det var det.
jag kom hit för att skriva om fängelset. jag förstår att man kan vilja ta sitt liv. det här är en bra artikel om en aspekt av samhällsfängelset: https://aeon.co/essays/the-idea-that-gender-is-a-spectrum-is-a-new-gender-prison
vet att jag har en omedelbar närhet till svår hopplöshetskänsla och -inställning till samhället och strukturerna. jag tror säkert det går att uppleva lycka och att uppleva någon form av frihet inom detta samhälle, men jag tror lika säkert att denna lycka och frihet är falsk och baserad på en idé om sig själv som en atom. som om det vore möjligt att vara lycklig när det finns barnsydda kläder på HM. när vi kan vara glada över att ha köpt ett sånt plagg. som om det vore möjligt att vara lycklig när det finns folk som öppet och ogenerat älskar sina jobb. som om det vore möjligt att vara lycklig när så många är drabbade av ensamhet.
jag har tänkt i så många år att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv, och att det jag med hel och hållen säkerhet vet att jag vill med mitt liv inte är särskilt möjligt då det så att säga ligger i andras händer och i den ej nedmonterbara strukturen. jag vet att den där så trendiga optimismen kan göra små underverk, men verkligen fan ta det glättiga livet. det upprätthåller allt vi borde hata. vi skulle kunna utveckla kapitalismen till det kanske rentav näst bästa genom välfärdsstaten, men så länge den exploaterande, kontrollerande ordningen råder har vi fortfarande ett kontrollerande, exploaterande system. jättejättebra privat sjukvård är fortfarande privat sjukvård som förutsätter en marknad som förutsätter ojämlikhet och orättvisa som alltid är exploaterande. jättejättebra offentlig sjukvård som en del av välfärdsstaten i en utvecklad kapitalism är ett perfekt exempel på systemets briljanta förmåga att bemantla den exploatering som utgör dess fundament. ju mer avancerad välfärdsstat desto mer fördolt blir det exploaterande förhållandet. följdaktligen blir vi mer tillfreds. passiva. förledda. vi kan ha en varumarknad där de produkter som säljs är ypperligt PK, ekologiska, odlade av frigående människor med goda arbetsvillkor, fraktade med nån sorts cykel, sålda till ett pris som täcker miljöskadekostnader (som kanske förresten inte finns). de är fortfarande varor på en marknad. varuformen är fundamental för kapitalismen. lönearbetet är fundamentalt för kapitalismen. varuformen och lönearbetet är exploateringens hjärta. det är privategendomens och varuproduktionens hjärta. ypperligt PK varor är inte ett rimligt mål att kämpa för. inga varor alls är bättre.
jag kan inte se hur optimismen skulle gynna mitt liv. den kommer inte att expropriera alla bostäder och göra det möjligt att bo på ett annat sätt. den kommer inte att spränga kärnfamiljen. den kommer inte förgöra det koloniala förhållandet och rasismen. osv osv osv.
jag är 28 och känner att jag plötsligt blivit gammal. nästan alla mina vänner har sugits upp i tvåsamheten. och jag har en katt, min älskade som på grund av strukturen, denna ordnade oordning låser mig till henne. jag är rädd. och jag känner oändlig ensamhet. jag känner omöjlighet inför min egen öppenhet. jag känner att jag skulle bränna mig för svårt.
taget ur sitt sammanhang men likväl:
I see myself on my deathbed saying
"I wish I would have loved less"
