tanned, blonde, 17

Vad gör man en nyårsaftonsmorgon om inte griljerar sk*nka. Och väntar på bättre tider.

Rationalitet.
Blir det tråkigare än så? Rationalitet, som i att överlägga på ett vetenskapligt plan. Det är som att resonera sig fram till vilken som är världens godaste maträtt. Dum. i. huvudet.

Ser liksom inte ens fram emot kvällen. På något sätt. Det blir säkert fint och bra när jag väl är mitt i det, men just nu... Igår när jag skulle somna spelades ett scenario upp i mitt huvud där jag flyr festen vid elva för att jag panikar på allt. Why not. Tänker jag nu. Det är ingen big deal. Bättre att fly fältet än att förpesta det. Får ont i magen bara jag tänker på det. Och på a l l t . Måste fan komma ifrån det förbannade det är fan inte värt ansträngningen/varför anstränga sig/vem bryr sig egentligen-tänket. Det finns inte bara vardag och det är inte bara vardagen som har ett värde. Sanna kan du fatta det. NU. Tack. Adjö.

fuck vad jag vill spola tillbaka bandet så jävla långt. eller fram. anything. hade tänkt skriva "skjuta av mig skallen" men det kanske vore lite väl drastiskt. kanske mer realistiskt att uppfinna en tidsmaskin i så fall. slutsats: det jag vill är inte realistiskt någonstans. SUGER DET HÄSTPUNG? JA DET GÖR DET

note to self:

- var inte elak.
- var inte elak mot dig själv.
- tänk efter, och före.
- våga vitsa.
- låt floden komma.
- skärp dig.

Livet är som en dammsugare

Det går åt en massa energi, det suger och fylls sakta men säkert med skit.

He.

Muntergöken har talat.

Idag trodde jag även att jag skulle bli magsjuk. Började må så jävla illa. Det var ett helvete att åka hem ovetandes om ifall jag skulle börja spy eller inte. Än har dock inget hänt, även om jag fortfarande har en obehaglig och öm känsla i magen. Funderade på om det var hunger som bara slog helt fel, på något sjukt sätt. Eller om det var som det brukar vara när jag vet att jag träffat människor som sedan blivit magsjuka: att jag blir illamående tills jag vet att inkubationstiden är över. Vet inte. Apropå hunger så har den varit väldigt dålig sista veckorna. Det blir så när jag har feta issues. Senast det hände på samma sätt var våren 2009. Den som vet varför vet varför det var så då. Nu är det lite edgen på ett knäppt år, nästan utan träning dessutom. Jag känner mina höftben på ett sätt som jag inte gjort på länge. Det är väldigt fascinerande. Obs ingen fara på taket, jag kommer vara lilla Östersjön igen inom närmaste veckorna. Alltså, det var en liten vits där, som man ska fatta, för annars borde man börja läsa tidningen.

Hade fått en julklapp när jag kom hem. Nån hade lämnat den i mitt brevinkast utan avsändare. Det fanns avsändare inuti. Blev glad, blev arg, började gråta. Så fel, bara. Man ska inte vara så jävla snäll mot mig när jag inte är så jävla snäll själv.

Rycka upp sig vs gå och lägga sig.

sweet as fuck

nä, men skit i det då. tänker jag så fort inte precis alla gör precis som jag vill idag. sjukt ilsk. har suckat och sagt elaka saker (inombords) till extremt många jag mött i skolan om de t ex gått för långsamt. tror det beror på 1) noll timmars sömn i natt 2) ömklig kropp 3) labilitet. enough of that eviga nagging kan man tycka! det tycker jag tamejfan. trött på mig själv.

kuppade köttfri måndag på facebook idag och uppmanade till köttfri fredag. genialiskt. ska köra på det varje dag hela veckan. FÖR DEN SOM UNDRAR.

ibland har jag verkligen mycket att säga.

Rubrik? Nej tack?

Säger bara fy jävla helvete vilken sjukt vacker fågel jag har på armen, sån jävla flax (m-hm) att jag fick den äran att träffa en så absurt skicklig tatuerare. Hands down liksom, tack för att du flydde hela världen för att hänga lite i Stockholm. Ser fram emot nästa kompis på armen. Ska bara klippa mig och skaffa ett jobb först.

Och Smiths på radio. Typ min favoritlåt med Smiths. Fast jag är egentligen ganska sugen på skitig punk. Men man kan ju inte få allt. Jag har, så att säga, så att det räcker.

Idag ska jag styra upp allt så att kaoset håller sig inom min kropp och att allt runtomkring är som en välpolerad nazistisk liten staty.

Ibland är det nästan bättre att få en riktig reaktion. Kan ni inte sluta vara så förstående hela tiden. Bli förbannad på mig. Så får ni se hur kaxig jag är. Punkten är för övrigt den konstnärliga friheten jag tar mig att göra fel.

Även den typen av mirakel

Drack fem öl igår kväll, åt ingen middag. Och inte ens lite bakis! Halleluja liksom.

Ain't it

Metahumor. Det var tamejfan det roligaste jag sett på länge, avsnitt sex av Grotesco säsong två.

Idag har jag kommit på att jag har en equalizer i min iPod. Sisådär ett och kanske ett halvt år senare. Ställde in den på "small speakers" (töntigt för övrigt att man inte får ställa in helt själv) och nu hör jag bland annat basen. Med snäckor alltså. Kanske bästa idag.

Mindre coolt med magen och mellangärdet.

"[...] Är det nya situationer du står inför som skapar trycket? Kanske vet du inte varför det skapas mitt i solarplexus.
Tredje chakrat är vårt känslochakra där vi tar in alla impulser som kommer från världen omkring oss. Detta kan innebära att det känns som ett tryck i mellangärdet. Lägg dina händer under dina bröst och över revbenen. Blunda och känn hur du andas in genom din hand och sänder reiki. Bara håll på dina revben tills tungheten i solarplexus försvinner. När kroppens flöden är normala så kommer du inte att få något tryck i mellangärden det utlöses av olika stressfaktorer både fysiska och själsliga. Sänd reiki och känn hur händerna kan andas samtidigt. Håll munnen öppen så du inte biter ihop den då gör det inget nytta.Lär din kropp skillnad mellan avslappning och fysiskt arbete."

Skönt att veta att allt jag behöver göra är att sända lite reiki!

Nä men seriöst alltså. Emotionell fucking kris, emotionellt kaos. Jag fixar fan inte så här mycket på en gång. Jag vet inte hur jag bäst skyddar mig själv. Ser bara återvändsgränder överallt. Samt fällor. Det gör fan ont i bröstet alltså. Sjukt fascinerande att nästan kunna ta på omvandlandet från tanke till smärta ändå! ps. Det är bara jävligt jobbigt men jag är ganska vardagsglad ändå

Tror jag ska baka lite kakor i stället. Och ladda för att träffa Jens Holm imorrn.

jag är inte teskedsgumman

miracle rain makes snowballs falling slowing out of the sky
all you people wandering by
make sure you don't get one in the eye
there's a new world forming out of the way future love that's born every day

too many miracles happening here
it's the same old story, different year
oh I'm glad you are here
been this way since the day I was born

I'm ready to be in love again, I know we could be in love

photographing snowflakes lately I'm slowly losing my mind
there's so many different kinds falling all the time
there's a rainbow forming without any rain,
a new dimension again

there's too many miracles happening here
it's the same old story, different year
oh I'm glad you are here
been this way since the day you were born

the age of romance is dead and gone, maybe a chance I'm wrong

people falling out of love, I don't know whose side you were on
got to call these people along and tell them where they've been going wrong
there's no shame in changing and being alone,
just pull yourself one for the road

hasn't it been a strange old year
well too many miracles happening here, I'm so glad you are here
been this way since the day we were born

are you ready to be in love again ?
I'm ready to be in love

I miss you and that awful laughter of yours

Så jävla snygg textrad.

ge mig ännu mera is

känns hela tiden som att jag glömt någonting. viktiga saker i allmänhet, respektfulla saker i synnerhet. jag skäms liksom när jag gör ingenting. när jag efter en helg utan att ha gjort allt jag tänkt göra, tänker att jag fan måste få ha lite helt ledigt jag också. då får jag lättare ångest, rädd för att detta ska komma att innebära att jag lägger arbetsbörda på någon annan. eller att jag glömt att tänka på allt. jag har väldigt nära till tanken om att jag är en väldigt dålig människa. SÅ irrationellt, SÅ 00-tal.

jag skulle behöva en kväll med bara mig själv, släckta lampor, tända ljus, papper och penna. mitt huvud behöver redas ut.

och halsjäveln! GÅ OCH DÖ
varför sätter ni er där?!?! era små jävlar

och varför ska det bli så jävla besvärligt hela tiden? när jag bara är glad. dessutom, glad igen. nä gå och dö för fan.

off to bed.

man ba: HEJ HEJ

jag går ner här då, nerför den här mörka trappan och skiter i allt annat, då? hej då?

och den totala förvirringen. livet är fan underbart och jag hatar det samtidigt. fan vad fint det är.
nu fattar jag ingenting. undrar om jag agerar rationellt. fan vet. FAN VET!

är det kärlek eller självförintelse?

ja och så var det ju det här med mystiken, som slår knut på mig. alltså inte vilken mystik som helst (whatever mystik är för något) (det är lite som "rock", "intelligens", "trevlig" och andra intetsägande begrepp) utan jag menar i bemärkelsen svåra människors nimbus. jag själv är nog en jävligt öppen människa på många sätt, och jag uppskattar verkligen när människor är det. men fan det blir mer och mer sant i min lilla värld att jag tycker att obegripliga eller svårt tänkande människor är så jävla tilldragande oavsett om de är öppna eller ej. man känner liksom om det finns ett absurt djup, ett tilltrasslat inre och ett oändligt sökande. det är så jävla vackert. speciellt om detta kombineras med ett ganska självsäkert yttre (självsäkerhet och kanske framför allt självinsikt är ju ... mmmwah), då vill man ju bara ta en tugga. eller eventuellt en promenad, en sovmorgon, ett meningslöst parti UNO eller vad vet jag. jag har virvlat förbi flera såna här människor på sistone (men inte bara på sistone) och jag blir lite knäpp av det. de etsar sig fast så hårt. det sägs att det finns folk som sitter kvar i åratal.

kan inte sätta fingret på det. jag är så trött. har en absurd tickande energibomb i bröstet som upphör att existera ungefär 3/4 av dygnet.

oh boy

tät skog närmast ängen

gick upp klockan åtta. började med att ta bort plasten från armen och tvätta av tatueringen. som jag fyllde i igår. som blir sjuksjuksjukt fin. jag kan väl egentligen inte uttala mig om min tatuerare eftersom jag bara har erfarenhet från honom, men jag svär nästan, ... att jag ändå kan det.

i natt drömde jag att jag skrev tenta och att jag inte hade pluggat någonting till den. det var hemskt. en freudiansk tolkning av detta? ja, jag fattar min poäng i så fall. ska försöka bli bättre.

jag är i alla fall ganska fin om man bortser från allt destruktivt jag gör.

true that

ibland är jag så glad att jag har fyra högtalare i mitt hem

och att jag har fantasier i mitt huvud

Stresshalsen

Det är den som känns som jag tror astma känns. Det är liksom, tjockt. Jobbigt att andas. Varje inandning känns nervös i magen. Magen! Den känns nervös som fan, faktiskt.

Jag biter ihop. Alltså bokstavligen. Så jag får ont i ansiktet och huvudet.

Och ryggen. Den jäveln. Axlarna, ländryggen, nacken. Det sticker och stramar och molar och dunkar.

Och mensvärk på det. Lyckan är total.

Nu ska jag tänka på Helena, Sofia och Jonna, så kanske jag får något gjort också.

Mina koncentrationssvårigheter yttrar sig så här:

1. Jag koncentrerar mig i 15 sekunder
2. Jag kollar Facebook
3. Jag blir stressad
4. Jag koncentrerar mig i en minut
5. Jag blir utmattad
6. Jag upprepar punkt 1-5 tio gånger
7. Jag skriver ett blogginlägg om det
8. Jag funderar på om jag borde satsa på ett extremt praktiskt yrke i stället för det här akademiska dravlet och tjatet om att rädda världen.

Är självständighet en myt?

Jag förstår folk som blir galna på sina ömmande ryggar. Ryggen bär ju upp hela kroppen. Den känns vad man än gör, möjligtvis undantaget ryggliggande i en säng eller soffa med perfekt mjukhet. Just nu känner jag hur tung min rygg är när jag står upp. Jag vill bara döda den eller hänga mig eller sova i en vecka. Vad som helst som inte innebär att jag behöver gå, stå eller sitta. Eller bära, för i helvete. Jag hatar det eviga kånkandet.

Fick det eminenta tipset att gå på elevbehandling hos Axelsons. Ordet eminent ska för övrigt läsas med en gravt ironisk betoning, möjligen sarkastisk. Anyway. Det kostar 140 spänn för en timmes massage som student. Min bedömning är att om jag skulle förlita mig på massage som metod för att bota ryggsmärtesymtomet på sjukdomen give a complete non-fuck about the body for a year så skulle jag behöva gå dit kanske en gång i veckan i två månader. Tio behandlingar. 1400 spänn. När det kan vara ett så jävla gratis matter of giving and taking. Men det ska man ju vara två om. Har lärt mig att det är poängen med handeln. Handel ska vara win-win, annars är det dålig handel, eller inte ens handel. Trade:a, va. Det gäller att trade:a jävligt bra.

Jag har tvättat mitt köksfönster idag. Det blev ganska rent. Jag listade ut hur man öppnade upp det så att jag kunde tvätta mellan glasen. Man kunde tro jag är en bortskämd snorunge som vuxit upp med rut-avdrag. Jag visste inte ens hur jag skulle hantera min nyinvesterade fönsterskrapa. 19 spänn kostade den.

Så här ser för övrigt min fina fågel ut, so far:


Och nej, jag kunde inte motstå frestelsen att ta mig själv på bröstet. Jag älskar ju mina bröst. Jag + brösten = bff. Bff ska för övrigt läsas med en gravt ironisk betoning, möjligen sarkastisk.

Jaha rubriken? Skit i det! Jag bara tror det är så jävla mycket bullshit att vi ska sträva efter att vara så jävla independent hela tiden. Det. går. liksom. inte.

Jag har i alla fall en vacker fågel på axeln,

ömhet

Nä,

det är inte direkt roligt. Jag undrar hur mycket som sitter i huvudet, i den snara framtidsutsikten, i förväntningar och i djävulskap. Det hör inte hemma i min självbild och det kanske är därför det är en del av  den. Jag var fan peppad för två timmar sen. Det bara dödades.

OCH!!!!

Jag tror även jag håller på att bli galen.

Har på fullt allvar och vid ett flertal tillfällen senaste veckan frågat mig själv om jag håller på att bli ett f-r-e-a-k. Pratar med mig själv. Ger ifrån mig väldigt onaturliga ljud. Pratar med fotografier (framför allt på hundar). Skriker. Piper. Säger "w-w-w-wow" som nån sorts exalterad tvååring typ femtio gånger om dagen. Pratar med min tatuering.

Och sen går jag liksom ner till floden och dör.

Det ÄR ju så suspekt...

Jag förföljs av en ständig fruktan att min dator ska explodera.

Och att det ska krypa kravla kräla ut hundratals kryp ur skafferiet när jag öppnar skafferidörren...

Känner ungefär så här:

dra...




åt...




helvete.

Skrämseltorka och jag önskar mig ett varmt täcke att gömma mig under.

Observation: Allt Blir Jobbigt

så sitter man med en helt vanlig lördagskvällssyssla, läsa på om hur internationell handel kan främja utveckling, det ringer och man borde bli världens gladaste och så får man ångest, för att man kommer på att en dejt imorrn kväll = planera hela veckan NU, vilket inte är sant, men typ, just nu, i min värld, är världens minsta = världens största



"– vad skulle du helst av allt vilja göra just nu?
– resa långt bort och isolera mig från verkligheten"

"Check your mind: How'd it get so bad?
What happened to those other underpants you had?"

PS en hund

min bakgrundsbild på datorn som jag tittar på varje gång jag börjar känna mig ledsen

Jag vill drunkna i dina ögon

Gjorde små knutar och klippte sen bort stumparna, de besvärliga trådar som hängt och dinglat hela tiden. Det är mycket bättre nu, den är snyggare, min sjal.

Stängde just av mobiltelefonen. För att slippa behöva konfronteras med den jobbiga situationen då någon hör av sig. Vill liksom vara i fred. Om det inte är nån (någon... someone) som har för avsikt att komma hit och krama mig. Det kommer förstås aldrig hända.

Hjärtat börjar klappa jättefort så fort jag anstränger mig och jag får svårt att andas. Det är skitläskigt men jag känner igen det sen tidigare, det genomsyrar hela min värld just nu så ingen behöver komma med hembakade moralkakor till mig. Jag vet redan. Ett sätt att hantera det, för mig, är att vara öppen. Prata. Skriva. Öronproppar på apoteket är billiga.

OCH JAG LYSSNAR PÅ TELEVISION KEEPS US APART SKITHÖGT! DET ÄR SÅ JÄVLA SKÖNT


OCH JAG TYCKER SYND OM ALLA SOM INTE LADDAT NER DERAS NEDLADDNINGSBARA ALBUM ÄN, GRATIS, ELLER KÖPT DET PÅ ITUNES STORE


FÖR DETTA. ÄR. JÄ................................ du fattar


Okej SANNA! För när någon säger ditt namn så är det allvar, det är som att slå på en känslig nerv. Som om det hör till ovanligheterna. What do I know. Jag har aldrig räknat.

OKEJ SANNA!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Så vad ska du göra? Ställa in allting? HUR VORE DET? Jag vet en sak mycket säkert. Nämligen. Att. På fredag så kommer jag uppleva stor smärta och detta är det jag ser fram emot mest kommande vecka. Det är bara för mig. Bara för mig. Bara för mig. Bara min business. Bara för min skull. Bara för att jag alltid ska få ha min kompis med mig. Min fina, vackra.

Jag kom på en sak till, en sak som jag-jag tycker om. Jag tycker om att sjunga men det ska fan vara stämsång, helst fyrstämmigt så att jag ryser. Då blir jag lugn och uppspelt på samma gång. Tror jag saknar min synth.

Det kan vara att jag vill att allt ska vara klart på en gång. Och så är det helt omöjligt. Då måste jag lägga mig på golvet och vila. Lyssna på grannens musik. Jeff Buckley, Foo Fighters och Coldplay.

eller skit i det förresten, det var inget.

Men nu ska jag röra mig hemifrån

Att skydda sig mot besvikelse göres bäst genom att eliminera förväntningar. Om man till exempel ser fram emot en lugn, glad, mysig morgon så ska man passa sig och kanske tänka att allt kan hända. Som att diskberget man skulle slippa var bortglömd och därför inget att slippa, eller att all tid försvann på grund av helt andra prioriteringar, eller att man fick äta frukost ensam. Och att man vaknade en och en halv timme innan väckarklockan och svettades i drömmar om möten som skulle ske, tider som skulle passas, röror som skulle göras, flygblad som skulle delas ut. Och jag mår som en papperskorg och är dessutom så jävla snuvig.

Gränsar till vansinne

Änden jag inte vet vilken jag ska börja i börjar härmed med detta: När jag nu försökt sova sedan kvart i tolv och under den tiden känt magsyran koncentrera sig i magsäcken, halsen övergå i bränna, bröstet trycka och halsen tjockna ihop, när jag en gång lämnat min säng för att skriva en lång att göra-lista till imorrn, när jag suttit upp i sängen och lagt mig ner igen och sedan pratat högt med mig själv för att försöka komma underfund med var roten till min stress ligger, när jag kommer till samma återvändsgränd gång på gång då jag konstaterar att stress ett två tre är ansvar och ofrånkomliga och stress fyra är roligt, (nu kommer änden jag ska börja i) så ligger jag i min säng och formulerar meningar att skriva

i
ett
blogginlägg.

Har försökt gråta nu i kanske 20 minuter. Det går inte, för när jag nästan lyckats pressa fram tårar så kommer tanken jag vill verkligen gråta, jag vill släppa ut det här och allt är kört, för i samma ögonblick har jag då satt press på mig själv. Ibland jobbar jag bra under press – i detta fall inte.

Att tänka i blogginlägg. Gränsar till vansinne. Att ständigt prestera. Är inte sunt.

Jag pratade högt med mig själv och kom fram till vissa bra grejor kanske. Sen kom frågan jag hela tiden väntat på att någon skulle ställa och då var det väl så himla lämpligt att jag ställde den själv som den übermensch jag försöker få mig själv att vara. Ja men det är ju en så bra fråga. Läs bara, och njut lite.

Var är jag i allt det här? Vad tycker jag om att göra?


Som det väluppfostrade barn jag är försökte jag artigt besvara denna fråga. Jag svarade:
– Jag tycker om att prata med människor.
– Jag tycker om att diskutera... stora frågor.
– Jag tycker om att formge saker, platta saker, layout. Det är roligt.
– Inredning. Jag tycker om inredning. (Döm om min förvåning när detta var vad jag fick höra mig själv säga!)
– Jag tycker om att träna. Och jag tycker inte om att ha massa fläsk om magen.


Detta var mitt svar.

Jag somnade nästan en gång, efter kanske 45 minuter, men jag vaknade av att jag nästan drömde att jag fick ett sms av en speciell person, som skrev typ "Ja! Det är klart jag vill vara med på det!" som i att vi skulle ses snart. Det var nog när jag insåg att jag inte fått något sms på riktigt, som jag kom fram till att det inte är någon idé att försöka somna förrän jag gått igenom vad fan det är som händer. För den intresserade kan jag nu till min stora glädje meddela att när jag nu använt mina flinka fingrar och skrivit ner händelsen med detta inbillade sms, äntligen börjat gråta lite. Det känns så skönt. Jag vet inte vad det betyder. Kanske bekräftar detta att jag vill träffa personen, att jag saknar personen, att jag verkligen skulle behöva någon som håller om mig och som lugnar ner mig och som delar min ensamhet med mig. Jag har trots allt inte undgått de märkliga skäl jag i mitt huvud formulerat som potentiellt godtagbara skäl att få be personen att ögonblickligen komma hit, bara för att bry sig enkom om mig och trösta mig. Att formulera dessa märkliga skäl är något jag inte medvetet gör medvetet, så att säga. Varje gång det händer och jag märker det, så är jag väldigt rationell givet situationen... situationen som är mer komplex än jag vill berätta.

Nu har jag läst vad jag hittills skrivit och förundrats över hur jag på nåt sätt lyckas formulera mig ganska roligt, smart och ... snyggt. Det är förstås en fin sak att jag kan tycka så om vad jag skriver. Det är förstås också något som förvånar mig mycket, eftersom jag just för tillfället känner mig bedrövlig. Det lyser inte igenom i min text. Jag kan inte förmedla de tuffaste känslorna.

Hunger. Känner jag också i magen. Kanske ska jag äta. Jag har redan ställt fram mitt alarm en timme och bestämt att jag inte ska åka till skolan och vara där klockan 8.00 imorrn, som planen var först. Så allting har väl pretty much failat redan, varför inte äta? Fuck you liksom?

Och mina fingrar vill klicka på länken till Facebook. Skämmes, tamejfan.

SD och Alliansen i riksdagen. Jag uppmanar till förening kring Ludwig Bell!

min älskling, du och jag, vi tror på nåt

vi kommer aldrig rösta blått!

men det finns dom som vägrar tro på oss

min älskling, därför måste vi slåss!

säga nånting sant, göra allt vi kan

fast det känns så svårt och jobbigt ibland

och du, du tar hand om mig

jag tar hand om dig

lovar dig att allting ska bli okej

min farfar åkte båt i tusen mil

och klev i land vid normandie

och dryga 60 år har gått förbi

vi måste ta en annan strid

för alla som nu ska få komma hit

och slippa elände och krig!

att vissa inte håller med om det

dom lever kvar i en annan tid!

älskling, du är allt

älskling, håll min hand

nu när isblå vindar blåser så kallt

och du, du tar hand om mig

jag tar hand om dig

lovar dig att allting ska bli okej 

Varför köttfri måndag?

Bland det enklaste vi kan göra för att leva mer hållbart är att dra ner vår köttkonsumtion. Vad vi äter påverkar nämligen mer och fler än många kanske tror. Köttkonsumtionen ligger bakom 18 % av de globala utsläppen av växthusgaser i form av koldioxid, lustgas och metan. Detta är mer än den samlade transportsektorn. Den svenska köttkonsumtionen tar motsvarande ca 150 % av den svenska åkerarealen i anspråk. Hur är det möjligt? Jo, nära 80 % av Sveriges jordbruksmarker används för foderodling till boskapsdjur. Till det importeras kraftfoder från motsvarande 20 % av Sveriges åkerareal. Med köttexporten borträknad importerar vi även ca 30 % av vårt kött. Även dessa djur har till stor del ätit kraftfoder. Detta slöseri med jordbruksmark är givetvis inte hållbar. Den bidrar till avsevärt näringsläckage till sjöar och hav. Att producera så mycket mat till boskapsdjur är också ett allvarligt rättviseproblem, med tanke på att över en miljard människor är hungriga i världen. Man brukar säga att man kan mätta tolv veganer på samma yta som krävs för att mätta en enda köttätare. Odling av kraftfoder i form av soja är en betydande orsak till regnskogsskövlingen, som är ett stort hot mot såväl klimatet som biodiversiteten.

Alla kanske inte är beredda att bli vegetarianer eller veganer, men att börja äta vegetariskt en dag i veckan klarar alla. Detsamma gäller för kommun och stat när de är konsumenter och väljer åt oss, som i skolan och inom sjukvården.

Köttfri måndag är en kampanj som syftar till att öka andelen vegetarisk kost i människors vardag. Skälen till detta är flera: att minska miljöpåverkan, konsumera mer rättvist, främja människors hälsa och värna djurs välfärd. Kampanjen riktar sig till såväl privatpersoner som offentlig verksamhet och företag. Kampanjen drivs av ett nätverk bestående av personer från ett antal olika organisationer. För mer information om kampanjen, besök hemsidan!

www.kottfrimandag.se

Stockholmsrean

Visa större karta

Sedan valet 2006 har den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus gjort en rad dåliga affärer. Det innebär att flera miljarder kronor, som hade kunnat användas till att utveckla bl a Stockholms skolor, äldreomsorg och vägar, har slösats bort. Några av dessa dåliga affärer visas på kartan här ovanför.

Klicka på de blå häftstiften för att se kvadratmeterpriset för varje allmännyttig hyresrätt som sålts och ombildats till bostadsrätt, och vad jämförpriset för bostadsrätter på marknaden är. De gröna häftstiften visar vilka förskolor som sålts, till vilket pris, och vilken vinst det nya företaget gjort första året. De röda visar samma sak för vård och hemtjänst.

Neandertal

Jag har gjort en lista. Terminens första. Terminen har visserligen inte startat. Jag har köpt en kursbok. Andra kursboken ska jag köpa imorrn. Jag har betalat kåravgiften. Jag har skrivit ut flyers. Jag har rotat i skåpen. Jag har grävt i förrådet. Jag har skurit flyers. Jag har druckit kaffe. Jag har promotat kåren. Jag har sett hur bostadslösa utbytesstudenter förgäves försökt hitta någonstans att sova. Jag har sett hur det slits i de olika föreningarna. Jag har känt mig ensam. Vilsen. Jag har gjort

en

LISTA!!!!!

och noterat att det kliar under hakan, på armarna, på låret, i hårbotten, på kinderna, i pannan och

det är ju roligt. Men jag tål ju fan inte stress, alltså.

Fick just veta att jag & Köttfri måndag förärats två uppslag i magasinet Heroes of today. Fick en kort, intensiv men snabbt bortviftad illusion av en ständigt ringande telefon, ett evigt jagande utav mig, att alla vill ha mig och att jag ska göra världen vegetarisk. Jag ska. Men förhoppningsvis ska detta inte ge mig magsår, stela axlar och eksem. Men det är så p-e-p-p.

Jag ska verkligen sluta vara överallt. Nu har jag vissa grejor jag faktiskt måste fullfölja kommande läsår. Förtroendeuppdrag. Men sen ska jag fan sluta. Det är fasoner. Jävla fasoner. Så jävla dumt är det. Jag känner mig dum i huvudet. Jag trodde jag var långsiktig och hållbar men så fan heller. Jag är ingen übermensch. Och det ska jag fan bära med mig. hela. hösten. och. livet.

Och jag ska lägga handen på din rygg, kyssa din kind, lyssna på dig och lyssna på mig. Bara kolla hur det ser ut nästa vecka! Det är förfärligt!

Jag måste ha glass och Beverly Hills och ett telefonsamtal RIGHT NOW! Men FÖRST! Planera. Kanske fila lite på testamentet.

Ps. Nä, Birgitta Ohlsson, är det någon jag blir förbannad på så är det dig och ditt jävla parti. Sverige behöver tamejfan inte folkpartiets röst, gå och köp en ekologisk gurka och rädda världen your way i stället. OCH HÅLL KÄFTEN!

Sjukaste känslan! Typ.

Kolla in namnet vid hennes haka...

Människan. Ett förtryckt folk.

På TV-programmet Doctors på TV4 pratades igår om sex. Ungdomars sex. Det visade sig att HELA 48 % AV UNGDOMARNA HAR SEX. Det pratades om alla sjukdomar. Att var fjärde amerikansk ungdom bär på en. Yada yada yada. Det var gruppsamtal. Ett gäng tjejer pratade helt öppet om sex, om att det fanns många som hade alla former av sex utom vaginalt sex, eftersom detta skulle innebära förlorad oskuld. De pratade om att det var en tävling för killarna. Hade en haft sex med tio tjejer, så skulle den andre ha haft sex med 15. Tjejerna kände att de var tvungna att ha oralsex med killen, för annars trodde de inte att killen skulle vilja vara tillsammans med dem. Och om killen ville ta det ett steg till, som då inte var vaginalt sex, så blev det helt enkelt analsex. Och inte är jag den som moraliserar över former av sex. Jag tycker man ska ha det sex som man gillar. Men...

... och inte bara det självklart uppenbara kardinalfelet, utan även HETERONORM

(... alltså det självklart uppenbara kardinalfelet utgörs av utgångspunkten i att det är snubben som ska tillfredsställas och tjejen ska bara foga sig)

På programtidsutfyllnadens egen reklamshow Tvins rullar just nu Derma Seta - "det perfekta alternativet för dig som vill ta bort generande hårväxt utan plågsamma vaxbehandlingar eller dyra laserbehandlingar". Generande hårväxt som i HÅR PÅ ARMARNA, till exempel.

Consider it. Människorna, de förtryckta. En gång fick jag höra typ "jaha, är du feminist också? Jag tyckte väl jag såg lite hår under armarna" och man ba, eeehh ok? Eller, nä, det tänker man inombords. Vad kläcker man ur sig? Jo, typ "öh, vem fan är inte feminist, pucko" och det känns ju jävligt konstruktivt. Inte. När man önskar att man varit efterklok i förväg och sagt något i stil med "har inte du det eller?" och fått till svar "jo men jag är ju man" och replikerat "så du menar att håret på din kropp får härja fritt men jag måste tygla mitt?" och någon får sig en tankeställare.

Här i Sverige.
Tjejerna
- rakar benen
- rakar sina armhålor
- sminkar sig
- går i klackskor
till exempel. Och gör man det inte - i synnerhet rakar sin kropp - så gör man ett aktivt statement. Hej, jag rakar mig inte. Tolkas som hej, jag är feminist och VÄLJER att INTE raka mig. Helt plötsligt är det ett val att inte. Och klackskorna. Sackar oss. Gör att vi vrickar våra fötter. Att vi går helt stört. Ja, man får självklart välja, men man ska fan veta vad det är man gör.

Killarna
- bär inte kjol
- är fjollor om de rakar sig
- är homosexuella om de sminkar sig (eller sysslar med teater)

Tjejerna
- får köa i hundra år till toaletten på krogen

Killarna
- har en egen separat toalett (en så kallar urinoar) som de kan springa och skvätta sitt kiss i hur mycket de vill
och inte är det väl orättvist, va? Det är det väl ändå inte? Eftersom följande: Om urinoaren inte fanns så skulle kön bli längre för alla. Ja, fine. Men som det är nu, så är det jävligt orättvist, och orättvisan är baserad på könet man har mellan benen. Så jävla klassiskt! Är det en petitess eller? Nä, jag tycker inte det. En utekväll är en helt annan upplevelse för den som har kuk, än för den som har fitta. Den som har fitta måste stå i toalettkö i hundra år. Måste planera och räkna ut att om jag beställer den här ölen nu så måste jag ställa mig i toakön om en kvart. Annars kissar jag på mig om trekvart. Ja men what to do, då, kan man undra då. Jo, GÖR DET RÄTTVIST FÖR I HELVETE. Så kanske krogarna inser att det är dags att tredubbla antalet toaletter.

Berätta för mig vilka spår av OK som finns i detta.
Observera att löneklyftan och könskvotering och gratisarbete och så vidare inte ens nämnts.

Ja int vet ja

Är av okänd anledning mycket mycket peppad idag. DET KÄNNS JÄTTEBRA DET.
Och jag har träningsvärk i nästan varenda kroppsdel. Och jag har fått träffa världens bästa kusin Jonna idag. Och jag ska träffa världens bästa Vicky, världens bästa Hanna och världens bästa Angelica i kväll och man ba yeah.

HEJ DÅ!

Oprovocerat

Kved i mitt huvud på trottoaren hem. Som att babyn verkligen, verkligen hade något att säga. Att den bönade och bad. Den gnällde, nästan grät, och suckade i samma andetag, och upprepade gång på gång. Låt det dö. Låt det dö. Döda det! Snälla låt det dö! Jag fnissade i samförstånd och skamsenhet. Det är svårt att döda även om det ibland är det enda rätta. Om jag inte vill? Vad gör jag då? Drar ut på lidandet? Vad ger det? Ger det något av värde för någon?

Och det var inte Anna Järvinen som började, det var babyn. Men Anna kom snabbt.  

Det är ingen idé mer, låt det dö, det är dags, allt som vi ser tar all plats, det blir inget över, allt har sagts.

Jag lovar att bli en sundare och friskare människa under semestern.

Kanske inte under tågresan riktigt. Nä. Men sen jag kom hem. Sen jag kom hem har jag varit ute och sprungit sex gånger = varannan dag. Det är mycket bättre att blanda ohälsosamt liv med hälsosamt liv än att inte blanda ohälsosamt liv med hälsosamt liv. Plus att mina ben känns tightare, jag har träningsvärk i magen och känner mig lite bättre.

Idag ska jag dessutom bli en bra människa igen, har jag tänkt. Fast först ska jag slänga glas och köpa onödiga kemikalier. Samt andra kemikalier av något mer essentiell karaktär. Såsom kaffe. Det är slut.

Och i kväll ska jag träffa tjejerna!!!!!! JAAAAAAA!

"Varken du eller jag står ut med mig eller mitt sätt"

Javisst unnar jag mig det ljuva slappandet. Känner mig helt värdelös. Jag hatar att det finns saker jag måste göra och borde ha gjort. Jag orkar inte och jag känner mig ensam. Trots att ansvaret är jävligt delat.

Har precis ätit jordnötter till lunch. Trist, för det behövs så lite för att komma upp i energiintag motsvarande en lunch. Funderar på att buda på första säsongen av Beverly Hills på Tradera, men det känns lite fräckt. Jag är alltför god. Det är komplicerat. Men oj, vad jag vill ha boxen. -arna. Det finns tio.

För övrigt är det med stor sorg och förbryllelse jag konstaterar att uppbrotten står som spön i backen denna sommar. Tre avslutade förhållanden, som jag trodde skulle vara 4-ever. Det är tråkigt. Men. Life goes on.

Hej

Jordnötssmör med färsk gurka, fick jag lära mig.

Den här dagen är inte alls rätt! Det fanns en plan men den verkar ha gått upp i rök och jag har inte gjort ens ett minimalt move för att ändra på den saken. Jag vet inte riktigt varför. Har legat i soffan hela dagen och sovit, tittat på regnet, funderat på vad det är för konstig huvudvärk jag har, kommit på att det var glasögonfrihets-huvudvärk, tittat på Beverly Hills och Bygglov. Pratat i telefon med världens bästa Pär, och det var väldigt fint för honom saknar jag. Jag har fan svårt att hantera känslan av att inte ha den energi och pepp som jag och andra önskar av mig själv. Sliter lite med mig, what to.

Hungrig hela dagen också. Och proppmätt. Åt upp den goda potatissalladen och blev lycklig men lite ledsen över att den tog slut.

Skulle ut och springa. Men det regnade, ju. What to.

Jo men en "riktig" grej har jag ju gjort idag. Jag har letat folkhögskoleutbildningar. Tänkte att det kanske är vad jag ska göra när jag läst klart min utbildning. Om det inte blir någon verklighet av andra idéer.

Och fan vad jag inte klarar av Lotta Engberg. Och nu tittar jag på C/O Segemyhr och irriterar mig på det också! Men fan vad roligt det är med TV liksom! Ja nu kan man tro att jag är ironisk men det är jag inte. Jag utnyttjar verkligen min skogs-TV med SVT1, SVT2 och TV4 så här års. Första veckan i augusti 2010. Vilken vecka.

Du ser inte heller dig själv

Det känns som mental koma sedan jag kom hem. Jag späckade schemat från det så kallade sommarlovets första dag till, bokstavligt talat, sista minuten innan jag satte ryggsäcken på ryggen, slog av strömbrytarna, låste dörren och gick till pendeltåget som tog mig till Centralstationen och tåget till Lund och Berlin.

Två veckors frihet och semester tog vid. Berlin, Prag, Budpest, Krakow. Dödande veganmat, varma nätter, jazz, vaskning, världens bästa mojitos, ungerska badhus, mil till fots, ruinpubar, det historiska arvet, vikten av att äta regelbundet, de episka nätterna och queerklubben. Tågen, jordnötssmöret och stor kärlek till Siri.

Klart man blir knäpp när man kommer hem. Huvudet fick vila från måsten i två veckor, jag sket i att svara på mail och sket i allt utom där och då. Kroppen behöver inte vila bara för att huvudet gör det. Och det är huvudet som räknas på en semester.

Kroppen var trött. Hjärtat förstod inte var sällskapet tog vägen. Huden förstod inte var klibbigheten och smutsen tog vägen. Jag gick ut och sprang ögonaböj. Gick hem till mamma. Berättade om resan. Tvättade kläder. Träffade Emil. Gick på Kristian Anttila. Gick till Nada och konstaterade i det tysta att bordet jag satt vid befolkades av Fruktansvärt Snygga Människor Enbart. Köpte nya strängar till gitarren (tre månader senare). Ut och sprang lite till. Filmkväll med Niclas. Besök av Timmy och Heléna och världens gladaste hund Ture.

Groggbuffé hemma hos Fredrik, Emil och Niklas. Kom hem klockan sex på morgonen. Skulle upp och Idiot-fika några timmar senare. Blev inget av på grund av en nära-döden-upplevelse utlöst av mensvärk. Och här sitter jag nu. Och funderar på vad problemet är.

Ut och springa igen, så är det bara. Vid dilemman brukar jag ofta fråga vad som är rationellt, både mig själv och andra. Vad är egentligen rationellt här. Vad vill du? Vad fan vill jag, egentligen?

Jag behöver mera hjärnlöshet, så jag ska vara hemma nästa vecka. Jag behöver en varm hand på ryggen, så jag tar emot det. Jag behöver nån som är lika intresserad av att veta mer om mig och mitt som jag är av att veta mer om hen. Det borde vara så enkelt. För vanliga, hjärtliga människor är det så enkelt.

Du ser inte heller dig själv. Är mitt senaste svar. Och med det menar jag kanske samma sak som Dungen i textraden: Kan du inte se dig själv spelar jag nog ingen roll. Så känns det. Som att jag inte förstår vari min egen rationalitet ligger. Det känns som att jag ligger på en stor äng och letar fyrklöver. Vad har vi ens att prata om? You tell me.

I kväll: ÅR&DAR. Jag längtar. Jag längtar även till fördrinken med Emil, Fredrik och Thomas. Och efter de fina jag vet att jag kommer att få återse på Sommar!.

MEN ALLRA MEST! FINNS EN LÄNGTAN! JAG SÖKER MED LJUS OCH LYKTA EFTER MIN KLOKA RATIONALITET!

jag tror jag föredrar vildvuxna blommor, nedmonterade ramar och affischer uppsatta med häftmassa

En illustrativ kritik mot partitest.

Här är ett sista inlägg innan jag åker iväg ut på kontinenten med min blivande fru Siri.

Nu har jag även gjort Svenska Dagbladets partitest. Jag tyckte det var super att de även plockat in partier som Feministiskt initiativ och Piratpartiet i sitt test. Det ska de ha cred för!

Men detta test har, liksom DN:s test och alla andra partitester, en helt galen svaghet i att de baseras på sakfrågor. Här är mitt resultat, begrunda:

Verkar ju vara i sin ordning att jag ligger närmast Vänsterpartiet. Generellt är resultatet väldigt likt testet jag gjorde i DN.

Men notera femte högsta stapeln. Sverigedemokraterna. Enligt detta test är jag 19,2 % sverigedemokrat. Det borde ringa varningsklockor enormt högt om ett test som ger detta utslag. Även om jag tycker att till exempel Moderaterna och Folkpartiet driver en indirekt mycket främlingsfientlig politik, så hävdar jag rent ideologiskt att jag ungefär tusen gånger hellre skulle vilja leva med Fredrik Reinfeldt än med Jimmie Åkesson som statsminister.

Partitester baserade på sakfrågor tappar allt vad ideologi heter. Vem som helst kan förstå att det är enorm skillnad i människosyn mellan sossar eller centerpartister, och sverigedemokrater. Ändå är jag alltså betydligt mer sverigedemokrat än stödjare av något av de borgerliga regeringspartierna.

Varning för att utgå från dessa partitest till valet. Sätt dig in i politik lite mer på djupet i stället! Det tar lite tid men det är så att säga en investering.

vi tycker det är roligt.

jag och mitt hjärta.

imorrn åker jag till berlin.

konsten att döda ett barn

känner mig ungefär som den mest bedrövliga människan nånsin. sitter i min fulaste klänning med mitt fulaste ansikte och skriver de fulaste orden, bara för att hävda mig. för att jag tror det ska ge mig sinnesfrid. vi får se. även om det skrämmer mig.
och handelsförlamningen är svår. jag har skrivit ganska mycket på min tenta och det känns bra. den kommer bli klar. men jag stod i trosor och bikiniöverdel och glodde in i min garderob i ungefär 20 minuter, innan jag satte på mig min fulaste klänning. jag kommer ta av mig den igen. ute skiner inte ens solen. jag kokade linser för att kunna äta frukost. jag hällde vatten i kaffet för det blev för starkt. jag åt mackor med linser till lunch. jag drack ett glas vatten. jag fick panik av tanken på nån sorts knytkalas. jag hatar knytkalas när bidragen är individuella. jag hatar att inte veta vad som händer. jag hatar att vilja ligga i soffan i en hel vecka med nedvrida persienner och se hur telefonen vibrerar, att någon vill något för att jag ville något för tre år sedan, att inte vilja öppna telefonen av ren förskräckelse av att kanske få kritik. jag hatar att vara så känslig för kritik och att ha ett humör som är fullständigt heteronomt. hatar känslan av något som växer i halsen och av att veta att jag kommer slarva resten av dagen så att jag gör illa mig på allt som går att göra illa sig på, inte för att ondskan är vänd mot mig utan för att jag vänt mig mot ondskan. hatar att känna mig som ett andrahandsval, den trevliga bonusen som bara har ett instrumentellt värde. hatar känslan av underlägsenhet. att det är så mycket som måste göras och så lite lust att göra det. det ofrånkomliga ansvaret. jag vill bara sitta still här. och jag vill inte att du kommer hit.

undrar följande

vem är du och varför tänker jag på dig hela tiden?

HÖG TID

Filosofisk dixieland- song edition

NU MÅSTE JAG PACKA, LADDA, PLUGGA, FIXA FRUKOST OCH SOVA

HEJ DÅ!

I filosofitider...

... kom jag att tänka på en sång vi sjöng i högstadiet. Filosofiskt dixieland.

Huka er grundligt, grabbar, för ett filosofiskt dixieland. Kant han tar sin dragbasun och Freud sin klarinett, Nietzsche på trumpet han lirar solo stup i ett.
Du ska göra som svenssons gör och inte skilja dig från mängden, du ska tro det som svenssons tror om du ska tro nåt alls. För att jämt vara den som stör kan inte löna sig i längden, du ska göra som svenssons gör om du gör nåt alls.
Stick inte upp, stick hellre ner, stick offside för det lönar sig mer.

Och det är ju alldeles fabulöst. Ungefär som Sígur Ròs. 

Segern är en ruta bort

Fett
Mycket
Nu
!

Men! Det! Är! Bara! Roligt!

Jag har varit grym idag i alla fall. Det var coolt. Fick allt gjort (utom det som stod med feta bokstäver rätt över hela idag i min kalender).

Det är ointressant. Det är det. Hej då.

Det blir vackert och många vill ha det som känns som nåt nytt

Veganska cheeseburgare var bästa midsommarmaten någonsin, tror jag. Hade en alldeles underbart fin midsommar. Vackraste människorna.

När jag kom hem såg jag att det var ett ljus som brann i en ljuslykta på gården. Ovanför satt en lapp med texten "Vila i frid. Grannarna". Blev helt tagen och stod och tittade ett bra tag. En okänd man, som visade sig vara en granne, var visst också ute mitt i natten och han började prata med mig. Vi pratade i en timme.

Sen gick jag upp till min påtagligt ensamma lägenhet och sov i sex timmar. Gick upp och diskade. Åt frukost. Började plugga. Har pluggat halvhjärtat hela dagen. Det har gått framåt. Men. Jag orkar inte. Och jag hatar mig själv ganska mycket för att jag tagit på mig massa andra grejor, när jag egentligen verkligen behöver vila ut i sommar. För detta älskar jag samtidigt mig själv. Så. Det är lite... så att säga, dubbelt.

Imorrn ska jag äntligen använda armar och ben för att få en kusin till granne. Och skicka in tentan ska jag göra. Och lite annat som jag inte vill tänka på. Nån som vill ta en kopp kaffe?

Hipp hipp hurra!

Idag fyller Messi år! GRATTIS MESSI! Jag ska fira med tentaplugg och fest!

Jag ba: ooooookej!!

Kära 6010 personer som vid detta ögonblick hävdat att anledningen till att vi inte haft någon kvinnlig statsminister är "tillfälligheter" eller "brist på kompetens"! Ni har just bidragit till att upprätthålla denna ordning! Kanske utan att veta om det! Jag önskar jag hade ett mycket tydligt och enkelt och bra litet lästips till er. Men det har jag inte. Synd.

Men ni skulle ju kunna läsa "Under det rosa täcket" kanske. Eller "Vadå feminist?". Eller läs typ en halv högskolepoäng genusvetenskap.

Du kan ju inte vara klok.

You think I'll run, not walk to you
Why would I want to talk to you
I want you crawling back to me, down on your knees yeah
Like an appendectomy sans anaesthesia 

If you think you can leave the past behind
You must be out of your mind
If you think you can simply press rewind
You must be out of your mind, son
You must be out of your mind

You want what you turned off, turned on
You call it sunset, now it's dawn
You can't go 'round just saying stuff because it's pretty
And I no longer drink enough to think you're witty

If you think you can leave the past behind
You must be out of your mind
If you think you can simply press rewind
You must be out of your mind, son
You must be out of your mind

You want to kindle that old flame
I don't remember your real name
It must be something scandalous, lurks in your shallows
If you need a Santa Claus to buy your gallows

If you think you can leave the past behind
You must be out of your mind
If you think you can simply press rewind
You must be out of your mind, son
You must be out of your mind
You must be out of your mind, son
You must be out of your mind

Jag tipsar om mig själv, typ:

En väldigt långt utlagd diskussion pågår i kommentarfältet till detta inlägg: Två spännande bilder. Läs gärna, risa, rosa, såga itu, limma ihop!

På begäran...

Kickeeeen, vart tog du vägen? - Härejaaa!

Wow, vad peppen har varit hög sen igår. När självförtroendet sviktar som mest kom peppen till väl genomförd undsättning!

1) Igår kväll var jag på Sommar! med Siri, Vicky och Hanna.
a) Siri och jag sjöng en fantastiskt simpel peppversion av den här underbara låten med År&dar när vi behövde stärka oss själva. Tänk vad ett byte av ordet "dig" till ordet "mig" kan sätta sig i ryggraden. Jag är kär i mig på morgonen när frosten står i marken...

b) You Say France & I Whistle spelade och de är ju så fina och pepp och underbart asbra att man vill hångla med dem allihop.

c) Tommy från Gimme Indie DJ:ade och det är inte ofta man får dansa till flera favoriter under en och samma kväll.


2) Jag kom hem vid halv tre.
a) DN hade redan kommit. Slog upp sista sidan och möttes av en insändare om djurindustrins miljöpåverkan som jag har skrivit. Samma uppslag bjöd även på en insändare innehållanes en känga riktad mot vår käre jordbruksminister för att han är dum i huvudet i pälsfrågan (och alla andra frågor också).

b) Eftersom jag hade Gimme Indie-Tommys mobilnummer passade jag på att skicka ett pepp-sms på vägen hem. Fick ett urmysigt svar och blev glad glad. Och kände mig lite fin.


3) Vaknade i morse.
a) Tio minuter innan mitt alarm skulle ringa = perfekt.

b) Såg, när jag skulle kolla klockan, att jag hade fått ett sms. Så, det allra första jag möttes av när jag vaknade i morse var

Fan vad du äger sanna! Så jävla bäst! Kram påre.

från fine J. Så jäkla peppande sms att vakna till är ju nästan löjligt. Underbart.


4) Hela dagen idag har jag fått massa fint beröm för min insändare. Och blivit lite lycklig.

Två spännande bilder

1)
Jag är tydligen 3 % moderat!!!! VET INTE HUR JAG SKA ELIMINERA DESSA TRE PROCENT!!!

[Edit kl 15.59] Och hallå ännu värre är väl i och för sig att jag är NIO PROCENT KRISTDEMOKRAT och NIO PROCENT FOLKPARTIST!!!!

2)
Tydligen råder STOR BRIST I MORALISK INSIKT I SVERIGE!!!!!

Sömnen har fått vingar

En hand i himlen, en hand nån annanstans... säger Jonathan Johansson.
En nagel i ögat, en arm runt midjan... säger jag.

På kvällen blev det kväll, jag blev inte förvånad... säger bob hund.
Vid midnatt blir man viktig, jag slutar inte förvånas... säger jag.

Let's take our precious time about it... säger The Maccabees.
Let's fundera på om det är roligt att vänta och undra eller om det kanske är roligare att inte slösa tid på sånt och kanske i stället fylla sitt liv med sådant som verkligen ger något... säger jag.

Kärnkraftspropositionen

http://www.17juni.se/

Kamrater, bjudna att vistas i en park
med kärleksfullt sällskap och en sol som lyser stark
Ett fröjdefullt nöje är vår enda vision
Men morgondagens allvar kräver även en skärpt ton

För i länken högst upp finns starka ord
som berättar om en allvarlig risk på vår jord
Vi vill härmed nämligen upplysa er alla
om att imorrn måste ett regeringsförslag falla

Då ska riksdagen rösta om att bränna miljarder
Kan ni gissa på vad? DET ÄR SÅ EN FÅR SPADER!
De vill nämligen byta ut alla kärnkraftverk
Ja - det ÄR helt rationellt att gå bärsärk!

Den kortsiktighet detta förslag vilar på
är obehaglig, osolidarisk och typiskt blå
De skulle behöva en lektion i hållbarhet
Så därför uppmanar vi dig att ge dem det

Dagen lång kommer det demonstreras utanför riksdagen
Vi tänker vara där åtminstone på eftermiddagen
Du kan och bör ansluta till skaran mellan nio och sex
Och sen gå till parken och äta lite kex!

Vi kan aldrig mera bli så bra

Per Egland "Merkurius Brinner" from I Made This on Vimeo.

Får saker gjorda nu!!!

Är så jävla duktig nu i stället!

GONNA TURN THE WORLD VEGAN LIKSOM

Fuck

Ibland är jag så jävla dålig bara. Är helt crazy dålig på att ta tag i saker och i stället göra ingenting annat än att tycka synd om mig själv och drömma mig bort till en annan verklighet.

Ska kanske skärpa mig nu för att inte övermannas av dåligt samvete. HERRÅ

Jag behandlar Vickan sjukt orättvist.

ÖNSKAR ER all LYCKA och KÄRLEK i många år tillsammans.
Gerda i Halmstad

Aftonbladet har betalat stora pengen för sin reklamplats och väljer detta att förvalta reklamplatsen med.

En gång var fyrtionde år, sa min kusin, måste upplevas. Hon har en poäng. Men ja, ni vet. Det känns som en absurd hype. Stockholms stad har arrangerat hela jippot LOVE 2010 förmodligen enbart på grund av detta bröllop. DN skriver om det typ varenda dag. Jag och de allra flesta i min närmaste omgivning hatar det.

Aftonbladet och Gerda i Halmstad väckte anarkisten i mig. Att grundlagsstadgad monarki är ett stort demokratiskt problem är ofrånkomligt. Men det som uppstår är en sjuk spänning mellan individer och strukturen, vid närmare eftertanke. Vickan och Danne ska gifta sig. Vi får förutsätta att de är lyckliga och tamejfan ska ta steget att gifta sig. För deras skull kan jag inte se någon moralisk rätt att missunna dem detta. Det kan ju även ha varit så att Vickan känt en press att hitta en partner hela sitt vuxna liv, och att denna press nu äntligen kan lyfta från hennes axlar. Vad ger det mig för rätt att hata hennes bröllop bara för att hon - högst ofrivilligt! - råkar vara dotter till en kung?

Det här problemet uppstår förstås väldigt ofta. Ofta känns det väldigt lämpligt att ta ut ett samhälleligt skeende eller ett politiskt beslut på en person som symboliserar detta eller på något sätt utgör måltavla för det hela. Jag tror och hoppas det är ett stort missförstånd att vettiga samhällskritiker har avsikten att angripa någon personligen. Den lilla reklam jag såg från Aftonbladet fick mig att tycka det är en så fruktansvärd situation för Vickan, framför allt. Ofrivilligt intvingad i ett liv som ingen, statistiskt sett, lever. Det är ju lite tur att det framför allt är den omgärdande hysterin som de flesta tycks vara kritiska till. Och det är ju på sätt och vis lite tur att Vickan ska bli förd till altaret av pappa kungen, för det är så sjukt förlegat och för detta förtjänar hon all kritik. Liksom.

Nu tänker jag underlåta knyta ihop säcken för jag är trött! HERRÅ

Wow

Det här är så jäkla sött:

Gruppen har än så länge fyra medlemmar (varav jag är en). Jag tycker det är stort.

Det är ju omöjligt att inte bli glad och rörd, även om jag följt denna få-med-mig-till-P&L-kampanj på nära håll och inte är så förvånad. Glad liksom!

Utöver skaparen av denna grupp får jag det till att typ fem personer brukar sträcka ut en hand till mig ibland, varav tre som jag skulle säga präglas av ett ömsesidigt jagande. Det är intressant. Vet inte varför jag skriver detta. Det kan bero på att det finns folk därute som jag antingen jagar utan att få respons på, eller som jag önskar skulle jaga mig lite då situationen sätter stolthets-stopp för mitt eget jagande.

Så äre va! Nu ska jag läsa på lite så kanske jag får titta på en film sen.

Beach 2011 och de håriga benen

Beach 2011
Mitt nya hälsosamma liv (som jag påbörjar några gånger om året) innebär bland annat att jag motionerar. Nyss var jag ute och sprang. Jag tycker egentligen illa om att springa för att det är så äckligt jobbigt, men detta innebär givetvis samtidigt att det är en väldigt effektiv träningsform för mig. Och så är den gratis.

Idag sprang jag min runda nästan en minut snabbare än i torsdags. Denna gång tänkte jag dock "nu måste jag spy" 100 % fler gånger än senast - om det nu är möjligt - jag tänkte inte ens denna tanke förra gången - nu tänkte jag den kanske fyra gånger.

Men jag vet hur jag varit de senaste gångerna jag påbörjat mitt nya hälsosamma liv. Då har jag slutat springa mitt i min runda, motiverat av tanken "men det är ju mycket bättre att jag är här nu än att jag sitter hemma, och om jag pressar mig för hårt kommer jag antingen bli sjuk eller tröttna". 100 % av dessa senaste gånger jag påbörjat mitt nya hälsosamma liv har jag också avslutat mitt nya hälsosamma liv.

Så idag, liksom rundan i torsdags och tisdags, pressade jag mig själv förbi spypauserna och ända in i kaklet. Det är fruktansvärt jobbigt och jag känner mig lite svimfärdig efteråt, men jag känner mig så jävla grym. Idag taggade jag till efter en generalisering jag såg på Facebook, typ "veganer är taniga" och jag kände att hey hallå, jag är fan inte tanig. Ska jag slå ner dig eller? Sen snörade jag på mig skorna.

och de håriga benen

Powerwalkade - trots svimfärdigheten - hemåt och laddade för lite styrketräning på balkongen (där jag för övrigt ligger nu. Fett soft!). Tänkte på hur grym jag är, inte bara för att jag tagit tag i min arma hälsa genom att börja träna igen, utan över huvud taget. Jag är liksom, bra. Tänkte att det är jävligt skönt att kunna tänka så.

Tittade ner på mina steg och konstaterade att jag från mina ögon har snygga steg och ser ut att ha vältränade ben. Och det är coolt.

Jag hade världens kortaste shorts som jag tränade i. Och när jag gick där och tänkte på min soon-to-be-vältränade kropp så stannade jag helt. Och tittade på mina ben. Snygg form, från mina ögon sett.

En nästan omärkbar färgskillnad, från vinterblek högst upp på låren, till ljus ljus brun neråt. Synliga lårmuskler. Och håriga smalben. Typ, håriga som fan i jämförelse med kanske 97 % av alla kvinnor i Sverige. Jag tänkte ungefär så här:

Wow det här är min kropp. Det här är ett par människoben som sitter på en människa med fitta. De är sjukt snygga. Generellt har sådana människoben snyggare form än de människoben som sitter på en människa med kuk, generellt lite mindre håriga på låren än på ett par ben som sitter på en människa med kuk. Annars är sådana människoben som jag har, snarlika människoben som sitter på människor med kuk. Alla människoben är sjukt lika varandra. Och här har vi mina ben. Så här ser de ut. 

Sen hann jag bli upprörd över ansnings-samhället som drabbar alla kvinnor innan jag återgick till självpepp och framtidshopp. Innan jag dör ska vi vara fria allihop.

Bloggvänskapen, var e duuu?

Jag minns en tid. Det var, kanske, ett år sedan. Då loggade jag in på min blogg, ibland flera gånger varje dag, för att kolla på mina egna länkar till andra bloggar. Alltid möttes jag av nya uppdateringar, nya inlägg, kamrater som suttit på sin kammare och skrivit om sitt spännande liv i sin spännande blogg i stället för att vara ute i den ospännande sommaren. Aldrig behövde man förvalta sina vänner på något ansträngande sätt som att ringa, sms:a, maila eller ses. Livet var enkelt. Okomplicerat.

Nu är livet som kuken. Jag vet inget om mina vänner längre. Deras blogghype har lagt sig. Ibland, när turen är med, finns ett nytt inlägg som någon skrivit. Sen händer ingenting på fem dagar. Så nu kanske jag måste börja ringa. Eller säga upp bekantskapen. Alla som sett Flight of the conchords förstår att det som händer i vänskapskurvan är att den sjunker ner till nästan under kollegor. Om vi inte hörs snart blir vi fiender. Och då blir det förstås jättekonstigt.

Det största som finns är du

baby.

(Shit, jag har inte förrän nu tagit tag i att göra praktik av att se Per Egland Per Egland Per Egland Per Egland Per Egland bla bla bla bla typ överallt. Lyssnar på spår nummer ett nu, "Merkurius brinner"... och det känns lite som att ha blivit nerputtad i en simbassäng. Den förvåningen - som övergår i en insikt om att det var så jävla sköt i vattnet. Typ. MERKURIUS BRINNER!!!)

Såg ett snyggt citat idag. "Life is like a dick. It gets hard for no reason."

Och varje gång jag diskar och varannan stund hela mitt liv rynkar jag pannan i funderingar på vilket samhälle jag önskar se. Vad jag vill. Jag fattar ingenting.

(Eh. Per Egland. Oh my)

Saknar alla mina bästa vänner. De har spridit ut sig i Sverige eller i Europa eller bara blivit tysta. Love you all...

Triss i färger

I morse läste jag om mitt stjärntecken. Försökte vara kritisk och läste även några andra stjärnteckens beskrivningar och försökte föreställa mig att det i stället var dessa som handlade om mig. Det är ju sjukt lätt att ta till sig beskrivningar av sig själv bara för att de kommer utifrån.

Skorpionen lämnar ingen oberörd. En kraftfull personlighet med ett rikt inre liv. Skorpionen har en tendens att gå till ytterligheter, svart eller vitt, antingen eller. Skorpionen är ett vattentecken. Det betyder att det finns mycket känslor bakom ytan. En samlad, behärskad fasad men ett stormigt, passionerat inre. I relationer och samarbete är Skorpionen tydlig och viljestark. En målmedveten natur som inte glömmer vare sig en väntjänst eller en oförrätt.

Skorpionen stimuleras av utmaningar och är djärv och strategisk. Spänning och dramatik lockar denna hemlighetsfulla natur. God organisationsförmåga hör till bilden och kapacitet att metodiskt genomföra sina planer. Skorpionen är utforskande och analytisk, ofta en god människokännare. Omgivningen behöver inte berätta så mycket, Skorpionen vet ändå och kan stundtals ana sig fram genom tillvaron. Få ting undgår Skorpionens skarpa blick. Ett intresse för psykologi och existentiella frågor hör till bilden, likaså finns en stor potential på det kreativa området. Alla former av problemlösning fascinerar Skorpionen.

Planeten Pluto styr över Skorpionens tecken. Det ger sig tillkänna bland annat genom ett stort kontrollbehov. Skorpionen är viljestark och vill helst ha distans till omgivningen och kontroll över sin livssituation. Skorpionen är känd för att alltid ha en dold reservplan, och får ofta ett liv med spännande möjligheter och dramatiska 

Ja inte vet jag egentligen men i jämförelse med de andra beskrivningarna jag läste kändes min egen ändå mest träffsäker. Det är fascinerande. Men inte så konstigt egentligen. Varför skulle det inte ligga något i en flertusenårig lära?

Rikt inre liv. Alldeles nyss upplevde jag, inom loppet av ungefär en minut, regnbågens alla färger fast i känslor, när jag bläddrade igenom mitt iPhoto-bibliotek.

Från: svår trötthet
Till:

1. Bilder från Köpenhamn och COP15.
Hur vi var utanför oss själva. Etablissemanget befann sig på månen medan vi gjorde allt vi kunde i egenskap av en folkrörelse utan konstitutionell makt. Allt spelade roll utom den individuella risken. Det var den stora styrkan. Att ingen var rädd där och då. Det vi var rädda för, var en kapitulerad atmosfär. Jag kände personligen en stor trygghet i att jag befann mig i Danmark och inte i Sverige. Det var som att inga åtal, inga betongslag och inga lagbrott var problematiska. Det finns ett ord som förklarar detta: kollektiv. Ett skydd av kollektivet är en styrka i kollektivet är en förutsättning för kollektivet.

2. Bilder från förra årets festivalsommar.
Små bröst och mycket kärlek. Mycket musik. Sol och ångest. Ett enkelt liv utan att se problemen i vitögat, att bo i en kram. Att vara en person som många ville hänga med. Känna sig som en intressant människa. Med tejpade bröst, nyskurna. Att vara bekväm i sig själv.

3. Bilder från Lindas bröllop.
En mycket vacker dag med många vackra människor och lyckokänslor. Framtidshopp och babe-kropp. Att känna sig som en i normen, det är en befriande känsla. Att vara "tjejig". Hur skönt det var att känna sig som alla andra. Snygg och normal. I en passiviserande konstruktion. Det är därför så många tjejer är så sjukt snygga och normala. Lindas bröllop var i alla fall mitt favoritbröllop hittills.

4. Bilder från en vår och en tidig sommar med och utan Timmy.
Hur allt var annorlunda innan och hur dåligt samvete, ångest och ännu mer ångest och sorg flyttade in i varenda fingerspets på hela min kropp. Att energin var extrem och kom i vågor, vars dalar markerades med en stor svart fläck i min kalender. Jag vill inte uppleva något liknande igen. Jag vill inte.

Till: svår trötthet, rastlös kropp, panik i nacken och önskan om sällskap vid fingerknäppning.

För den som undrar fungerar inte fingerknäppningsmetoden. Inte heller fantasier. Det enda som funkar är att ta tag i saken på egen hand, och det är mer än jag vågar. Och orkar. Och mår.

Denna dagen, ett liv.

Idag har jag konsumerat.

En plastmatta
Ett par solglasögon
En mascara
En eau de toilette som det så fint heter
Henna-hårfärg

Jag har även inhandlat bröd, jordnötssmör och sojayoghurt.

Idag har jag även varit ute och sprungit. Det var jobbigt. Jag blev trött.

Idag har jag hängt med Emil också. Kollat på Djurtub.

Och så har jag gjort andra saker. Det har jag.

Om bara musiken kan tystna någon gång så ska jag plugga nu. Det vore bra om den tystnade av sig själv för den är lite för bra för att stänga av. Just nu, The Strokes.

The Strokes är jävligt bra. Lyssnar mycket på dem nu. Och Arcade Fire. Mmm. Och Darwin Deez. Och Edward Sharpe & The Magnetic Zeros. Mmm.

Asså nu trodde jag att musiken skulle tystna. But it didn't. Den här går inte att stänga av bara så där.  

I'm afraid to leave
What else can I do?
I'm afraid to love

Check check check

Jag har en blåsa på vänster lilltå. Det finns säkert en symbolik i det, för det skulle vara så himla intressant.

Hihihi för att över 8000 kronor trillade in på mitt hemskt skrala konto idag. Det gör mig glad som en fågel. Ska kanske fira med att KONSUMERA eftersom det är precis vad jag tror på. Konsumera ett par träningsskor, kanske. Gitarrsträngar. Tvättmedel.

Nu så här med några förflutna dagar sedan jag avslutade fjärde terminen på min utbildning känns det som att sinnet är mer harmoniskt och sommarlovigt men att mina speedade funktioner fortlöper. Älskar synergieffekter. Att jag till exempel börjat läsa om min gamla kursbok "Kolonialism/Postkolonialism" bara för att. Det är fett.

Lyssnar på jättekonstig musik just nu.

Ska sova.

Kärlek till moderaterna

Får liksom lite känslan av att moderaterna är efterblivna på riktigt. Whatup med att gå i sossarnas fotspår i hundra år? Fnizz fnizz

Ehee...

Lyckan

av att träffa så jävla många av mina bästa människor på samma dag,
av att träffa så jävla många andra helt fantastiska människor,
av att glömma bort att äta middag,
av att ha varit välsignad med en absurd pepp idag,
av Jan Hammarlund (som en 30 år äldre Emil Jensen!!),
av smeknamnet "blomman",
av mångfacetterat solsken,

av nästan klarhet efter sju månader. Som jag överlagt, prövat, ifrågasatt, ignorerat, skojat bort, önskat bort. Tror jag erkänner nu. Tyvärr får ingen veta. Mhihihihiiii.

"ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa"

det är nog mest mitt skrivspråk som gör att jag verkar så dödsseriös och o-ironisk.

ibland gillar jag det,
ibland i n t e

På morgonen när frosten står i marken

den människa som behövs. som tar striden i alla lägen, som ser helheten och inte faller offer för det som de försöker presentera som sunt förnuft, eller för det de säger om att vi är verklighetsfrånvända, unga och oerfarna. har förstått att skrivbordsaktivismen har begränsningar. så även gatan. att det enda som inte begränsar, det är internationellt samarbete inriktad på allt, alla plan.

det kanske behövs entrism. vi måste ses och höras och samtidigt smyga ihop ett samfund utan att svenskt näringsliv märkte något. vi kanske var där.

konsekvens. den människa som är en konsekvens av sig själv och ständigt refererar tillbaka till sig. en rekursiv idealist som inte står utan ord. om det händer, tillbaka till ideologin och erkänn bristen oavsett vem det försvagar.

den människa som lyssnar och förstår att det är så vi gör när vi smyger ihop oss till det starkaste någonsin. en vis man sa en gång att allt stort och starkt är byggt av smulor.

- - -

idag har jag pluggat hela dagen i skolan. och köpt tre böcker har jag gjort också. jag vill mycket hellre läsa dem än att läsa tillämpad ekologi just nu och därför har jag tur. en av dem är kurslitteratur till den kurs jag börjar läsa på måndag. det är lycka. och det är inte många timmar kvar tills jag kan ställa ekologiboken i min bokhylla. om jag nu klarar tentan alltså, men det vore väl bra lustigt om jag inte skulle klara den. jag är ju en smart tjej. som så många andra.

jag minns en tid. nu får jag snart keps på huvudet, kör ut i motorvägspåfarten i 70 knyck (för jag kör förstås bil) (asså, nä, jag kör inte bil) och får epitetet GUBBE. men. jag minns ändå en tid. när jag var ungefär 14 år och jag störde mig något helt otroligt på mina fellow jämnårigas språk. att säga, fast framför allt skriva på lunarstorm, till varannan vän "~*jag äLsKaR deeejjjjeeee*~" typ. alltså. att jag inte alls, alls, gillade missbruket av begreppet. att älska någon. det var liksom större tyckte jag. ingenting att slösa med. och nu satt jag just här och tänkte för mig själv vad jag skulle skriva för att uttrycka mitt lilla huvuds pågående verksamhet här i lilla bloggen. jag började med det jag redan skrivit förstås, och nu tänkte jag att jag skulle skriva om ze feelings in ze heart. so what happens. jag överlade med mig själv och kom fram till att undvika kryptiska formuleringar samt kärleksförklaringar till människa/människor jag inte namnger (för då blir det ju liksom hemlighetsfullt ändå) och då KOM TANKEN!!!!! att JAG ÄLSKAR SÅ MÅNGA MÄNNISKOR! definitivt blir det många människor i förhållande till att älska en enda. jag HAR VUXIT!!!!! ELLER BLIVIT YNGRE IGEN!!! det är svårt att avgöra! kan vara vilket som! men jag tänker, att det är väl vackert, att ha den förmågan. att inte göra kärleken till något begränsat. eller låta sig begränsas av den.

därför blir det dungen nu. solen stiger upp.

Stoppa valfriheten

Jag har för i helvete aldrig valt att välja!!!


Exhausting shit. Bara sabbar.

What are you doing with your life?

Det här är typ det mest lyckoframkallande jag sett och hört

Det var bra grejer allting

Väldigt svårt att få bort allt smink. Rosa och svart. Vårens trender i make-up. Jag har ju känsla för feeling. Va.

Maxad dag med ont i halsen. Först, skriva färdigt ett projektarbete. Sen, ila hem och hämta banderoll. Sen, åka till plattan och manifestera mot Israels övergrepp på mänskligheten. Samtidigt, gnaga ingefära. Sen, åka till Flemingsberg och aktivafesten. Där, svira om till superhjälte-outfit. Svårt att få bort all smink och särdeles svårt att få bort halsontet.

Mest sugen på att ligga i en park och diskutera politik, filosofi, musik och meningen med livet eller nåt annat somrigt och lätt som en somrig efterrätt.

Först måste jag sova och kanske stänga av musiken. Livet är en liten fest alltid!

En kamp mot ett staket

Värtaverket, lördagen den 29 maj 2010. Ungefär 200 personer är samlade. Ett tiotal är utklädda till clowner. Ytterligare ett tiotal är uppklädda som pimpinetta damer mad klackar och rouge, och de springer runt och bjuder alla på kakor. Under flaggan "Rastas för glädje" står en ljudvagn och spelar skön, pepp reggae och runtomkring dansar folk i färgsprakande kläder. Ett femtiotal personer bär rosa masker för ögonen, formade som bland annat katter och fjärilar. På en ljudbil pimpad i rosa finns mikrofon och högtalare. En person i frack (men som snart inte hade en tråd på kroppen) sjunger opera för oss, för polisen, för vakterna och för Fortum. Humöret är på topp, genomlyst av en vision om en annan framtid. En framtid utan kolkraft, en framtid som inte sätter vinster framför människor, en rättvis framtid präglad av internationell, gränslös solidaritet.

Värtaverket, lördagen den 29 maj 2010. Två aktivister som befinner sig uppe på taket av Fortums byggnad släpper ner en enorm banner med texten STÄNGT på allmän begäran rakt över den provocerande Fortum-skylten med texten Ännu fler olivkärnor blir el och fjärrvärme!.

På det omgivande staketet sätts fler och fler banderoller upp. En kedjeliknande anordning fästs i en av staketets stolpar med avsikten att försöka riva ner det. Några personer klättrar upp i staketet och börjar knipsa av taggtråden högst upp. En person som har en hund med sig lyckas smita in på området. Ytterligare två tar sig in. Den stora gruppen sätter sig ner och har ett stormöte. I smågrupper diskuteras vad kolkraftverket i Värtahamnen skulle kunna användas till i stället för kolkraftseldning. Kreativiteten har inga gränser. Idéerna finns. Energin finns.

Värtaverket, lördagen den 29 maj 2010. Polisen har skickat sina största och mest oresonliga personer ur arbetsstyrkan samt ett antal hundar. De verkar ha en ny sorts betong. Den är utfällbar som en radioantenn, och följaktligen mycket tunn i ytterspetsen. Den viner som en piska mot alla som rör staketet. Den straffar dem hårt som klättrar i staketet. En person blir biten av en polishund. Nedtryckt på marken låter polisen hunden stå och morra i fem minuter framför personen den just bitit, trots upprörda vädjanden från folkmassan att ta bort hunden. En person blir klämd av polisen i en snurrdörr in till området. Han skriker ut sin smärta men polisen fortsätter att pressa, och en vakt fortsätter att dra från insidan. En person blir upprörd över en otrevlig polis och härmar denne i rörelse och tal, varpå polisen tar upp en pepparspray och sprayar i ögonen på den upprörda personen. Han sprayar fram och tillbaka över folkmassan och ett tiotal personer måste få hjälp att få bort sprayen ur ögon och ansikte. Pepparsprayen sprider sig över ett stort område och folk börjar hosta.

Värtaverket, lördagen den 29 maj 2010. Maktförhållandena är tydliga. 200 personer vars enda syfte är att göra världen bättre, att få till den förändring som politiker, företagsledare eller andra makthavare inte försöker få till, står mot polisen med befogenheter att bruka våld. Polisen som har i uppdrag att skydda ett metallstaket, att skydda kolkraftverkets intressen, att skydda det som enligt lag är så värt att skydda att det inte gör något om människor (med ickevåldsprincip gjutet i ryggraden) skadas.

Vi aktivister ses uppenbarligen som ett stort hot. Aktionen igår, Shut it down, hade målet att stänga ner kolkraftverket i Värtahamnen, eftersom detta släpper ut lika mycket växthusgaser och skit varje år som Stockholms biltrafik gör. Ingen förnekar längre att klimatförändringarna existerar, att vi måste minska utsläppen. Och Stockholm, årets europeiska miljöhuvudstad, har ett kolkraftverk i drift. Ett kolkraftverk som till hälften ägs av Stockholms stad - alltså av Stockholms alla skattebetalare. Det rimmar illa med allt vad åtaganden heter, både regionalt och nationellt sett. Kolkraft hör helt enkelt inte hemma på något sätt i Stockholm 2010. Inga konstigheter.

Jag har svårt att tro att någon på allvar trodde att aktionen igår skulle bli spiken i kistan för kolkraftverket i Värtahamnen. Vi ville göra en skarp markering, under ickevåldsprincip. Vi ville visa att vi är beredda att gå långt för att skipa rättvisa. Vi ville visa att vi inte bara står och ser på när Fortum försöker få Stockholmarna att tro att olivkärnor är lösningen på klimatproblemen. Somliga vill få det till att vi aktivister är ute efter att sabotera, att mucka gräl med poliser och bryta mot lagar. Som om detta vore något självändamål. Det är en helt absurd syn på aktivism.

Det går bra att ogilla våra metoder. I detta fall skedde skadegörelse i en viss, men väldigt ringa, utsträckning. Shut it down har aldrig dolt att avsikten var en kollektiv civil olydnadsaktion. Detta är generellt sett ingen metod som lovprisas av allmänheten. Det är något att ha förståelse för - inte särskilt många vill få sina saker förstörda eller sin inkomst riskerad. Som metod anser jag dock att det med stor tydlighet i detta fall måste ses i ljuset av förskjutningen mellan opinion och handling. Medborgare i allmänhet, Stockholmare i allmänhet är inte positiva till kolkraft. Inte heller politiker i allmänhet. Politiker i allmänhet har långtgående snygga formuleringar som klargör de höga ambitionerna på miljöområdet. Allt ska göras. Allt ska bli bättre. Alla utsläpp ska bort. Ändå är kolkraftverket i Värtahamnen klassificerat som skyddsobjekt, med rigorös övervakning och beskydd. Vi är inte välkomna att gå in och prata med dem som jobbar där eller med de som bossar över anläggningen. Försöker vi blir vi brutalt nedslagna av polis.

Och jag kan inte låta bli att känna hur sjuk situationen är. Nog för att polisen "gör sitt jobb". Nog för att kolkraftverket i Värtahamnen distribuerar värme till stora delar av Stockholm och därigenom är viktigt idag. Nog för detta. Men att jag, med min drivkraft i klimaträttvisa, kamp för energieffektivisering, mot koldioxidutsläpp och brun energi och med anpassning till jordens begränsningar som mål, möter just detta är en sjuk situation. Mina mål är inte kontroversiella på något sätt. De är helt självklara om det över huvud taget ska ligga någon sanning i respekten för kommande generationer och ansvaret för de miljarder människor vi drabbar med vår livsstil.

Att vår kamp har blivit en kamp mot ett staket. Mot en polismakt vars syfte är att skydda medborgarna. Vad har hänt när det anses mer värt att skydda det som hotar oss mest i hela världen, än att skydda dem som vill undanröja detta hot? Varför hjälpte inte polisen oss att komma in på området så att vi kunde få ha vårt möte där och kanske få möta dem vi vill ställa till svars? Varför hjälpte inte polisen oss att få delge alla idéer vi har för kolkraftverkets framtida användning till dem vi verkligen ville att de skulle nå? Hur tycker egentligen polismakt och allmänhet att medborgare skyddas mest?

Och jag kan inte låta bli att känna hur sjuk situationen är. När vi kämpar för alla människors framtid måste vi hela tiden lägga mest energi på hur vi kan lura polismakten. Vi måste också lägga energi på att göra så pass extrema saker att det uppstår ett medialt värde i att publicera rapporter från det vi gör. Annars jobbar vi i tystnad. De enda som märker något är de poliser vi försöker finta, och möjligtvis några som jobbar på i detta fall Fortum. De vet att vi finns, de vet att vi utgör en skräckinjagande skara på 200 personer utklädda till clowner och tanter. De vill bli av med oss och löser det först och främst genom polissamarbete. Och olivkärnor.

Och jag kan inte låta bli att känna hur sjuk situationen är. Igår var vårt stora hinder ett staket med taggtråd i metall, och poliser med batonger. Planeringen pågick i månader och hela det praktiska målet med aktionen var att ta sig igenom detta staket. Ett staket i metall. För detta kämpade vi oss in i famnen på polisen och nio tappra personer greps. Jag är stolt över dessa människor. Men det är en sjuk situation när den kamp vi för, som syftar till att rädda världen (hur klyschigt det än låter!), har fokus på ett staket. Och att det faktiskt är det enda sättet att ta sig in i kolkraftverket om man har så pass radikala och kapitalriskerande åsikter som vi har - alltså att det är viktigare att folk kan leva och äta sig mätta än att några makthavande pengakåta energipampar ska få sin miljonfallskärm.

Jag kan inte låta bli att känna hur sjuk situationen är.

Glass

Heheheeee

ligger på balkongen,

solen
chokladen
Gimme Indie
boken i tillämpad ekologi,

plastblommorna blommar.

Det goda livet. I kväll ska jag äntligen träffa Ida, Linda, Vicky, Hanna och Angelica samtidigt. Det kommer bli awesome.

Och imorrn blir det

Ideologin

Det kan stressa mig

äh jag orkar inte ens skriva vad jag tänkte på.

Det hade typ med den här bilden att göra. Eller inte med bilden. Den illustrerar det bara. Och att det inte går att säga sånt här utan att förklara i tre dygn. Om man inte har turen att prata med en socialist. Jag längtar till dagen då alla är socialister. Då kanske vi äntligen kan utrota orättvisorna, hungern och förtrycket.

Jag vet att det bara är fantasier.