólafur Arnalds just nu.
måndag 26 april 2010
Shelter
Lyssnar på The xx och känner in hela skiten. Kopp kaffe i handen, fortfarande utan smak. Svår blandning av höstmys, fjärilar i magen, uppgivenhet och fantasier. Jag kan vara så jävla rationell, sund och rimlig men allt faller när jag står där med kritan i handen. Varför?
Ibland brukar jag tänka på vilka absurda fasader människor har. (Nu fick jag också nån mild form av tvångstanke a la skriftlig Tourette's utan fula ord och ville skriva 'fasanen' i stället för 'fasaden', men jag behöll kontrollen.) Jag förstår inte varför man klär på sig sådana kostymer som gör att man ser ut som ett nöjt leende eller en cool ryggtavla. Jag fattar verkligen inte. Det får ju en att tro att ni inte kan känna? Att ni inte kan bli sårade? Att ni inte blir ledsna? Är ni inte som skaldjur ändå, hårda på ytan men förbaskat jävla dödliga inuti?
Jag har insett att det finns en egenskap som verkligen går hem hos mig. Nämligen egenskapen att kunna visa känslor. Oförmågan måste fan jobbas bort annars. Annars sprängs man väl? Eller upplever livet i så jäkla få nyanser? Det måste vara nära poänglöst.
Det är ensamt ibland.
Ibland brukar jag tänka på vilka absurda fasader människor har. (Nu fick jag också nån mild form av tvångstanke a la skriftlig Tourette's utan fula ord och ville skriva 'fasanen' i stället för 'fasaden', men jag behöll kontrollen.) Jag förstår inte varför man klär på sig sådana kostymer som gör att man ser ut som ett nöjt leende eller en cool ryggtavla. Jag fattar verkligen inte. Det får ju en att tro att ni inte kan känna? Att ni inte kan bli sårade? Att ni inte blir ledsna? Är ni inte som skaldjur ändå, hårda på ytan men förbaskat jävla dödliga inuti?
Jag har insett att det finns en egenskap som verkligen går hem hos mig. Nämligen egenskapen att kunna visa känslor. Oförmågan måste fan jobbas bort annars. Annars sprängs man väl? Eller upplever livet i så jäkla få nyanser? Det måste vara nära poänglöst.
Det är ensamt ibland.
Men vem bryr sig?
Det värsta med att vara förkyld är inte att snyta upp fyra paket näsdukar på några timmar, att känna sig som ett bowlingklot i huvudet, att ha feber, att vilja bli omhändertagen och klappad på huvudet, att frysa och svettas om vartannat eller att vilja dö lite. Det värsta är att få luktsinnet utslaget. Inget ätbart smakar ett jota. Då vill jag dö MYCKET. Livet är värdelöst.
Ett fint citat. "Tala till mig, rör vid mig, lek inte med mig."
Ett fint citat. "Tala till mig, rör vid mig, lek inte med mig."
söndag 25 april 2010
Det kanske aldrig upphör
Vi kommer att ses igen.
Den här låten får mig att vilja slå ett basebollträ i skallen på mig själv. Eller en krocketklubba på skenbenet. Och framför allt... salt
Den här låten får mig att vilja slå ett basebollträ i skallen på mig själv. Eller en krocketklubba på skenbenet. Och framför allt... salt
Människor växer inte på träd
Jag försöker att inte ta det personligt. Jag vet att det finns förklaringar till det mesta. De kan vara befogade eller obefogade, OK och rimliga eller trista. I det här fallet är det osäkert om det är OK och rimliga eller trista förklaringar. Jag finner mig i vilket som. Det kan vara det där huvudet som spinner iväg i tankar och bygger upp en sanning som är overklig. Men jag oroar mig. Jag oroar mig för att den här våren går till historien som en skitvår för somliga. Och att det nu kanske känns som att det är värt det, men att i en rationell överblick så går så mycket förlorat. Tiden ska väl vara duglig mest hela tiden? Alla människor som kommer in i ens liv. De kan vara de bästa människorna någonsin. Och då oroar jag mig för att en insikt kommer för sent om brutala felprioriteringar den här våren. Som gör att den blev en skitvår, när den hade kunnat vara våren när de tjugo dörrarna till nya världar ställdes på glänt, men aldrig öppnades. Människor växer inte på träd. Fångar man dem inte så kan man förmodligen få en ny chans, men man kan också bränna bron. Det kan vara omöjligt att hinna med allt, men det går att vara tydlig med den egentliga viljan. Då bränns inga broar till grunden. Jag växer inte på träd.
lördag 24 april 2010
fredag 23 april 2010
En trubbig tolkning av kapitalismens grundfel.
Jag har en tes. Jag tror det är en tes i alla fall. Funderade på om det kanske snarare är en hypotes. Jag vet inte. Men. Vi kan för enkelhetens skull (sparar ju trots allt fyra bokstäver på det) kalla det för en tes. Det är faktiskt rentav tre teser.
Jag har funderat mycket på detta. Jag är socialist. Min syn på liberaler är ganska besvärande eftersom jag inte tror att det finns onda människor utan bara omständigheter som genererar egoistiska handlingar. Mitt kanske naiva jag tror därför att de med liberalism i sitt hjärta egentligen inte har en människosyn som skiljer sig från min, men som av olika skäl inte fått eller tagit chansen att flytta blicken längre bort från sin egen vardag. Detta anser jag är den liberala marknadsekonomins fel, kapitalismens fel. Kapitalismen tvingar fram beteenden som är osolidariska, kortsiktiga och koncentrerade på en extremt liten grupps ekonomiska välfärd. Adam Smiths princip för den osynliga handen - en av marknadsekonomins grundprinciper - tycker jag bekräftar detta:
Jag menar att Adam Smiths princip är fel från början, för den har fel utgångspunkt. Marknadsekonomin utgår traditionellt sett - i enlighet med principen om den osynliga handen - från nationalstaten och den egennyttiga handlingen. Jag menar att ett gott samhälle inte skapas utifrån en egoistisk grund, och min ena hypotes utgår från detta: Jag menar nämligen att
Marknadsekonomin går ut på att marknaden - det vill säga tillgång och efterfrågan - ska styra produktion och konsumtion. Jag vet inte hur ni ser det, men jag tycker att det verkar vara produktion och konsumtion som är hela målet med det mänskliga samhället. Jag lägger ingen värdering i det, utan konstaterar att vi alla måste konsumera i termer av att äta, duscha, sova och så vidare. Det har ingenting med vad som är meningen med att leva att göra, utan är helt enkelt motorn i det socioekonomiska samhället. I en marknadsekonomi är det alltså generellt sett tillgång och efterfrågan som styr produktionen och konsumtionen. Detta är felkonstruktion nummer två, som min andra tes utgår från. Jag menar nämligen att
Jag vill nu återgå till detta med min syn på liberaler. De provocerar mig oerhört mycket ibland. Inte alltid, för det är roligt att diskutera med någon av en annan uppfattning än jag själv, men det är inte roligt att göra det om det sker med oseriös, nedlåtande och intolerant ton. Jag tycker ofta att just detta är fallet när jag diskuterar politik med liberaler. Det ger ingenting. En diskussion leder absolut ingen vart om den inte har formen av ett samtal. Det är därför debatter bara skapar lägerbildning trots att samarbete skulle kunna leda så mycket längre. Jag gillar inte att jag faktiskt någonstans menar att en person med liberalism i hjärtat bara inte tänkt tillräckligt. Att tänka så är ett ganska tydligt fördummande av liberaler. Ändå är jag nog tvungen att säga att jag tror det är så, just av den anledningen jag beskrev i början: att jag inte tror någon är ond eller inte tycker människor är lika mycket värda. En av utgångspunkterna i liberalismen är ju faktiskt människors lika värde! En annan utgångspunkt är individens fria vilja. Jag köper dessa rakt av. Jag tycker människor är lika mycket värda och jag tycker alla ska ha rätt att välja fritt. MEN. Det sistnämnda får inte ske på bekostnad av andra. Med en liberal marknadsvänlig politik kommer det att göra det. Då faller även tanken om allas lika värde. Liberalismen och kapitalismen har gett upphov till en absurd ekonomisk snedfördelning på jorden, vilken i sin tur leder i sin tur till extremt olika förutsättningar för att välja fritt. Ett samhälle där handel, produktion och konsumtion sker på andras bekostnad är inte ett samhälle som genomsyras av en syn på alla människors lika värde. Utifrån detta, och med många svåra tanketimmar bakom mig, formas min tredje tes. Jag menar nämligen att
Åter till min tredje lilla tes. Målet med socialism för mig är att ge alla människor samma yttre förutsättningar i livet, oavsett var de är födda, vilket kön de har eller inte har, vad de har för intressen eller om de tror på någon gud. Socialism för mig är också utvidgat till att tillskriva andra arter än människan rättigheter såsom rätten att få leva i fred, att leva naturligt och inte vara fast i klorna på människor. Ett utnyttjande föder ofta ett annat, och med en kass syn på ickemänskliga djur tror jag också vi kan förklara mycket av den kassa människosynen som kapitalismen skapat (men som bara tillhör det kapitalistiska systemet och inte människorna ursprungligen). Så länge alla människor inte har samma förutsättningar i livet, så länge människor utnyttjas ofrivilligt, så kommer missnöje och orättvisor att existera. Liberalismen är mästare på missnöje och orättvisa eftersom den är så intimt sammankopplad med kapitalism. Detta går alltså att styrka med hårda data, med statistik. Exempel:
Bara en politik med visionen om en kollektiv nytta och lycka kan skapa ett välmående samhälle. Ett samhälle som är tillåtande och respektfullt. Som inser att det inte är att naturresurser och kunskap är ojämnt fördelad över planeten som är det orättvisa, utan hur denna situation hanteras. Bara ett sådant samhälle kommer kunna utrota orättvisorna och problemen. Och ett sådant samhälle kan bara vara socialistiskt.
Detta är blott min egen trubbiga tolkning av liberalismens, marknadsekonomins och kapitalismens grundfel. Den är allt från komplett. Men, enligt mig, ganska sense-making. Vad tycker du?
Jag har funderat mycket på detta. Jag är socialist. Min syn på liberaler är ganska besvärande eftersom jag inte tror att det finns onda människor utan bara omständigheter som genererar egoistiska handlingar. Mitt kanske naiva jag tror därför att de med liberalism i sitt hjärta egentligen inte har en människosyn som skiljer sig från min, men som av olika skäl inte fått eller tagit chansen att flytta blicken längre bort från sin egen vardag. Detta anser jag är den liberala marknadsekonomins fel, kapitalismens fel. Kapitalismen tvingar fram beteenden som är osolidariska, kortsiktiga och koncentrerade på en extremt liten grupps ekonomiska välfärd. Adam Smiths princip för den osynliga handen - en av marknadsekonomins grundprinciper - tycker jag bekräftar detta:
Han eftersträvar endast egen vinning, och han leds, som i så många andra fall, av en "osynlig hand" att gynna ett mål som inte varit någon del av hans syfte. Inte heller är det alltid till samhällets nackdel att detta inte varit någon del av hans syfte. Genom egennyttan gynnar han ofta samhället mer än när han verkligen eftersträvar detta. Jag känner inte till att särskilt mycket gott någonsin åstadkommits av de som driver handel till samhällets gagn.Adam Smith menade att den egocentrerade handlingen skulle leda till nytta för kollektivet. Jag gillar tanken och tror säkert att den i en begränsad grupp kan fungera. Problemet är att en marknadsekonomi inte är begränsad till en begränsad yta, grupp eller nation. I synnerhet är detta sant idag, men ända sedan multi- och transnationella företag började växa till, ända sedan de stora världskrigen med kollaborationer över statsgränser, ända sedan vi började handla kors och tvärs över jorden så har detta varit sant. För ända sedan dess så har marknadsekonomin och den liberala politiken gått hand i hand med talesättet den enes bröd den andres död. De som haft mest pengar har haft störst makt har haft kontroll över marknaden har utnyttjat detta. Ingen enhet förutom den största har makten att till exempel dumpa priser, pressa priser, tvinga upp produktionen - nästan alltid på bekostnad av arbetarna och miljön.
Jag menar att Adam Smiths princip är fel från början, för den har fel utgångspunkt. Marknadsekonomin utgår traditionellt sett - i enlighet med principen om den osynliga handen - från nationalstaten och den egennyttiga handlingen. Jag menar att ett gott samhälle inte skapas utifrån en egoistisk grund, och min ena hypotes utgår från detta: Jag menar nämligen att
Hade en person som Adam Smith i stället fått genomslag med en princip som går ut på att människors solidariska handlingar, fyllda av omtanke och vision om kollektiv samhällsnytta, också leder till internationell solidaritet och största möjliga globala samhällsnytta, ja då hade det också kunnat bli så. Eftersom liberalismen och marknadstänket sitter i ryggraden på de allra flesta av oss, så gör även inbillningen att människan är egoist det. Men människan är ett flockdjur. Jag har nog aldrig hört talas om någon som anser sig lycklig utan samspel med andra. Det är interaktionen som gör oss lyckliga, och därför vill vi också andra väl. Vi är inte egoister. Kapitalismen däremot är ett egoistiskt system."den egoistiska människan" är en diskurs.
Marknadsekonomin går ut på att marknaden - det vill säga tillgång och efterfrågan - ska styra produktion och konsumtion. Jag vet inte hur ni ser det, men jag tycker att det verkar vara produktion och konsumtion som är hela målet med det mänskliga samhället. Jag lägger ingen värdering i det, utan konstaterar att vi alla måste konsumera i termer av att äta, duscha, sova och så vidare. Det har ingenting med vad som är meningen med att leva att göra, utan är helt enkelt motorn i det socioekonomiska samhället. I en marknadsekonomi är det alltså generellt sett tillgång och efterfrågan som styr produktionen och konsumtionen. Detta är felkonstruktion nummer två, som min andra tes utgår från. Jag menar nämligen att
efterfrågan är en mycket trög mekanism.Efterfrågan avspeglar på intet sätt människors egentliga åsikter om rätt och fel i konsumtionsväg. Ingen vill att vi får en global uppvärmning på sex grader. Ingen vill att kineserna tömmer sina kolfyndigheter. Ingen vill att indonesiska kaffeodlare ska utnyttjas. Ingen vill att Amazonas regnskg ska skövlas. Ändå så efterfrågar vi billiga flygbiljetter, vi räddar SAAB, vi dricker kaffe tills vi skakar och vi äter mer kött än någonsin. Någonstans fungerar alltså efterfrågemekanismen extremt dåligt. Jag menar att efterfrågan är högst slentrianmässig och baserad på bekvämlighet och trångsynthet. Dessutom fungerar inte ens denna mekanism i teorin, på grund av de enorma subventioner som stater och maktcentra som EU pumpar in i vissa industrier - i stället för att ställa om produktionen i dessa sektorer till något som leder till verklig samhällsnytta. Subventionerna leder till att vi pressar naturresurserna så att tillgången blir större än vad naturresurserna tillåter, att efterfrågan blir större än den egentligen är på grund av till exempel låga priser och att efterfrågan därför ännu sämre återspeglar vad människor vill. Hela marknadsmekanismen sätts ur spel.
Jag vill nu återgå till detta med min syn på liberaler. De provocerar mig oerhört mycket ibland. Inte alltid, för det är roligt att diskutera med någon av en annan uppfattning än jag själv, men det är inte roligt att göra det om det sker med oseriös, nedlåtande och intolerant ton. Jag tycker ofta att just detta är fallet när jag diskuterar politik med liberaler. Det ger ingenting. En diskussion leder absolut ingen vart om den inte har formen av ett samtal. Det är därför debatter bara skapar lägerbildning trots att samarbete skulle kunna leda så mycket längre. Jag gillar inte att jag faktiskt någonstans menar att en person med liberalism i hjärtat bara inte tänkt tillräckligt. Att tänka så är ett ganska tydligt fördummande av liberaler. Ändå är jag nog tvungen att säga att jag tror det är så, just av den anledningen jag beskrev i början: att jag inte tror någon är ond eller inte tycker människor är lika mycket värda. En av utgångspunkterna i liberalismen är ju faktiskt människors lika värde! En annan utgångspunkt är individens fria vilja. Jag köper dessa rakt av. Jag tycker människor är lika mycket värda och jag tycker alla ska ha rätt att välja fritt. MEN. Det sistnämnda får inte ske på bekostnad av andra. Med en liberal marknadsvänlig politik kommer det att göra det. Då faller även tanken om allas lika värde. Liberalismen och kapitalismen har gett upphov till en absurd ekonomisk snedfördelning på jorden, vilken i sin tur leder i sin tur till extremt olika förutsättningar för att välja fritt. Ett samhälle där handel, produktion och konsumtion sker på andras bekostnad är inte ett samhälle som genomsyras av en syn på alla människors lika värde. Utifrån detta, och med många svåra tanketimmar bakom mig, formas min tredje tes. Jag menar nämligen att
den enda politik som inte kommer leda till missnöje och orättvisa är den socialistiska politiken.Det är alltid lite läskigt att säga en sådan sak eftersom socialism i mångas ögon är ett ondskefullt monster. Det är minnet av Stalin och Lenin som spökar. Och det kan inte nog många gånger sägas att dessa diktatorer och mördare inte har ett skvatt med socialism att göra. De må ha haft sitt ursprung i Marx, men de tillämpade definitivt inte Marx teorier korrekt. Ytterst få samhällen har praktiserat socialism i dess rätta form. Det tror jag bland annat beror på den otäcka diskursen om att människor är egoister samt på att kapitalism inte kan existera på en begränsad yta utan att påverka alla andra ekonomiska system. Kapitalismen är sjukt dominant. För detta hatar vi den. Också.
Åter till min tredje lilla tes. Målet med socialism för mig är att ge alla människor samma yttre förutsättningar i livet, oavsett var de är födda, vilket kön de har eller inte har, vad de har för intressen eller om de tror på någon gud. Socialism för mig är också utvidgat till att tillskriva andra arter än människan rättigheter såsom rätten att få leva i fred, att leva naturligt och inte vara fast i klorna på människor. Ett utnyttjande föder ofta ett annat, och med en kass syn på ickemänskliga djur tror jag också vi kan förklara mycket av den kassa människosynen som kapitalismen skapat (men som bara tillhör det kapitalistiska systemet och inte människorna ursprungligen). Så länge alla människor inte har samma förutsättningar i livet, så länge människor utnyttjas ofrivilligt, så kommer missnöje och orättvisor att existera. Liberalismen är mästare på missnöje och orättvisa eftersom den är så intimt sammankopplad med kapitalism. Detta går alltså att styrka med hårda data, med statistik. Exempel:
Bara en politik med visionen om en kollektiv nytta och lycka kan skapa ett välmående samhälle. Ett samhälle som är tillåtande och respektfullt. Som inser att det inte är att naturresurser och kunskap är ojämnt fördelad över planeten som är det orättvisa, utan hur denna situation hanteras. Bara ett sådant samhälle kommer kunna utrota orättvisorna och problemen. Och ett sådant samhälle kan bara vara socialistiskt.
Detta är blott min egen trubbiga tolkning av liberalismens, marknadsekonomins och kapitalismens grundfel. Den är allt från komplett. Men, enligt mig, ganska sense-making. Vad tycker du?
söndag 18 april 2010
Sanna
är numera vice ordförande i Svenska Ekodemiker.
kom på i morse att det vi faktiskt pratade om på tåget i natt, jag och X-cons-snubben, var bland annat fängelsesystemet och hur det motverkar sitt eget syfte. Det var fantastiskt.
åker till Garpenberg imorrn och tar vatten- och jordprover.
är i ett - relativt sett - grymt låtskrivarflow. Också fantastiskt. Gör mig lycklig.
försöker att förstå allt men det går inte.
är lite high on life och utmattad. Men peppad.
ska nu återgå till FUM-handlingarna.
kom på i morse att det vi faktiskt pratade om på tåget i natt, jag och X-cons-snubben, var bland annat fängelsesystemet och hur det motverkar sitt eget syfte. Det var fantastiskt.
åker till Garpenberg imorrn och tar vatten- och jordprover.
är i ett - relativt sett - grymt låtskrivarflow. Också fantastiskt. Gör mig lycklig.
försöker att förstå allt men det går inte.
är lite high on life och utmattad. Men peppad.
ska nu återgå till FUM-handlingarna.
Jag blev förvånad.
Och tänkte att det måste få ett slut. Samtidigt som jag förväntade mig att veta redan innan, och jag kände hur stor risk jag tog när jag åkte.
Pratade med en eldsjäl i X-cons hela vägen hem och det var ganska fantastiskt. Det hade aldrig hänt om jag inte övergett. För att sova. Jag ska sova nu eftersom KTH är the place to be imorrn klockan dåligt. Vad är KTH liksom, och vem fan hänger där en söndag? Men det blir bra. Det är ett bra möte på en dålig tid.
Livet är enkelt men innehållet är svårt.
Pratade med en eldsjäl i X-cons hela vägen hem och det var ganska fantastiskt. Det hade aldrig hänt om jag inte övergett. För att sova. Jag ska sova nu eftersom KTH är the place to be imorrn klockan dåligt. Vad är KTH liksom, och vem fan hänger där en söndag? Men det blir bra. Det är ett bra möte på en dålig tid.
Livet är enkelt men innehållet är svårt.
torsdag 15 april 2010
Nu går jag tamejfan och borstar tänderna
Oj vilken lång dag. Upp kvart över sex, tenta, lite lugn i solen, sen jobb i puben kl 14-23. Med denna underbara musik på scen. Trötta fötter. Stor lättnad. Mycket bättre kväll än t ex igår. Siri är bäst.
onsdag 14 april 2010
Svårt betagen
Herregud. Känns nästan löjligt. http://www.myspace.com/televisionkeepsusapart
Nu är det all in. Tenta. In i dimman i några timmar. Adjö.
Nu är det all in. Tenta. In i dimman i några timmar. Adjö.
tisdag 13 april 2010
en silvrig rulle
skrivit en låt idag. den fick heta "en enkel sång om en stor svårighet". för det är så himla rätt och riktigt om den. ganska dåligt låtskrivar-självförtroende. det är så löjligt. jag är ju grym förmodligen. det är jag nog. sen när slutade jag vara det, liksom. hur skicklig en är, är mycket en fråga om just självförtroendet. jag skulle kunna dribbla bort alla pallar. men det gör jag inte. världen andas ut. livet gick vidare.
det finns en låt som [ingenting] gjort som heter "låt floden komma". det får tala för sig själv.
på den hårda havsbottnen kom jag till insikt med hur otroligt högt jag värdesätter egenskapen att visa känslor hos människor. och det handlar ofta om att blotta handlederna, vilket kan tolkas som ett tecken på att vilja ligga men mest innebär att visa den sköraste delen av kroppen. öppna upp. släppa in. annars blir det så där att världen omkring rasar och vi pratar väder. helt meningslöst.
jag vet inte vad jag har för dröm. har jag ens någon dröm? vad driver egentligen mig?
idag var ångesten svår.
det finns en låt som [ingenting] gjort som heter "låt floden komma". det får tala för sig själv.
på den hårda havsbottnen kom jag till insikt med hur otroligt högt jag värdesätter egenskapen att visa känslor hos människor. och det handlar ofta om att blotta handlederna, vilket kan tolkas som ett tecken på att vilja ligga men mest innebär att visa den sköraste delen av kroppen. öppna upp. släppa in. annars blir det så där att världen omkring rasar och vi pratar väder. helt meningslöst.
jag vet inte vad jag har för dröm. har jag ens någon dröm? vad driver egentligen mig?
idag var ångesten svår.
Tonårens maktspel
Jag tror vi ska sluta träffas.
Din ena halva vet att du kan döda genom att vända bort blicken.
Din andra halva försöker verkligen. Vara som alla. Och du bryr dig tills du bytt liv.
Jag tror vi ska sluta träffas för du drar mig ur mitt sammanhang, lägger stenar i min mage och ger mig dåligt karma. För att jag inte dödar dig först.
Jag tror vi ska sluta träffas. Du förstår inte vad livet gjort mot oss. Att jag är uttorkad och lider av en obotlig törst. Att allt du gör mot mig som inte förklaras utförligt kommer tolkas. Den subjektiva tolkningen dödar människor och relationer långsamt och plågsamt.
Jag tror vi ska sluta träffas för jag kan inte släppa det du introducerat. Det ockuperar min vakna tid och gjorde det redan innan jag mötte dig i gryningen för en miljon år sedan.
Du är så lik skatten vid regnbågens slut att jag en gång förväxlade dig med min framtid. Jag skrev en dikt som var större än det största jag upplevt. När jag egentligen,
egentligen visste att framtiden inte är du.
Din ena halva vet att du kan döda genom att vända bort blicken.
Din andra halva försöker verkligen. Vara som alla. Och du bryr dig tills du bytt liv.
Jag tror vi ska sluta träffas för du drar mig ur mitt sammanhang, lägger stenar i min mage och ger mig dåligt karma. För att jag inte dödar dig först.
Jag tror vi ska sluta träffas. Du förstår inte vad livet gjort mot oss. Att jag är uttorkad och lider av en obotlig törst. Att allt du gör mot mig som inte förklaras utförligt kommer tolkas. Den subjektiva tolkningen dödar människor och relationer långsamt och plågsamt.
Jag tror vi ska sluta träffas för jag kan inte släppa det du introducerat. Det ockuperar min vakna tid och gjorde det redan innan jag mötte dig i gryningen för en miljon år sedan.
Du är så lik skatten vid regnbågens slut att jag en gång förväxlade dig med min framtid. Jag skrev en dikt som var större än det största jag upplevt. När jag egentligen,
egentligen visste att framtiden inte är du.
söndag 11 april 2010
Bullshit
Ja, det är lite som att skala en banan liksom. Kan vara lite kämpigt i början men sen är det bara att dra av bit för bit. Sen är den arma lilla grönsaken alldeles avslöjad.
Rekommenderar för övrigt nedladdning av A slight change of light här, av om inte större så i alla fall Sveriges jävligt bästa och oerhört snyggaste indie Television keeps us apart. Jag har beundrat dem i det tysta mörkret i några år och jag kan bara konstatera att det här. är. genuint. mönsterpassat. för. att. punktera. både. mina. lungor. och. mitt. hjärta. och jag är egentligen död för länge sedan.
Det är nog dags för något snart... Jag vet bara inte vad. Det behövs något annat än att klippa av sig håret varannan vecka. Det blir liksom inte mer avancerat än kort. Och det ger mig inte så mycket. Egentligen. Varför denna hårfixering? Jag tänkte just aha, steg två, färga!!!! men det är ju löjligt. Alla dessa vackra människor. När allt en vill är att vara en jävligt skön kaka.
Rekommenderar för övrigt nedladdning av A slight change of light här, av om inte större så i alla fall Sveriges jävligt bästa och oerhört snyggaste indie Television keeps us apart. Jag har beundrat dem i det tysta mörkret i några år och jag kan bara konstatera att det här. är. genuint. mönsterpassat. för. att. punktera. både. mina. lungor. och. mitt. hjärta. och jag är egentligen död för länge sedan.
Det är nog dags för något snart... Jag vet bara inte vad. Det behövs något annat än att klippa av sig håret varannan vecka. Det blir liksom inte mer avancerat än kort. Och det ger mig inte så mycket. Egentligen. Varför denna hårfixering? Jag tänkte just aha, steg två, färga!!!! men det är ju löjligt. Alla dessa vackra människor. När allt en vill är att vara en jävligt skön kaka.
lördag 10 april 2010
torsdag 8 april 2010
Tjej tjej
Jag orkar inte skriva ner texten. Bara lyssna. Och dö med mig.
Med Siri kommer en fram till de mest fantastiska av saker att komma fram till i livet.
Livet utan Siri är som kärlek utan kyssar, och kärlek utan kyssar är väl ingen kärlek, säg?
Siri är dessutom näst snyggast i skolan. Jag är tredje snyggast. Egentligen blev vi framröstade som snyggast och näst snyggast, men idag såg vi tjejen som faktiskt på riktigt är snyggast. Så vi har lite granna ogiltigförklarat resultatet i omröstningen och anser att valet bör göras om. Tills vidare frånsäger vi oss våra officiella utmärkelser.
Cat love
Med Siri kommer en fram till de mest fantastiska av saker att komma fram till i livet.
Livet utan Siri är som kärlek utan kyssar, och kärlek utan kyssar är väl ingen kärlek, säg?
Siri är dessutom näst snyggast i skolan. Jag är tredje snyggast. Egentligen blev vi framröstade som snyggast och näst snyggast, men idag såg vi tjejen som faktiskt på riktigt är snyggast. Så vi har lite granna ogiltigförklarat resultatet i omröstningen och anser att valet bör göras om. Tills vidare frånsäger vi oss våra officiella utmärkelser.
Cat love
Du gjorde ditt bästa, men.
As I live and breathe
You have killed me
You have killed me
Yes I walk around somehow
But you have killed me
You have killed me
And there is no point saying this again
there is no point saying this again
But I forgive you, I forgive you
Always I do forgive you.
Och så är det.
Det är splittrat. Vissa av skärvorna har hauntat mig sen de uppstod. De kanske kommer haunta mig hela livet.
Ungefär som brösten. Om jag inte får bröstcancer och måste operera bort dem helt. Jag vill inte ha cancer. Men jag kan tänka mig att operera bort brösten. Jag hatar dem. Jag fattar inte hur de kan göra så här mot mig. Efter det sjuka helvetet jag gick igenom för att få dem att kännas som en del av mig. But they're not. They're freaks. Jag hatar dem. Var glad att mina kläder inte sitter på dig
You have killed me
You have killed me
Yes I walk around somehow
But you have killed me
You have killed me
And there is no point saying this again
there is no point saying this again
But I forgive you, I forgive you
Always I do forgive you.
Och så är det.
Det är splittrat. Vissa av skärvorna har hauntat mig sen de uppstod. De kanske kommer haunta mig hela livet.
Ungefär som brösten. Om jag inte får bröstcancer och måste operera bort dem helt. Jag vill inte ha cancer. Men jag kan tänka mig att operera bort brösten. Jag hatar dem. Jag fattar inte hur de kan göra så här mot mig. Efter det sjuka helvetet jag gick igenom för att få dem att kännas som en del av mig. But they're not. They're freaks. Jag hatar dem. Var glad att mina kläder inte sitter på dig
söndag 4 april 2010
Puss och kram, ses på stan!
Jag har tolv kvadratiska plastmallar i olika färger. Såna där en ritade teckningar med i femårsåldern. Och så har jag tuschpennor. Och en inomhusgräsmatta. Saknar en häftpistol och tycker allt var lite mysigare för bara några timmar sedan. Jag är inte kvävig eller krävig, bara lite kall om armarna och lever i maggropen.
Härom dagen fick jag en teckning. Det var det nog inte alla som fick. Tolkar den som ett platt påskägg.
Lyssnar just på den här låten och tolkar den inte ett dugg utan bara känner med hela kroppen hur vacker den är. That's what I do, liksom.
Spänningen är olidlig, lättnaden kan vara stor.
Härom dagen fick jag en teckning. Det var det nog inte alla som fick. Tolkar den som ett platt påskägg.
Lyssnar just på den här låten och tolkar den inte ett dugg utan bara känner med hela kroppen hur vacker den är. That's what I do, liksom.
Spänningen är olidlig, lättnaden kan vara stor.
lördag 3 april 2010
Här + nu
Pusselbitarna faller på plats. Man ba liksom apuh. Menee... det finns åtminstone tre plus. Minusen ska jag försöka ta med en klackspark. Ska nog gå bra!
Har slaskat ihop detta i kväll. Skrev låten när jag var blott 15 år gammal. Ha överseende med inspelningskvaliteten, som vanligt... Hurra.
Har slaskat ihop detta i kväll. Skrev låten när jag var blott 15 år gammal. Ha överseende med inspelningskvaliteten, som vanligt... Hurra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
