Dal till topp.

Finally! Och det är så skönt!

Den här dagen vet jag inte riktigt vad jag ska ha att säga om. Den har inte riktigt gått min väg. Morgonen var nog värst. Då bakade jag, och det var rätt mycket att baka. Jag kände mig bara allmänt klantig, tog ut bröd för tidigt och... öh. Och så körde jag upp en brödback i pannan, vilket nästan kan ses som en bedrift. Dock gjorde det inte mindre ont för det. Jag körde in en vagn i smalbenet också, som nu pryds av ett ömmande blåmärke. När vi öppnade så kändes det som att det rasade in folk och jag hade inte alls hunnit klart med brödleveransen. Så jag kände mig hemskt i vägen och blev stressad. Och så mitt i alltihopa så spyr en jävla unge på golvet! Aaaaaah. Som tur var så var det bara nästan klar vätska, men det var så klart vidrigt ändå. Kick ass-start på dagen, va?

Det blev bättre därefter i alla fall, och det var ju bra. Slutade kl 16.20. I Handen köpte jag nytt busskort och gick sen hem och satte mig och cyklade på mammas motionscykel igen och styrketränade efteråt. Sen dess har jag bara duschat, ätit (underbar pasta med avokadosås! Mmm mamma är så bra!), handlat alldeles för mycket godis och tittat på Junior Eurovision Song Contest. Vi kom fram till att de extremt tveksamma topplaceringarna måste ha sin förklaring i att det i princip är barn som röstar. Och fan vad lack jag blev på att den där jäkla Frida vann, eller, det är ju inte henne det är fel på utan bl a TV4 som hårdpromotar henne som "Mollys syster". Snacka om gratisreklam! Oh, nu fick jag ett sms.

Det var från söta Johanna (: Det vankas Sunkit på måndag minsann, och det verkar som att vi blir värsta grymma tjejmaffian där! Hej hopp festligt.

Imorrn ska jag åka till Farsta och försöka göra av med pengar. På kvällen blir det fest hos Fredrik, kulkul (:

Dagens cravings: Cheezly cheddar style.

So long, god natt!

Efter imorgon, då...!

Sprätta pengar. Det är vad jag vill. Vara min egen motsats för ett tag, dvs bry mig alldeles för mycket om utseendet och slösa pengar på ganska oviktiga saker och sånt. Det kanske är att smörja sin egen själ. Tror kanske det, även om jag inte gärna vill tro det. Och mitt hår ser för jävla trist ut. Jag måste ringa Acke. Oh jag vill klippa mig!

En dag kvar nu... sen ledig! Woheliho! Hoppas det blir bra dagar. Förutsättnigar finns. Fast jag lär behöva laga massor av mat... för jag är ganska säker på att mina fyra lediga dagar kommer att åtföljas av 9-10 dagars arbete i streck. Jaja, det är mysigt på jobbet också.

Av nån löjlig anledning har jag ont i halsen nu. Det känns som det har gjort ett antal gånger de senaste två åren: som en släng av körtelfeber. Det är jättekonstigt. Jag hade ju det då för två somrar sen, men är det möjligt att viruset finns kvar och blossar upp och ner på typ en eller ett par dagar? Det svullnar ju upp i halsen och bildas små tillstymmelser till vita prickar - precis som vid körtelfeber. Mystiskt, och jag blir lika skraj varje gång, man vet ju inte säkert om det har för avsikt att bryta ut ordentligt igen. Det vore en mycket dålig idé av viruset tycker jag.

Nu ska jag sova. Imorrn får jag gröt. Grööööt woho! Hej då!

Fjärilar

Nu befinner jag mig i mitt tredje hem på två dagar. Framöver har jag tänkt bo till stor del hos mamma. Frågan är när "hos mamma" blir "hemma". Det är skönt att vara här i alla fall, så lugnt och ombonat. Och centralt. Lägenhet, dessutom! Lägenhet är en så otroligt mysig bostadsform. Det känns så skyddat...

Tre arbetsdagar kvar nu - varav två förbisvischande förmiddagspass - innan jag har fyra dagars ledighet. Lördag, söndag, måndag, tisdag. Hoho vad fint! Jag ska shoppa. För jag är rik. På måndag är det Sunkit också, och dit ska jag väl tänkte jag. Är inte jättepepp men man får träffa massa trevligt folk (till exempel Fredrik! Jaaa! Hänga (ev värma) innan?) och det brukar bli bra. Och så är jag ju ledig dagen efter! Det är nästan så man tror Jessica (the boss) läst mina tankar.

Äh. Jag tror baskenimej jag ska gå och lägga mig nu. Eller åtminstone kura upp mig i sängen med en tidning och min bok och min ipod. Kanske fortsätta på min lista över starka just-nu-favoritlåtar. Min ultramainstreampop-sida är väldigt framträdande just nu. Till exempel fetdiggar jag Tina Turner! I'm your private dancer, a dancer for money, I'll do what you want me to do...

Nu längtar jag efter frukost. God natt!

Livet i en bok.

Denna lilla bok har jag stora förhoppningar på. Den är min lilla vän som ska bli räddaren i nöden och hjälpa mig styra upp mig själv och mitt liv. Den saknar struktur (sidorna är helt tomma, inga linjer eller sådant trams) och jag tänker inte försöka "sortera" den. Den får vara den röra den vill vara - det avspeglar mig bra. Jag tror stenhårt på det där med att harmoni måste formas ur kaos. Jag kan verkligen inte se att det kan vara på något annat sätt. Tänk bara när man städar; aldrig ser det väl så förjävligt ut i sitt rum som då. Men man måste ju liksom vända upp och ner på allting för att kunna skapa ordning, är det inte så?

Igår strax efter klockan 22 kom vi tillbaka till Dalarö, efter att ha kört fram och tillbaka tvärs över Sverige. Billströmska folkhögskolan visade sig vara en riktig liten pärla lokaliserad precis mitt på Tjörn. Det var lite Bullerby-känsla över bebyggelsen. Vinden blåste kall, för det gör den tydligen på Tjörn, vilket kanske kan innebära så där råkalla regndagar. Men jag tror att vilken som helst av byggnaderna är som den bästa varma frottéhandduken, när man går in från ett sånt väder. Väder? Hallå, snacka väder gör man ofta men det är nödsamtalsämnet #1. Ok? Så. Timmys rum. Fräscht. Han bor i den nyaste av byggnaderna, som därmed också var ganska opersonlig men som sagt, fräsch. Fräscht är värt. Och det där opersonliga är ju inte jättesvårt att göra något åt direkt.
Det var riktigt jobbigt att säga hejdå. Förmodligen hade jag kunnat gråta typ halva bilresan hem (tack tack för att jag slapp köra!), men det gjorde jag inte. Dels eftersom mitt sällskap utgjordes av Göran och Kicki, dels eftersom jag någonstans kände att det kanske var löjligt att vara så ledsen. Jag menar, nog för att vi inte kommer ses mycket alls, men det hade kunnat vara fan så mycket värre. Matilda åkte till Riksgränsen och lämnade Jonte hemma, till exempel. Och hur gick det? Ganska dåligt. Men vi ska klara det här, Timmy och jag. Timmy har sin skola, jag har min bok, vi har våra telefoner och vår kärlek. Det är bara att skärpa till sig. Det kommer gå. Allt annat vore ett sämre alternativ.

Det var en ganska trevlig dag på jobbet idag i alla fall. På morgonen fick jag baka och plocka med bröd. Mycket rogivande med ugnsvärmen, den nybakta doften och de levande materialen. Det slog mig att det knappt säljs några oskivade bröd längre. Vava? Det är ju galet ju! Att skiva upp ett bröd är ju en så härlig känsla, som de stressade och lata människorna nu sett till att vi alla blivit fråntagna. Man måste baka bröd själv för att få skiva det, nästan. Och då blir alternativstegen plötsligt väldigt gles: Antingen är man bekväm (om än motvilligt) eller så får man baka. När allt jag begär är att få skiva upp mitt bröd själv! Håhåjaja, vilka problem man skaffar sig.
Tog en rask 30 min-promenad på lunchen och det var skönt. Slutade klockan 17.20 men förvirrade jag tog mitt pick-o-pack och styrde kosan mot cykeln redan klockan fem. Min chef flinade lite och frågade "Jasså så du tänkte gå nu, du?" och jag svarade jakande med självklar ton. Hon undrade om det inte stod 17.20 på mitt schema och plötsligt fick jag lätt panik och massa skuldkänslor. Men jag skrattade samtidigt och det var bra. Ganska lustig liten incident ändå.

Körde bilen hem och mötte ett berg av disk i köket. Bästa sättet att göra Sanna på bra humör... NOT. Vår diskmaskin har gått sönder. Och min pappa klarar uppenbarligen inte av att diska upp sin disk på en gång. Bah. Jaja. Mercy, jag lovar. Jag förstår, det är lätt hänt.

I morgon ska jag flytta in hos min mamma tänkte jag. Dels i undersökande syfte för att kolla hur min hud mår utan katt, dels eftersom restiden till jobbet nästan halveras. Och för att träffa mamma mer förstås. Det är både för- och nackdelar med att vara hos henne, så klart. Den största nackdelen är att jag inte har mina grejor där, att jag inte har någon erkänd plats där. Men det är också en fördel, för det skapar ett lugn och en effektivitet hos mig som jag inte kan åstadkomma när alla mina grejor finns omkring mig. När jag blir begränsad i mina möjligheter så försvinner delar av min beslutsångest. Ett stort plus är också den ganska stora sannolikheten att jag kommer bo där helt själv vissa perioder, när mamma bor hos sin kille. Yahoo!

Nu ska jag äta lite grann och packa ihop mina saker. Ta hand om er.

Stackars lilla pappa! (:

Nu är vi på Dalarö igen, efter en tripp hem till Vega för bilhämtning. Vi har en ganska stor bil som var lämplig att "hyra" imorrn, när Timmy flyttar med en massa packning. Sen handlade vi på nyinvigda Coop Forum (som verkligen ryckt upp sig!) innan vi cruisade hit igen.
I alla fall. Stackars lilla pappa såg måttligt road ut när jag backade upp från vår nerfart. Han hade parkerat bilen halvt på grannens tomt - dvs halvt i skogen - inklämt framför en soptunna och ett gäng plankor. Verkligen fiffigt tyckte jag, när han visste att mästerchauffören Sanna skulle köra ut därifrån bara ett par timmar senare... NOT. Han informerade mig om att jag skulle köra som ett S för att komma på rätt spår upp för backen, och det gjorde jag. Det tog ungefär fem sekunder innan han gav ifrån sig ett skrämt tjut när han trodde att jag skulle köra in i ett träd. Så pass mycket ögon och vett har jag, dock, så jag hade faktiskt koll på trädet. Värre var det med häcken som delar av grannarnas och vår tomt. Den körde jag visst in i. Fast bara lite grann, men jag hade ju tänkt backa ut mycket mer stilrent. Sen tog det mig en massa rattryckningar och konstiga svängar för att få bilen i rak kurs upp på vägen. En bit bort på gatan körde en annan bil just ut, men eftersom avståndet var så stort så tänkte jag att jag skulle hinna upp. Hmm, nja. Med min körstil så var det inte konstigt att den kraken ville köra förbi mig, men jag skulle ju vara smidig så jag gasade. Det blev ryckigt och säkert läskigt för den andra stackars chauffören, och jag tyckte lite mer synd om pappa. Till slut var vi uppe och iväg i alla fall. Och det var en jävla massa bilar vid Vegabaren. Raggarbil Grand Prix... = mycket bilar + mycket folk, som godtyckligt gör om bilvägen till gågata och dyker upp mitt framför motorhuven utan förvarning. Andra ansåg att bilvägen var en lämplig plats att lära sig cykla på. Det tyckte inte jag. Men, jag löste det hela genom att svära en del och förklara för Timmy att de alla är idioter samt i mitt måttligt stilla sinne bygga på mina fördomar om "sånt folk". Fint va?

Nåväl! Vi kom hem! Och det var ju bra! I kväll blir det mumsiga enchiladas till middag och hej-på-ett-tag-ha-det-så-bra-äppelpaj till efterrätt. Och imorrn får vi mumsig tofupastasallad med massa mums i. Perfekt åkabil-mat. Och en rejäl påse godis med mumsiga veganska delikatesser inklusive typ fem (!!!) olika sorters veganska lösviktschokladbitar! Weoweo.

Innan vi lämnade OBS, eller, öh, Coop så löste vi in vår Trisslott mot två nya. Nu ska jag hålla er på streckbänken ett tag angående resultaten.

...
...
...
...
Damdidam...
...
Hm... hm.. hm...
...
...

Det var två nitlotter.

Pussiluss!

Två dagar kvar.

Nu är det så jäkla lite tid kvar innan Timmy flyttar. På söndag morgon, tidigt tidigt, tar vi bilen och åker till andra sidan Sverige och flyttar in honom på Billströmska. Ibland känns det ganska okej, jag menar... det gick bra förra året. Jag vande mig vid att sova ensam. Jag levde på, alldeles på rutin hela veckorna och klarade mig fint. Ägnade mig åt annat. Tränade mycket, pluggade, pysslade. Det fungerade.
Men känner jag efter lite mer ordentligt så gör det så ont. Min Timmy, den underbara personen som kurar upp sig i min famn när vi ska sova, som värmer mina iskalla fötter om kvällarna, som... äh, det är ingen idé att försöka. Timmy är den mest underbara person jag någonsin träffat, jag älskar honom av hela mitt hjärta och nu ska han flytta till en ö som ligger sex mil utanför Göteborg. Jag tvivlar inte på att han kommer får ett fantastiskt år, men vi kommer definitivt inte träffas så ofta som när han gick på Wik. Det är långt till Tjörn. Inte alls lättillgängligt. Mycket mer av ett projekt att åka dit än att åka till Uppsala. Och det gör ont.

Trots de smärre komplikationerna som tillstötte förra helgen har vi försökt göra vad vi kan av den resterande tiden vi har tillsammans innan avfärden. I onsdags åkte vi in till stan efter jobbet. Först gick vi på Jan Stenmark-utställningen i Kulturhuset. Vilken bitterljuv ironiker alltså... Absolut sevärd utställning. Gratis och allt. Det var en så fin kväll så vi gick upp till Stockholmsterrasset (högst upp i Kulturhuset) och tog ett varsitt glas. Snackade om skola och framtid och lyftkranar och sånt. Så mysigt. Därefter tog vi en promenad till Söder och restaurang Chutney, på Katarina Bangata. Vi fick underbart god middag: Timmy åt grillade tzaysett med sötpotatis, hommus, vindolmar och grillade grönsaker. Jag åt en malaysisk gryta. Enorma portioner och otroligt fin mat. Det var mysigt, igen. Sen fortsatte vi vårt promenerande för att slå ihjäl lite tid. Vi tittade in på Kajsa Warg, ett guldkorn till livsmedelsbutik på Renstiernas gata. Något liknande kan omöjligt finnas i stan. Tänk Bullerbyn. Bara den finaste maten. Alla ekologiska producenter som man annars inte ser. Inga röda plastkorgar att lägga maten i, utan riktiga vävda klassiska korgar. Helt inrett i trä. Det är Kajsa Warg. Åh. De har så höga hyllor att de även har en trästege som man kan flytta längsmed, så man kan nå alla varor. Well. Himlen var rosalila och det var verkligen perfekt väder. Vi gick till Mariatorget och Helenes krog, för vi tänkte att man kunde ta en drink där även om inte Baba Sonic börjar förrän tio. Men hey, det var helt... jag vet inte. Dött, öde. Kändes väldigt o-laddat, på något sätt, så vi skippade det och gick till Debaser i stället. Det var massor av folk på uteserveringen och den snälla vakten släppte in mig trots 20-årsgränsen. Vi tog en varsin drink. Timmy tog en Pixies-drink (Monkey gone to heaven, månne?) som smakade ananas, ingefära och kokos i en utsökt avvägning. Själv fick jag en Lovely day (hallonvodka, vaniljvodka, lime och hallon... good good shit!). Det är så fräscht när de liksom pressar färsk frukt framför ögonen på en, som de öser ner i glaset... Yes. Vid tio öppnade de innedelen, där vi satte oss och drack öl och cider och pratade i flera timmar.
Underbar kväll. Timmy är så bäst.

Igår gjorde vi desto mindre, i väntan på Johanna. Vi åkte och handlade inför middagen bland annat. Sen kom Johanna och vi åt smarrig svamprisotto. Risotto kan vara det bästa jag vet nästan. Det var trevligt. Johanna är bra. Sen åkte vi ut till Dalarö och drack kaffe.

... Och nu sitter jag här. Vi tog en tokmysig promenad innan frukost i morse, längs kanalen som vanligt. Det går inte att tröttna på det stråket! Om en halvtimme ska jag cykla till jobbet. Slutar 19.20. Ah... nä, nu måste jag gå ut till min fina darling som ligger i solen och är vacker.

Puss på er alla! Trevlig helg!

Eller?

Might be a light...

Heartbroken...

Det blev inget alls. Inget alls. Och jag är så ledsen.

HEARTBROKEN.

Hela den här helgen - som jag från början såg fram emot så mycket - har jag ägnat åt att vänta. Vänta och vänta och vänta förgäves. Det måste jag fortsätta med i ytterligare två timmar. Hell I'm lucky. Snacka om helt förstörd helg. Jag är så himla besviken och ledsen.

Efter beskedet om ännu mer väntan blev jag totalt uppgiven och ville inte göra något annat än att äta choklad och titta på TV. Skönt att jag varit ensam hemma i alla fall så att ingen oskyldig drabbats direkt av... mig. Jag tog i alla fall med mig boxer-kortet upp, fyllde en termos med kaffe och kurade upp mig i min soff-ö. Har precis tittat på Brokeback Mountain på Canal+, och trots att den var så känsloladdad att den också fick mig att gråta, så gjorde den mig på bättre humör. Tyvärr missade jag de 15-20 första minuterna, men oj vilken fin film annars. Och Jake Gyllenhaal... ja. Han är fin. Underbar kärleksskildring.

För övrigt idag har jag mest varit huslig igen. Gick upp kl 8 för att även idag hinna ta itu med lite saker innan jag trodde att jag skulle behöva sticka in till stan för att bl a äta middag med Timmy. Nu uteblev den resan, men... Ja. Jag har städat nästan klart i mitt rum, strukit massa kläder och dammsugit. Handtvättat lite ströplagg.

Och stått i köket förstås. Jag började med ett veganiseringsförsök av mammas korvkaka (eller vad man nu ska kalla det). Originalet är baserat på rå fläskkorv. Eooo. Jag lyckades få tag i ett recept på hur man gör fläskkorv själv, och bytte ut fläsket mot tofu och späcket mot mjölkfritt margarin. Så jäkla vidrigt mycket fett! Jag pallade inte att använda fläskkorvproportionerna
så jag fyllde på med bönor och sojafärs, samt rivna morötter. Därefter fullföljde jag originalreceptet: Smeten som skulle föreställa rå fläskkorv blandade jag med riven lök, bredde ut i en ugnssäker form, tryckte ner katrinplommon och toppade med ett tunt lager senap. Sen fick det stå i ugnen i 40 minuter. Det låter kanske inte alls gott, och jag vet inte om det är så gott men jag förknippar det med förr. Och då blir det gott ändå, liksom... Det är som med musik man vuxit upp med. Den är bara bra utan att man kan tala om varför. När min kreation var färdig tyckte jag dock den såg mer ut som en söt mumsig kaka än som mat, men vi får väl se sen hur den smakar. Den borde inte smaka kaka direkt.

Medan tofukakan stod i ugnen gjorde jag i ordning min lunch: kall tomat- och paprikasoppa. Den bestod helt sonika av tomat, paprika, gurka, rödlök, vitlök och chili i småbitar, som fick stå och dra i en vinägrett i en halvtimme. Därefter mixade jag alltihop och spädde ut med lite vatten och kryddor. Sen åt jag det med improviserade krutonger (rostat bröd skuret i tärningar). Rätt gott, men egentligen inte så märkvärdigt. Det jag inte åt till lunch använde jag sen i en currygryta med sojakött och kokosmjölk jag svängde ihop. Det märktes att jag inte var så munter för jag ägnade grytan väldigt lite kärlek och arbete. Den blev inte alls så jävla god, men vad fan. Föda. Eh... sen när började jag resonera så om mat? Bah.

Så vad ska jag göra nu då? Hmm? Ja inte fan vet jag. Vänta kanske?! Packa ihop alla grejor jag måste släpa med mig till jobbet i morgon? Frysa in min gryta? Sova? Tycka synd om mig själv? Växa upp? Vara förbannad? Gråta lite kanske? Räkna timmar tills jag blir gräsänka igen?

Vet ni vilken låt som är världens finaste? Den heter Metaphorically yours och är skriven och framförd av Ed Harcourt. Jag har lyssnat på den innan jag gått och lagt mig de två senaste nätterna och den är makalös, fortfarande. Får mig att gråta. Det är Timmys och min låt.

Jag älskar dig, Timmy.

Heartbroken.

Jaha, så var ytterligare en dag nästan slut. Hade väntat mig att Timmy skulle komma hem någon gång under tidiga eftermiddagen, så jag gick upp kl 8 för att hinna med att göra lite saker innan dess. Nämen! Timmy kommer inte förrän sent på eftermiddagen i morgon! What a surprise. Vår eventuellt sista heldag tillsammans innan han sticker blir nu i stället ungefär en tredjedels dag. Heartbroken är ordet. Så ledsen...

De där timmarna jag trodde jag fördrev i väntan på Timmy ägnade jag åt att städa, träna, duscha, göra amaranthkaviar och baka bullar. Det mesta gick smärtfritt, om man har lite överseende med att jag inte blev helt nöjd med bullarna. De blev för fluffiga, för lätta liksom. Kanske berodde på att jag bakade dem på dinkelsikt och fruktsocker... vet inte. Gifflar gjorde jag i alla fall. Hälften av dem fyllde jag med äppelmos, kanel och mandel och andra hälften fyllde jag med hallon och kokos. Än så länge har jag bara smakat på kanelvarianten och som sagt, för fluffiga. Men de duger i krig antar jag.

Idag fyller Idiotklubben 6 år men eftersom vårt kära forum inte längre går att komma in på så dog våra födelsedagskalasplaner, vilket var förjävla tråkigt det med. Våra kalas brukar vara så sjukt bra...

Nu ska jag sy lite tror jag. Det hände en lite smårolig sak idag när jag rensade min byrå: Jag hittade en av mina svarta långkjolar. Jag är inte så jäkla fond of svart långkjol längre om man säger så, men så slog det mig att vad fan, den här borde man ju kunna använda som klänning. Kjolen i fråga har jag alltid trott varit felmärkt - lappen sitter nämligen fram. Eller? Idag insåg jag att kjolen faktiskt är en klänning! Hahaha. Det var lite roligt. Och lite pinsamt. Men jag har ju inte använt den på typ tre år, så jag är kanske förlåten.

Oj vad muntert det blev, det överensstämmer inte alls med mig just nu. Hoppas ni andra är gladare. Puss.

Ont i halsen?! Eh keff.

Jag har ont i halsen och det tycker jag är jävligt löjligt. Desto mer ser jag fram emot varm havregrynsgröt med vildhallonsylt till frukost i morgon.

Trött, toktrött, det är vad jag är just nu. Gick upp kl 6.22 och jobbade sedan kl 8-17. Hälften av min enda långa paus ägnade jag åt att powerwalk-a på Dalarö. Efter jobbet åkte jag till Handen, där jag återigen satte fart på fötterna och gick en omväg hem. Fötter och ben är sjukt underskattade transportmedel, I'm telling you. Väl hemma gjorde jag en middag beståendes av kinafärs, purjolök, morot, vitlök, ingefära och soja och ett gäng andra kryddor. Jag kramade ur lite väl mycket fett ur kinafärsen så allt blev rätt torrt och det smakade inte alls riktigt så som jag ville. Kinafärs är en märklig produkt... Jag har haft cravings hela dagen, men det vete fan om det är så gott egentligen, alls. Det jämförs ofta - ironiskt hoppas jag? - med kattmat. Haha... äh! Well well, sen åkte min far och jag till systemet och köpte vin och cider. Därefter shoppade vi på ICA Maxi, dyr-shoppade massa halvfabrikat och pulvermat. Roligt, jag är så pepp på att experimentera just nu så det är helt galet. Plus att jag är så sugen på att ge mig i kast med att prova baka fyllda bullar att jag förmodligen kommer göra det imorgon.

...om jag tagit mig i kragen och städat lite först. Det ser förjävligt ut i mitt rum. Men så länge jag inte har någon Timmy att umgås med är det väl på intet sätt bortkastat att ägna sig åt städning.

Söndag blir den sista dagen som vi med säkerhet har helt och hållet tillsammans innan han flyttar. Jag vill inte... Jag vill verkligen inte. Kommer sakna honom så... i ytterligare ett år. Jaja, man får tänka positivt och se det ljusa: Timmy kommer bli grym på sax, säkert ha ett skitkul år och när han pluggat klart kan vi flytta ihop. Det är fint i alla fall. (:

Torsdagstrist?

Vid halv åtta i morse stod regnet som spön i backen utanför fönstret. Då var det grymt härligt att ställa fram väckarklockan ytterligare och passa på att sova lite extra. Gick inte upp förrän kl 9!

Fick yoghurtfrukost i morse. Nästan hela burkens innehåll fanns kvar sen igår. Mmm. Sojayoghurt, skivad banan och müsli. En smörgås med bön- och soltorkad tomatröra och paprika. Kaffe och ett glas Proviva. Ensamt, men fint ändå.

Om lite mer än en halvtimme sticker jag till jobbet. Jobbar till stängning, och öppnar imorrn. Sen är jag ledig i två dagar (: Då hoppas jag att jag får laga lite mat. Tänkte bland annat prova att göra amaranthkaviar. Kaviar a la Kalles är egentligen inte särskilt gott, men av någon anledning har jag omåttlig lust att försöka efterlikna det.

Jag kanske har kommit fram till vad jag ska göra med mig och mina studier härnäst. Eller, jag har i alla fall utformat yttrligare ett förslag: Matte C på Komvux innan nästa sommar, och därefter ett naturvetenskapligt basår på ännu okänd ort. Det vore kanske något för en velande själ?

Jeje, nu ska jag byta om om vila lite. Sen styra kosan mot ICA med paraplyet i beredskap.

Kram på er.

The Illusionist

...hette filmen jag nyss såg. Den var så otroligt vacker. Ruskigt bra film. Ville bara säga det.

Det blir bara jag i Timmys säng i natt. Lid med mig!

Puss.

Bitchin'

Idag fyller Jonte 23 år. Vi har precis ätit middag. Tzayspett, citronspetsad mandelpotatismos, basilika- och tomatyoghurtsås och sparris. Glass med rostade hasselnötter och chokladsås till efterrätt. Inte ett dugg jäkla fy skam.

Regnet öser och Timmy, Jonte och Thea stack just in till stan. Timmy flyttar till Tjörn utanför Göteborg om lite mer än en vecka. Jag är ledig i helgen, nästa helg samt en dag i mitten av nästa vecka, men annars jobbar jag. Jobbar jobbar jobbar. Jag har jobbat i snart tre veckor. Innan det jobbade Timmy i fem veckor. Hur mycket umgänge blir det? Simpel matematik. Jävligt lite. Kul att han sticker om en och en halv vecka. Och kanske ska till Nora i helgen. Men vi kan ses nästa sommar...

Äh, jag är bara bitter och fullständigt opepp på att festa, så jag antar att jag inte kan förstå hur han kan välja en utekväll framför en med mig. Men det förstår förmodligen alla andra. Förlåt, Timmy...

Nu ska jag typ kolla på film tror jag kanske. Sen sova. Jobb imorgon. Idag var jag ledig, efter sju dagar jobb i streck. Idag har varit en skitdag eftersom jag tyckte att allt gick snett hela förmiddagen och blev därför otroligt lättretlig och allmänt irriterad. Köpte en bok i Handen, Fruktguiden, och då blev jag glad igen för den handlade inte helt otippat om frukt.

Hoppas jag blir en bättre människa i höst.

Nej, inte bara om engagemang...

Nu har jag fnulat en stund och kommit fram till att mina gamla svensklärare inte lyckats ta mig ur vidgar-ämnet-för-mycket-träsket. Vad jag skrev om/funderade på i förra inlägget var snarare dessa olika områden:

• Språkets förmåga att förvränga självbilden

• En människas antagna tusidighet (muntlig och skriftlig)

• Problem med för tidskrävande socialt umgänge

• En människas verkliga värderingar

• Ensamhet som personligt problem och kanske en anledning

• Prioritering? Att leva snällt mot sig själv eller mot planeten

Kanske. Och nu undrar jag om jag inte i alla fall funderade på...

• Vad är egoism?

Missade jag något? Haha...

Ensam är stark? Om engagemang.

Igår (tror jag det var) så recenserades en till synes mycket intressant bok i DN, som heter "Världens sista roman" och är skriven av Daniel Sjölin (här är hela recensionen). Om jag bara kunde ha nåt system, typ en simpel lista (? daah, svårt att fixa liksom), över de böcker jag säger till mig själv att jag ska läsa, så skulle denna såklart få ett utrymme i det systemet. I alla fall. Det var roligt, för han verkar ha skrivit boken för att sätta språkets gränser på prov. Och det går ju inte riktigt eftersom dessa gränser inte existerar. Vårt språk utvecklas hela tiden och det är väl ett tecken på att det kända i vårt språk inte är komplett, men också att det faktiskt inte finns några gränser. Språket är ingen fysisk kropp och saknar därmed begränsningar.

Det brukar ofta slå mig när jag läser mina gamla blogginlägg och liknande, att jag knappt minns att jag skrivit det och att mitt skrivspråk är så mycket proffsigare än vad jag är. Eller, hur ska jag förklara? (Finns språkliga begränsningar ändå? Haha...) Jag tror att det kan vara så att varje människa har två sidor: En skriftlig och en muntlig. Kanske finns fler sidor än så?

För mig är i alla fall skillnaden mellan dessa två sidor tydlig. Det är så jag själv känner i alla fall. Jag känner mig mycket tryggare bakom mina skrivna ord än bakom mina talade och gestikulerade. Med språket kan jag visserligen luras om jag vill, och undanhålla sanning, men jag skriver definitivt mer rakt från hjärtat än vad jag talar och agerar. När jag blir ställd mot väggen, utfrågad eller bara frågad, när jag ska förklara och argumentera och så vidare, så blir jag så osäker och fumlig och kanske rädd för att göra bort mig eller få folk emot mig. När det är i verkliga livet, det vill säga.

Så är det aldrig när jag skriver. Jag vet att ett genomtänkt språk kan få varenda kotte på fall i en argumentation, och jag vet att jag kan berätta exakt hur och vad jag tycker (om jag vill alltså). Och jag är inte rädd för att väcka anstöt eller provocera - eller berömma och uppskatta för den delen - eftersom jag vet att jag ytterst sällan skriver sådant som jag inte kan förklara mig ur. Skulle jag mot förmodan hamna i en svår situation så finns alltid tid nog att resonera med förnuftet och antingen svälja stoltheten eller stå på mig. Man ser ju inte ens läsares ögon och kropp, och då blir man inte heller den ofrivilligt kameleontartade person som man annars blir. (Eller är det bara jag som noterat att jag faktiskt beter mig betydligt varierande i olika sällskap?) Det innebär också att man är sitt hjärtas närmaste jag när man är utan sällskap. Det är min teori. Man är ju alltid "sitt sanna jag" - allt annat är väl omöjligt? - men de äkta värderingarna tror jag ändå måste lockas fram enbart med hjälp av en själv.

Om detta stämmer så kan det vara en ganska viktig delförklaring till de många människors moraliska förfall, till de många människors icke-intresse för politik, till de många människors feghet och förmåga att säga ifrån, att säga nej, att sätta ner foten. Har man alltid sällskap - och de flesta verkar föredra sällskap framför ensamhet ungefär alla dygnets timmar - så borde man inte heller ha möjlighet att verkligen fråga sig själv vad man tycker och reflektera. Visst, man kanske baserar alla samtal på verkligt viktiga och engagerade diskussioner, men personligen tycker jag diskussioner är drillande och framdrivande på ett jävligt bra men ganska hastigt sätt. Hastigt innebär oftast oreflekterat. Man kommer fram till saker tillsammans, och det är grymt men det är trots allt gemensamma och inte individuella resultat man får.

Det ligger nära till hands att misstänka att alla mina teorier och sociala scenarion som jag målar upp är ego och självupphöjande, eftersom jag förhållandevis ofta umgås med mig själv och faktiskt anser mig ha gått igenom mina värderingar efter samhällets normativa tvångsmatning. Så här är det: När jag pratar om min veganism med någon, till exempel, så brukar jag försöka vara tydlig med att understryka att jag inte anser mig vara bättre än någon annan på något sätt, utan att skillnaden är att jag tagit mig tiden att lyssna på mig själv. Jag har seriöst förbaskat svårt att tro att en normalvettig människa skulle äta en styckmördads likdelar eller dricka en våldtagen individs barns modersmjölk om man bara givit det en riktigt ärlig tanke. Och då menar jag också riktigt ärlig. No offence nu, jag klandrar inte någon för att följa statens, traditionernas och normernas väg och indoktrinering. Jag hävdar bara att den vägen inte är ett påhitt, utan så brutalt genomsyrad i oss att vi inte märker den. Vi är överkörda.

Jag kan ha helt fel. Absolut. Jag kanske bara är smyg-narcissist och tycker jag är jävligt bra som inte äter döda grisar eller som aldrig köper vanligt vatten på flaska eller som vägrar konvetionella bananer eller som blir varm i hjärtat när en del (högst medlidande-bevisande) brott begås och bla bla bla. Men tänk om jag har rätt då? Tänk om människor umgås för mycket med andra? Tänk om stadsjeepar och onödiga flygresor och barnarbete vore ett minne blott om vi umgicks mer med oss själva? Skrev mer kanske?

Det känns som jag glidit ifrån det ursprungliga i detta inlägg lite grann. Men är det inte lite intressant? Eller är det bara löjligt?

Ofta känner jag mig tråkig och patetisk när jag är ensam så mycket. Jag nästan skäms över att jag roas så mycket av så "tantiga" grejor. Ofta känner jag mig som andras problem, som en som mest är i vägen eller som visst kan vara lite trevlig men i starkt begränsade mängder. Som jag kämpat med att hålla i, rädda och gräva upp gamla och befintliga relationer. Ganska ofta känns det inte särskilt bra, som att jag är så totalt annorlunda. Men lika ofta är det jättekul, men aldrig är det någon som försökt få relationen att leva vidare. Det är alltid mina spelpjäser och jag orkar inte med det. Jag tror det är därför jag givit upp det där sociala lite grann. Jag pallar inte att dra i alla trådar. Jag är jätteglad att andra är så sociala för man vinner massor på umgånge också. Framför allt är det ju jävligt roligt med människor. Men här kommer moraltanten igen: Man kan inte ha roligt hela tiden, man måste stanna upp och tänka. Många lever i ett mycket större ego än vad jag gör och bryr sig bara om sig själva i sitt eget liv, helt ansvarslöst. Och jag tror det ganska ofta hänger ihop med allt jag skrivit.

Jag frågar mig ofta vad som är viktigast: Att leva på ett sätt som påfrestar miljö och liv så lite som möjligt, eller att leva på ett sätt som gynnar en själv och sin psykiska och fysiska hälsa så mycket som möjligt. HALLÅ?! Köpa död, uppskivad gris? Är det ansvarsfullt? Genomtänkt? HALLÅ?! Spy ut avgas i en helt oskyldig atmosfär, är det verkligen vad folk menar är OK? I helvete heller. Det är ett tecken på svag empatisk förmåga, svag förmåga att se längre än näsan räcker. Alla vet, med lite eftertanke, vad som pågår ute i stora världen. Man behöver inte vara Einstein. Men man är fantamej klen om man inte pallar att hålla ögonen öppna, om man inte pallar att bry sig.

Nu blev jag lite arg kände jag, men egentligen var det inte meningen. Jag blir bara så ledsen. Vad ska vi säga till våra barn? "Öh, eh, jo, vi köpte massor av vatten på ICA som vi egentligen kunde tappat ur kranen hemma, och all plast runt det där vattnet tänkte vi kanske inte på att det var sjukt miljöförstörande, och det är därför inte du kan dricka vatten ur kranen över huvud taget nu." Ja men vad fint! Vad fina förklaringar vi ska komma med när de undrar varför vår planet är så förstörd. Eller är det kanske helt vettigt att exploatera planeten och förflytta invånarna (som överlever) till rymden? Makes sense to me.

Snälla. Ta reda på vad som är sant. Jag tror verkligen alla har svaren...

Morgonstund har guld i mund!

Bästa tiden på dygnet är absolut de tidiga morgontimmarna. Igår kväll ställde jag klockan på 06:22 för att ta en promenad innan frukost. Timmy började jobba kl 8 i morse, men jag börjar inte förrän kl 10. Självklart gick jag ändå upp och åt frukost tillsammans med honom.
Jag skulle definitivt kunna gå upp så tidigt varje morgon för att starta dagen med en promenad. Den här morgonen var lätt den bästa på hela sommaren. Det var alldeles lagom svalt ute, knappt en människa uppe. Bara ljud av fågelkvitter, rasslande buskar och vatten som kluckar. Dalarö en molnfri morgon går bannemej inte av för hackor. Jag gick en helt underbar promenad, rask och snart lite klibbig, men alldeles fantastisk. Ni borde prova. Morgonen är underskattad! Den slår kvällen med hästlängder!

När jag kom tillbaka efter lite mer än en halvtimme hade Timmy gjort i ordning frukost. Eftersom jag inte kunde låta bli att springa sista biten - skorna till trots - låg det nära till hands att föreslå utomhusfrukost. Vädret var ju helt perfekt dessutom. Vi satte oss ute på trappen i solen. Så mysigt... Sen gick han till jobbet, jag hoppade in i duschen och nu sitter jag här. Jag komponerade nyss min lunch: potatissallad. Ska cykla upp till jobbet lite tidigare och köpa en avokado att ha i också. Jag längtar till lunchen... haha.

Nu ska jag byta om. Ha en fin dag, kära kamrater!

Lågtryck? Högtryck?

Hela min kropp har haft störningar idag. Jag har varit helt disträ, fått mjölksyra i armen av att hålla upp den, massor av huvudvärk och allmän förvirring. Skyller på vädret... Vi var jättemånga (tjejer) på jobbet som kände likadant.

Nu är jag jättetrött och otroligt sugen på onyttigheter. Jag tror nog nästan jag ska gå och lägga mig och åtminstone vila. Undrar när Timmy kommer hem... Han har varit på opera i kväll. Och på dagen var han och klippte sig. Iiihh vad spännande. Linnéa sa att han var jättefin.

Imorrn ska jag jobba igen, 11.30-20.20 som idag. Hoppas det blir nåt lite rakare väder imorrn så man slipper alla bieffekter. Redigt regn eller sol för fan!

Magen är gladare i alla fall!

Oh aj aj magen!

Om det är någon som undrar vad som hänt med mitt idoga blogguppdaterande så är det inte helt frivilligt jag gjort uppehåll. Jag har nämligen jobbat en himla massa den här veckan, och de tider då jag inte jobbat har jag varit antingen jättetrött eller törstig på Timmys sällskap.

Det har varit trevligt att jobba i alla fall. Jag trivs på ICA! Massa härliga människor att jobba med. På onsdag börjar jag jobba igen efter min lilla långhelg, som givetvis kompenseras av non-stop arbete i typ 7 (eller var det 9?) dagar. Men det blir bra.

I lördags cruisade Timmy och jag till IKEA. Vi tänkte ge vika för logiken och sluta trängas i min 1.05-säng när jag faktiskt har två sängar som skulle kunna utgöra en dubbelsäng alldeles utmärkt. Det enda som behövs är en bäddmadrass och större lakan. Det visade sig dock att bäddmadrasser är dyra ting, så vi avvaktade lite med det. I stället ägnade vi en massa tid åt att försöka hitta nån billig, funktionell lösning till mitt badrum. Det ser förjävligt ut där och det finns ytterst lite hopp om att få det snyggt, men det borde inte vara så svårt att gömma sånt som ger det stökiga intrycket. Men... ja. Så klart blev vi trötta och tvära och köpte ingenting alls till badrummet. Det vi fick med oss från IKEA blev ett istoppstäcke, väggdekorationer (stora självhäftande guldblommor som jag ska ha i mitt rum, kan bli finfint!), ett finurligt rivjärn, en prezzobryggare och två sexpack delicatobollar (10 spänn för sex delicatobollar! GALET!).
Det är sjukt vad ett IKEA-besök suger musten ur en. Vi var redigt trötta efteråt...

Sen blev det söndag. Om jag hade vetat vad som komma skulle så hade jag lagt upp gårdagen på ett helt annat sätt än vad jag gjorde. Mitt på dagen klev jag upp på studsmattan och hoppade i en halvtimme, beskådad av Timmy som satt på verandan i solglajer och drack kaffe(...). Därefter körde jag ett styrkepass. Jobbigt, yes. När jag hade duschat kände jag mig helt slut, tung i hela kroppen och allmänt svag. Vi åt lunch , bestämde oss för att åka till Dalarö och plocka blåbär. Kände mig lite illamående och förstod inte varför, men vi fick bråttom i alla fall så jag hann inte tänka på det. Vi gick i högt tempo till Handenterminalen och satte oss på bussen.
Väl på Dalarö var jag definitivt inte piggare och magen var inte så glad. Jag la mig och vilade i Timmys säng, och efter nån timme låg jag nerbäddad under två täcken och frös, med hög feber och ont i magen. Blev sängliggande hela kvällen, och upplevde något så märkligt som obefintlig aptit! Helt wicked. Fan vad dåligt jag mådde. Vred mig fram och tillbaka ända till midnatt med en kall handduk för ansiktet. Fick i mig ett par ipren, och när jag vaknade i morse var jag som ny. Nästan. Okej, jag mår ganska dåligt fortfarande, men jag har inte alls så där mycket feber. Magen är dum dock. Vad är det för fel?

Nu måste jag vila magen lite tror jag. Och dricka vatten. Glöm inte bort att det är Sunkit i kväll, även om inte jag kommer närvara. Stackars mig. :(

Publicerad i DN

Min kontroversiella insändare om att inte äta fisk publicerades i DN idag. Bara så ni vet! Skriv in till DN och ge mig medvind, så att alla fisksuckers blir röda om öronen! (:

PS. Timmy har städat sitt rum. STÄDAT, med stora bokstäver. Det är så jäkla fint!