lördag 31 juli 2010

Du ser inte heller dig själv

Det känns som mental koma sedan jag kom hem. Jag späckade schemat från det så kallade sommarlovets första dag till, bokstavligt talat, sista minuten innan jag satte ryggsäcken på ryggen, slog av strömbrytarna, låste dörren och gick till pendeltåget som tog mig till Centralstationen och tåget till Lund och Berlin.

Två veckors frihet och semester tog vid. Berlin, Prag, Budpest, Krakow. Dödande veganmat, varma nätter, jazz, vaskning, världens bästa mojitos, ungerska badhus, mil till fots, ruinpubar, det historiska arvet, vikten av att äta regelbundet, de episka nätterna och queerklubben. Tågen, jordnötssmöret och stor kärlek till Siri.

Klart man blir knäpp när man kommer hem. Huvudet fick vila från måsten i två veckor, jag sket i att svara på mail och sket i allt utom där och då. Kroppen behöver inte vila bara för att huvudet gör det. Och det är huvudet som räknas på en semester.

Kroppen var trött. Hjärtat förstod inte var sällskapet tog vägen. Huden förstod inte var klibbigheten och smutsen tog vägen. Jag gick ut och sprang ögonaböj. Gick hem till mamma. Berättade om resan. Tvättade kläder. Träffade Emil. Gick på Kristian Anttila. Gick till Nada och konstaterade i det tysta att bordet jag satt vid befolkades av Fruktansvärt Snygga Människor Enbart. Köpte nya strängar till gitarren (tre månader senare). Ut och sprang lite till. Filmkväll med Niclas. Besök av Timmy och Heléna och världens gladaste hund Ture.


Groggbuffé hemma hos Fredrik, Emil och Niklas. Kom hem klockan sex på morgonen. Skulle upp och Idiot-fika några timmar senare. Blev inget av på grund av en nära-döden-upplevelse utlöst av mensvärk. Och här sitter jag nu. Och funderar på vad problemet är.

Ut och springa igen, så är det bara. Vid dilemman brukar jag ofta fråga vad som är rationellt, både mig själv och andra. Vad är egentligen rationellt här. Vad vill du? Vad fan vill jag, egentligen?

Jag behöver mera hjärnlöshet, så jag ska vara hemma nästa vecka. Jag behöver en varm hand på ryggen, så jag tar emot det. Jag behöver nån som är lika intresserad av att veta mer om mig och mitt som jag är av att veta mer om hen. Det borde vara så enkelt. För vanliga, hjärtliga människor är det så enkelt.

Du ser inte heller dig själv. Är mitt senaste svar. Och med det menar jag kanske samma sak som Dungen i textraden: Kan du inte se dig själv spelar jag nog ingen roll. Så känns det. Som att jag inte förstår vari min egen rationalitet ligger. Det känns som att jag ligger på en stor äng och letar fyrklöver. Vad har vi ens att prata om? You tell me.

I kväll: ÅR&DAR. Jag längtar. Jag längtar även till fördrinken med Emil, Fredrik och Thomas. Och efter de fina jag vet att jag kommer att få återse på Sommar!.

MEN ALLRA MEST! FINNS EN LÄNGTAN! JAG SÖKER MED LJUS OCH LYKTA EFTER MIN KLOKA RATIONALITET!

fredag 30 juli 2010

jag tror jag föredrar vildvuxna blommor, nedmonterade ramar och affischer uppsatta med häftmassa

söndag 11 juli 2010

En illustrativ kritik mot partitest.

Här är ett sista inlägg innan jag åker iväg ut på kontinenten med min blivande fru Siri.

Nu har jag även gjort Svenska Dagbladets partitest. Jag tyckte det var super att de även plockat in partier som Feministiskt initiativ och Piratpartiet i sitt test. Det ska de ha cred för!

Men detta test har, liksom DN:s test och alla andra partitester, en helt galen svaghet i att de baseras på sakfrågor. Här är mitt resultat, begrunda:


Verkar ju vara i sin ordning att jag ligger närmast Vänsterpartiet. Generellt är resultatet väldigt likt testet jag gjorde i DN.

Men notera femte högsta stapeln. Sverigedemokraterna. Enligt detta test är jag 19,2 % sverigedemokrat. Det borde ringa varningsklockor enormt högt om ett test som ger detta utslag. Även om jag tycker att till exempel Moderaterna och Folkpartiet driver en indirekt mycket främlingsfientlig politik, så hävdar jag rent ideologiskt att jag ungefär tusen gånger hellre skulle vilja leva med Fredrik Reinfeldt än med Jimmie Åkesson som statsminister.

Partitester baserade på sakfrågor tappar allt vad ideologi heter. Vem som helst kan förstå att det är enorm skillnad i människosyn mellan sossar eller centerpartister, och sverigedemokrater. Ändå är jag alltså betydligt mer sverigedemokrat än stödjare av något av de borgerliga regeringspartierna.

Varning för att utgå från dessa partitest till valet. Sätt dig in i politik lite mer på djupet i stället! Det tar lite tid men det är så att säga en investering.

vi tycker det är roligt.

jag och mitt hjärta.

imorrn åker jag till berlin.

fredag 9 juli 2010

konsten att döda ett barn

känner mig ungefär som den mest bedrövliga människan nånsin. sitter i min fulaste klänning med mitt fulaste ansikte och skriver de fulaste orden, bara för att hävda mig. för att jag tror det ska ge mig sinnesfrid. vi får se. även om det skrämmer mig.
och handelsförlamningen är svår. jag har skrivit ganska mycket på min tenta och det känns bra. den kommer bli klar. men jag stod i trosor och bikiniöverdel och glodde in i min garderob i ungefär 20 minuter, innan jag satte på mig min fulaste klänning. jag kommer ta av mig den igen. ute skiner inte ens solen. jag kokade linser för att kunna äta frukost. jag hällde vatten i kaffet för det blev för starkt. jag åt mackor med linser till lunch. jag drack ett glas vatten. jag fick panik av tanken på nån sorts knytkalas. jag hatar knytkalas när bidragen är individuella. jag hatar att inte veta vad som händer. jag hatar att vilja ligga i soffan i en hel vecka med nedvrida persienner och se hur telefonen vibrerar, att någon vill något för att jag ville något för tre år sedan, att inte vilja öppna telefonen av ren förskräckelse av att kanske få kritik. jag hatar att vara så känslig för kritik och att ha ett humör som är fullständigt heteronomt. hatar känslan av något som växer i halsen och av att veta att jag kommer slarva resten av dagen så att jag gör illa mig på allt som går att göra illa sig på, inte för att ondskan är vänd mot mig utan för att jag vänt mig mot ondskan. hatar att känna mig som ett andrahandsval, den trevliga bonusen som bara har ett instrumentellt värde. hatar känslan av underlägsenhet. att det är så mycket som måste göras och så lite lust att göra det. det ofrånkomliga ansvaret. jag vill bara sitta still här. och jag vill inte att du kommer hit.

undrar följande

vem är du och varför tänker jag på dig hela tiden?

söndag 4 juli 2010

lördag 3 juli 2010

I filosofitider...

... kom jag att tänka på en sång vi sjöng i högstadiet. Filosofiskt dixieland.

Huka er grundligt, grabbar, för ett filosofiskt dixieland. Kant han tar sin dragbasun och Freud sin klarinett, Nietzsche på trumpet han lirar solo stup i ett.
Du ska göra som svenssons gör och inte skilja dig från mängden, du ska tro det som svenssons tror om du ska tro nåt alls. För att jämt vara den som stör kan inte löna sig i längden, du ska göra som svenssons gör om du gör nåt alls.
Stick inte upp, stick hellre ner, stick offside för det lönar sig mer.

Och det är ju alldeles fabulöst. Ungefär som Sígur Ròs. 

torsdag 1 juli 2010

Segern är en ruta bort

Fett
Mycket
Nu
!

Men! Det! Är! Bara! Roligt!

Jag har varit grym idag i alla fall. Det var coolt. Fick allt gjort (utom det som stod med feta bokstäver rätt över hela idag i min kalender).

Det är ointressant. Det är det. Hej då.