onsdag 30 december 2009
tisdag 29 december 2009
Reclaim power, Köpenhamn den 16 december.
Så här upplevde jag Reclaim power inifrån. Filmen ger en bra bild av den danska polisens agerande under hela COP 15.
Lägg märke till polismannen 1:45 in i filmen.
"Police brutality is their sexuality"
Lägg märke till polismannen 1:45 in i filmen.
"Police brutality is their sexuality"
måndag 28 december 2009
Envisa rastlöss
som kliar överallt. Som gör mina fingrar kalla, som får mig att klicka på play, lyssna på den sövande rösten utan att höra, titta på de fyra andra personerna i biblioteket, se dem le, se våra likheter, fundera lite över relevansen i den politiska kompassen på Facebook och fascineras över att jag tror det är oceaner mellan oss. Vilket förstås inte är konstant på något sätt. Till och med berg rör på sig. Och egentligen vet jag ingenting.
Känner mig dum i huvudet idag. Förlamad och intrasslad i livet.
Av okänd anledning föreställde jag mig en swingersfest rakt framför mig här i bibblan på Södertörn. Det hade verkligen varit jättemärkligt. Med betoning på jätte. Detta är en oerhört märklig syn att få. Jag kanske lider av manlig otillfredsställelse precis som alla andra män som begår våldshandlingar. Det är ju liksom, LOGIK
Känner mig dum i huvudet idag. Förlamad och intrasslad i livet.
Av okänd anledning föreställde jag mig en swingersfest rakt framför mig här i bibblan på Södertörn. Det hade verkligen varit jättemärkligt. Med betoning på jätte. Detta är en oerhört märklig syn att få. Jag kanske lider av manlig otillfredsställelse precis som alla andra män som begår våldshandlingar. Det är ju liksom, LOGIK
Apropå påven
Tittade just på ett klipp från "attacken" mot påven som genomfördes under midnattsmässan på julafton. Skrattade gott. Personen som genomförde attacken har gjort det förr och det tycker jag är ganska fantastiskt. Att vara så mycket utanför sig själv. Det beundrar jag.
Noterade också att nån sorts livvakt var ikapp henne blixtsnabbt (men hon lyckades riva gubbjäveln till påve ändå). Nån kardinal några meter bort lyckades bryta benet och det var ju lustigt, men rätt åt dem. Klart en gammal skröplig struktur av manliga skelett ska krackelera som kristyr om man petar i ena änden! Det kallar jag stabilitet. Anyhow. Livvakten. Risken är nu att de blir ännu fler nästa stora mässa. Eller att de glasar in eller stängslar in själva gången i kyrkan, för att skydda de viktiga människorna från de mindre viktiga. Och det vore ju hemskt synd för alla stackars katoliker som vill känna påvens pepparmintiga andedräkt. Det är ju sånt här som blåser in syre i övervakningssamhällets brasa. Jag tror många tycker det är hemskt att människor gör så här mot vem-det-än-är, oavsett vad de tycker om vem-det-än-är. Att det då finns skäl att skydda folk från folk ännu lite till. Eftersom sådana här attacker = brottslighet = fara och förmodligen = terrorism. = Vi behöver skyddas från det. Hotet.
Dock dock dock dock kommer ingen brottslighet försvinna av mer övervakning, för de "riktiga" brottslingarna är smartare än att de låter sig hindras. Brottslighet - oavsett om den begås av galna, obeväpnade kvinnor som fäller påvar och skrämmer sönder lårbenshalsar på gamla kardinaler, eller av våldtäktsmän - lär inte utrotas i och av samhället utan att samhället först blir rättvist. Demokratiskt. Att alla blir lika mycket värda. Att alla har samma möjligheter. Att ingen står över någon annan. Att ingen känner sig maktlös. Det är orättvisor som frammanar allt "irrationellt" beteende.
Punkt.
Noterade också att nån sorts livvakt var ikapp henne blixtsnabbt (men hon lyckades riva gubbjäveln till påve ändå). Nån kardinal några meter bort lyckades bryta benet och det var ju lustigt, men rätt åt dem. Klart en gammal skröplig struktur av manliga skelett ska krackelera som kristyr om man petar i ena änden! Det kallar jag stabilitet. Anyhow. Livvakten. Risken är nu att de blir ännu fler nästa stora mässa. Eller att de glasar in eller stängslar in själva gången i kyrkan, för att skydda de viktiga människorna från de mindre viktiga. Och det vore ju hemskt synd för alla stackars katoliker som vill känna påvens pepparmintiga andedräkt. Det är ju sånt här som blåser in syre i övervakningssamhällets brasa. Jag tror många tycker det är hemskt att människor gör så här mot vem-det-än-är, oavsett vad de tycker om vem-det-än-är. Att det då finns skäl att skydda folk från folk ännu lite till. Eftersom sådana här attacker = brottslighet = fara och förmodligen = terrorism. = Vi behöver skyddas från det. Hotet.Dock dock dock dock kommer ingen brottslighet försvinna av mer övervakning, för de "riktiga" brottslingarna är smartare än att de låter sig hindras. Brottslighet - oavsett om den begås av galna, obeväpnade kvinnor som fäller påvar och skrämmer sönder lårbenshalsar på gamla kardinaler, eller av våldtäktsmän - lär inte utrotas i och av samhället utan att samhället först blir rättvist. Demokratiskt. Att alla blir lika mycket värda. Att alla har samma möjligheter. Att ingen står över någon annan. Att ingen känner sig maktlös. Det är orättvisor som frammanar allt "irrationellt" beteende.
Punkt.
söndag 27 december 2009
Stel och fastspänd
Äta är en sak jag verkligen kan. Just nu släpper jag helt på allt. Ger efter för suget. Jag är utmattad. Jag anser att jag behöver fjäska för mitt hjärta. Jag anser att det inte finns några rimliga skäl att frånta mig den primitiva glädjen av att äta. Jag anser att alla vägar bort från stressande pressande måsten är goda vägar. Imorrn ska jag plugga. Idag har jag ännu helg.
Den var fin, helgen! Men jobbet gjorde mig trött. Ännu mer trött. Och jag vill fortfarande bara glo på en dumburk. Och äta.
Som en viskning ser vi syner nu igen...
Den var fin, helgen! Men jobbet gjorde mig trött. Ännu mer trött. Och jag vill fortfarande bara glo på en dumburk. Och äta.
Som en viskning ser vi syner nu igen...
fredag 25 december 2009
Giv mig styrka.
Det är på den plats jag sitter nu - i djupet av min soffa, omringad av kuddar, utestängd från snö och kyla - jag vill sitta tills knäcken är slut, mandeln är satt i halsen och julklapparna står på vinden. Jag vill sitta här och det finns plats för i alla fall två personer till, förmodligen fem personer till, och jag vill att vi äter. Utan tröst, utan ångest, med stor glädje och samtidigt tittar på film. Eller ett TV-seriemaraton. Och sen vill jag lägga mig i fosterställning och jag vill att någon klappar på min kind tills jag somnar. Och sen vill jag äta ett starkt piller jag hört rykten om, som löser upp alla muskelknutar i kroppen. Låter livsfarligt. Ett sånt kan jag tänka mig, för kroppens egen frid. Stilla ro och frid.
Jag önskar mig styrka. Jag känner mig som en läsk utan kolsyra. Som längtar efter att hällas ut i vasken och avsluta sin existens med värdighet. Alltså inte så att jag vill dö eller så. Jag vill bara börja på ny kula.
Och träffa alla jag längtar efter att träffa. Känner på mig att det blir snart men jag önskar det var nu, att jag gick på dagis och att verkligheten inte fanns för en vecka.
Bara ge mig det... Come on Satan!
Jag önskar mig styrka. Jag känner mig som en läsk utan kolsyra. Som längtar efter att hällas ut i vasken och avsluta sin existens med värdighet. Alltså inte så att jag vill dö eller så. Jag vill bara börja på ny kula.
Och träffa alla jag längtar efter att träffa. Känner på mig att det blir snart men jag önskar det var nu, att jag gick på dagis och att verkligheten inte fanns för en vecka.
Bara ge mig det... Come on Satan!
tisdag 22 december 2009
Fria, till sist.
För första gången i historien så har tre försöksapor lämnat laboratoriet Smittskyddsinstitutet (SMI) i Stockholm levande och omplacerats på ett djurhem i England.
De tre aporna Bacill, Bacillusk och Baloo kom till SMI år 2003 från uppfödningsanläggningen Mazor farm i Israel. De tre aporna är idag åtta år gamla och det är ovanligt att en apa på SMI överlever mer än fem år. Men eftersom de kan leva i upp till 30 år så har de många år framför sig i sin nya inhägnad, där de kommer kunna vara både inomhus- och utomhus.
De har ingått i ett så kallat PET-försök där man utfört djurförsök kring hjärnforskning. Aporna har även använts till blodtappning.
Det var i augusti som Djurrättsalliansen inledde en kampanj för att få de tre aporna "pensionerade" och omplacerade. Smittskyddsinstitutets ursprungliga plan var att döda dem innan jul. Organisation Animal Defenders International (ADI) kontaktades och de har sedan fört en dialog med SMI och står för alla kostnader med omplaceringen.
- Det här är den bästa julklappen som Bacill, Bacillusk och Baloo kunde få. För dem så har livet just börjat och de ska nu få leva ett liv så nära det naturliga som möjligt och bland annat få möjlighet att klättra i träd. Vi är glada att SMI tog sitt förnuft till fånga och omplacerade aporna istället för att avliva dem som de tänkt göra. Dessvärre är det 10 000 apor som dör i djurförsöklaboratorier i Europa varje år som inte har samma tur och de aporna tänker vi fortsätta att kämpa för, säger Daniel Nyberg, talesperson för Djurrättsalliansen.
Se bilder på aporna här.
För mer information om apornas nya hem, kika här.
måndag 21 december 2009
Det legitima muckandet.
Det första jag slogs av när jag klev in genom dörren till min lägenhet i natt var hur fantastiskt fin den är. Och ren. Mycket renare än vad jag själv var. På utsidan. På insidan är jag ren. Ren som i ideologisk. Lika ren som
är legitimt att spraya över hela himlen.
Jag satte mig på tåget till Köpenhamn fredagen den 11 december. I natt kom jag hem. Det känns som att jag varit borta i ungefär en månad. Det känns som att allt jag trodde om Köpenhamn i förväg hälldes ner i en cylinderformad behållare som någon körde ner en stavmixer i och samtidigt hällde ner bittermandlar, rent fett (= en jävla massa energi), knivskarpa iskristaller och femton liter varmt, livsviktigt, pulserande blod. Jag är utmattad, jag har varit sjuk i en vecka och jag har åtskilliga gånger försökt gestikulera fram en förklaring av hur jag känner mig. Jag har då måttat med min hand en nivå av min sjukdom. Typ i ögonhöjd. Feber liksom. Feber och ont i hela kroppen och med onådig näsa och trashade stämband. Med andra handen har jag måttat peppen. Strax ovanför huvudet. Det har alltså varit - som resten av hösten - maxat. Jävligt maxat.
Å ena sidan har ständig kyla, ständig utomhusvistelse, ett antal mils promenerande och ett sjuhelvetes skanderande dragit stor uppmärksamhet till den egna kroppen. 6500 poliser har samtidigt gjort sitt bästa för att försöka få en att bli en individ, en egoist. Om de lyckades?
Eh, nej.
Å andra sidan känner jag, just i detta ögonblick, tryck i tårkanalen när jag tänker på Klimaforum09 och på Climate Justice Action och 100000 engagerade människor som inte behöver diplomati utan som räcker upp handen, säger sin mening, som respekteras, övervägs och är lika viktig som alla andras mening. Jag har aldrig upplevt en så omfattande solidaritet som jag gjort senaste veckan. Jag har aldrig varit så lite individ som senaste veckan. Jag har aldrig tidigare upplevt att demokrati faktiskt kan vara demokratisk i sann bemärkelse och samtidigt vara effektiv och jag vet inte vad. (People's Declaration from Klimaforum09 - läs och signera!) Alltså. Det var stort. Det är stort. Det är överväldigande och väldigt svårt att smälta. Jag brinner på insidan av det. All min tilltro till COP och till UNFCCC har dött och allt jag tror på nu är gräsrötterna. Det är vi. Vi kan inte lägga vår framtid i händerna på politiker som i snart 20 år slösat miljarders miljarder på att rädda en utsugen planet men inte lyckats åstadkomma ett jävla skit, rent ut sagt. Vi har ett civilsamhälle som vet precis vad som krävs, vi har hundratals NGOs som är specialister på sitt område och som vet precis vad som krävs, vi har ett par miljarder människor som är direkt drabbade av den internationella politikens spelregler och så tror folk ändå att Barack Obama skulle kunna styra upp detta alldeles själv. Barack Obama kan ingenting. Fredrik Reinfeldt kan ingenting göra. Ingen höghöjdare kan göra något. Och de försöker inte ens göra vad som krävs. De håller på och hafsar runt med ett jävla tvågradersmål och blir mer och mer patetiska för varje dag.
Och för varje dag som går,
för varje människa som dör,
för varje aktivist kämpandes för rättvisa som spärras in,
för varje dag som går.
För varje dag minskar antalet lösningar.
Jag tror, att inom en tioårsperiod, så kommer det visa sig att det gräsrötterna skanderat förr och nu,
även på Köpenhamns gator,
jag tror det kommer visa sig att vi haft rätt.
Att det bara finns en lösning.
Jag vet att jag låter bombastisk men jag är egentligen bara sjukt arg, jävligt taggad och fruktansvärt hoppfull. För jag har sett nu att det finns tusentals människor som skulle vilja sätta en yxa i ryggen på kapitalismen, som är beredda att inte släppa taget om personen bredvid enbart av solidaritetsskäl, som är beredda att bryta mot lagen när den missgynnar människor, som fortsätter att stå upp och inte göra motstånd när etablissemanget sett till att de som ska skydda oss i stället försöker döda oss.
Vet ni vad jag såg? Jag stod i en folkmassa som var så stor och tät att det var omöjligt att ta sig ur den. Allt vi gjorde var att vi stod där. Vissa gjorde peacetecken. Vissa ropade "we are peaceful - what are you?". Jag hade ungefär en rad människor mellan mig och en mur av poliser, som stod framför en mur av pansarpolisbussar. Pansarpolisbussarna körde emot oss. Vi var som sagt helt immobila eftersom vi var så många. De körde ändå emot oss. Ni kanske kan föreställa er paniken, hur folk klämdes. Och muren av poliser, med batonger i sina händer, de slog. De slog vilt och stenhårt mot raden av människor framför mig. Jag blir arg så jag skakar när jag tänker på detta. Bilderna jag har i huvudet kommer aldrig försvinna. Och jag kommer alltid att hata den danska polisen och de danska beslutsfattarna som tillät lymmellagarna. Och jag hamnar gärna i fängelse om det är vad som krävs för att få sin åsikt uttryckt.
Det är en sjuk värld. Den kommer inte bli friskare med hjälp av politiker. I'm sorry alltså. Det är upp till oss nu.
One solution - revolution.
fck fck fck
the system
är legitimt att spraya över hela himlen.
Jag satte mig på tåget till Köpenhamn fredagen den 11 december. I natt kom jag hem. Det känns som att jag varit borta i ungefär en månad. Det känns som att allt jag trodde om Köpenhamn i förväg hälldes ner i en cylinderformad behållare som någon körde ner en stavmixer i och samtidigt hällde ner bittermandlar, rent fett (= en jävla massa energi), knivskarpa iskristaller och femton liter varmt, livsviktigt, pulserande blod. Jag är utmattad, jag har varit sjuk i en vecka och jag har åtskilliga gånger försökt gestikulera fram en förklaring av hur jag känner mig. Jag har då måttat med min hand en nivå av min sjukdom. Typ i ögonhöjd. Feber liksom. Feber och ont i hela kroppen och med onådig näsa och trashade stämband. Med andra handen har jag måttat peppen. Strax ovanför huvudet. Det har alltså varit - som resten av hösten - maxat. Jävligt maxat.
Å ena sidan har ständig kyla, ständig utomhusvistelse, ett antal mils promenerande och ett sjuhelvetes skanderande dragit stor uppmärksamhet till den egna kroppen. 6500 poliser har samtidigt gjort sitt bästa för att försöka få en att bli en individ, en egoist. Om de lyckades?
Eh, nej.
Å andra sidan känner jag, just i detta ögonblick, tryck i tårkanalen när jag tänker på Klimaforum09 och på Climate Justice Action och 100000 engagerade människor som inte behöver diplomati utan som räcker upp handen, säger sin mening, som respekteras, övervägs och är lika viktig som alla andras mening. Jag har aldrig upplevt en så omfattande solidaritet som jag gjort senaste veckan. Jag har aldrig varit så lite individ som senaste veckan. Jag har aldrig tidigare upplevt att demokrati faktiskt kan vara demokratisk i sann bemärkelse och samtidigt vara effektiv och jag vet inte vad. (People's Declaration from Klimaforum09 - läs och signera!) Alltså. Det var stort. Det är stort. Det är överväldigande och väldigt svårt att smälta. Jag brinner på insidan av det. All min tilltro till COP och till UNFCCC har dött och allt jag tror på nu är gräsrötterna. Det är vi. Vi kan inte lägga vår framtid i händerna på politiker som i snart 20 år slösat miljarders miljarder på att rädda en utsugen planet men inte lyckats åstadkomma ett jävla skit, rent ut sagt. Vi har ett civilsamhälle som vet precis vad som krävs, vi har hundratals NGOs som är specialister på sitt område och som vet precis vad som krävs, vi har ett par miljarder människor som är direkt drabbade av den internationella politikens spelregler och så tror folk ändå att Barack Obama skulle kunna styra upp detta alldeles själv. Barack Obama kan ingenting. Fredrik Reinfeldt kan ingenting göra. Ingen höghöjdare kan göra något. Och de försöker inte ens göra vad som krävs. De håller på och hafsar runt med ett jävla tvågradersmål och blir mer och mer patetiska för varje dag.
Och för varje dag som går,
för varje människa som dör,
för varje aktivist kämpandes för rättvisa som spärras in,
för varje dag som går.
För varje dag minskar antalet lösningar.
Jag tror, att inom en tioårsperiod, så kommer det visa sig att det gräsrötterna skanderat förr och nu,
även på Köpenhamns gator,
jag tror det kommer visa sig att vi haft rätt.
Att det bara finns en lösning.
Jag vet att jag låter bombastisk men jag är egentligen bara sjukt arg, jävligt taggad och fruktansvärt hoppfull. För jag har sett nu att det finns tusentals människor som skulle vilja sätta en yxa i ryggen på kapitalismen, som är beredda att inte släppa taget om personen bredvid enbart av solidaritetsskäl, som är beredda att bryta mot lagen när den missgynnar människor, som fortsätter att stå upp och inte göra motstånd när etablissemanget sett till att de som ska skydda oss i stället försöker döda oss.
Vet ni vad jag såg? Jag stod i en folkmassa som var så stor och tät att det var omöjligt att ta sig ur den. Allt vi gjorde var att vi stod där. Vissa gjorde peacetecken. Vissa ropade "we are peaceful - what are you?". Jag hade ungefär en rad människor mellan mig och en mur av poliser, som stod framför en mur av pansarpolisbussar. Pansarpolisbussarna körde emot oss. Vi var som sagt helt immobila eftersom vi var så många. De körde ändå emot oss. Ni kanske kan föreställa er paniken, hur folk klämdes. Och muren av poliser, med batonger i sina händer, de slog. De slog vilt och stenhårt mot raden av människor framför mig. Jag blir arg så jag skakar när jag tänker på detta. Bilderna jag har i huvudet kommer aldrig försvinna. Och jag kommer alltid att hata den danska polisen och de danska beslutsfattarna som tillät lymmellagarna. Och jag hamnar gärna i fängelse om det är vad som krävs för att få sin åsikt uttryckt.
Det är en sjuk värld. Den kommer inte bli friskare med hjälp av politiker. I'm sorry alltså. Det är upp till oss nu.
One solution - revolution.
fredag 11 december 2009
torsdag 10 december 2009
Vi sitter här i samma båt.
I morgon åker jag och fyra av de bästa människorna jag vet till Köpenhamn.
Vi minns detta...
...som vi gjorde den 24 oktober.
Vi minns även detta...
...som Ghandi gjorde 1930.
Och 1992 lät det så här:
Det är vår framtid som står på spel.
Hört talas om det här?
Det blir en spännande dag, den 16 december.
Minns ni det här?
Vi minns detta...
Vi minns även detta...
Och 1992 lät det så här:
Det är vår framtid som står på spel.
Hört talas om det här?
Minns ni det här?
tisdag 8 december 2009
måndag 7 december 2009
Kom an
Peppar för Simon och Jonathan i kväll. Väldigt väldigt.
Upptäckte just att det är Svenska kyrkan som ligger bakom Klubb Manifest. Då blev jag lite nojig. Meeeneee såatteh.... Det är väl cool. Antar jag.
Upptäckte just att det är Svenska kyrkan som ligger bakom Klubb Manifest. Då blev jag lite nojig. Meeeneee såatteh.... Det är väl cool. Antar jag.
söndag 6 december 2009
Kanske borde KO-anmäla äckel-E.on
De jävla vilseledande jävla asen!!!!! Fan vad jag hatar alla äckliga jävla asföretag!!!!!!! DÖ ERA JÄVLAR!!!!!!
Mono-dialoger
Bias, säger man på engelska.
Efter en lång monodialog, eller faktiskt inte bara en utan kanske snarare ett tusen. Då finns en och annan (slutsats efter insikt om att jag finns och efter observationer) som i praktiken formas kolossalt av kontexten.
Faktiskt ett inre kaos som skriker
sluta tramsa, gå och sov.
inse att det bara är ett konstruerat bekräftelsebehov som skapar det där...
spänningen skapas av olikheterna.
flytta hjärtat till armarna och benen. Flytta inte hjärnan till ögonen.
Jag har en hemlig tes. Den är ball. Den är kaxig. Den kämpar för att överbevisas. Än så länge säger jag att allt är nästan otroligt, men att framtiden kommer att förtälja.
Jag älskar livet. Människorna... vackra
men jag hatar hyckleriet, och vill helst döda det.
Efter en lång monodialog, eller faktiskt inte bara en utan kanske snarare ett tusen. Då finns en och annan (slutsats efter insikt om att jag finns och efter observationer) som i praktiken formas kolossalt av kontexten.
Faktiskt ett inre kaos som skriker
sluta tramsa, gå och sov.
inse att det bara är ett konstruerat bekräftelsebehov som skapar det där...
spänningen skapas av olikheterna.
flytta hjärtat till armarna och benen. Flytta inte hjärnan till ögonen.
Jag har en hemlig tes. Den är ball. Den är kaxig. Den kämpar för att överbevisas. Än så länge säger jag att allt är nästan otroligt, men att framtiden kommer att förtälja.
Jag älskar livet. Människorna... vackra
men jag hatar hyckleriet, och vill helst döda det.
lördag 5 december 2009
Kan verka lite fattigt, men jag är rik nu
I change shapes just to hide in this place but I'm still, I'm still an animal
Nobody knows it but me when I slip, yeah I slip
I'm still an animal
Idag var nog ändå en väldigt bra dag. Allt var typ... liksom... eeeee... bra.
Ja.
Peppen den ljuva. Den är hög som ett hus. Mycket är det som försummas. Mycket är det som upplevs. Outtröttliga är ringarna på vattnet. Jag kanske ska bli präst förresten,
skoja.
Och I MORGON, liksom. VEGOMÄSSAN. Tusen kramar, reklam för nya nätverket och troligen klotformad kroppshydda.
Och sen, Den svenska björnstammen. Den svenska björnstammen. Den svenska björnstammen.
torsdag 3 december 2009
Jag har funderat på en sak.
Ganska många gånger har jag funderat på det.
Om jag tycker om en person. Kille, tjej. Intention vänskap eller intention kärlek eller intention whatever som är positiv. Gillar en person, helt enkelt. Hur stor är då sannolikheten att den personen också tycker om mig?
Borde inte sannolikheten vara, liksom... större, att jag är gillad tillbaka, om jag gillar en person?
Vad tror du?
Om jag tycker om en person. Kille, tjej. Intention vänskap eller intention kärlek eller intention whatever som är positiv. Gillar en person, helt enkelt. Hur stor är då sannolikheten att den personen också tycker om mig?
Borde inte sannolikheten vara, liksom... större, att jag är gillad tillbaka, om jag gillar en person?
Vad tror du?
onsdag 2 december 2009
Gör nog det
Säger nog hej då till den här dagen och ignorerar att jag ligger en dag efter i min planering. Skyller på halsen, magen och hela kroppen som protesterar nästan högljutt mot mitt leverne. MEN! Det, vet ni, det är bara roligt.
måndag 30 november 2009
söndag 29 november 2009
lördag 28 november 2009
En bil, en tjej, en snut
Linn sa "vi vann" efter förhandlingarna som jag smet från. Det var skönt att höra. Även om det givetvis inte var på riktigt. I verkligheten kommer troligen U-länderna slaktas. Men det är bara roligt! Eh!
Hann lyckligtvis med grismanifestationen. Det var vackert. Peppen var ENORM. Elden brann i mörkret.
Jag fryser och drömmer om en kram.
Med ont i halsen blir det så nämligen! Ont i halsen extended version. Man bara är hemma, fryser, är ensam och vill ha en kram. Hårt alltså. Och vet ni mer? Man vill ha pommes frites. Sen slutar man förstå och råkar äta upp sin ena hand eftersom man blev så rädd. Vet inte hur jag ska kunna skriva hemtentan nu?
I alla fall. Eller jag skojade. Ville nog mest bara skratta lite och influeras av den där konstiga känslan av trygghet somliga utstrålar. Jag är glad att jag träffar dem, länge och kort, då och då om dagarna. I livet. Det sköna. Sköna maj, välkommen hit.
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut...
Hann lyckligtvis med grismanifestationen. Det var vackert. Peppen var ENORM. Elden brann i mörkret.
Jag fryser och drömmer om en kram.
Med ont i halsen blir det så nämligen! Ont i halsen extended version. Man bara är hemma, fryser, är ensam och vill ha en kram. Hårt alltså. Och vet ni mer? Man vill ha pommes frites. Sen slutar man förstå och råkar äta upp sin ena hand eftersom man blev så rädd. Vet inte hur jag ska kunna skriva hemtentan nu?
I alla fall. Eller jag skojade. Ville nog mest bara skratta lite och influeras av den där konstiga känslan av trygghet somliga utstrålar. Jag är glad att jag träffar dem, länge och kort, då och då om dagarna. I livet. Det sköna. Sköna maj, välkommen hit.
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut...
fredag 27 november 2009
Att sluta dricka kaffe
Idag har jag lärt mig att det går åt 140 liter vatten per kopp kaffe.
Skulle ju sluta dricka kaffe. Slutade ett tag. Fick ont i huvudet. Har börjat igen. Dricker asmycket kaffe nu. Fast bara gratis. Allt är svårt. Men 140 liter vatten är ett bra incitament.
Jag har börjat med min egenutformade självterapi igen, den som jag utformade när jag var 17 och sålde in hos min dåvarande kurator. Den ligger här alldeles bakom internet-fönstret i min dator. Jag ska titta på den alldeles strax igen. Fokusera. Det är mitt största problem. Och tröttheten. Jag känner mig jagad. Och jag har ont i halsen. Och jag misstänker att MJ-festen är i fara.
(OBS snälla, låt mig slippa allt "dutardetvällitelugntemellanåtSannadukommer
välihågattandasSannatadetlugnttadetlugnttadetlugntSANNASANNASANNA" för jag behöver inte ens höra det.)
Såg Emil Jensen idag. Och Gustav Skarsgård men framför allt Emil Jensen. Han hade gitarr på ryggen. Fick lite hjärtklappning men tänkte på de två biljetterna jag hade i ryggsäcken, att jag bara behöver vara lite tålmodig och vänta i två dygn, sen får jag ju se honom, liksom, på riktigt.
I morgon skulle jag vilja göra det här:
- Delta i Socialistiskt forum på ABF-huset
- Gå på premiären av Fackklubb 717
- Delta i Shut It Down-demon mot kolkraftverket i Stockholm
- Delta i skrammeldemon mot SMR
- Delta i manifestationen för grisarna
- Gå på Miike Snow på Debaser
- Gå på Emil Jensen på Södra teatern
- Gå på MJ-fest
- Gå på festen i skolan
I stället ska jag:
- Representera Tanzania i en simulerad klimatförhandling. Det ska också bli kul. Men jag hatar att det krockar med jävligt, jävligt viktiga saker. Jag tror jag ska gå lite tidigare för att hinna göra någon samhällsnytta.
- Kanske dö i mitt hem. Ensam.
Känner mig just nu väldigt skör och gnällig och ensam. Himla tur att jag haft en finfin dag. Finfin. Men kom ihåg att, om du någonsin skaffar barn, köp inte skor med inbyggd pipleksak under. Det piper nämligen för varje steg och gör en galen.
Vem är det som är lycklig,
vem luktar bränt?
Skulle ju sluta dricka kaffe. Slutade ett tag. Fick ont i huvudet. Har börjat igen. Dricker asmycket kaffe nu. Fast bara gratis. Allt är svårt. Men 140 liter vatten är ett bra incitament.
Jag har börjat med min egenutformade självterapi igen, den som jag utformade när jag var 17 och sålde in hos min dåvarande kurator. Den ligger här alldeles bakom internet-fönstret i min dator. Jag ska titta på den alldeles strax igen. Fokusera. Det är mitt största problem. Och tröttheten. Jag känner mig jagad. Och jag har ont i halsen. Och jag misstänker att MJ-festen är i fara.
(OBS snälla, låt mig slippa allt "dutardetvällitelugntemellanåtSannadukommer
välihågattandasSannatadetlugnttadetlugnttadetlugntSANNASANNASANNA" för jag behöver inte ens höra det.)
Såg Emil Jensen idag. Och Gustav Skarsgård men framför allt Emil Jensen. Han hade gitarr på ryggen. Fick lite hjärtklappning men tänkte på de två biljetterna jag hade i ryggsäcken, att jag bara behöver vara lite tålmodig och vänta i två dygn, sen får jag ju se honom, liksom, på riktigt.
I morgon skulle jag vilja göra det här:
- Delta i Socialistiskt forum på ABF-huset
- Gå på premiären av Fackklubb 717
- Delta i Shut It Down-demon mot kolkraftverket i Stockholm
- Delta i skrammeldemon mot SMR
- Delta i manifestationen för grisarna
- Gå på Miike Snow på Debaser
- Gå på Emil Jensen på Södra teatern
- Gå på MJ-fest
- Gå på festen i skolan
I stället ska jag:
- Representera Tanzania i en simulerad klimatförhandling. Det ska också bli kul. Men jag hatar att det krockar med jävligt, jävligt viktiga saker. Jag tror jag ska gå lite tidigare för att hinna göra någon samhällsnytta.
- Kanske dö i mitt hem. Ensam.
Känner mig just nu väldigt skör och gnällig och ensam. Himla tur att jag haft en finfin dag. Finfin. Men kom ihåg att, om du någonsin skaffar barn, köp inte skor med inbyggd pipleksak under. Det piper nämligen för varje steg och gör en galen.
Vem är det som är lycklig,
vem luktar bränt?
torsdag 26 november 2009
tyngden
känner mig fruktansvärt liten
fruktansvärt
fruktansvärt
vet ni?
ni som äter djur.
en del av mitt hjärta, en ganska stor del, i princip hela hjärtat, rentav hela hjärtat
HATAR det ni gör.
hatar det.
bara sluta.
snälla.
fruktansvärt
fruktansvärt
vet ni?
ni som äter djur.
en del av mitt hjärta, en ganska stor del, i princip hela hjärtat, rentav hela hjärtat
HATAR det ni gör.
hatar det.
bara sluta.
snälla.
tisdag 24 november 2009
måndag 23 november 2009
Innan gatan briserar
Jag rasslar med diamanterna och förtrollas av glittret och blir drillad som en rysk gymnastflicka för att inget ska stoppa dina tankar från att flöda genom mig. Och när jag sjunker ner under ytan med kläderna på, fickorna fylls med vatten och mjölksyran biter i låren, då står du tryggt på bassängkanten och vet att jag försöker plocka kantareller i mörkret, att det är en jävla kamp, att varje svamp i korgen inte leder till att det blir lättare att hitta nästa. Du står tryggt där och rynkar pannan och sympatiserar, för du vet att livet är orättvist, att det är synd om den som hade oturen att hamna under vattnet, att du gör ditt allra, allra bästa för att hjälpa till men just idag har du lite bråttom till ett viktigt möte. Det blir grumligt utan simglasögon men förmodligen är du medelålders, blank, småfet och har kuk. Men jag vet att livet är orättvist, att det är synd om den som hade oturen att födas med kuk, slips, kött och SUV, att jag gör mitt allra, allra bästa för att hjälpa till att sparka dig på pungen, klippa sönder slipsen och punktera dina bildäck. Ses i helvetet!
Det vilda
If I wake up tomorrow
I'll paint the city in white and bloody red
Maybe then can I remember
What it was like to...
What it was like to be with you
= jag vill ha en lång, varm, stadig kram. :) Kan nog fixa det under dagen kanske. Oändligheterna är möjliga.
Gick upp en timme senare än jag tänkt mig idag. Har fruktansvärt svårt att komma igång med det jag verkligen måste göra. Det är uppenbart eftersom jag sitter och fuckin' BLOGGAR. Jävligt löjligt! Hej då!
I'll paint the city in white and bloody red
Maybe then can I remember
What it was like to...
What it was like to be with you
= jag vill ha en lång, varm, stadig kram. :) Kan nog fixa det under dagen kanske. Oändligheterna är möjliga.
Gick upp en timme senare än jag tänkt mig idag. Har fruktansvärt svårt att komma igång med det jag verkligen måste göra. Det är uppenbart eftersom jag sitter och fuckin' BLOGGAR. Jävligt löjligt! Hej då!
söndag 22 november 2009
Just nu-rapport
• Kopp med tokdyrt jättelyxigt rättvisemärkt ekologisk kardemummakryddat kaffe i min hand.
• En liten oas i mitt rum med min nya jättegröna matta. Nästan äckelgrön är den. Min plan är att inte vara så renlig (dvs BAU) så att den grånar lite. Då blir den perfekt. Heja IKEA.
• Chockad över presenten. Och jävligt glad.
• Trött. I. Mitt. Lilla. Huvud.
• Pepp i min lilla kropp.
• Ansats för att plugga ihop seminarieuppgiften jag fick tidsdispens på pga lilla farmor.
• Ovilja att börja plugga.
• Vilja att åka till stan i stället och hooka med Jonas och bara prata skit som bara två jävligt skitsnack-skillade personer (OBS diskursskapare här) kan göra.
• Kaffet tar nog bort huvudvärken snart.
• Livet är enkelt!
• En liten oas i mitt rum med min nya jättegröna matta. Nästan äckelgrön är den. Min plan är att inte vara så renlig (dvs BAU) så att den grånar lite. Då blir den perfekt. Heja IKEA.
• Chockad över presenten. Och jävligt glad.
• Trött. I. Mitt. Lilla. Huvud.
• Pepp i min lilla kropp.
• Ansats för att plugga ihop seminarieuppgiften jag fick tidsdispens på pga lilla farmor.
• Ovilja att börja plugga.
• Vilja att åka till stan i stället och hooka med Jonas och bara prata skit som bara två jävligt skitsnack-skillade personer (OBS diskursskapare här) kan göra.
• Kaffet tar nog bort huvudvärken snart.
• Livet är enkelt!
torsdag 19 november 2009
Det obefintliga sällskapet
Jag pallar verkligen inte att ta mig för någonting. Jag har inte börjat på seminarieuppgiften och jag vill sova. Känner mig gråtfärdig. Skulle tro att det är en kombination av sömnbrist och hej-min-farmor-dog-igår. Insåg just att jag verkligen skulle vilja ha sällskap. Spännande då vilka människor som dyker upp som mest önskvärt sällskap i huvudet. Så där liksom verkligen mest önskvärda. Skulle vilja hävda att mina sådana just nu är, åtminstone delvis, grymt otippade. Lovar att ingen kan gissa och få rätt.
Känslig tjej, kräsen med sälle i kväll. Obviously. Jag förblir ensam. Känns tungt.
Känslig tjej, kräsen med sälle i kväll. Obviously. Jag förblir ensam. Känns tungt.
2 svåra insikter
1) Det Är Mycket Nu
I lördags simuleringsförhandlade vi, pt I. Hade födelsedagsfest på kvällen. Smashing. I söndags pluggade jag ikapp. I måndags hade jag seminarium och därefter åkte vi till stan och köpte en massa presenter och mat till igår. Sen unnade vi oss restaurangmat för att vi var så bra. I tisdags åkte jag hemifrån kl 7 och kom hem kl 22.45. På morgonen hade vi filmvisning i skolan (Home). Maxade jobb i ett par timmar därefter. Åkte till Stockholms universitet och deltog på Klimatforum i några timmar. Tillbaka till skolan och jobbajobbajobba. Igår tog vi oss igenom Fokus:klimat med bravur och det känns jävligt ballt. Jag åkte hemifrån kl 7.15 och kom hem kl 01.53. Men det var - seriöst - bara roligt. Men jag är trött. Trött. Idag var jag i skolan kl 10 igen och röjde undan det sista. Satte mig sedan (efter en värd fika med kårfolk) i bibblan och pluggade. Fick veta att min farmor dog igår. Blev väldigt ledsen. Tänkte att DET ÄR MYCKET NU och har nu gjort vad jag kan för att begravningen ska ske när jag är hemma. Jag är väldigt ledsen. Ändå måste jag tänka på det här: Seminarium imorrn. Skriftlig respons att få ihop. Styrelsemöte imorrn. Handlingar att gå igenom. Kampanjevecka nästa vecka som jag helt prioriterat bort tills nu. Simuleringsförhandling pt II nästa helg.
Helg 1, nu. Då ska jag gråta lite tror jag. Och vila. Och förhoppningsvis skratta. Och älska livet för det är jävligt bra just nu, trots allt.
Helg 2, nästa. Efter simuleringen på lördagen ska jag fira fina Sofia och kombinera med att hylla Michael Jackson på nåt festligt sätt. På söndagen ska Sofia och jag fira varandras födelsedagar genom att bjuda varann på Emil Jensen. Hoppas det lyser igenom hur mycket jag ser fram emot det här.
Helg 3, nästnästa. Då ska jag på konsert på fredagen, fira att tentan är inlämnad. Antingen Ed Harcourt+Loney dear eller Peter Murphy's Carver Combo. På söndagen ska jag på Vegomässan. Och så är det även Climate Walks i Stockholm. Och värt adventsmys hos den bästa Johan i min bekantskapskrets. Det är menat som en komplimang trots att han är den enda Johan jag känner.
Helg 4, nästnästnästa. Hejdå Sverige, hej Köpenhamn.
2) Det går inte att ångra något
Jag lyssnade, för ovanlighetens skull, på Dungen. Du är för fin för mig. Testade att sjunga Du är perfekt för mig i stället. Tyckte det var käckt. Tänkte på Isak/dig (vet att du läser kompis!!) som sa att jag varit deep into Dungen nu jävligt länge, och då försökte jag komma på hur det kom sig att jag har Dungen i mina öron. Simon Norrsveden gjorde en playlist till sina bloggläsare. Där fanns ovan refererade Dungen-låt. Jag smälte som en glaciär på Kilimanjaro ögonaböj. Simon Norrsvedens blogg och musik hittade mig genom bob hund-forumet. bob hund-forumet hittade mig eftersom jag hittade bob hund. Jag hittade bob hund på okänt sätt men jag tror det utlöstes av en konsert i min skola i högstadiet, där Timmy var med och hade en bob hund-tröja på sig. Timmy som jag sedan var tillsammans med i fyra år. Hade liksom kunnat vara sjuk den där dagen i skolan. Hade liksom kunnat aldrig börja på min högstadieskola. Jag skräms av sånt här. Och fascineras. Och älskar livet.
- - - - -
Fick tillbaka min förra tenta idag. Jag äger så jävla mycket alltså. Ribban ligger kvar... utan darr, för jag är så jävla cool. Ba så jag jobbar, liksom!
Nu ska jag göra något annat än att plugga eftersom jag är rationellt irrationell.
I lördags simuleringsförhandlade vi, pt I. Hade födelsedagsfest på kvällen. Smashing. I söndags pluggade jag ikapp. I måndags hade jag seminarium och därefter åkte vi till stan och köpte en massa presenter och mat till igår. Sen unnade vi oss restaurangmat för att vi var så bra. I tisdags åkte jag hemifrån kl 7 och kom hem kl 22.45. På morgonen hade vi filmvisning i skolan (Home). Maxade jobb i ett par timmar därefter. Åkte till Stockholms universitet och deltog på Klimatforum i några timmar. Tillbaka till skolan och jobbajobbajobba. Igår tog vi oss igenom Fokus:klimat med bravur och det känns jävligt ballt. Jag åkte hemifrån kl 7.15 och kom hem kl 01.53. Men det var - seriöst - bara roligt. Men jag är trött. Trött. Idag var jag i skolan kl 10 igen och röjde undan det sista. Satte mig sedan (efter en värd fika med kårfolk) i bibblan och pluggade. Fick veta att min farmor dog igår. Blev väldigt ledsen. Tänkte att DET ÄR MYCKET NU och har nu gjort vad jag kan för att begravningen ska ske när jag är hemma. Jag är väldigt ledsen. Ändå måste jag tänka på det här: Seminarium imorrn. Skriftlig respons att få ihop. Styrelsemöte imorrn. Handlingar att gå igenom. Kampanjevecka nästa vecka som jag helt prioriterat bort tills nu. Simuleringsförhandling pt II nästa helg.
Helg 1, nu. Då ska jag gråta lite tror jag. Och vila. Och förhoppningsvis skratta. Och älska livet för det är jävligt bra just nu, trots allt.
Helg 2, nästa. Efter simuleringen på lördagen ska jag fira fina Sofia och kombinera med att hylla Michael Jackson på nåt festligt sätt. På söndagen ska Sofia och jag fira varandras födelsedagar genom att bjuda varann på Emil Jensen. Hoppas det lyser igenom hur mycket jag ser fram emot det här.
Helg 3, nästnästa. Då ska jag på konsert på fredagen, fira att tentan är inlämnad. Antingen Ed Harcourt+Loney dear eller Peter Murphy's Carver Combo. På söndagen ska jag på Vegomässan. Och så är det även Climate Walks i Stockholm. Och värt adventsmys hos den bästa Johan i min bekantskapskrets. Det är menat som en komplimang trots att han är den enda Johan jag känner.
Helg 4, nästnästnästa. Hejdå Sverige, hej Köpenhamn.
2) Det går inte att ångra något
Jag lyssnade, för ovanlighetens skull, på Dungen. Du är för fin för mig. Testade att sjunga Du är perfekt för mig i stället. Tyckte det var käckt. Tänkte på Isak/dig (vet att du läser kompis!!) som sa att jag varit deep into Dungen nu jävligt länge, och då försökte jag komma på hur det kom sig att jag har Dungen i mina öron. Simon Norrsveden gjorde en playlist till sina bloggläsare. Där fanns ovan refererade Dungen-låt. Jag smälte som en glaciär på Kilimanjaro ögonaböj. Simon Norrsvedens blogg och musik hittade mig genom bob hund-forumet. bob hund-forumet hittade mig eftersom jag hittade bob hund. Jag hittade bob hund på okänt sätt men jag tror det utlöstes av en konsert i min skola i högstadiet, där Timmy var med och hade en bob hund-tröja på sig. Timmy som jag sedan var tillsammans med i fyra år. Hade liksom kunnat vara sjuk den där dagen i skolan. Hade liksom kunnat aldrig börja på min högstadieskola. Jag skräms av sånt här. Och fascineras. Och älskar livet.
- - - - -
Fick tillbaka min förra tenta idag. Jag äger så jävla mycket alltså. Ribban ligger kvar... utan darr, för jag är så jävla cool. Ba så jag jobbar, liksom!
Nu ska jag göra något annat än att plugga eftersom jag är rationellt irrationell.
söndag 15 november 2009
Danny the man
Tokyo, you've got the music in you
liksom!
Jag har sån jävla inte-lust att plugga nu, MEN! Nu ska jag ändra på det. Jag SKOJADE givetvis alldeles nyss! Det här är faktiskt sjukt intressant. Jag har redan koll på innehållet, behöver bara översätta det till engelska och formulera så det blir läsbart. On behalf of myself. Alltså. Ju snabbare jag blir klar desto mer får jag göra en gnutta annat. Till exempel kanske läsa en god bok. Som tyvärr råkar vara kurslitteratur men likförbannat är grymt lockande att läsa. Jag vill lägga mig i sängen och bara lääääsa den! Därför ska jag skriva klart nu.
Har pratat med WWF idag. Det var trevligt. SMUF fick cred.
Har också ätit fem mackor idag, tror jag. Eller fyra kanske det är. Men i så fall kommer det bli fem. Jag har sjukt brödsug idag. Plus en kopp kaffe har jag. Här framför mig. Den innehåller schweeeiiinigt dyrt kaffe. För jag är så jävla flott!
Tackar alla hjärtan som var här igår. Varenda jävla en av er förtjänar medalj, puss och kärlek. Hoppas ni förstod att det var precis det maten innehöll.
liksom!
Jag har sån jävla inte-lust att plugga nu, MEN! Nu ska jag ändra på det. Jag SKOJADE givetvis alldeles nyss! Det här är faktiskt sjukt intressant. Jag har redan koll på innehållet, behöver bara översätta det till engelska och formulera så det blir läsbart. On behalf of myself. Alltså. Ju snabbare jag blir klar desto mer får jag göra en gnutta annat. Till exempel kanske läsa en god bok. Som tyvärr råkar vara kurslitteratur men likförbannat är grymt lockande att läsa. Jag vill lägga mig i sängen och bara lääääsa den! Därför ska jag skriva klart nu.
Har pratat med WWF idag. Det var trevligt. SMUF fick cred.
Har också ätit fem mackor idag, tror jag. Eller fyra kanske det är. Men i så fall kommer det bli fem. Jag har sjukt brödsug idag. Plus en kopp kaffe har jag. Här framför mig. Den innehåller schweeeiiinigt dyrt kaffe. För jag är så jävla flott!
Tackar alla hjärtan som var här igår. Varenda jävla en av er förtjänar medalj, puss och kärlek. Hoppas ni förstod att det var precis det maten innehöll.
lördag 14 november 2009
Rundgång och gräslök
Helt fruktansvärt trött alltså. Och inget afrikanskt blingbling har jag. Dåligt förberedd är jag. Tur jag har ett hjärta som pumpar för rättvisa i alla fall.
Kul fest igår. Fick oväntad cred för min outfit trots dess inte-särskilt-skrämmande karaktär. Fick även tipset att alltid se ut så. Som nån sorts lolita chic. Gothic lolita, kanske.
HerreherreherreGUD vad jag vill sova. Känns helt vrickat att ha gått upp kvart över sju. Resten av dagen blir en intressant historia. Skönt att jag kokat såsen och rostat mandeln.
Herregud vad jag vill sova :) :) :) :) :) :) : :) ): ):
Kul fest igår. Fick oväntad cred för min outfit trots dess inte-särskilt-skrämmande karaktär. Fick även tipset att alltid se ut så. Som nån sorts lolita chic. Gothic lolita, kanske.
HerreherreherreGUD vad jag vill sova. Känns helt vrickat att ha gått upp kvart över sju. Resten av dagen blir en intressant historia. Skönt att jag kokat såsen och rostat mandeln.
Herregud vad jag vill sova :) :) :) :) :) :) : :) ): ):
fredag 13 november 2009
onsdag 11 november 2009
tisdag 10 november 2009
Vill inte lämna mitt hem nu
Vill bara sitta här och skriva. Klart. Rycka upp ångesten med rötterna. Lägga band på hjärtklappningen. Vira in mig i en filt, slippa frysa. Slippa svettas i panik.
Lätt drabbad av tillfälligt hat. Alla dessa konstruktioner... De försöker döda en.
Lätt drabbad av tillfälligt hat. Alla dessa konstruktioner... De försöker döda en.
måndag 9 november 2009
Och trots detta, kamrater,
finner ni mig på kanten.
Rajendra Pachauri som har hål i strumpan, och jag som tänker att det där är inte bra, folk kan tro att en blir tokig hippie av att bry sig. Som jag själv får hjärtklappning om min tvättmaskin inte är riktigt full. Sånt jävla slöseri med energi.
Att jag på allvar dragit ner på kaffedrickandet av miljöskäl. Stört omöjligt, ju, att hitta närproducerat kaffe. Och visst är det svårt. De lever av att jag handlar kaffet. Men det håller inte att jag, att Sverige, att Europa, att USA, att hela den toppenfenomenala supertrevliga västvärlden har kaffe som sin nationaldryck. Att vi är beroende, att ortodoxin inte har kaffediskussion i ens en vild fantasi, för kaffe är i sanning helt vanligt, alla gör det. Kaffe på maten, kanske?
Kakao, choklad? Det är rimligt att ge upp det. Rimligt. Rimligt. Inte hippie.
När jag har helg så har jag inte helg för jag är så jävla busy av mig, men jag brukar tänka varje helg att "jag måste ju få ha lite helg". Sug på det lite. Visst är det så, att jag måste sova, annars dör jag. Att jag bör vila, för annars får jag magsår. Men om jag fyller min agenda med frivilliga aktiviteter, får jag då inte skylla mig själv?
Samma resonemang som "jag måste ju få ha lite helg" fast på helt andra konstruerade rättigheter såsom rätten till bomullskläder och köttfärs, har dessvärre dödat och sabbat livet för i runda slängar kanske sisådär ... några miljarder, senaste året? Miljarder liv. Men "vi måste ju få!!!!!!!!!!!" Ju.
Ju.
Och så är det som den där nålen i höstacken, sandkornet på stranden, att hålla på och pröva sin livsstil. Jag tycker det är dödsviktigt. Men ju fler kloka människor jag pratar med, desto mer övertygad blir jag om att det inte är konsumenten som har makten. Det går inte att konsumera bort ett jävligt vitalt problem. Det går inte att köpa loss ett ekonomiskt system. Det går faktiskt inte ens att betala för det viktigaste i livet - fast det är nog bara en tidsfråga innan även sådana värden är kapitaliserade.
I natt när jag inte kunde sova och i stället läste om poststrukturalistisk politisk ekologi tog min bok fram sin knytnäve och smällde till mig på käften med
Nu ska jag skriva lite om trädkramare. Ingår också i kursen. Hej då.
Rajendra Pachauri som har hål i strumpan, och jag som tänker att det där är inte bra, folk kan tro att en blir tokig hippie av att bry sig. Som jag själv får hjärtklappning om min tvättmaskin inte är riktigt full. Sånt jävla slöseri med energi.
Att jag på allvar dragit ner på kaffedrickandet av miljöskäl. Stört omöjligt, ju, att hitta närproducerat kaffe. Och visst är det svårt. De lever av att jag handlar kaffet. Men det håller inte att jag, att Sverige, att Europa, att USA, att hela den toppenfenomenala supertrevliga västvärlden har kaffe som sin nationaldryck. Att vi är beroende, att ortodoxin inte har kaffediskussion i ens en vild fantasi, för kaffe är i sanning helt vanligt, alla gör det. Kaffe på maten, kanske?
Kakao, choklad? Det är rimligt att ge upp det. Rimligt. Rimligt. Inte hippie.
När jag har helg så har jag inte helg för jag är så jävla busy av mig, men jag brukar tänka varje helg att "jag måste ju få ha lite helg". Sug på det lite. Visst är det så, att jag måste sova, annars dör jag. Att jag bör vila, för annars får jag magsår. Men om jag fyller min agenda med frivilliga aktiviteter, får jag då inte skylla mig själv?
Samma resonemang som "jag måste ju få ha lite helg" fast på helt andra konstruerade rättigheter såsom rätten till bomullskläder och köttfärs, har dessvärre dödat och sabbat livet för i runda slängar kanske sisådär ... några miljarder, senaste året? Miljarder liv. Men "vi måste ju få!!!!!!!!!!!" Ju.
Ju.
Och så är det som den där nålen i höstacken, sandkornet på stranden, att hålla på och pröva sin livsstil. Jag tycker det är dödsviktigt. Men ju fler kloka människor jag pratar med, desto mer övertygad blir jag om att det inte är konsumenten som har makten. Det går inte att konsumera bort ett jävligt vitalt problem. Det går inte att köpa loss ett ekonomiskt system. Det går faktiskt inte ens att betala för det viktigaste i livet - fast det är nog bara en tidsfråga innan även sådana värden är kapitaliserade.
I natt när jag inte kunde sova och i stället läste om poststrukturalistisk politisk ekologi tog min bok fram sin knytnäve och smällde till mig på käften med
"A 'condition of production' is defined as everything that is treated as if it were a commodity, even if it is not produced as a commodity, that is according to the laws of value and the market: labour power, land, nature, urban space, fit this definition."
"The history of modernity and the history of capitalism must be seen as the progressive capitalization of production conditions."och jag skrattade för mig själv, i mörkret, och tänkte att det är fantastiskt intressant att kapitalismen sågas med fotknölarna för andra högskolekursen i rad. Att det är jävligt uppfriskande och jävligt obvious att det inte blir någon helgvila eftersom vi är så ytterligt få som har detta privilegium och måste jobba stenhårt för att prata prata prata med alla fina själar därute så att vi tillsammans kan montera ner illusionen om marknaden, om pengarna, och framförallt: om pengarnas värde.
Nu ska jag skriva lite om trädkramare. Ingår också i kursen. Hej då.
Leker du med elden?
Mitt nya fritidsintresse (läs: tillflykt sittandes vid datorn bort från studierna och Facebook) heter Comic life. Det är ett aslöjligt jättecoolt program i min dator där man kan formge, liksom. Designa grejor... Alltså typ affischer och bilder och sånt. Eller... det var inget.
Jag fryserrrrr
Och klockjäveln bara tickar!! Blir så jävla lack.
Hatar att hela tiden tänka "nu måste jag skärpa mig". Det skuldbelägger mig ju. Verkligen inget någon behöver.
Och så är det ju synd att jag är så jävla diplomatisk och nöjd liksom. Och nu blir det NEJ till Basement Jaxx. Orkar inte. Hej då! ÅH! Kardinal. Fick blippa asmycket. Tills playlisten tog slut. Blev Dungen igen.
Jag ♥ Dungen.
I alla fall. Att det är typiskt att hålla på och ta för sig och stå upp när man ändå är så jävla nöjd. Skönt att jag hatar kapitalismen i alla fall. Och liberalismen. Och djurförtryck. Och heteronorm. Och sånt. Ger liksom lite karaktär i brist på övrig.
Aj aj buff
Jag fryserrrrr
Och klockjäveln bara tickar!! Blir så jävla lack.
Hatar att hela tiden tänka "nu måste jag skärpa mig". Det skuldbelägger mig ju. Verkligen inget någon behöver.
Och så är det ju synd att jag är så jävla diplomatisk och nöjd liksom. Och nu blir det NEJ till Basement Jaxx. Orkar inte. Hej då! ÅH! Kardinal. Fick blippa asmycket. Tills playlisten tog slut. Blev Dungen igen.
Jag ♥ Dungen.
I alla fall. Att det är typiskt att hålla på och ta för sig och stå upp när man ändå är så jävla nöjd. Skönt att jag hatar kapitalismen i alla fall. Och liberalismen. Och djurförtryck. Och heteronorm. Och sånt. Ger liksom lite karaktär i brist på övrig.
Aj aj buff
söndag 8 november 2009
Ringar på vattenytan
Stora stormiga dagar och en är ganska glad över att få uppleva allt. Jag har bäddat och nu får jag ligga, höll jag på att skriva, och det hade ju låtit roligt. Det är inte direkt rationellt av mig att blogga nu, nej. Jag blickar ut över mina pyttesmå bokstäver i kalendern och tänker "C-R-A-Z-Y" ungefär, och hoppas ingen utter behöver dö. Hellre ett några meter tjockt lager. Har jag hört. Fryser lite. Studerar Chipko-rörelsen. Gillar det. Funderar på mina narcissistiska tendenser. Funderar på dominans. På pondus. På min egen och på andras. Och att siffror kan plussas ihop med bokstäver och verkligen säga mig något, utan att det borde vara möjligt och än mindre logiskt.
Fryser lite.
Apropå lite av varje, inget och allt:
Capitalism: a love story. Gå och se den på en biograf nära dig redan idag!
"Solen stiger upp"
Fryser lite.
Apropå lite av varje, inget och allt:
Capitalism: a love story. Gå och se den på en biograf nära dig redan idag!
"Solen stiger upp"
lördag 7 november 2009
Hör du på, Sanna?
Jag har något att ge till dig.
Inget som syns...
men något som känns skönt!
Så hör på, Sanna!
Jag har något att ge till dig.
Om du kan ta
vill jag med renaste kärlek
ge dig en känsla
fri från analyser av vetenskapsmän
Den är fin! Helt okonkret bara fyller den hela mig.
Den räcker till -
alla som vill kan få ha den - den är inte min! - men öppna dig helt så den kommer in.
Inget som syns...
men något som känns skönt!
Så hör på, Sanna!
Jag har något att ge till dig.
Om du kan ta
vill jag med renaste kärlek
ge dig en känsla
fri från analyser av vetenskapsmän
Den är fin! Helt okonkret bara fyller den hela mig.
Den räcker till -
alla som vill kan få ha den - den är inte min! - men öppna dig helt så den kommer in.
fredag 6 november 2009
tisdag 3 november 2009
Blott ett redskap
I morse noterade jag att det liksom var lite obehagligt att befinna sig i min mun. Stackars tungan, tänkte jag. Glad att jag inte var min tunga.
Noterade även en blåsa ganska långt bak på tungan. Stackars födan som måste sväljas, tänkte jag. Glad att jag inte var den födan.
Sen kom en tandläkare och tog fram en jävla spetsig jävla krok och skar sönder varenda tandköttskant. Stackars munnen, tänkte jag. Glad att det fanns saliv på plats som kunde skölja bort blodet från mina tänder utan att jag behövde tänka.
Sen dess har jag bitit ihop och ätit extra mycket choklad bara för att liksom jävlas på nåt helt ologiskt sätt men det var i alla fall väldigt gott.
Noterade även en blåsa ganska långt bak på tungan. Stackars födan som måste sväljas, tänkte jag. Glad att jag inte var den födan.
Sen kom en tandläkare och tog fram en jävla spetsig jävla krok och skar sönder varenda tandköttskant. Stackars munnen, tänkte jag. Glad att det fanns saliv på plats som kunde skölja bort blodet från mina tänder utan att jag behövde tänka.
Sen dess har jag bitit ihop och ätit extra mycket choklad bara för att liksom jävlas på nåt helt ologiskt sätt men det var i alla fall väldigt gott.
måndag 2 november 2009
Fokus:fokus
Visst är det maxa 3000 som gäller. Och det är på gott och ont. Har en vit fläck på nageln, jag är misstänksam mot den.
Å andra sidan är det ju jävligt maxat.
Brukar ibland tycka att jag är jävligt landet lagom. Sen ungefär lika ibland brukar jag förstå att jag är jävligt landet som inte ens finns. Det är en cool känsla.
Nu ska jag spela lite gitarr.
Å andra sidan är det ju jävligt maxat.
Brukar ibland tycka att jag är jävligt landet lagom. Sen ungefär lika ibland brukar jag förstå att jag är jävligt landet som inte ens finns. Det är en cool känsla.
Nu ska jag spela lite gitarr.
lördag 31 oktober 2009
hej
heter sanna
har skrivit tenta idag
tyckte det kändes bra
har överlistat systemet
är trött
ska återuppta djurrättsaktivismen imorrn
känns så jävla rätt
är sjukt taggad
känner mig ensam
dricker vatten
har träffat max idag
det var typ tre år sen senast
han var fortfarande bra.
kär i dungen.
har skrivit tenta idag
tyckte det kändes bra
har överlistat systemet
är trött
ska återuppta djurrättsaktivismen imorrn
känns så jävla rätt
är sjukt taggad
känner mig ensam
dricker vatten
har träffat max idag
det var typ tre år sen senast
han var fortfarande bra.
kär i dungen.
onsdag 28 oktober 2009
tisdag 27 oktober 2009
Ps. Musiksmak
Min är så jävla bra,
men vem är så dum i huvudet att inte tycka så om sin egen?
Har tänkt på det där lite, kommit fram till att man ändå kan studera sin musiksmak relativt objektivt... och liksom inte, att om det är Green Day och Beyoncé som dunkar, ha så jävla sofistikerad musiksmak. Faktiskt, subjektivt sett, dålig musiksmak.
Ha. Så jävla "aeg" resonemang
men vem är så dum i huvudet att inte tycka så om sin egen?
Har tänkt på det där lite, kommit fram till att man ändå kan studera sin musiksmak relativt objektivt... och liksom inte, att om det är Green Day och Beyoncé som dunkar, ha så jävla sofistikerad musiksmak. Faktiskt, subjektivt sett, dålig musiksmak.
Ha. Så jävla "aeg" resonemang
Det blir jämt så här, att allt känns jävligt jobbigt.
Jag är fruktansvärt trött! Det är kul. Så kul att jag råkat äta upp min ena fot.
Jag önskar att de kunde lyssna när jag å det hövligaste ber dem lämna mitt huvud.
Vet inte vad jag ska göra nu. Och jag har inte ens något val. Bara känner det. Att jag inte vet.
Tror jag bokar en biljett till Emil nu. Ska bara prata med Sofia först. Annars går jag själv. Ensam. Med alla andra.
Jag önskar att de kunde lyssna när jag å det hövligaste ber dem lämna mitt huvud.
Vet inte vad jag ska göra nu. Och jag har inte ens något val. Bara känner det. Att jag inte vet.
Tror jag bokar en biljett till Emil nu. Ska bara prata med Sofia först. Annars går jag själv. Ensam. Med alla andra.
måndag 26 oktober 2009
Det blir jämt så här, att behovet pockar på.
När att-göra-listan är som längst, när huvudet är åt helvete rörigt, åt helvete fokuserat, åt helvete målmedvetet, åt helvete kaotiskt, åt helvete starkt, åt helvete svagt, då
måste jag liksom ha en penna i handen typ
h e l a t i d e n
och skriva små citat ur låttexter på närmaste papper, ha hörlurar i öronen och bättra på tinnitusen, titta in i fönstrena på andra sidan gården.
Och jag måste
v e r k l i g e n
känna mig fruktansvärt ensam.
Och frusen.
Och pressa upp tungan i gommen. Fundera på ifall det jag gör är förklätt. Helt vanliga försvarsmekanismer därunder.
I lördags fick jag cred för att jag är vegan. Det var längesen. Jag blev glad.
Idag var jag bomull.
När jag åkte hem frågade jag mig själv om det var så att jag kanske
älskar mig själv.
Bob Hansson skrev att man skulle säga det till sig själv. Flera gånger. Så att det blev sant.
Jag tänkte att det är en märklig konflikt, för
1) jag älskar mig själv. Jag är fantastisk.
2) jag gör så många saker som jag bara inte står ut med. Jag tänker då, att jag hatar den jag är just då. Och det är ofta. Så jävla ofta jag är världens mest irriterande person. Och jag tror säkert, att även om det finns en och annan som tycker att jag är bra, så finns det lika många ena och andra som håller med mig om hur fruktansvärt irriterande jag är.
Varför kan jag inte bara fästa blicken på dig? Varför verkar det som att jag rangordnar rösterna? Varför ska jag vara så jävla special? Spexa, liksom. Vem fan gillar spex? Sjukt irriterande.
Och så har jag en fråga:
När ska jag få säga det igen?
måste jag liksom ha en penna i handen typ
h e l a t i d e n
och skriva små citat ur låttexter på närmaste papper, ha hörlurar i öronen och bättra på tinnitusen, titta in i fönstrena på andra sidan gården.
Och jag måste
v e r k l i g e n
känna mig fruktansvärt ensam.
Och frusen.
Och pressa upp tungan i gommen. Fundera på ifall det jag gör är förklätt. Helt vanliga försvarsmekanismer därunder.
I lördags fick jag cred för att jag är vegan. Det var längesen. Jag blev glad.
Idag var jag bomull.
När jag åkte hem frågade jag mig själv om det var så att jag kanske
älskar mig själv.
Bob Hansson skrev att man skulle säga det till sig själv. Flera gånger. Så att det blev sant.
Jag tänkte att det är en märklig konflikt, för
1) jag älskar mig själv. Jag är fantastisk.
2) jag gör så många saker som jag bara inte står ut med. Jag tänker då, att jag hatar den jag är just då. Och det är ofta. Så jävla ofta jag är världens mest irriterande person. Och jag tror säkert, att även om det finns en och annan som tycker att jag är bra, så finns det lika många ena och andra som håller med mig om hur fruktansvärt irriterande jag är.
Varför kan jag inte bara fästa blicken på dig? Varför verkar det som att jag rangordnar rösterna? Varför ska jag vara så jävla special? Spexa, liksom. Vem fan gillar spex? Sjukt irriterande.
Och så har jag en fråga:
När ska jag få säga det igen?
söndag 25 oktober 2009
lördag 24 oktober 2009
International day of climate action. Inklusive Margot Wallström.
Från tolv personer med tickande klockor, via poliser, väldigt oroliga vakter, ännu fler oroliga vakter och oroliga blickar, till detta:
Foto: Johan EnqvistJag tror inte riktigt vi vet hur det gick till, faktiskt. Hur kom det sig, liksom, att fyra klimataktivister som tillsammans med åtta andra genomförde en manifestation... alltså... Hur.
Hur lyckades de få EU-kommissionens vice ordförande att ta initiativ till att träffa dem efter att hon hållit tal under finalen av European Development Days på Älvsjömässan i Stockholm?
Här skulle jag kunna skriva en uppsats utifrån det jag lärt mig under kursen jag läser just nu i skolan. En genomgång av vilka anledningar hon har att vilja träffa oss.
Väljer att tänka så här i stället.
Vi var tolv personer. Tolv alldeles vanliga förhållandevis unga människor. Vilja och hopp.
Vårt budskap nådde fram till EU:s näst högsta höna. Hon försäkrade att hon skulle ta med sig allt vi sa. Vidarebefordra.
Tolv kids rätt in i hjärtat av EU.
Nya mottot håller fortfarande.
Sikta mot månen och nå stjärnorna.
onsdag 21 oktober 2009
Jag längtar efter Emil J.
Den här textraden har tagit fram en liten, liten hacka, och ristat som om jag hade en berghäll i huvudet och det var frågan om runskrift.
ni hör vi har samma, samma skrot och samma korn
som jagats jorden runt i motvind
för att hamna hos varann
Varje dag, ungefär en gång i timmen, så säger jag högt till mig själv
jag är så jäääävla bra
för annars går det liksom inte.
Tror jag håller på att bli sjuk.
Och jag lovar att jag sitter och kvider i överpepp om ett par timmar, igen. Socialstyrelsen har säkert rätt. Det kan vara ett sjukdomstillstånd, angränsande till manodepression, att vara väldigt, väldigt lycklig.
Det som gör mig olycklig just nu är stressen, när den stundom låtsas att den kopplat greppet om mig (MEN DET HAR DEN FAN INTE!) och att jag tror att jag håller på att bli sjuk.
Strategi
Läsa mer De-Shalit, för att det är så peppande.
Döda förkylningsbabyn.
Tänka på roliga, fina i morgon.
Lyssna på Emil Jensen (och sörja att jag inte kan vara i Södertälje och se honom i kväll)
"Kötta" allt motstånd.
ni hör vi har samma, samma skrot och samma korn
som jagats jorden runt i motvind
för att hamna hos varann
Varje dag, ungefär en gång i timmen, så säger jag högt till mig själv
jag är så jäääävla bra
för annars går det liksom inte.
Tror jag håller på att bli sjuk.
Och jag lovar att jag sitter och kvider i överpepp om ett par timmar, igen. Socialstyrelsen har säkert rätt. Det kan vara ett sjukdomstillstånd, angränsande till manodepression, att vara väldigt, väldigt lycklig.
Det som gör mig olycklig just nu är stressen, när den stundom låtsas att den kopplat greppet om mig (MEN DET HAR DEN FAN INTE!) och att jag tror att jag håller på att bli sjuk.
Strategi
Läsa mer De-Shalit, för att det är så peppande.
Döda förkylningsbabyn.
Tänka på roliga, fina i morgon.
Lyssna på Emil Jensen (och sörja att jag inte kan vara i Södertälje och se honom i kväll)
"Kötta" allt motstånd.
tisdag 20 oktober 2009
Damien Rice har fastnat i en låda
Musik är som bokmärken för känslor.
Som att när jag kliver upp på en trampolin så kan jag fortfarande göra flickisar, saltos, allt som jag vet att jag inte kan längre. Kroppen är inte med. Ändå går det.
Som när jag tittar på Fem myror är fler än fyra elefanter och på allvar tycker att det är roligt, lärorikt och att låtarna faktiskt är bra.
Damien Rice.
Jag kom på mig när jag höll på att börja gråta.
Vet att klockan är mycket och att det kan påverka. Vet att jag har ganska långt till sällskap.
Men det var Damien. Jag är säker. Det var som att när jag klädde på mig honom så klädde jag på mig ett känslospektrum väldigt, väldigt olikt min vardag just nu.
En hård kamp.
Som att när jag kliver upp på en trampolin så kan jag fortfarande göra flickisar, saltos, allt som jag vet att jag inte kan längre. Kroppen är inte med. Ändå går det.
Som när jag tittar på Fem myror är fler än fyra elefanter och på allvar tycker att det är roligt, lärorikt och att låtarna faktiskt är bra.
Damien Rice.
Jag kom på mig när jag höll på att börja gråta.
Vet att klockan är mycket och att det kan påverka. Vet att jag har ganska långt till sällskap.
Men det var Damien. Jag är säker. Det var som att när jag klädde på mig honom så klädde jag på mig ett känslospektrum väldigt, väldigt olikt min vardag just nu.
En hård kamp.
måndag 19 oktober 2009
Den sjätte härskartekniken
Så stockholmskan är hård, hörde jag. Det är nog sant.
Att gotlänningarna inte blir tagna på allvar eftersom de pratar så gulligt.
Och jag tänkte,
vilket utmärkt retoriskt redskap det är.
Hur alla ens ord kan bli sanna bara de formuleras och uttalas som en obestridd sanning.
Att gotlänningarna inte blir tagna på allvar eftersom de pratar så gulligt.
Och jag tänkte,
vilket utmärkt retoriskt redskap det är.
Hur alla ens ord kan bli sanna bara de formuleras och uttalas som en obestridd sanning.
söndag 18 oktober 2009
De övertaggade skriken är tillbaka
Jag är back on track.
Dungen
+
rödvin
+
progress i mina åtaganden
+
visionen om en fab vecka
=
de övertaggade skriken.
+
rödvin
+
progress i mina åtaganden
+
visionen om en fab vecka
=
de övertaggade skriken.
Matt
Har fyra saker på min att-göra-lista idag.
Har avklarat en. "duscha"
Min energi behöver input. Jag behöver sällskap. Men idag, idag orkar jag inget om jag inte blir nästan bokstavligt sliten i, eller ömt ombedd. Men det händer liksom inte ändå.
Har inte bestämt mig för om jag är dum i huvudet som dissar vackre Emil Jensen idag, eller inte. Jag tror... att... jag... ville... ha... sällskap. Men. Att jag också ville få saker, "viktiga saker", gjorda.
Och det har jag ju ändå inte lyckats med.
Emil är som ett varmt bad och jag bara dissar. Så jävla omoget!
Soppan var god i alla fall. Nu... ska jag sova middag. Sen ska jag JÄÄÄÄÄÄVLARsätta fart.
Imorgon! Då är en ny dag. Och då får jag träffa jättemånga av de bästa människorna i hela världen. Lyckan kommer tillbaka.
Har avklarat en. "duscha"
Min energi behöver input. Jag behöver sällskap. Men idag, idag orkar jag inget om jag inte blir nästan bokstavligt sliten i, eller ömt ombedd. Men det händer liksom inte ändå.
Har inte bestämt mig för om jag är dum i huvudet som dissar vackre Emil Jensen idag, eller inte. Jag tror... att... jag... ville... ha... sällskap. Men. Att jag också ville få saker, "viktiga saker", gjorda.
Och det har jag ju ändå inte lyckats med.
Emil är som ett varmt bad och jag bara dissar. Så jävla omoget!
Soppan var god i alla fall. Nu... ska jag sova middag. Sen ska jag JÄÄÄÄÄÄVLARsätta fart.
Imorgon! Då är en ny dag. Och då får jag träffa jättemånga av de bästa människorna i hela världen. Lyckan kommer tillbaka.
lördag 17 oktober 2009
Objektiva vs subjektiva verksamheten
Tunnelseendet till trots,
jag förstod att jag undgått det fysiska regnet. Pölar och blöt asfalt. Torra skor.
Försöker, per automatik, finna nån sorts mening, som att det var meant to be. Accepterar att det antingen är en fruktansvärt löjlig tanke eller en fruktansvärt rimlig.
Sprang.
Dunkande verksamhet som stod med ett ilsket frågetecken i handen och tryckte spikmattan i ansiktet på mig, som frågade
är det verklighet eller konstruktion?
Är det objektivitet eller subjektivitet?
Som tvingade mig att stänga boken och byta ut öronpropparna mot hörlurar.
Tvingade mig att stå inför min iPods begränsningar, de 7 styrkorna och den enorma svagheten: ingen kontrollmöjlighet.
5000 klick
fram till Anna Järvinen.
Tvingade mig att tro att jag verkligen behövde höra henne.
Insikten smackade sitt slagträ i mitt ansikte, igen. Att jag kom att tänka på kramarna jag underlät att ge min bästa vän för fem år sedan, att detta förmodligen berodde på den kroppsliga företeelsen bröst. Som en parentes i påminnelsen om det kroppsliga bekräftelsebehovet.
Att jag tänkte på det fåtal som lyckats med detta konststycke i min värld.
I morse hände nåt helt sjukt. Det var sjukt endast av den anledningen att jag aldrig gjort något liknande förut.
Jag dansade...
på riktigt.
I mitt så kallade vardagsrum. Lyssnade på Dungen. Albumet Ta det lugnt. Låten Panda.
När jag dansar märker jag det i vanliga fall. Är nämligen välsignad med bröst. Trots att en plastikkirurg skurit i dem en gång så är de fortfarande, så att säga, påtagliga. Det är rakt omöjligt att inte lägga märke till att man dansar.
Jag kom på mig själv... tog mig själv på bar gärning, dansandes, i mitt så kallade vardagsrum. Iklädd endast ett linne och trosor. Dansade som om jag vore på grymmaste klubben.
Egentligen är det omöjligt.
Sprang till tåget och förstod nästan ingenting. Och jag är ändå inte dum i huvudet. Det kan väl ändå ingen påstå?
Passerade spärren i Handen. Tänkte lite på jordens undergång precis som alla andra gör när de passerar spärren i Handen.
Hur kommer det sig att människodjuret utvecklat förmågan att angripa sig själv med svarta tankar????????????????????? EN MILJON FRÅGETECKEN.
För vi har systemfelet fo' sho'. Men vad gjorde jag för fel? Det var ju inte som att jag sökt efter lite mörker. Tvärtom. Jag hade peppat lyckan. Tillochmed dragit in temat om anslag till lyckoforskningen. Och ändå,
ändå skrek jag till mig själv att
FÖR FAN! SKÄRP DIG
DU ÄR SÅ JÄVLA ENSAM
och det saknar ju typ logik. Jag hade precis, helt frivilligt och högst rationellt, sprungit ifrån tre vänner och fyra bekanta. Innan dess hade jag ofrivilligt lämnat en fjärde vän.
Som att hjärnan ens har en mage? Fan heller att den har.
Min fjärde vän heter David.
Jag gick i takt med Silverbullits fantastiska låt Run och tänkte att David, han har förmågan att bekräfta, kritiskt granska, reflektera och vara så jävla smart och kunnig på samma gång som han är hjärtat själv.
Jag är väldigt glad över att ha träffat David idag och i år.
Jag höll på att skriva "nu ger jag upp" men det hade varit så långt ifrån sanningen att jag bara förmådde mina fingrar komponera meningen i skydd av citationstecken.
jag förstod att jag undgått det fysiska regnet. Pölar och blöt asfalt. Torra skor.
Försöker, per automatik, finna nån sorts mening, som att det var meant to be. Accepterar att det antingen är en fruktansvärt löjlig tanke eller en fruktansvärt rimlig.
Sprang.
Dunkande verksamhet som stod med ett ilsket frågetecken i handen och tryckte spikmattan i ansiktet på mig, som frågade
är det verklighet eller konstruktion?
Är det objektivitet eller subjektivitet?
Som tvingade mig att stänga boken och byta ut öronpropparna mot hörlurar.
Tvingade mig att stå inför min iPods begränsningar, de 7 styrkorna och den enorma svagheten: ingen kontrollmöjlighet.
5000 klick
fram till Anna Järvinen.
Tvingade mig att tro att jag verkligen behövde höra henne.
Insikten smackade sitt slagträ i mitt ansikte, igen. Att jag kom att tänka på kramarna jag underlät att ge min bästa vän för fem år sedan, att detta förmodligen berodde på den kroppsliga företeelsen bröst. Som en parentes i påminnelsen om det kroppsliga bekräftelsebehovet.
Att jag tänkte på det fåtal som lyckats med detta konststycke i min värld.
I morse hände nåt helt sjukt. Det var sjukt endast av den anledningen att jag aldrig gjort något liknande förut.
Jag dansade...
på riktigt.
I mitt så kallade vardagsrum. Lyssnade på Dungen. Albumet Ta det lugnt. Låten Panda.
När jag dansar märker jag det i vanliga fall. Är nämligen välsignad med bröst. Trots att en plastikkirurg skurit i dem en gång så är de fortfarande, så att säga, påtagliga. Det är rakt omöjligt att inte lägga märke till att man dansar.
Jag kom på mig själv... tog mig själv på bar gärning, dansandes, i mitt så kallade vardagsrum. Iklädd endast ett linne och trosor. Dansade som om jag vore på grymmaste klubben.
Egentligen är det omöjligt.
Sprang till tåget och förstod nästan ingenting. Och jag är ändå inte dum i huvudet. Det kan väl ändå ingen påstå?
Passerade spärren i Handen. Tänkte lite på jordens undergång precis som alla andra gör när de passerar spärren i Handen.
Hur kommer det sig att människodjuret utvecklat förmågan att angripa sig själv med svarta tankar????????????????????? EN MILJON FRÅGETECKEN.
För vi har systemfelet fo' sho'. Men vad gjorde jag för fel? Det var ju inte som att jag sökt efter lite mörker. Tvärtom. Jag hade peppat lyckan. Tillochmed dragit in temat om anslag till lyckoforskningen. Och ändå,
ändå skrek jag till mig själv att
FÖR FAN! SKÄRP DIG
DU ÄR SÅ JÄVLA ENSAM
och det saknar ju typ logik. Jag hade precis, helt frivilligt och högst rationellt, sprungit ifrån tre vänner och fyra bekanta. Innan dess hade jag ofrivilligt lämnat en fjärde vän.
Som att hjärnan ens har en mage? Fan heller att den har.
Min fjärde vän heter David.
Jag gick i takt med Silverbullits fantastiska låt Run och tänkte att David, han har förmågan att bekräfta, kritiskt granska, reflektera och vara så jävla smart och kunnig på samma gång som han är hjärtat själv.
Jag är väldigt glad över att ha träffat David idag och i år.
Jag höll på att skriva "nu ger jag upp" men det hade varit så långt ifrån sanningen att jag bara förmådde mina fingrar komponera meningen i skydd av citationstecken.
350 = survival
Se och sug in...
Stockholmare: Haka på vårt eget bidrag till The international day of climate action, The time has come. Glid gärna in på Facebook-eventet också, och sprid ordet till dina vänner.
Icke-Stockholmare: Gå in på http://www.350.org/map och leta upp en aktion du kan vara med i där just du ska befinna dig den 24 oktober. Och sprid ordet till dina vänner.
Jag är ganska rädd.
Stockholmare: Haka på vårt eget bidrag till The international day of climate action, The time has come. Glid gärna in på Facebook-eventet också, och sprid ordet till dina vänner.
Icke-Stockholmare: Gå in på http://www.350.org/map och leta upp en aktion du kan vara med i där just du ska befinna dig den 24 oktober. Och sprid ordet till dina vänner.
Jag är ganska rädd.
fredag 16 oktober 2009
Pärlgänget. En tipspromenad i fyra färger.
Det är helt enkelt inte läge
Blandar liksom ironi med energi och stoppar ner det i ett svart hål
Satans tungt.
Det är vad det blir, alltså tungt som i heavy shit
Tungt och litet.
Vid den där... vid den där närmare eftertanken. Blir det.
Det är helt enkelt inte läge att hålla på och bry sig.
Om de där föroreningarna som kontaminerar kroppens alla hålrum utan att man har ens en vild chans att avvärja dem.
Att man står där,
på ena sidan med geniet. På andra sidan med hjärtat. På ena sidan med geniet och hjärtat. På andra sidan med hjärtat och kontinuiteten.
Att man vänder ryggen, bara lite lite grann, åt hjärtat och kontinuiteten. För att de där föroreningarna fuckar upp rationaliteten. Och egentligen vet vi ju - hjärnan, hjärtat och jag - att den största kampen världen borde mobilisera, är kampen mot valfriheten. Att valen får oss att tro saker. Att inbilla oss saker. Att konstruera verkligheten.
valmöjligheterna skapar de dåliga handlingarna.
Vi hade kunnat rädda Joppe. Det går faktiskt inte att rädda någon som redan är död, givet att rädda = livrädda.
Det är helt enkelt inte läge att
när den ena konstruktionen efter den andra visat sig vara armerad med inte järn, utan stänglar, robusta genom osmotiskt tryck via förväntningsvätska,
och förväntningarna bara maxar sin volatilkaraktär.
Vad händer då?
Inte,
inte blir det så himla bra.
Inte lägger vi pussel på ett ugnsgaller heller.
Vad vill du mig, kan du svara?
Jag vill dig ett och annat, faktiskt.
Och jag känner tyvärr inte till reglerna, men jag har hört talas om spelet.
Finns ett annat spel också. Fångarnas dilemma. Och NU!! Nu är motsägelserna totala.
Att vi här kan VÄLJA. Och bör VÄLJA. Och vill VÄLJA.
VÄLJA att FÖRVÄNTA oss inget annat än
precis
det
vi
önskar
oss
mest
av
allt
i
hela
världen.
1) I skydd av mörker, i hopp om värme
X) "Lita aldrig på en polis"
2) Helt obegripligt
Blandar liksom ironi med energi och stoppar ner det i ett svart hål
Satans tungt.
Det är vad det blir, alltså tungt som i heavy shit
Tungt och litet.
Vid den där... vid den där närmare eftertanken. Blir det.
Det är helt enkelt inte läge att hålla på och bry sig.
Om de där föroreningarna som kontaminerar kroppens alla hålrum utan att man har ens en vild chans att avvärja dem.
Att man står där,
på ena sidan med geniet. På andra sidan med hjärtat. På ena sidan med geniet och hjärtat. På andra sidan med hjärtat och kontinuiteten.
Att man vänder ryggen, bara lite lite grann, åt hjärtat och kontinuiteten. För att de där föroreningarna fuckar upp rationaliteten. Och egentligen vet vi ju - hjärnan, hjärtat och jag - att den största kampen världen borde mobilisera, är kampen mot valfriheten. Att valen får oss att tro saker. Att inbilla oss saker. Att konstruera verkligheten.
"Har du hört den förr?Valmöjligheterna skapar det dåliga samvetet,
Det man inte vet någonting om lider man inte av"
valmöjligheterna skapar de dåliga handlingarna.
Vi hade kunnat rädda Joppe. Det går faktiskt inte att rädda någon som redan är död, givet att rädda = livrädda.
Det är helt enkelt inte läge att
bambadabam
... välja.
Och sen,när den ena konstruktionen efter den andra visat sig vara armerad med inte järn, utan stänglar, robusta genom osmotiskt tryck via förväntningsvätska,
och förväntningarna bara maxar sin volatilkaraktär.
Vad händer då?
Inte,
inte blir det så himla bra.
Inte lägger vi pussel på ett ugnsgaller heller.
Vad vill du mig, kan du svara?
Jag vill dig ett och annat, faktiskt.
Och jag känner tyvärr inte till reglerna, men jag har hört talas om spelet.
Finns ett annat spel också. Fångarnas dilemma. Och NU!! Nu är motsägelserna totala.
Att vi här kan VÄLJA. Och bör VÄLJA. Och vill VÄLJA.
VÄLJA att FÖRVÄNTA oss inget annat än
precis
det
vi
önskar
oss
mest
av
allt
i
hela
världen.
1) I skydd av mörker, i hopp om värme
X) "Lita aldrig på en polis"
2) Helt obegripligt
Sluta aldrig, vackra människa. Ja du alltså...
ni som vet att en mur bara är en bro på högkant
det som är som det är inte måste vara konstant
ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det,
gör det ni gör och aldrig får nåt för det
låter ni bli finns ingen annan där som gör det
ni som går dit ni går utan att nån annan styr er
ni som får era sår utan att ni blir martyrer
ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,
glömmer era fiender men aldrig vänner
gömmer och hjälper människor ni inte känner
ni är inte vackrast i världen
världen är vackrast i er
och det är inte i era ögon
det är i vad ni ser
ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa
ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa
ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta
spelar inga spel och skiter i det korrekta
som vågar vara snea och defekta
ni är inte vackrast i världen
världen är vackrast i er
och det är inte i era ögon
det är i vad ni ser
å hur ni lyckas inspirera
få mig att vilja orka mera
utan att jag känner mig sämre eller måste prestera
å hur ni lyckas exaltera
få mig att orka vilja mera
det hörs på era röster
det lyser igenom när man ser er
så ni är vackrast i världen
världen är vackrast i er
och jag ser det i era ögon
där ser jag vad ni ser
det som är som det är inte måste vara konstant
ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det,
gör det ni gör och aldrig får nåt för det
låter ni bli finns ingen annan där som gör det
ni som går dit ni går utan att nån annan styr er
ni som får era sår utan att ni blir martyrer
ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,
glömmer era fiender men aldrig vänner
gömmer och hjälper människor ni inte känner
ni är inte vackrast i världen
världen är vackrast i er
och det är inte i era ögon
det är i vad ni ser
ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa
ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa
ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta
spelar inga spel och skiter i det korrekta
som vågar vara snea och defekta
ni är inte vackrast i världen
världen är vackrast i er
och det är inte i era ögon
det är i vad ni ser
å hur ni lyckas inspirera
få mig att vilja orka mera
utan att jag känner mig sämre eller måste prestera
å hur ni lyckas exaltera
få mig att orka vilja mera
det hörs på era röster
det lyser igenom när man ser er
så ni är vackrast i världen
världen är vackrast i er
och jag ser det i era ögon
där ser jag vad ni ser
- Emil Jensen
torsdag 15 oktober 2009
Take action
Take Action: Tell the U.S. it's Time to Act on Climate Change
More than any other country, action taken by the United States to limit greenhouse gases and build a clean energy economy is needed to achieve a sustainable solution to our global climate crisis.
This December world leaders will gather in Copenhagen to negotiate a global response to climate change. As a world leader in greenhouse gas pollution as well as clean energy technology, the United States needs to take bold action by implementing comprehensive clean energy policies to curb emissions.
Nobel Peace Prize Winner and President Barack Obama has said that climate change is an urgent threat, and now is the time for him to lead the United States in confronting the climate crisis.
This is a chance for people around the world and in the United States to join together in telling President Obama that we want him to lead the United States in taking bold and significant action to reduce greenhouse gasses.
Time is running out, and our planet can't afford to wait.
Det är Blog Action Day: Climate Change idag. Fick nys om det igår och hakar så klart på, men jag vet ingenting så jag har ju inte tänkt, liksom.
Men asså... Ja. Här är mitt klena bidrag. Gå in på 350.org och läs och engagera er för det är så jävla viktigt. Själv har jag dagen till ära på allvar börjat styra upp en klimatdag i min skola! Hurra!
Hej då!
onsdag 14 oktober 2009
tisdag 13 oktober 2009
"Hej ursäkta, men jag ska av här."
Håller på och läser en artikel om överenskommelser och förebyggande arbete kring oljetransporter på Östersjön.
Inser att 24 timmar är sjukt lång tid = oj vad tid = sluta klaga.
Är enormt peppad efter ACT NOW-konferensen i Malmö. Eller, på vischan utanför Malmö.
Känner mig som en våg. I ena skålen ligger all den där peppen. Människorna som är så fantastiska. Min klass. Alla aktiviteter i min kalender. Tunga grejor. I andra skålen ligger skräcken. Framtiden som är läskigare än någonsin, mörkare än någonsin. Världen som blir mer och mer omöjlig att förstå, men ändå mer och mer uppenbart generalfelkonstruerad. Glada skålen har övertaget. Rädda skålen är hack i häl, och troligen väldigt viktig för att glada skålen formligen ska spruta ur sig energi.
Svårt att kanalisera energin.
Jag har aldrig använt ordet "kanalisera" så mycket som senaste månaden.
Allt måste bytas ut.
Alla kugghjul är kugghjul och det ställer till såna jävla problem, när det är fel på ett och annat. Därför måste allt bytas ut.
Miljarder dödade djur varje år.
En miljard hungrande människor.
Nästan tre miljarder människor som lever på under två dollar om dagen.
Too much carbon in the atmosphere.
Svenskar som går in i väggen.
Fetma. Fetma. Fetma.
Öppet vatten i Arktis.
Agrobränsleproduktion i stället för matproduktion.
Ologisk produkt av välfärd med faktorerna oändlig tillväxt och ändliga resurser.
Inser att 24 timmar är sjukt lång tid = oj vad tid = sluta klaga.
Är enormt peppad efter ACT NOW-konferensen i Malmö. Eller, på vischan utanför Malmö.
Känner mig som en våg. I ena skålen ligger all den där peppen. Människorna som är så fantastiska. Min klass. Alla aktiviteter i min kalender. Tunga grejor. I andra skålen ligger skräcken. Framtiden som är läskigare än någonsin, mörkare än någonsin. Världen som blir mer och mer omöjlig att förstå, men ändå mer och mer uppenbart generalfelkonstruerad. Glada skålen har övertaget. Rädda skålen är hack i häl, och troligen väldigt viktig för att glada skålen formligen ska spruta ur sig energi.
Svårt att kanalisera energin.
Jag har aldrig använt ordet "kanalisera" så mycket som senaste månaden.
Allt måste bytas ut.
Alla kugghjul är kugghjul och det ställer till såna jävla problem, när det är fel på ett och annat. Därför måste allt bytas ut.
Miljarder dödade djur varje år.
En miljard hungrande människor.
Nästan tre miljarder människor som lever på under två dollar om dagen.
Too much carbon in the atmosphere.
Svenskar som går in i väggen.
Fetma. Fetma. Fetma.
Öppet vatten i Arktis.
Agrobränsleproduktion i stället för matproduktion.
Ologisk produkt av välfärd med faktorerna oändlig tillväxt och ändliga resurser.
utan att ta slut, detta. Det fortsätter in absurdum.
Och skräms.
Men som jag fick lära mig i helgen...
Men som jag fick lära mig i helgen...
Pessimism is a luxury of good times. In bad times, pessimism equals suicide.Nu ska jag läsa vidare och peppa för livet.
onsdag 7 oktober 2009
Tror nog
jag drar till Malmö imorrn. Verkar kul! Ja, så får det bli!
Kanske kasta lite sten eller nåt! Falafel 3000! Och COP-camp!
Nås på mobilen, va.
Kanske kasta lite sten eller nåt! Falafel 3000! Och COP-camp!
Nås på mobilen, va.
tisdag 6 oktober 2009
Den lena huden, den mörka tiden, tack för maten.
Ibland,
ibland finns det något väldigt tillfredsställande med att vara "ful". Nyss var en sådan stund. Hela idag var en sådan ibland. Lagom till kaffet vid tre bestämde jag mig för att försöka lura bort min dåliga karaktär genom att sätta på mig en "riktig" t-shirt i stället för linnet jag sov i. Satte på mig en så pass riktig t-shirt att jag faktiskt har på mig den till vardags ibland. Men den är jävligt... vad heter det... bekväm. Så att säga.
Detta drag lurade tyvärr inte bort min dåliga karaktär.
Varje gång jag hamnat framför en spegel senaste kanske två veckorna har jag stilla konstaterat att jag verkligen, verkligen, verkligen behöver klippa mig. För tillfället har jag utrustat mitt hår med en tofs och lite hårnålar för att slippa se eländet hänga i ansiktet. Och så mina glasögon till det. Inte ett spår av smink finns i mitt ansikte - vilket inte hör till ovanligheterna, i och för sig, men tillsammans med glasögonen och den otroligt superheta och piffiga frisyren ser jag så där genuint Idontgiveafuck-ig ut. Eller kanske jagärensånsomharpåmigmjukisbyxoriskolan-ig ut.
Klockan 17.38 bestämde jag mig för att gå och köpa D-vitamin av alla saker man kan köpa i ett centrum. Jag tror nämligen att alla mina problem kommer lösas av det, och bara det att jag tror så kommer förmodligen resultera i att alla mina problem kommer lösas, varför investeringen i D-vitamin lär bli årets bästa köp. Jag kombinerade detta med att slänga jättemånga tidningar, köpa sojamjölk, äppelmos och fyra äpplen. Samt - och det är nog viktigt, tror jag - få lite sån där frisk luft.
Klockan 17.47 låste jag dörren och gick ut. Då hade jag även bytt bort mina mjukisbyxor till ett par bekväma jeans. Ganska trasiga. Det kändes passande. Gick ut. Slängde mina tidningar. Såg en person som låg i bakluckan på en bil. Bara benen stack ut. Det var roligt. Jag tänkte att det var så jävla skönt att inte give a fuck. Att
det bara rullade ifrån mig
Jag hade musik i öronen. Det är som att vandra i ett kalejdoskop, lite grann. Som att ha på sig de så kallade 3D-glasögonen som hörde till Sirqus Alfons show igår. Märktes mest på hemvägen. Det var nämligen någon smart person (troligen jag själv) (med all säkerhet jag själv, faktiskt) som hade lagt in "Känn ingen sorg för mig Göteborg" i iPoden. "Ramlar". Då gick det ju inte, går aldrig!, att inte hålla på med de där sakerna som ofta gör att jag känner mig jobbig, besvärlig, omogen och liten. Pipen, skutten, kvidandet - som egentligen bara är något som jag i alla fall tror är väldigt likt ren lycka. Och jag föll för nån på en fest nånstans, och det skulle ju va dans dans dans. !!!!!
Sen kan man förstås verkligen fråga sig varför jag inte har en enda bob hund-skiva i min lägenhet. Man kan förstås fråga sig varför jag inte tagit hit dem än. Det kan man förstås fråga sig. Men det kanske förefaller lite förvånande att helt plötsligt börja med sådan tankeverksamhet.
ps. "Dålig karaktär" har inget med utseende att göra.
ibland finns det något väldigt tillfredsställande med att vara "ful". Nyss var en sådan stund. Hela idag var en sådan ibland. Lagom till kaffet vid tre bestämde jag mig för att försöka lura bort min dåliga karaktär genom att sätta på mig en "riktig" t-shirt i stället för linnet jag sov i. Satte på mig en så pass riktig t-shirt att jag faktiskt har på mig den till vardags ibland. Men den är jävligt... vad heter det... bekväm. Så att säga.
Detta drag lurade tyvärr inte bort min dåliga karaktär.
Varje gång jag hamnat framför en spegel senaste kanske två veckorna har jag stilla konstaterat att jag verkligen, verkligen, verkligen behöver klippa mig. För tillfället har jag utrustat mitt hår med en tofs och lite hårnålar för att slippa se eländet hänga i ansiktet. Och så mina glasögon till det. Inte ett spår av smink finns i mitt ansikte - vilket inte hör till ovanligheterna, i och för sig, men tillsammans med glasögonen och den otroligt superheta och piffiga frisyren ser jag så där genuint Idontgiveafuck-ig ut. Eller kanske jagärensånsomharpåmigmjukisbyxoriskolan-ig ut.
Klockan 17.38 bestämde jag mig för att gå och köpa D-vitamin av alla saker man kan köpa i ett centrum. Jag tror nämligen att alla mina problem kommer lösas av det, och bara det att jag tror så kommer förmodligen resultera i att alla mina problem kommer lösas, varför investeringen i D-vitamin lär bli årets bästa köp. Jag kombinerade detta med att slänga jättemånga tidningar, köpa sojamjölk, äppelmos och fyra äpplen. Samt - och det är nog viktigt, tror jag - få lite sån där frisk luft.
Klockan 17.47 låste jag dörren och gick ut. Då hade jag även bytt bort mina mjukisbyxor till ett par bekväma jeans. Ganska trasiga. Det kändes passande. Gick ut. Slängde mina tidningar. Såg en person som låg i bakluckan på en bil. Bara benen stack ut. Det var roligt. Jag tänkte att det var så jävla skönt att inte give a fuck. Att
det bara rullade ifrån mig
Jag hade musik i öronen. Det är som att vandra i ett kalejdoskop, lite grann. Som att ha på sig de så kallade 3D-glasögonen som hörde till Sirqus Alfons show igår. Märktes mest på hemvägen. Det var nämligen någon smart person (troligen jag själv) (med all säkerhet jag själv, faktiskt) som hade lagt in "Känn ingen sorg för mig Göteborg" i iPoden. "Ramlar". Då gick det ju inte, går aldrig!, att inte hålla på med de där sakerna som ofta gör att jag känner mig jobbig, besvärlig, omogen och liten. Pipen, skutten, kvidandet - som egentligen bara är något som jag i alla fall tror är väldigt likt ren lycka. Och jag föll för nån på en fest nånstans, och det skulle ju va dans dans dans. !!!!!
Sen kan man förstås verkligen fråga sig varför jag inte har en enda bob hund-skiva i min lägenhet. Man kan förstås fråga sig varför jag inte tagit hit dem än. Det kan man förstås fråga sig. Men det kanske förefaller lite förvånande att helt plötsligt börja med sådan tankeverksamhet.
ps. "Dålig karaktär" har inget med utseende att göra.
You suck my eyes
medan jag läser. Moget!
Konstaterade igår att helgen började i fredags och slutar på nu på söndag. Sysslar inte med sömn och vila. Jobbar efter devisen fullt ös, kort och gott. Kanske fullt ös tills vi frös.
Såg i alla fall en film i söndags kväll. The age of stupid. Bio Rio. DU! Ja. DU borde gå och se den. Se så.
Såg i alla fall Sirqus Alfon: Eurotrash - The Upgrade på Södra Teatern igår. Tror det var tionde gången jag såg dem. Magen dog från moment ett.
Såg och kramade i alla fall nästan ohållbart många vänner på Sunkit igår. Fick dansa lite. Har träningsvärk idag.
Såg i alla fall att jag kan hålla mig sysselsatt i ungefär 100 år framöver. Tack och hej.
Konstaterade igår att helgen började i fredags och slutar på nu på söndag. Sysslar inte med sömn och vila. Jobbar efter devisen fullt ös, kort och gott. Kanske fullt ös tills vi frös.
Såg i alla fall en film i söndags kväll. The age of stupid. Bio Rio. DU! Ja. DU borde gå och se den. Se så.
Såg i alla fall Sirqus Alfon: Eurotrash - The Upgrade på Södra Teatern igår. Tror det var tionde gången jag såg dem. Magen dog från moment ett.
Såg och kramade i alla fall nästan ohållbart många vänner på Sunkit igår. Fick dansa lite. Har träningsvärk idag.
Såg i alla fall att jag kan hålla mig sysselsatt i ungefär 100 år framöver. Tack och hej.
lördag 3 oktober 2009
bob hund. Retrospektivt: MARTIN KANN
Utanför
I skyltfönstret: bob hund-filmen
Ser ni!?! 
! 
bob hund via länk...
Jättekonstigt var det. Väldigt... lo-tech.
Fantastiskt-singeln som såldes för 3650 dollar
Snyggaste textraden...
Vi är redo att ta hela rymden med storm
för att slippa lyfta ett finger
här på jorden
Grodfågelperspektiv
Jag bad Martin freestyla på utställningsspecialfodralet jag köpte:
bob hund-relaterad bonus: Kolla in knappen jag köpte idag!
bob hund via länk...
Jättekonstigt var det. Väldigt... lo-tech.
Fantastiskt-singeln som såldes för 3650 dollar
Snyggaste textraden...
Vi är redo att ta hela rymden med storm
för att slippa lyfta ett finger
här på jorden
Grodfågelperspektiv
Jag bad Martin freestyla på utställningsspecialfodralet jag köpte:
bob hund-relaterad bonus: Kolla in knappen jag köpte idag!
fredag 2 oktober 2009
F ö stal de mitt hjärta för evigt
Ikväll. Ja! Hurra!De bara tog det. Givetvis frågade de inte först. De bara roffade. Och där stod jag! Och var ganska mycket lyckligare än nyss.
torsdag 1 oktober 2009
Egentligen ingen aning
Liksom...
allt!
Vet egentligen inte någonting, vet egentligen att det är roligt, oavsett, och att det är socker.
Att det är en miljon. Och förmodligen också en på miljonen.
Hurra.
allt!
Vet egentligen inte någonting, vet egentligen att det är roligt, oavsett, och att det är socker.
Att det är en miljon. Och förmodligen också en på miljonen.
Hurra.
tisdag 29 september 2009
Ständigt
Yttre kanten på iris. När den liksom svartnar lite och det skjuts ut små, små spjut som träffar en precis som de små, små spjut de är men också som om de vore en millisekunds bowlingklot i bröstet och som om de vore en ganska hård knuff på axeln. Jag gillar när den svartnar så där, när det är en kontrast. När det är ironi. När det är sarkasm. När det är en dos förklädd bitterhet i en annars nästan bländande ljus och enkel kropp. Som att det inte hade hänt om inte insikten fanns om att spjuten inte skulle göra skada. Vassa naglar, mjuka händer.
Fascinationen
Att preferenserna är så kameleontiska. Inte att preferenser egentligen försvagas. Bara att fokus flyttas. Som ett förstoringsglas som rör sig över dem... Det blir bara löjligt att inte ha ögonen på glaset.
Slå in en öppen dörr eller? Kanske...
Mest att jag är tacksam över att det fungerar så här. Ha... ha.. öh..
Ha... -de förmodligen kunnat skriva, typ
Leva i nuet, hurra!
ps. Jag undrar förtfarande vem hemlighelsfulla "S" är.
Tillägg, 13.29: Gillar stavningen på fortfarande!!
Slå in en öppen dörr eller? Kanske...
Mest att jag är tacksam över att det fungerar så här. Ha... ha.. öh..
Ha... -de förmodligen kunnat skriva, typ
Leva i nuet, hurra!
ps. Jag undrar förtfarande vem hemlighelsfulla "S" är.
Tillägg, 13.29: Gillar stavningen på fortfarande!!
söndag 27 september 2009
lördag 26 september 2009
Det blev overkillat på matdelen.
Behoven
Sömnen.
Jag har en soffa och en säng. Och varma täcken och varm kropp.
Frukosten.
Jag brukar köpa havregryn. Antingen en liten påse med ekologiska gryn. Eller en stor påse med konventionella gryn. Jag föredrar ekologiska, men de är väldigt dyra. Fast väldigt billiga / portion. Och jag brukar tänka, när jag inte köper ekologiska havregryn, att havren är svensk. Lokalproducerad. Att jag inte belastar miljön så mycket.
Jag brukar blanda havregrynen med lite vatten och lite salt. Ibland med lite kanel. Sen mikrar jag den i två minuter till gröt. Äter med ekologiska linfrön och äppelmos. Eller kanel och socker. Eller lingonsylt. Eller jordgubbssylt. Eller hallonsylt. Eller hallon. Och sojamjölk. Den är inte lokalproducerad. Men jag brukar tänka - och det är kanske klent - vad jag substituerar. Komjölk. Extremt energikrävande och djurutnyttjande komjölk. I mitt kök finns inga spår av komjölk. Jag hade kunnat välja lokalproducerad ekologisk havremjölk. Som jag inte riktigt tycker om. Och som inte innehåller vitamin B12. Min kompromiss stavas sojamjölk. Kanske duger.
Jag brukar dricka en kopp kaffe. Kokar upp vatten i en vattenkokare, mäter upp kaffepulver i en pressobryggare, slår på vattnet, väntar. Pressar. Dricker. Inget filter använt. 45 sekunder ström förbrukat.
Jag brukar äta en macka. Det brukar vara gott.
Lunchen.
Kanske lite pasta. Kanske lite sås. Kanske lite bönor. Kanske lite grönsaker. Billiga, lokala, energieffektiva. Typ, lök. Morot. Kål.
Mellanmålet.
Frukten. Den mörka chokladen. Den godaste är den rättvisa. Medicin-chokladen som innehåller mer antioxidanter än den mest antioxidantrika grödan.
Middagen.
Se lunchen.
Totalt: Maten.
Det behövs så lite för att gå runt.
Busskortet.
Bussen, pendeltåget, tunnelbanan. Tar mig vart jag vill i hela stan.
Bilen.
NEJ.
Pengarna som växer. Sakerna som köps.
NEJ.
Skrattet.
Är gratis.
Skrattet.
Fick jag med dig.
Den varma handen.
Värmde du upp med din.
Äventyret.
Kostade kanske lite. Men det hade varit värdelöst utan dig, utan mötet.
Matte här då.
Summera värdet. De stora inkomsterna. För att anknyta till min senaste kurs. Vilket kapitalslag? Det känns, onekligen, som att det där... tillverkade kapitalet, är så jävla överskattat. Att jag faktiskt skiter i det, så länge jag har en vattenkokare. Kanske en gitarr. Men utan människans hjärna och hjärta, ingen musik.
Miljöproblem. Det är så löjligt att identifierandet av miljöproblemen kräver siffror. Siffror. Siffror. Siffror. Siffror. Siffror tills vi blir galna. När det i grunden handlar om
och att detta viktiga är, som Kishti skulle sagt det, "helt orimligt".
Att det är patetiskt att jag ska behöva tala om de logiska sambanden mellan en handling och dess konsekvenser. Att det bara handlar om konsekvenser. För att en sås ska smaka curry måste curryn fräsas i botten av kastrullen först. Det går inte att krydda på extra mot slutet. Det går inte. Det blir inte bra. Det är för sent. Och detta är en liknelse.
Och jag vet att jag låter så jävla pretto. Ledsen för det.
Sömnen.
Jag har en soffa och en säng. Och varma täcken och varm kropp.
Frukosten.
Jag brukar köpa havregryn. Antingen en liten påse med ekologiska gryn. Eller en stor påse med konventionella gryn. Jag föredrar ekologiska, men de är väldigt dyra. Fast väldigt billiga / portion. Och jag brukar tänka, när jag inte köper ekologiska havregryn, att havren är svensk. Lokalproducerad. Att jag inte belastar miljön så mycket.
Jag brukar blanda havregrynen med lite vatten och lite salt. Ibland med lite kanel. Sen mikrar jag den i två minuter till gröt. Äter med ekologiska linfrön och äppelmos. Eller kanel och socker. Eller lingonsylt. Eller jordgubbssylt. Eller hallonsylt. Eller hallon. Och sojamjölk. Den är inte lokalproducerad. Men jag brukar tänka - och det är kanske klent - vad jag substituerar. Komjölk. Extremt energikrävande och djurutnyttjande komjölk. I mitt kök finns inga spår av komjölk. Jag hade kunnat välja lokalproducerad ekologisk havremjölk. Som jag inte riktigt tycker om. Och som inte innehåller vitamin B12. Min kompromiss stavas sojamjölk. Kanske duger.
Jag brukar dricka en kopp kaffe. Kokar upp vatten i en vattenkokare, mäter upp kaffepulver i en pressobryggare, slår på vattnet, väntar. Pressar. Dricker. Inget filter använt. 45 sekunder ström förbrukat.
Jag brukar äta en macka. Det brukar vara gott.
Lunchen.
Kanske lite pasta. Kanske lite sås. Kanske lite bönor. Kanske lite grönsaker. Billiga, lokala, energieffektiva. Typ, lök. Morot. Kål.
Mellanmålet.
Frukten. Den mörka chokladen. Den godaste är den rättvisa. Medicin-chokladen som innehåller mer antioxidanter än den mest antioxidantrika grödan.
Middagen.
Se lunchen.
Totalt: Maten.
Det behövs så lite för att gå runt.
Busskortet.
Bussen, pendeltåget, tunnelbanan. Tar mig vart jag vill i hela stan.
Bilen.
NEJ.
Pengarna som växer. Sakerna som köps.
NEJ.
Skrattet.
Är gratis.
Skrattet.
Fick jag med dig.
Den varma handen.
Värmde du upp med din.
Äventyret.
Kostade kanske lite. Men det hade varit värdelöst utan dig, utan mötet.
Matte här då.
Summera värdet. De stora inkomsterna. För att anknyta till min senaste kurs. Vilket kapitalslag? Det känns, onekligen, som att det där... tillverkade kapitalet, är så jävla överskattat. Att jag faktiskt skiter i det, så länge jag har en vattenkokare. Kanske en gitarr. Men utan människans hjärna och hjärta, ingen musik.
Miljöproblem. Det är så löjligt att identifierandet av miljöproblemen kräver siffror. Siffror. Siffror. Siffror. Siffror. Siffror tills vi blir galna. När det i grunden handlar om
vad
vi
anser
är
viktigt
här
i
livet
vi
anser
är
viktigt
här
i
livet
och att detta viktiga är, som Kishti skulle sagt det, "helt orimligt".
Att det är patetiskt att jag ska behöva tala om de logiska sambanden mellan en handling och dess konsekvenser. Att det bara handlar om konsekvenser. För att en sås ska smaka curry måste curryn fräsas i botten av kastrullen först. Det går inte att krydda på extra mot slutet. Det går inte. Det blir inte bra. Det är för sent. Och detta är en liknelse.
Och jag vet att jag låter så jävla pretto. Ledsen för det.
Den flackande sömnens knarkade drömmar.
Sov orimligt kort i natt med tanke på mina förutsättningar:
- Gick och la mig halv ett i torsdags kväll
- Somnade kanske ett i torsdags kväll
- Gick upp kl 06.00 igår morse
- Började plugga kl 06.15 igår morse
- Pluggade till kanske 08.30 igår morse
- Skrev tenta mellan kl 09.00 och ca kl 12.45 igår
- Laddade ur som fan
- Åt lunch ca kl 13.00
- Drack första (och näst sista) cidern ca kl 14.30 igår
- Drack lite kaffe vid fyratiden
- Åt lite choklad och lite bröd till kaffet
- Firade med svenskt jordgubbsbubbel kl 17.30
- Fest
- Fest
- Det var trevligt! Jättetrevligt! Jättetrevligt!
- Vi delade på en liter vin. Jag trodde jag drack två glas vin blandat med läsk. Det kan inte stämma, för vinet tog slut.
- Åkte till stan kanske vid 22
- Gick till Södra bar
- Drack vatten. Och köpte en cider.
- Drack inte upp cidern.
- Fancy stolar i alla fall. Multikulti också.
- Helt plötsligt jättetrött och inte alls så nykter. Helt plötsligt.
- Kom på att jag glömt bort middagen. = Dålig karaktär. = Olikt mig.
- Gav upp kl 01.00
- Köpte en snål falafel kl 01.07
- Åt upp den. Den smakade gott i alla fall.
- Tog tåget kl 01.22 från Stockholm södra
- Kom hem kl 01.53
- Drack vatten
- Åt lite soppa. Den var ljuvlig.
- Gick och lade mig kanske kl 02.42
- Vaknade klockan fucking 10!!! Tänkte som Kishti: "Det är orimligt!!!!"
Så. Seg dag. Väldigt skönt. Skulle gjort saker i kväll, men jag gillar att säga nej ibland. Som idag.
Sov middag mellan halv fyra och sju, ungefär. Jag kände mig låg och tänkte att sömn brukar vara ett bra sätt att undkomma tankar. Och jag älskar att sova middag. Inte minst för att drömmarna då brukar vara så fantastiska.
Dagens.
Jag glömde vad jag drömde. Kom på det för ungefär en timme sedan, när jag pratade i telefon. Personen i andra änden sa att hon tittat på film. Jag kom på att det var någon som hade sagt sig vilja titta på film. Försökte dra mig till minnes när detta skedde. Tänkte, var det igår? Tänkte, vems ögon var det? Kom på att
det var i bisarra middagsdrömmen.
Jag vet vems ögonen var. Det roar mig något alldeles fasligt. Allt som hände. Hur man tog sig in i lägenheten. Att man kröp upp genom ett rör. Att vi sprang, person tre och jag, i en stor svensk stad. Förbi sommaren, förbi arbetande ungdomar, mellan blåa markeringar. Att personen med ögonen ville titta på film, att vi var många och att vi smög med det humana. Fast inte helt. Att det var så mjukt. Och att det var just dessa ögon roar mig något alldeles fasligt.
Jag vill nog gärna titta på en film.
ps. Jag ska till Malmö med Angelica och Linn mellan 8 och 11 oktober. Tågbiljetter, check! Falafel! Och klimatkonferens!
- Gick och la mig halv ett i torsdags kväll
- Somnade kanske ett i torsdags kväll
- Gick upp kl 06.00 igår morse
- Började plugga kl 06.15 igår morse
- Pluggade till kanske 08.30 igår morse
- Skrev tenta mellan kl 09.00 och ca kl 12.45 igår
- Laddade ur som fan
- Åt lunch ca kl 13.00
- Drack första (och näst sista) cidern ca kl 14.30 igår
- Drack lite kaffe vid fyratiden
- Åt lite choklad och lite bröd till kaffet
- Firade med svenskt jordgubbsbubbel kl 17.30
- Fest
- Fest
- Det var trevligt! Jättetrevligt! Jättetrevligt!
- Vi delade på en liter vin. Jag trodde jag drack två glas vin blandat med läsk. Det kan inte stämma, för vinet tog slut.
- Åkte till stan kanske vid 22
- Gick till Södra bar
- Drack vatten. Och köpte en cider.
- Drack inte upp cidern.
- Fancy stolar i alla fall. Multikulti också.
- Helt plötsligt jättetrött och inte alls så nykter. Helt plötsligt.
- Kom på att jag glömt bort middagen. = Dålig karaktär. = Olikt mig.
- Gav upp kl 01.00
- Köpte en snål falafel kl 01.07
- Åt upp den. Den smakade gott i alla fall.
- Tog tåget kl 01.22 från Stockholm södra
- Kom hem kl 01.53
- Drack vatten
- Åt lite soppa. Den var ljuvlig.
- Gick och lade mig kanske kl 02.42
- Vaknade klockan fucking 10!!! Tänkte som Kishti: "Det är orimligt!!!!"
Så. Seg dag. Väldigt skönt. Skulle gjort saker i kväll, men jag gillar att säga nej ibland. Som idag.
Sov middag mellan halv fyra och sju, ungefär. Jag kände mig låg och tänkte att sömn brukar vara ett bra sätt att undkomma tankar. Och jag älskar att sova middag. Inte minst för att drömmarna då brukar vara så fantastiska.
Dagens.
Jag glömde vad jag drömde. Kom på det för ungefär en timme sedan, när jag pratade i telefon. Personen i andra änden sa att hon tittat på film. Jag kom på att det var någon som hade sagt sig vilja titta på film. Försökte dra mig till minnes när detta skedde. Tänkte, var det igår? Tänkte, vems ögon var det? Kom på att
det var i bisarra middagsdrömmen.
Jag vet vems ögonen var. Det roar mig något alldeles fasligt. Allt som hände. Hur man tog sig in i lägenheten. Att man kröp upp genom ett rör. Att vi sprang, person tre och jag, i en stor svensk stad. Förbi sommaren, förbi arbetande ungdomar, mellan blåa markeringar. Att personen med ögonen ville titta på film, att vi var många och att vi smög med det humana. Fast inte helt. Att det var så mjukt. Och att det var just dessa ögon roar mig något alldeles fasligt.
Jag vill nog gärna titta på en film.
ps. Jag ska till Malmö med Angelica och Linn mellan 8 och 11 oktober. Tågbiljetter, check! Falafel! Och klimatkonferens!
torsdag 24 september 2009
I veckans DN På stan:
(Som en parentes bara, fast en skrikande... Sen ska jag plugga. Hela dagen. Tummis.)
Intresseväckande notering nr 1: Christopher Sander. Bara en sån sak.
Intresseväckande notering nr 2: Christopher Sander + Lao Wai = sant!!!! Lao Wai som är Stockholms enda veganska restaurang!!!
Här är hela... grejen. Den var bra.
ps. Jag är inte besatt. Har bara ingenting för ögonen just nu. Liksom...
Intresseväckande notering nr 1: Christopher Sander. Bara en sån sak.
Intresseväckande notering nr 2: Christopher Sander + Lao Wai = sant!!!! Lao Wai som är Stockholms enda veganska restaurang!!!
Här är hela... grejen. Den var bra.
ps. Jag är inte besatt. Har bara ingenting för ögonen just nu. Liksom...
onsdag 23 september 2009
Vet inte vad det liknar / romantik.
Du skulle döda mig om du visste var jag gör med dig i fantasin
Jag skulle döda dig om jag visste varenda tanke var slöseri
Så vi är väl kvitt?
Vi är så lika i grunden och bör därför ha det på samma sätt. Förutsättningar för förändring. Vad jag bryr mig om, vem som står vid låset i min framtid. Frågetecken? Inte är det ett yrke. Kanske önskan om att förändra. Vadsomhelst till det bättre. Men det är alltid, också, en annan. Det här: ♥ Vågar inte skriva ordet på grund av klyschskräck. De skulle bara veta.
Och att vi är så fina
och att det också känns klyschigt. Men att jag ändå vill se det som ett språng ut i det okända. Du vet... h o p p .
Att alltid hoppas på att någon ska höra. Att alla säkert har en sån önskan. Att någon ska höra. Förstå hissa dissa. Observera. Helst hylla sprida. Att det skulle gå... Att vi skulle kunna få allt. Utan sorg. Om någon bara hörde.
Vad nu det är och innebär.
Bara...
välj /
låt bli /
gör det /
säg det.
Jag skulle döda dig om jag visste varenda tanke var slöseri
Så vi är väl kvitt?
Vi är så lika i grunden och bör därför ha det på samma sätt. Förutsättningar för förändring. Vad jag bryr mig om, vem som står vid låset i min framtid. Frågetecken? Inte är det ett yrke. Kanske önskan om att förändra. Vadsomhelst till det bättre. Men det är alltid, också, en annan. Det här: ♥ Vågar inte skriva ordet på grund av klyschskräck. De skulle bara veta.
Och att vi är så fina
och att det också känns klyschigt. Men att jag ändå vill se det som ett språng ut i det okända. Du vet... h o p p .
Att alltid hoppas på att någon ska höra. Att alla säkert har en sån önskan. Att någon ska höra. Förstå hissa dissa. Observera. Helst hylla sprida. Att det skulle gå... Att vi skulle kunna få allt. Utan sorg. Om någon bara hörde.
Vad nu det är och innebär.
Bara...
välj /
låt bli /
gör det /
säg det.
tisdag 22 september 2009
"Handlingskraftig" "Ordnar för dig"
Har pluggat skitmånga timmar idag.
+ Tränat.
+ Duschat.
+ Handlat massa mat. Svenska rötter och knölar, mest. Typ.
+ Hämtat ut min bob hund-biljett. Som jag trodde var förlorad. Som inte var förlorad. Bara inte uthämtad.
+ Gjort några matlådor.
+++++ alltså
Och nu håller jag på och vidgar mina vyer. Tittade på terminsöversikten på mitt program. Miljö & utveckling, alltså. Fann att det är ytterst få av de valbara kurserna nästa läsår (alltså nästa läsår!!) som tilltalar mig. Har kollat kursutbudet på Göteborgs universitet. Malmö högskola. Stockholms universitet. Uppsala universitet. SLU. Hittat lite matnyttigt. Till exempel den beryktade kursen "Miljöpsykologi" om 15 hp på GU. Och "Miljö och utvecklingsstudier: värderingar, världsbilder och visioner" om 15 hp på UU. Tänker mig att jag ska snitsla själv............ liksom. Som Blondinbella. Blondinbellamentaliteten är.......
såattsäga intressant.
+ Tränat.
+ Duschat.
+ Handlat massa mat. Svenska rötter och knölar, mest. Typ.
+ Hämtat ut min bob hund-biljett. Som jag trodde var förlorad. Som inte var förlorad. Bara inte uthämtad.
+ Gjort några matlådor.
+++++ alltså
Och nu håller jag på och vidgar mina vyer. Tittade på terminsöversikten på mitt program. Miljö & utveckling, alltså. Fann att det är ytterst få av de valbara kurserna nästa läsår (alltså nästa läsår!!) som tilltalar mig. Har kollat kursutbudet på Göteborgs universitet. Malmö högskola. Stockholms universitet. Uppsala universitet. SLU. Hittat lite matnyttigt. Till exempel den beryktade kursen "Miljöpsykologi" om 15 hp på GU. Och "Miljö och utvecklingsstudier: värderingar, världsbilder och visioner" om 15 hp på UU. Tänker mig att jag ska snitsla själv............ liksom. Som Blondinbella. Blondinbellamentaliteten är.......
såattsäga intressant.
måndag 21 september 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
