och halsjäveln! GÅ OCH DÖ
varför sätter ni er där?!?! era små jävlar

och varför ska det bli så jävla besvärligt hela tiden? när jag bara är glad. dessutom, glad igen. nä gå och dö för fan.

off to bed.

man ba: HEJ HEJ

jag går ner här då, nerför den här mörka trappan och skiter i allt annat, då? hej då?

och den totala förvirringen. livet är fan underbart och jag hatar det samtidigt. fan vad fint det är.
nu fattar jag ingenting. undrar om jag agerar rationellt. fan vet. FAN VET!

är det kärlek eller självförintelse?

ja och så var det ju det här med mystiken, som slår knut på mig. alltså inte vilken mystik som helst (whatever mystik är för något) (det är lite som "rock", "intelligens", "trevlig" och andra intetsägande begrepp) utan jag menar i bemärkelsen svåra människors nimbus. jag själv är nog en jävligt öppen människa på många sätt, och jag uppskattar verkligen när människor är det. men fan det blir mer och mer sant i min lilla värld att jag tycker att obegripliga eller svårt tänkande människor är så jävla tilldragande oavsett om de är öppna eller ej. man känner liksom om det finns ett absurt djup, ett tilltrasslat inre och ett oändligt sökande. det är så jävla vackert. speciellt om detta kombineras med ett ganska självsäkert yttre (självsäkerhet och kanske framför allt självinsikt är ju ... mmmwah), då vill man ju bara ta en tugga. eller eventuellt en promenad, en sovmorgon, ett meningslöst parti UNO eller vad vet jag. jag har virvlat förbi flera såna här människor på sistone (men inte bara på sistone) och jag blir lite knäpp av det. de etsar sig fast så hårt. det sägs att det finns folk som sitter kvar i åratal.

kan inte sätta fingret på det. jag är så trött. har en absurd tickande energibomb i bröstet som upphör att existera ungefär 3/4 av dygnet.

oh boy

tät skog närmast ängen

gick upp klockan åtta. började med att ta bort plasten från armen och tvätta av tatueringen. som jag fyllde i igår. som blir sjuksjuksjukt fin. jag kan väl egentligen inte uttala mig om min tatuerare eftersom jag bara har erfarenhet från honom, men jag svär nästan, ... att jag ändå kan det.

i natt drömde jag att jag skrev tenta och att jag inte hade pluggat någonting till den. det var hemskt. en freudiansk tolkning av detta? ja, jag fattar min poäng i så fall. ska försöka bli bättre.

jag är i alla fall ganska fin om man bortser från allt destruktivt jag gör.