onsdag 10 juli 2013
måndag 8 juli 2013
Köttskatt nu! tackar Köttfri måndag.
Hej hej hallå dagboken.
Förra veckan tillbringade jag fyra dagar i Visby, där jag deltog i Almedalsveckan genom att kampanja för köttskatt. Vi såg ut typ så här:
Och vi syntes TYP ganska väl. Är det något vi varit bra på med våra stora kampanjer hittills, så är det att ha fått många att tro att vi är tio gånger så många som vi i själva verket varit när vi deltagit i Almedalsveckan. Jag kommer aldrig glömma snubben som tappade hakan när jag berättade att antalet Köttfri måndag-tröjor som rörde sig i Visby under Almedalsveckan 2010 (eller möjligtvis 2011) var nio, när han just chansat på 80.
Hursom. Jämfört med att ha en chockrosa Köttfri måndag-tröja så ledde denna tröja till färre samtal och diskussioner. Jag tror detta beror på att när vi kampanjade för Köttfri måndag 2010-2011 så var kampanjen en hävstång för att kunna ta i vegofrågor. Kampanjen var en isbrytare till ett samtalsämne som tidigare främst lyfts av djurrättsrörelsen. De har gjort det bra men det kan vara svårt att som vegan diskutera kött med en inbiten livstidsköttis. Avståndet är för långt. Isen har därför kunnat byggas tjock trots trägen kamp från djurrättsrörelsen, men tyvärr var – är – rosa, blommor och mellanmjölksbudskap (soja förstås) avväpnande just på det sätt som jag tror behövts för att göra vegofrågan allmän. Jag tror att Köttfri måndag varit en oerhört viktig kampanj för att vårt deltagande i årets Almedalsvecka föll ut som det gjorde. Inga konstiga påhopp. Inga ilskna tillrop. Förvånansvärt många som stannade upp och muttrade "köttskatt? ... jaha!... ja... varför inte?" eller "köttskatt? bra idé!". Och ett styrmedelsseminarium med 100 besökare, vilket i Almedalen-mått mätt är smått fantastiskt. Särskilt med tanke på vår arbetsinsats.
Jag vill med detta sagt passa på att försvara kampanjen Köttfri måndag lite grann. Jag slutade engagera mig på allvar i kampanjen för något år sedan och min åsikt är att den nu är så väletablerad att den klarar sig själv. Men jävlar vad jag tror den varit bra. Den ÄR bra.
Det är på många sätt lätt att kritisera kampanjen Köttfri måndag, i synnerhet från djuretiskt håll. Poängen med Köttfri måndag är att den samlar argument ur en rad synvinklar för en minskad köttkonsumtion/ett vegetariskt liv. Jag anser att det är ganska lätt att argumentera rentav för veganism såväl ur djurrättsperspektiv som rättviseperspektiv, miljöperspektiv och hälsoperspektiv. På så sätt tänker jag att det går att argumentera för köttfria dagar med i stort sett alla människor som har ett uns av empati. När kampanjen drogs igång i Sverige var det just detta vi byggde utifrån, då vi ville pröva att kombinera dessa rörelser för att förhoppningsvis dra upp köttfrågan på den mediala och politiska agendan. Köttfri måndag ska inte förstås som en miljökampanj, ej heller en djurättskampanj eller något annat. Kampanjens stödjare stödjer kampanjen av sina specifika skäl och den som pekar ut sig själv som kampanjeföreträdare måste respektera alla dessa skäl.
Det finns de som hävdar att så fort man pratar om de negativa konsekvenserna av animaliekonsumtion ur annat perspektiv än ur djurrättsperspektiv, är det en förlust för djuren. Om man tolkar Köttfri måndag som en kampanj där "undantaget bekräftar regeln" gäller, så håller jag helt med om det. Visst är det en extremt pragmatisk kampanj i synnerhet med tanke på det rosa, fluffiga och snälla budskapet "käka köttfritt på måndagar". Men det är egentligen inte vad kampanjen handlar om. Den handlar om att alla måste äta mindre kött/animalier, där en köttfri dag är en början. För mig är "varannan vego" ett rimligt steg två. Steg tre är ett vegoliv. Ett annat led i samma anda, är att den i en rejält missmodig tolkning kan ses som att kött är reko sex dagar i veckan eftersom en dag är vegodag. Tycker du att Köttfri måndag bidrar till att LEGITIMERA kött ur miljö- och hälsoskäl? Köttfri måndag tolkas ibland ondsint också som en i raden av individualistiska kampanjer där vi ska konsumera oss till en bättre värld – trots att de som oftast snappat kampanjen faktiskt varit offentliga verksamheter och kommuner.
Betyder detta samtidigt att man inte får prata om animalier ur miljöperspektiv? Nog för att det är att sätta sig över djuren när miljörörelsen pratar om kött i kvantitativa termer och inte om djur som individer, men precis som en djurrättsorganisation kan ha en antipäls-kampanj eller antiburägg-kampanj (vilket också kan tyckas problematiskt om "undantaget bekräftar regeln" gäller) så är KM en vegokampanj, alltså på gott och ont frikopplad från andra frågor som handlar om djurindustri och djurutnyttjande (precis som en antipälskampanj inte direkt är kopplad till det vi äter).
Man kanske kan säga att Köttfri måndag är en kampanj i väntan på, eller på vägen till revolutionen. Det är den i alla fall för mig. Idag är vi långt, långt, långt från en vegansk värld. Jag har mött människor och pratat köttfri måndag som på fullt allvar sagt "jag är med dig, jag äter gärna mindre kött för miljöns skull, av hälsoskäl och för att maten räcker till fler, men om du börjar snacka om att djur har rättigheter så tappar du mig direkt, då kan du gå". För att vi ska kunna veganisera världen så behöver vi bearbeta den väl. Djurrättsrörelsen har jobbat hårt i över hundra år och idag är pälsdjursuppfödning förbjudet i flera länder. Jag vågar inte ens tänka på hur världen hade sett ut UTAN djurrättsrörelsens närvaro. Fortfarande tycks dock begrepp som vegan och djurrätt uppfattas som provocerande. Så ser världen (Sverige) ut och det är en verklighet vi måste utgå ifrån. Alla idéer måste utgå från verkligheten. Jag önskar mitt budskap i alla lägen kunde vara "go vegan" och att detta skulle vara gångbart, men det är inte det. Däremot har det med all önskvärd tydlighet blivit klart för mig att om jag paketerar mina fakta i budskapet "köttfri måndag" (dvs ät vegetariskt minst en dag i veckan) så får jag allt jag vill ha sagt sagt och alla hittills har lyssnat. Jag kan rabbla ett stort antal människor som på riktigt ökat sina antal vegetariska måltider per vecka markant - allt från en dag till alla dagar alltid har jag sett som resultat. Alla tar olika lång tid på sig.
Med Köttfri måndag vill vi (och har lyckats) lyfta vegofrågan som praktisk politisk fråga och har fått ett stort gäng kommunfullmäktige att diskutera vegetarisk kost och flera också att besluta att kommunens invånare ska käka mer vegetarisk mat. Och! Den har möjliggjort för SMMI:s kampanj "Köttskatt nu!" att nu tre år senare tas på fullt allvar och diskuteras i SVT Debatt och i intervjuer med Eskil Erlandsson. Det är coolt.
"Köttfri måndag tillåter djurförtryck sex dagar i veckan" är en ganska trist tolkning av kampanjen. Det är att tolka kampanjen som en kampanj för köttätande sex dagar i veckan. Inte som en kampanj för ökad andel vegetarisk kost i människors vardag. Alla lever inte i en veganbubbla. Träder man ur den får man en chock. Köttfri måndag har enligt mig bidragit till att vi har en mer levande vegodebatt i samhället än på väldigt länge, som dessutom är knuten till politiska åtgärder. Jag tycker inte heller det räcker med en köttfri dag i veckan, verkligen inte. Men det är där vi är nu för att vi ska kunna få med alla. Jag tror Köttfri måndag är med och banar väg för breda politiska överenskommelser om minskad köttkonsumtion.
Förra veckan tillbringade jag fyra dagar i Visby, där jag deltog i Almedalsveckan genom att kampanja för köttskatt. Vi såg ut typ så här:
Och vi syntes TYP ganska väl. Är det något vi varit bra på med våra stora kampanjer hittills, så är det att ha fått många att tro att vi är tio gånger så många som vi i själva verket varit när vi deltagit i Almedalsveckan. Jag kommer aldrig glömma snubben som tappade hakan när jag berättade att antalet Köttfri måndag-tröjor som rörde sig i Visby under Almedalsveckan 2010 (eller möjligtvis 2011) var nio, när han just chansat på 80.
Hursom. Jämfört med att ha en chockrosa Köttfri måndag-tröja så ledde denna tröja till färre samtal och diskussioner. Jag tror detta beror på att när vi kampanjade för Köttfri måndag 2010-2011 så var kampanjen en hävstång för att kunna ta i vegofrågor. Kampanjen var en isbrytare till ett samtalsämne som tidigare främst lyfts av djurrättsrörelsen. De har gjort det bra men det kan vara svårt att som vegan diskutera kött med en inbiten livstidsköttis. Avståndet är för långt. Isen har därför kunnat byggas tjock trots trägen kamp från djurrättsrörelsen, men tyvärr var – är – rosa, blommor och mellanmjölksbudskap (soja förstås) avväpnande just på det sätt som jag tror behövts för att göra vegofrågan allmän. Jag tror att Köttfri måndag varit en oerhört viktig kampanj för att vårt deltagande i årets Almedalsvecka föll ut som det gjorde. Inga konstiga påhopp. Inga ilskna tillrop. Förvånansvärt många som stannade upp och muttrade "köttskatt? ... jaha!... ja... varför inte?" eller "köttskatt? bra idé!". Och ett styrmedelsseminarium med 100 besökare, vilket i Almedalen-mått mätt är smått fantastiskt. Särskilt med tanke på vår arbetsinsats.
Jag vill med detta sagt passa på att försvara kampanjen Köttfri måndag lite grann. Jag slutade engagera mig på allvar i kampanjen för något år sedan och min åsikt är att den nu är så väletablerad att den klarar sig själv. Men jävlar vad jag tror den varit bra. Den ÄR bra.
Det är på många sätt lätt att kritisera kampanjen Köttfri måndag, i synnerhet från djuretiskt håll. Poängen med Köttfri måndag är att den samlar argument ur en rad synvinklar för en minskad köttkonsumtion/ett vegetariskt liv. Jag anser att det är ganska lätt att argumentera rentav för veganism såväl ur djurrättsperspektiv som rättviseperspektiv, miljöperspektiv och hälsoperspektiv. På så sätt tänker jag att det går att argumentera för köttfria dagar med i stort sett alla människor som har ett uns av empati. När kampanjen drogs igång i Sverige var det just detta vi byggde utifrån, då vi ville pröva att kombinera dessa rörelser för att förhoppningsvis dra upp köttfrågan på den mediala och politiska agendan. Köttfri måndag ska inte förstås som en miljökampanj, ej heller en djurättskampanj eller något annat. Kampanjens stödjare stödjer kampanjen av sina specifika skäl och den som pekar ut sig själv som kampanjeföreträdare måste respektera alla dessa skäl.
Det finns de som hävdar att så fort man pratar om de negativa konsekvenserna av animaliekonsumtion ur annat perspektiv än ur djurrättsperspektiv, är det en förlust för djuren. Om man tolkar Köttfri måndag som en kampanj där "undantaget bekräftar regeln" gäller, så håller jag helt med om det. Visst är det en extremt pragmatisk kampanj i synnerhet med tanke på det rosa, fluffiga och snälla budskapet "käka köttfritt på måndagar". Men det är egentligen inte vad kampanjen handlar om. Den handlar om att alla måste äta mindre kött/animalier, där en köttfri dag är en början. För mig är "varannan vego" ett rimligt steg två. Steg tre är ett vegoliv. Ett annat led i samma anda, är att den i en rejält missmodig tolkning kan ses som att kött är reko sex dagar i veckan eftersom en dag är vegodag. Tycker du att Köttfri måndag bidrar till att LEGITIMERA kött ur miljö- och hälsoskäl? Köttfri måndag tolkas ibland ondsint också som en i raden av individualistiska kampanjer där vi ska konsumera oss till en bättre värld – trots att de som oftast snappat kampanjen faktiskt varit offentliga verksamheter och kommuner.
Betyder detta samtidigt att man inte får prata om animalier ur miljöperspektiv? Nog för att det är att sätta sig över djuren när miljörörelsen pratar om kött i kvantitativa termer och inte om djur som individer, men precis som en djurrättsorganisation kan ha en antipäls-kampanj eller antiburägg-kampanj (vilket också kan tyckas problematiskt om "undantaget bekräftar regeln" gäller) så är KM en vegokampanj, alltså på gott och ont frikopplad från andra frågor som handlar om djurindustri och djurutnyttjande (precis som en antipälskampanj inte direkt är kopplad till det vi äter).
Man kanske kan säga att Köttfri måndag är en kampanj i väntan på, eller på vägen till revolutionen. Det är den i alla fall för mig. Idag är vi långt, långt, långt från en vegansk värld. Jag har mött människor och pratat köttfri måndag som på fullt allvar sagt "jag är med dig, jag äter gärna mindre kött för miljöns skull, av hälsoskäl och för att maten räcker till fler, men om du börjar snacka om att djur har rättigheter så tappar du mig direkt, då kan du gå". För att vi ska kunna veganisera världen så behöver vi bearbeta den väl. Djurrättsrörelsen har jobbat hårt i över hundra år och idag är pälsdjursuppfödning förbjudet i flera länder. Jag vågar inte ens tänka på hur världen hade sett ut UTAN djurrättsrörelsens närvaro. Fortfarande tycks dock begrepp som vegan och djurrätt uppfattas som provocerande. Så ser världen (Sverige) ut och det är en verklighet vi måste utgå ifrån. Alla idéer måste utgå från verkligheten. Jag önskar mitt budskap i alla lägen kunde vara "go vegan" och att detta skulle vara gångbart, men det är inte det. Däremot har det med all önskvärd tydlighet blivit klart för mig att om jag paketerar mina fakta i budskapet "köttfri måndag" (dvs ät vegetariskt minst en dag i veckan) så får jag allt jag vill ha sagt sagt och alla hittills har lyssnat. Jag kan rabbla ett stort antal människor som på riktigt ökat sina antal vegetariska måltider per vecka markant - allt från en dag till alla dagar alltid har jag sett som resultat. Alla tar olika lång tid på sig.
Med Köttfri måndag vill vi (och har lyckats) lyfta vegofrågan som praktisk politisk fråga och har fått ett stort gäng kommunfullmäktige att diskutera vegetarisk kost och flera också att besluta att kommunens invånare ska käka mer vegetarisk mat. Och! Den har möjliggjort för SMMI:s kampanj "Köttskatt nu!" att nu tre år senare tas på fullt allvar och diskuteras i SVT Debatt och i intervjuer med Eskil Erlandsson. Det är coolt.
"Köttfri måndag tillåter djurförtryck sex dagar i veckan" är en ganska trist tolkning av kampanjen. Det är att tolka kampanjen som en kampanj för köttätande sex dagar i veckan. Inte som en kampanj för ökad andel vegetarisk kost i människors vardag. Alla lever inte i en veganbubbla. Träder man ur den får man en chock. Köttfri måndag har enligt mig bidragit till att vi har en mer levande vegodebatt i samhället än på väldigt länge, som dessutom är knuten till politiska åtgärder. Jag tycker inte heller det räcker med en köttfri dag i veckan, verkligen inte. Men det är där vi är nu för att vi ska kunna få med alla. Jag tror Köttfri måndag är med och banar väg för breda politiska överenskommelser om minskad köttkonsumtion.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
