Ständigt

Yttre kanten på iris. När den liksom svartnar lite och det skjuts ut små, små spjut som träffar en precis som de små, små spjut de är men också som om de vore en millisekunds bowlingklot i bröstet och som om de vore en ganska hård knuff på axeln. Jag gillar när den svartnar så där, när det är en kontrast. När det är ironi. När det är sarkasm. När det är en dos förklädd bitterhet i en annars nästan bländande ljus och enkel kropp. Som att det inte hade hänt om inte insikten fanns om att spjuten inte skulle göra skada. Vassa naglar, mjuka händer.

Fascinationen

Att preferenserna är så kameleontiska. Inte att preferenser egentligen försvagas. Bara att fokus flyttas. Som ett förstoringsglas som rör sig över dem... Det blir bara löjligt att inte ha ögonen på glaset.

Slå in en öppen dörr eller? Kanske...

Mest att jag är tacksam över att det fungerar så här. Ha... ha.. öh..

Ha... -de förmodligen kunnat skriva, typ

Leva i nuet, hurra!



ps. Jag undrar förtfarande vem hemlighelsfulla "S" är.



Tillägg, 13.29: Gillar stavningen på fortfarande!!

Ingen aning.

Tror jag går ut och springer i stället.

Och övar på att vara ödmjuk.

Det blev overkillat på matdelen.

Behoven

Sömnen.
Jag har en soffa och en säng. Och varma täcken och varm kropp.

Frukosten.
Jag brukar köpa havregryn. Antingen en liten påse med ekologiska gryn. Eller en stor påse med konventionella gryn. Jag föredrar ekologiska, men de är väldigt dyra. Fast väldigt billiga / portion. Och jag brukar tänka, när jag inte köper ekologiska havregryn, att havren är svensk. Lokalproducerad. Att jag inte belastar miljön så mycket.
Jag brukar blanda havregrynen med lite vatten och lite salt. Ibland med lite kanel. Sen mikrar jag den i två minuter till gröt. Äter med ekologiska linfrön och äppelmos. Eller kanel och socker. Eller lingonsylt. Eller jordgubbssylt. Eller hallonsylt. Eller hallon. Och sojamjölk. Den är inte lokalproducerad. Men jag brukar tänka - och det är kanske klent - vad jag substituerar. Komjölk. Extremt energikrävande och djurutnyttjande komjölk. I mitt kök finns inga spår av komjölk. Jag hade kunnat välja lokalproducerad ekologisk havremjölk. Som jag inte riktigt tycker om. Och som inte innehåller vitamin B12. Min kompromiss stavas sojamjölk. Kanske duger.
Jag brukar dricka en kopp kaffe. Kokar upp vatten i en vattenkokare, mäter upp kaffepulver i en pressobryggare, slår på vattnet, väntar. Pressar. Dricker. Inget filter använt. 45 sekunder ström förbrukat.
Jag brukar äta en macka. Det brukar vara gott.

Lunchen.
Kanske lite pasta. Kanske lite sås. Kanske lite bönor. Kanske lite grönsaker. Billiga, lokala, energieffektiva. Typ, lök. Morot. Kål.

Mellanmålet.
Frukten. Den mörka chokladen. Den godaste är den rättvisa. Medicin-chokladen som innehåller mer antioxidanter än den mest antioxidantrika grödan.

Middagen.
Se lunchen.

Totalt: Maten.
Det behövs så lite för att gå runt.

Busskortet.
Bussen, pendeltåget, tunnelbanan. Tar mig vart jag vill i hela stan.

Bilen.
NEJ.

Pengarna som växer. Sakerna som köps.
NEJ.

Skrattet.
Är gratis.

Skrattet.
Fick jag med dig.

Den varma handen.
Värmde du upp med din.

Äventyret.
Kostade kanske lite. Men det hade varit värdelöst utan dig, utan mötet.

Matte här då.
Summera värdet. De stora inkomsterna. För att anknyta till min senaste kurs. Vilket kapitalslag? Det känns, onekligen, som att det där... tillverkade kapitalet, är så jävla överskattat. Att jag faktiskt skiter i det, så länge jag har en vattenkokare. Kanske en gitarr. Men utan människans hjärna och hjärta, ingen musik.

Miljöproblem. Det är så löjligt att identifierandet av miljöproblemen kräver siffror. Siffror. Siffror. Siffror. Siffror. Siffror tills vi blir galna. När det i grunden handlar om

vad
vi
anser
är
viktigt
här
i
livet

och att detta viktiga är, som Kishti skulle sagt det, "helt orimligt".

Att det är patetiskt att jag ska behöva tala om de logiska sambanden mellan en handling och dess konsekvenser. Att det bara handlar om konsekvenser. För att en sås ska smaka curry måste curryn fräsas i botten av kastrullen först. Det går inte att krydda på extra mot slutet. Det går inte. Det blir inte bra. Det är för sent. Och detta är en liknelse.

Och jag vet att jag låter så jävla pretto. Ledsen för det.

Den flackande sömnens knarkade drömmar.

Sov orimligt kort i natt med tanke på mina förutsättningar:

- Gick och la mig halv ett i torsdags kväll
- Somnade kanske ett i torsdags kväll
- Gick upp kl 06.00 igår morse
- Började plugga kl 06.15 igår morse
- Pluggade till kanske 08.30 igår morse
- Skrev tenta mellan kl 09.00 och ca kl 12.45 igår
- Laddade ur som fan
- Åt lunch ca kl 13.00
- Drack första (och näst sista) cidern ca kl 14.30 igår
- Drack lite kaffe vid fyratiden
- Åt lite choklad och lite bröd till kaffet
- Firade med svenskt jordgubbsbubbel kl 17.30
- Fest
- Fest
- Det var trevligt! Jättetrevligt! Jättetrevligt!
- Vi delade på en liter vin. Jag trodde jag drack två glas vin blandat med läsk. Det kan inte stämma, för vinet tog slut.
- Åkte till stan kanske vid 22
- Gick till Södra bar
- Drack vatten. Och köpte en cider.
- Drack inte upp cidern.
- Fancy stolar i alla fall. Multikulti också.
- Helt plötsligt jättetrött och inte alls så nykter. Helt plötsligt.
- Kom på att jag glömt bort middagen. = Dålig karaktär. = Olikt mig.
- Gav upp kl 01.00
- Köpte en snål falafel kl 01.07
- Åt upp den. Den smakade gott i alla fall.
- Tog tåget kl 01.22 från Stockholm södra
- Kom hem kl 01.53
- Drack vatten
- Åt lite soppa. Den var ljuvlig.
- Gick och lade mig kanske kl 02.42

- Vaknade klockan fucking 10!!! Tänkte som Kishti: "Det är orimligt!!!!"

Så. Seg dag. Väldigt skönt. Skulle gjort saker i kväll, men jag gillar att säga nej ibland. Som idag.




Sov middag mellan halv fyra och sju, ungefär. Jag kände mig låg och tänkte att sömn brukar vara ett bra sätt att undkomma tankar. Och jag älskar att sova middag. Inte minst för att drömmarna då brukar vara så fantastiska.

Dagens.

Jag glömde vad jag drömde. Kom på det för ungefär en timme sedan, när jag pratade i telefon. Personen i andra änden sa att hon tittat på film. Jag kom på att det var någon som hade sagt sig vilja titta på film. Försökte dra mig till minnes när detta skedde. Tänkte, var det igår? Tänkte, vems ögon var det? Kom på att
det var i bisarra middagsdrömmen.
Jag vet vems ögonen var. Det roar mig något alldeles fasligt. Allt som hände. Hur man tog sig in i lägenheten. Att man kröp upp genom ett rör. Att vi sprang, person tre och jag, i en stor svensk stad. Förbi sommaren, förbi arbetande ungdomar, mellan blåa markeringar. Att personen med ögonen ville titta på film, att vi var många och att vi smög med det humana. Fast inte helt. Att det var så mjukt. Och att det var just dessa ögon roar mig något alldeles fasligt.
Jag vill nog gärna titta på en film.


ps. Jag ska till Malmö med Angelica och Linn mellan 8 och 11 oktober. Tågbiljetter, check! Falafel! Och klimatkonferens!

I veckans DN På stan:

(Som en parentes bara, fast en skrikande... Sen ska jag plugga. Hela dagen. Tummis.)

Intresseväckande notering nr 1: Christopher Sander. Bara en sån sak.

Intresseväckande notering nr 2: Christopher Sander + Lao Wai = sant!!!! Lao Wai som är Stockholms enda veganska restaurang!!!

Här är hela... grejen. Den var bra.


ps. Jag är inte besatt. Har bara ingenting för ögonen just nu. Liksom...

Dagens citat, ändå:

"Jag försov mig till förra tentan, så jag hann inte plugga"

Vet inte vad det liknar / romantik.

Du skulle döda mig om du visste var jag gör med dig i fantasin
Jag skulle döda dig om jag visste varenda tanke var slöseri
Så vi är väl kvitt?

Vi är så lika i grunden och bör därför ha det på samma sätt. Förutsättningar för förändring. Vad jag bryr mig om, vem som står vid låset i min framtid. Frågetecken? Inte är det ett yrke. Kanske önskan om att förändra. Vadsomhelst till det bättre. Men det är alltid, också, en annan. Det här: ♥ Vågar inte skriva ordet på grund av klyschskräck. De skulle bara veta.

Och att vi är så fina
och att det också känns klyschigt. Men att jag ändå vill se det som ett språng ut i det okända. Du vet... h o p p .

Att alltid hoppas på att någon ska höra. Att alla säkert har en sån önskan. Att någon ska höra. Förstå hissa dissa. Observera. Helst hylla sprida. Att det skulle gå... Att vi skulle kunna få allt. Utan sorg. Om någon bara hörde.

Vad nu det är och innebär.

Bara...
välj /
låt bli /
gör det /
säg det.

"Handlingskraftig" "Ordnar för dig"

Har pluggat skitmånga timmar idag.

+ Tränat.

+ Duschat.

+ Handlat massa mat. Svenska rötter och knölar, mest. Typ.

+ Hämtat ut min bob hund-biljett. Som jag trodde var förlorad. Som inte var förlorad. Bara inte uthämtad.

+ Gjort några matlådor.

+++++ alltså

Och nu håller jag på och vidgar mina vyer. Tittade på terminsöversikten på mitt program. Miljö & utveckling, alltså. Fann att det är ytterst få av de valbara kurserna nästa läsår (alltså nästa läsår!!) som tilltalar mig. Har kollat kursutbudet på Göteborgs universitet. Malmö högskola. Stockholms universitet. Uppsala universitet. SLU. Hittat lite matnyttigt. Till exempel den beryktade kursen "Miljöpsykologi" om 15 hp på GU. Och "Miljö och utvecklingsstudier: värderingar, världsbilder och visioner" om 15 hp på UU. Tänker mig att jag ska snitsla själv............ liksom. Som Blondinbella. Blondinbellamentaliteten är.......

såattsäga intressant.

För övrigt har jag runt 40 unika läsare varje dag. Det tycker jag är spännande... eftersom det är ca kanske 4 som brukar ge sig till känna. Ibland.

Kampanjen fortsätter

Släpp in solen


Punkdrömmar

Usch.

Fan vad obehagligt det trycker/suger i min panna.

Längtar till lov. Hmmmmmmmmmmmmmmmmmm
bara en miljard dagar kvar!

En gammal

Känner mig ensam,
tänker på julen.

Pluggar ganska duktigt, för att vara en person med svåra problem med disciplinen. Svåra. Jag önskar att Helgons fantastiska inloggnings-spärr fanns på varenda hemsida i hela världen, typ, eller, i alla fall Facebook. Loggar in så orimligt ofta. Som om det hänt nått JÄTTEviktigt på fem minuter. Händer liksom, aldrig.

Känner mig ensam,
solen skiner/jag skäms
Håkan Hellström. Är han gud eller? Nåt jävla krux måste det vara.

Jag vet

Jag vet jag är sjuk

Gåshud 3000

Så länge jag lever dricker jag ur Jävulens skål

I morse lyssnade jag på Gustav Fridolin i P3. Han är idealmänniskan. (Bortsett från att han äter djur. Det får mig att tänka om honom som typ "det lilla hycklande aset", men det känns rätt orättvist...) Och han är åt helvete inspirerande. Skulle vilja att han gick runt bakom mig hela tiden och bara pratade. Om högt och lågt. Eller kanske att det skulle funka om han pratade i min iPod. Typ.

Vet inte.

Han sa en bra sak. "Alla är losers. Livet går bara ut på att hålla masken."

What can I say liksom... True.

Nu har jag precis oskadliggjort den sista biten blockchoklad som låg och skrek i mitt skafferi. Jag gjorde slut på dess plågor. Den enes död är den andres bröd. What can I say liksom... True.

Nu ska jag typ duscha. Har ändå avverkat en femkilometersrunda. Och det är fan bra för att vara jag. Hej då.

Ska nog sova bort skiten nu.

När jag gick hem, in till höger, under balkongerna, mellan husen och bilarna, mellan huden, strumpan och skon, under svart himmel och vit lampa, med stela öron så att ipod-snäckorna inte satt bra alls. Då... blev jag rädd. För att inget skulle ha hänt. Alls. Att jag gick hem. När jag hade alternativ. Att jag helst ville hem. Att jag hade ett ångestfoster i maggropen som jag inte ville outa bland folk. Att det var så jävla ruttet. Rutten feeling.

Jag gillar där jag bor. Men jag gillar verkligen inte inte INTE läget. Att det är så långt till allting härifrån. Att jag inte har nån "crowd" (dvs fler än en person i taget, typ) här över huvud taget. Det gör mig så jävla tråkig. Den värsta känslan jag vet kan vara att känna mig tråkig. Vilket jag gör väldigt ofta. Får ångest.

Ett äpple, ett freak, en macka.

Klungan var fett.
Veganpizza på Tevere var hipp hipp hurra.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

[ingenting] blir första popband någonsin att inta Dramaten, när man kliver upp på Stora scen den 5 januari.

Förvänta er sedvanlig kreativitet när man tillsammans med vännerna på Luger gör Kungliga Dramatiska Teatern till ett tempel för tomhet, dekorerar de anrika rummen med romantiska drömmar och skapar en orgie av asfaltssurrealism.

En trettondagsafton du sent skall glömma.

Biljetter (www.dramaten.se, 08-667 06 80)

Hihihihihihihihihihihihihihi!!!!!!


ps. Christopher Sander cyklade förbi mig på söder igår. JAG DOG
pps. Eller inte dog. Men... typ!

Alla dessa ensamma människor

Vad ska egentligen hända?











Är så fruktansvärt trött

Laissez faire

Vem är jag, pt I

Hej.

Jag heter Sanna.

Jag är lika smart som alla andra. Jävligt smarta är vi, om vi vill.

Jag är vän av miljö, natur och djur. Fiende av klimatförändringar. Och ganska orolig. Rädd.

Jag ogillar kaxiga kids, eller snarare den attityden. När jag möter såna, så får de mig att mentalt lägga huvudet på sne, le lillagumman-leendet och se på dem som små missions, vilket är väldigt översittande av mig. Jag vet att de utvecklas och förändras. Men det är inte så svårt att se obehagliga tendenser. Det är ändå i deras händer allt ligger snart. Deras och mina. Frågan är om de - vi - ens formas till något som är bra. Jävla nutid.

Jag försöker ha på mig genusglasögon till vardags. Tycker ändå att jag skrämmande ofta bemöter killar och tjejer olika.

Jag vet än så länge inte mer än att jag är heterosexuell. Tror i grunden att alla är bisexuella, men att vi på grund av genus anser oss vara heterosexuella. Jag tror detta också är en av anledningarna till att jag beter mig annorlunda gentemot olika kön. Tycker det är ett intressant tankeexperiment att föreställa sig en värld där könet är okänt. Allt, och jag, hade varit så annorlunda.

Jag tycker det är jävligt märkligt att alla världens vettiga regeringar och folk anser att det är ett fruktansvärt brott att utnyttja andra sexuellt. Att det är ett stort problem att det i stor utsträckning är kvinnor som råkar ut för detta. Att det är så olagligt det kan bli att utnyttja andra sexuellt. Det är jävligt konstigt, när dessa alla världens vettiga regeringar och folk anser att det inte är något problem så länge ordet människor/kvinnor byts ut mot ordet kor. Alla världens vettiga regeringar och folk anser att det inte är ett fruktansvärt brott att utnyttja kor sexuellt. Att det inte är ett stort problem att det enbart är kor, dvs honor, som råkar ut för detta. Att det är så lagligt det kan bli att utnyttja kor sexuellt.

Jag tycker det är ett teoretiskt och i förlängningen förstås praktiskt mysterium att det väcker så starka känslor när tjejer inte ansar sina kroppar. Att till och med tjejer ofta tycker det är i det närmaste äckligt. När det i själva verket är så att hår, det växer faktiskt på kroppar. Jag har själv problem med det, fast då av den anledningen att jag inte gillar diskussionen som förs i sammanhanget och inte gillar hur jag eventuellt måste handskas med den. Men jag jobbar på det och har som mål att inte ens reflektera över min egen hårväxt. Den är liksom naturlig. In progress.

Jag anser dock att det är ganska stor skillnad på könshår och på annan behåring. Val gjorda i sexualitetens kontext är en helt annan diskussion. Tycker jag.

Jag brukar fundera på om det är någon annan än Timmy som varit kär i mig, eller haft en crush på mig, de senaste fyra-fem åren. Kommer aldrig fram till något. Tror denna fundering grundar sig i ett bekräftelsebehov som jag tyvärr har.

Jag vet inte vad jag tycker om porr och prostitution. Jag vet att jag tycker båda "industrierna" har viktiga och svåra problem, men som "brancher" vill jag inte avfärda dem alls, egentligen. Kanske, att jag gör det med mer kunskap. Jag vet inte.

Jag skänker varje månad pengar till Läkare utan gränser, Amnesty International (där jag även är så kallad SMS-aktivist), Rädda barnen och Djurens rätt. Egentligen ger jag också pengar till Djurrättsalliansen men eftersom jag är en så dålig människa så brukar jag glömma det. Jag tycker det är skitlöjligt att inte alla skänker pengar som har någon form av inkomst som är större än bidraget man får i gymnasiet. Verkligen skitlöjligt och egoistiskt. En krog-öl per organisation brukar jag tänka. Det är vad det kostar, om man skänker en femtilapp till varje organisation. Jag skänker iochförsig betydligt mer till vissa, men. Ja. Principen. Så jävla löjligt att man inte kan avvara en krog-öl till bättre ändamål. Fuck krog-öl, för övrigt. Fuck öl.

Jag tycker inte om öl.

Jag tycker ibland att det är konstigt vilka organisationer jag skänker pengar till. Jag vet inte om de överensstämmer med mina intressen. Ingen miljöorganisation finns, till exempel. Sea Shepherd finns inte där, till exempel. Till exempel. Men jag är i alla fall aktiv i Södertörns miljö- och utvecklingsförening, och studerar miljö & utveckling. Så jag lägger ju, indirekt, ändå jävligt stora pengar och mycket tid på miljöfrågor.

Jag har ett väldigt orimligt förhållande till mat. Jag äter nästan tvångsmässigt och tycker mat är en av de absolut största källorna till njutning som finns. Jag äter väldigt mycket choklad och jag älskar bröd. Och jag är förstås vegan. Ingen annan kosthållning och livsstil går att rättfärdiga med dagens kunskap. Punkt.

Jag har tidigare haft ett väldigt konstigt förhållande till alkohol. Nu konsumerar jag betydligt mer av den varan men tycker det är sinnessjukt vilken alkoholhets det är i samhället, till och med kompisar emellan. Att man knappt kan välja. Jag gillar straight edge-människor. De är sjukt smarta.

Jag har i grunden ett väldigt stort musikintresse. Musik förstärker. Känslor och ord. Och det fascinerar mig och jag låter mig bli förstärkt. Känner ofta ett behov av att spela själv, sjunga och komponera. Att skriva musik. Men jag har släppt ångesten och tänker att andra sköter det där jävligt bra i stället för mig, medan jag sköter armbågen i sidan när det gäller djuretik, miljöetik, människoetik och medveten konsumtion i stället för de flesta andra. Kanske låter kaxigt. Tror ändå att jag är underrepresenterad i mina egenskaper och intressen. Vilket givetvis är katastrofalt dåligt för alla. Och inte gör mig bättre!! OBS.

Jag tycker det är jätteviktigt att peppa och sprida kärlek. Det är jävligt oflummigt. Handlar egentligen om att visa intresse och att vara genuint intresserad. Att säga de fina sakerna man tänker i stället för att låta dem stanna i tanken. Nyttan av att göra det överstiger kostnaden i stolthet och jante. Man får nämligen minst lika mycket tillbaka.

"Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte gillar dig, men det gör jag; tror jag"

Tvångsäta

Vet inte om det är rätt ord. Hetsäta. Tvångsäta. Äta utan hunger. Ätstörd. 4 real. Rätt jävla jobbigt, faktiskt. Men... ja. Gott. Det är ju tur det.

Egentligen inte kul

men världens bästa

OCH!!!!!

Jag kvävs av skratt









http://www.smartproductions.se/

Jag fryser.

kan tro, ändå.

ser det gärna som substitution. att jag ändå försökte välja e-vitaminet, om så med hårdhet och rödaktig ton. att tanken ändå var god, när jag tänkte att det skulle gå. att jag kanske inte behöver vatten ändå. som om jag egentligen ändå vet, att... att lite vattenbrist har faktiskt någon dött av. en och en så kallad annan. att substitutionsmöjligheterna kanske är begränsade.

men,
att det är som sojafärs ändå. en lasagne med sojafärs = lasagne. pesto utan ost = pesto. en smutsig kaffekopp = en kopp. ändå... ändå

att
det lär ju vara sant.

att jag försöker med öronen. att jag egentligen vet att allt bara finns utanför huvudet. men känslan är så äkta... att,
det

säkert kan funka.

bara tanken stoppas ibland.

det känns som jag skenar tillsammans med tiden. som att vi lever i symbios, bortom kontroll, som att varken den eller jag fattar någonting. vi försöker få stopp...

men det går inte. allt finns bara utanför huvudet

hjul som i neander

sova

äta

massa onyttigt gott äta

plugga

musik. stöldgods.

tandborstning och annat uppfriskande

ingen aning!

edit: som om det inte vore nog. krock. alltid krock. jävla jävla! jag hatar krock!!!! god natt för idag

Definitionen av

[valfri positiv egenskap]

(typ)

(det kanske låter lite... naivt)
(men... det är nog inte det)


"Kärleken är aldrig ond"



Idag såg jag något jättejätte-, med betoning på JÄTTE, märkligt.
Det var nämligen som så, att jag satt på bussen på väg hem från skolan.
Där jag då för övrigt befunnit mig i 10,5 h.
Bussen saktade in. Jag tänkte

"oh no... traktorjävel? Måste kolla"

Det...
var ingen traktor.



Det var en luftballong. Fullt "uppblåst", liksom. Den var helt ENORM. Synd att jag inte lyckades knäppa en bättre bild med min high quality super mobile camera.

Den hade bestämt sig för att landa mitt på vägen.

En väldigt lång, ca 6:23 minuter

Snackar om en rysning...

[ingenting] - Dina händer är fulla av blommor

Lyssnade mycket då.

Vill delge er denna playlist. Den är precis vad den heter för mig. Dvs juli/augusti 2009. Hade redan hunnit glömma att jag skapat den. Men den är ju jävligt bra. Kort men HELVETE

vilka låtar.

Har redan avgett ett antal kvidande, högfrekventa tjut (ni vet hur jag låter? tänk "vovven") och hoppat upp armen. ARRRRMEN. Och klappat igång hjärtat mer än OK.

Simon Norrsveden... fortfarande... finaste... låten. HerreGUD.

Nu ska jag bara dricka upp mitt kaffe och sen åka in till Kulturhuset och lyssna på EMIL JENSEN!!!! Som en parentes i en dag i studiehetsens tecken. Med lugnet i magsäcken och hjärtat i munnen.

Jag var dum i huvudet då

I det här inlägget förbryllades och fnissade jag åt den härbilden.

Hur dum i dum i dum i jävla huvudet var jag egentligen?

Albumsläppet idag. Albumet heter det vackra

Tomhet, idel tomhet

Om ni inte förstår är ni lika dumma som jag var...

Jag tror

att jag verkligen behöver tagga ner. Jobbar på det. Lovar.

På temat fick jag ett vackert sms från en människa som inte går att hitta lämpligt adjektiv för. Idel... idel godhet. Styrkespridning. Ändå att... inget rättmätigt adjektiv.
Lite av innehållet är mitt. Men lite var för vackert för att inte sprida

Livet ska vara is i magen, eld i själen och varma vindar från vänner som för en framåt!

Haha. Jag har hittat ett hål på min kropp.

Tänkte om jag kanske skulle varna för porrigt innehåll, men sen tittade jag på bilden och kom till insikt med att det inte alls är en särskilt erotisk, upphetsande, porrig syn. Alls. Utan faktiskt tvärt om! Men ändå! Jag vill ändå bjuda lite på min kropp, liksom.

Jag har blivit så spejsad sedan operationen, på många sätt. Ärrad som en riktig pirat, och nu alltså - även detta!


Jag är så jäävla häftig alltså...

Ps.

Vem vill gå på [ingenting]s releasefest på Strand med mig på tisdag?

ds


Tomhet, idel tomhet...

Supernojan pt II

Så här tedde sig min verklighet för 44 dagar sedan. Ni vassa vet hur det gick. Vad hon tyckte jag skulle göra och vad hon ansåg att det var för fel på mig. Och så vidare. Att jag lät mig övertygas om att det bara handlar om stress.

Vet inget, egentligen. Dock.

Vet att alla symtomen finns kvar, och är med mig just en dag som denna. Och att det är jävligt långt ifrån trevligt. Varrrförrr känns det som att jag har hjärtat i halsgropen? Varrrförrr trycker det mellan mina skuldror? Varrrförrr har jag en sjuk sugkänsla över pannan? Varrrförrr känner jag mig allmänt fuckad?

Tänk!!!!!!
Om!!!!!
Jag har typ
CANCER...

:(

Va?

fler och fler djur kommer att komma till din dörr när det blir mörkt

vad gör du då?

Hur vardag blir genus så lätt

Visserligen var jag inte särskilt kissnödig, men det var ändå så jävla typiskt.

Observationer
#1: Det fanns en ingång för damer och en för herrar.
#2: Kön var högst märkbar i den förra och obefintlig i den senare.

Observation #1 är egentligen föga förvånande - i synnerhet i lokaler ämnade för en blandad och stor allmänhet, som det var i detta fall. Min uppfattning är rentav att toaletter helt utan herr- och damhänvisningar är ovanligare än tvärt om. Inte heller observation #2 förvånar. Alls. Det är helt enkelt ett lite större projekt för kvinnor att gå på toaletten, främst av fysiska skäl. Inte förvånad över observationerna alls, med andra ord. Ändå gör de mig alltid lika upprörd.

Det kan tyckas vara ett oviktigt problem, det här. Kanske uppfattas som dumt att ödsla energi på att bli upprörd över de här observationerna. Men jag tycker att detta är ett typexempel på en samhällelig företeelse som cementerar gamla träiga normer som gynnar män och missgynnar kvinnor.

Jag tycker uppdelningsfenomenet är problematiskt ur såväl genus- som queerperspektiv.

Människor använder toaletter för samma, basala behov. Ni vet... kissa, bajsa. Jag kan inte hitta ett enda giltigt skäl för att göra en uppdelning av toaletter för kvinnor respektive män. Det är inte som att någon blottar sig vid ett toalettbesök, direkt, om det nu är det nakna som normen fruktar. Alla toaletter jag besökt har i alla fall haft dörr med lås. Det är inte som att det är någon större skillnad i snuskighetsgrad mellan de olika könens rumpor. Med andra ord görs en uppdelning "bara för att", alternativt av slentrian. Är inte samhället redan tillräckligt könsfixerat? Gör inte samhället redan tillräckligt för att betona (de konstruerade) skillnaderna mellan könen? Behöver vi verkligen skilja könen åt "bara för att", när ingen egentligen kan hävda ens ett påstått behov utifrån invanda mönster?

Det finns ibland en skillnad mellan dam- och herrtoaletterna, nämligen närvaron av pissoar på herrtoaletten. Jag tycker i smyg att det är ganska orättvist att det ska vara så jävla enkelt för snubbar att uträtta behov, men det är liksom ofrånkomligt och bara att gratulera. Vad som är mer intressant är hur pissoarer kan utnyttjas. Det är ju nämligen världens smidigaste och snabbaste inrättning för att kissa, vilket gör köerna kortare till de vanliga toaletterna för de människor som måste eller vill använda dem. Så länge inte de vanliga toaletterna är till för alla så kommer pissoarer bara gynna män - och således missgynna kvinnor, som måste köa längre (under förutsättning att det inte finns många fler toaletter på damavdelningen) - medan de skulle kunna ge alla människor samma fördel om alla toaletter var gemensamma. Så, kommer närvaron av en pissoar någonsin att förändra möjligheten för kvinnor att använda intilliggande toaletter?

Men - killar kanske inte vill att det ska finnas någon risk att brudarna får syn på deras snoppar. Är det så? I så fall kan jag inte se det som något annat än ett visserligen typiskt men inte desto mindre heteronormativt problem. Min naturliga respons blir att det är väl precis lika genant för en kille att visa snoppen för en annan kille än för en tjej, eftersom både tjejen och killen kan tända på snoppen (om nu det är problemet/ett problem ens??). Och! Så kan jag inte låta bli att fundera på om det plötsligt blev lite omkastade könsroller, med män som frestar med sina upphetsande kroppsdelar. Hallå! 1) I pissoarer står män och kissar vända mot en vägg. 2) När män kissar i pissoarer sticker endast snoppen ut, ofta delvis täckt av händerna. Tamejfan hur lätt som helst att dölja. 3) Kvinnor ammar på offentliga platser, ingen bryr sig. 4) Tjejer visar sina kroppar för att behaga hela tiden (även om åsynen av en snopp knappast behagar, enligt mig...).

Visserligen var jag inte särskilt kissnödig, men det var ändå så jävla typiskt.

Ja, alltså. Jag kände ju, trots en ganska uppenbar och genomtänkt åsikt i frågan, att jag inte skulle vågat. Det ska fan bli mitt mission för, säg läsåret. Att inte ha respekt för könshänvisningar på offentliga toaletter alls.
Breakin' the norm, breakin' the norm...

Asså... seriöst.

[ingenting] är verkligen jättejättebra. Och de färgar hela min själ när jag lyssnar på dem.

Men asså... titta på den här bilden. (Klicka på den så blir den större, kanske.)


Den här bilden är liksom... vad de pryder sin hemsida med. Jag tycker de känns så sjukt o-ironiska annars. Festligt, är kanske ordet.