Blondinbella och djurpälsarna

'Som att ha ett lik runt halsen'

Finally, finally kommer nån sorts reaktion på Blondinbellas otroligt obehagliga pälspervertion. Så här lyder min kommentar till artikeln ovan:

"Det blir inte alls samma konsumtion" - säger hon som köpt tiotals pälsar inom loppet av några veckor... För er som inte vet klassas pälsfarmar som miljöfarlig verksamhet och dessa släpper ut massor av skit i luft och grundvatten. Miljöargumentet håller inte alls. Sorgligt att så många inte tycks tänka längre än näsan räcker i denna fråga. "Djuret är redan DÖTT", "har man ändå mördat djuret och ätit upp innehållet...", ÅH vad dumma kommentarer. Varför är djuret dött?? Inte fan skulle det vara dött om ingen bar päls. Och HAR man verkligen ätit upp innehållet? NEJ, flådda minkkroppar är restrpodukter som slängs på hög. Alltid burit päls? Mhm, för bara några hundra år sedan hade man "alltid" förtryckt kvinnor och "alltid" hållit slavar. Kassa argument är vad ni har! Är man för päls är man för mord!

Jag har följt Blondinbellas blogg ett tag. Jag tycker det är fascinerande hur en människa har lyckats på det sätt hon gjort, bara genom att ha en blogg. Dock började mina besök i hennes blogg just med anledning av hennes pälsbärande. Hon är verkligen absurt besatt av att bära gamla djurhudar.

Det jobbiga är att jag verkligen inte tror hon är dum i huvudet. Visst, hon och jag är som natt och dag åsiktsmässigt... men jag tror inte hon är dum alls. Och definitivt inte elak - tvärt om. Men hon har ju noll koll på djurfrågan. Hon försöker skydda sig bakom argument tagna ur luften, tagna ur sitt sammanhang, fullständigt ohållbara.

Jag skulle vilja ta en fika med henne och diskutera saken på ett högst diplomatiskt plan. Vänskapsmässigt. Snällt. Hon är ju uppenbarligen fenomenal på att inte ta åt sig av kritik (typ det värsta en person kan göra tycker jag!!!!) och därför tror jag man måste diskutera med henne som om hon vore ett litet barn (som med de allra flesta i djurfrågan). Fast ändå inte förlöjliga. Men hon måste känna sig SÅ dum. Det är målet. Det måste bli skuldkänslor, på något sätt... Det verkar vara så som folk ändrar beteende.

Jag är kanske för snäll. Men jag är nog sån och det kanske är därifrån jag måste utgå. Och hon är ju moderat dessutom. Det måste gå långsamt(?). Men nån måste trycka in i hennes skalle att hon inte kan kalla sig förebild så länge hon uppskattar mord. Snarast. Liv och död...

Sad goodbye, Musikhjälpen

Det har varit en underbar radio-/TV-vecka, med tre superpersonligheter instängda och sändandes radio nonstop i sex dygn. Musiken som spelades var enbart önskemusik från lyssnarna. Det blev något utav en väldigt actionfylld dokusåpa kantad av enhörningshorn, boafjädrar, dans, 80-tal, gaysnack, vegopropaganda, armhålebehåring... Allt man kan önska sig.

Av inläggen på Musikhjälpens hemsida att döma är det många med mig som tycker det är riktigt sorgligt att det är över. Det här har varit det bästa i radio på mycket längre - både beträffande programledare och musik.

Hur många gånger har man hört Peaches med Presidents of the United states på radio på sistone?

Upp, upp, upp, ner och Ett fall och en lösning med bob hund på radio på sistone?

Hur längesen var det inte man hörde The band med Mando Diao?

Achtung x-mas med Tyskarna från Lund?

Bette Davies eyes med Kim Carnes?

Shut up (and sleep with me) med Sin with Sebastian?

Electric med Leila K?


Med ett litet snyft ska jag nu gå vidare och skaffa mig ett eget liv. Trist!

Jullov-aktish!

Woho! Sista föreläsningen för året är avklarad. Det innebär att jag ungefär har jullov! Dessvärre blir det ingen renodlad ledighet eftersom en tenta väntar rätt tätt inpå skolstarten nästa år. Men ändå...

Vi ska börja styra upp all matlagning nu. Vi ska göra en seitan- och tofuskinka bland annat. Just nu är jag mest pepp på knäck och gräddkola. Och krokant. Gött.

Fast först behöver jag lunch... Lunch. Kanske makaroner

Svårt att slita mig från glasburen

Min planering för dagen håller på att gå förlorad, för jag kan inte slita mig från TV:n/radion. Det är Musikhjälpen; tre fantastiska programledare instängda i en glasbur på ett torg i Malmö samlar in pengar till Radiohjälpen. Och det är så jävla bra radio/TV.

Det enda som är dåligt - och det är kasst - är att de snackar om att det kan köpas getter för pengarna. 50 kr = en get. Helt absurt och en förkastlig stödmetod. Moraliskt förfall. I övrigt är Kitty Jutbring (en av programledarna) inte ett dugg sen att promota sin vegetarism öppet i programmet. Det är gött. Men sluta snacka getter för fan!

Jag har varit och tränat idag, det var jobbigtjobbigtjobbigt. Men nu känns det fint! Gött att vara back on track.

Unleash

Jag måste ha fått i mig typ en deciliter socker i kväll. Det är så himla svårt att sluta äta pepparkakor.

Jag har så peppiga vänner så det är löjligt. Tack :)

Nu ska jag läsa lite i Miljöbalken om miljöbalken innan jag går och lägger mig. Herrå!

OMG

Oj... idag... Wow.

Först och främst: Julmiddagen i söndags blev helt fantastisk. Åh! Pepp som fan! Det fanns 120 biljetter och jag tror vi hade 140 gäster, minst. Det var så ballt, folk bara vällde in. Till och med polisen dök upp! Festligt, de tycker om att jaga oss med sina piketbussar. Även så i söndags. Synd för dem att de möttes av en proppfull foajé med hungriga matgäster, och inga lagbrytare som de så hemskt gärna önskar att de fann... (?) Man börjar ju undra, tror de att alla djuraktivister följer samma mönster? Snacka om att generalisera i så fall. Well. Pepp var det i alla fall, massor av mat, godis, glögg, glada människor. Peppen är på topp!


Men, idag. Jag har flängt hela morgonen känns det som, men det är inte sant. Jag har varit i skolan och köpt två böcker, de kostade tillsammans 685 kr. Köpa billig studentpris kompis, eller hur.

Och så har jag varit på Sabbatsbergs sjukhus, på något så tragiskt (alltför ofta i alla fall...) som en plastikkirurgiavdelning. Jag var nämligen hos min husläkare för ett par månader sedan och sökte hjälp för mina fantastiska kroppsdelar brösten. Och - halleljua - jag blev tagen på allvar, till skillnad från vad jag blev för några år sedan på ungdomsmottagningen. De krossade mig då, skrattade åt mig. En hemsk upplevelse. Men inte den här gången. Problemet var ju verkligt hela tiden. Och det är inget kroppskomplex. Jag har helt enkelt för stora bröst. Delar av min rygg är bortdomnad, jag får ont i ryggen och ont när jag tränar, mitt liv blir begränsat. Medicinskt problem, rakt av. (Jag är och förblir likhetsfeminist, so to speak... och jag är inte heller särskilt dum, om någon tror det. :) )

Så min husläkare remitterade mig till Plastikkirurggruppen på Sabbatsbergs sjukhus för en till undersökning. Och jag hade rätt om mig själv; mina vårdbesök var befogade. Landstinget ska alltså bekosta en bröstreduktion till mig. Hade jag besökt samma klinik privat (de gör sånt också... uh!) så hade samma ingrepp kostat mig 40 000 kr. Fattar ni, fyrtiotusen! Snabba jäkla bollar är det också för jag ska opereras om mindre än två månader. Det känns helt sjukt, skitläskigt och alldeles underbart på samma gång. Äntligen ska även jag kunna bada om sommaren...

Så jag har lite svårt att fokusera idag. Jag har bryggt två koppar kaffe och ska förmå mig att läsa i Miljöbalken nu. Fast jag vill hellre baka bröd. Jag kanske ska dra lott. Eller bara skärpa till mig. Fokusera...

På G: Vegansk julmiddag!

Idag hände en fantastisk grej: min kurs tog slut! Vi skickade in båda våra grupparbeten och redovisade det ena. Så nu är jag ledig imorgon. Och eftersom första föreläsningen i nästa kurs äger rum först på onsdag så är jag i princip ledig måndag-tisdag också! Kanske man skulle läsa... men jag får se. Just nu känner jag bara att jag är fetingvärd lite ledighet.

Men slappande blir det väl inte tal om. På söndag arrangerar vi i Djurrättsalliansen en vegansk julmiddag i Skarpnäcks kulturhus. Biljetter finns på Goodstore och de kostar ynka 150 kronor. För en trerätters alltså! Sjukt bra pris! Peppen är hög och det kommer bli gött. Vi har sålt runt 100 biljetter men det finns nog några stycken kvar... Passa på!

Trött.

Väldigt trött. Matt. Fast hispig samtidigt. Har andningen högt uppe i lungorna, otillfredsställd med för mycket. Vad gör jag. Vad gör man? Jagad av inbillade måsten som bara är måsten på grund av utebliven inkomst om man sjappar och det gör inte saken direkt bättre. Kanske blir det jul. Jag vill ha lov. Kommer ha hela miljöbalken hängandes över mig. Spännande. Men. Jag har i alla fall mat på bordet! Bröd

Just give me your kiss

Aerosmith/Run DMC, Walk this way, och peppen växer. Aerosmith får ett stort plus bara i egenhet av att ha en stor mun i bandet. Jag vill gärna ha en Aerosmith-skiva har jag kommit på för att 1) det är så roligt att sjunga med så öppen mun som möjligt och 2) det är så jävla catchy musik!

Idag har jag skickat in min hemtenta så nu har jag bara allt annat kvar. Skönt med en bock i protokollet. Jag har skrivit långsökta diskussionssnuttar där jag fångat upp trådar som kanske inte alls har relevans men det är väl kul att såga målstyrnings-styrningen och måla upp till ett hot mot hela valdemokratisystemet, festligt, party, jag vill ha tomatsoppa med pasta och sen vill jag har chips och julmust and I'm gonna have it all! Det är fint.

Åh. Jag sov middag nyss. Mellan 14.15 och 15.45. Det var jävligt skönt. Men det är inte the point. The point is att jag drömde så otroligt otroligt konstiga saker, det hände så konstiga saker att jag minns att jag i drömmen på allvar funderade på om jag hade blivit galen och hur jag i så fall skulle söka hjälp, jag tror jag blev lite oroad över min hälsa. Det var en katt. Den blev en groda. En till katt, den blev en häst. Hästen var väldigt väldigt stor. Allt innanför en liten, rentav trång lägenhets väggar. Hästen stod lite för nära mig en gång, jag förstår inte hästar, jag blev rädd och försökte fösa bort den, varpå den demonstrativt vände på sig och placerade sin bakdel framför mig och började sparka frenetiskt. Jag försökte klappa hästen så han skulle lugna sig. Och så katten/grodan. Den där grodan... den försvann nog. Men katten. Den bytte storlek hela tiden. Plötsligt var han en fullständigt energisk kattunge som hoppade i en julgran. Sen blev katten långhårig och stor och fluffig. Sen kom Morrgan hem, förmodligen med Timmy. Timmy försvann ett tag, han återvände med famnen FULL av små, svarta kattungar som krälade runt. Morrgan hade fått dem, Morrgan är en man. Timmy visade mig sitt rum där han hade satt upp en liten lapp för varje kattunge på väggen. Jag hade inga glasögon så jag fick dem till 18. De var 24. Där nånstans började jag fundera på om jag kanske skulle sätta på mig glasögon och om jag höll på att bli galen.

Just ja, innan djur-sessionen drömde jag att jag körde mamma, pappa och Linus i en bil - från baksätet. Det var fullständigt mörkt ute och jag såg ingenting eftersom jag hade ett säte framför mig. Jag somnade flera gånger under bilturen och körde stora delar av den blundandes. Mina föräldrar blev lite arga.

så fan heller, låt bli

jag har en klump i magen, det är dumt, men jag får väl skylla mig själv
jag är definitivt inne i en djup jagfårskyllamigsjälv-period, jag pallar inte
det känns fan inte bra!!!!!!!!!!

Expressen är drottning idag

Idag publicerade Expressen den första avslöjande artikeln om tidelagsproblemen i Sverige. Nu, ungefär kl 22, har över 30000 personer svarat på frågan "Tycker du att sex med djur borde kriminaliseras?", och över 96 % svarar "ja". Förkrossande opinion för ett förbud, uppenbarligen. Så jävla pepp. Djurrättsalliansen demonstrerar varje dag hela veckan på flera håll i Sverige. I Stockholm står vi utanför riksdagen (Mynttorget) mellan kl 16 och 18.

Expressen har idag även skrivit om den fantastiska norska dokumentären om landets pälsindustri, Pelsbransjens løgner, som verkar skaka om vårt grannland rejält.

Stor dag för djurrätts-Norden. Framför allt för djuren. Hoppas alla jävla mördare och lönnmördare därute kan börja haja till snart. Ni/De är så jävla många, det skrämmer mig som fan.

Glasögonorm

Sooooo cool brillor, ey! :)

(Fast det häftigaste av allt är att jag ser. Jag ser fasadens skrovlighet på huset utanför!!!)

Småsegt.

190 + 213 + 339 + 392 + x + y + ?. Så många sidor har jag att läsa, allra helst innan veckan är slut för att slippa bli helt hispig. Politik i allmänhet, miljöpolitik i synnerhet. Jag känner mig lite trött redan. Tänkte duscha. Planering får nog bli nummer ett i alla fall. Torrt.

Ser ut att vara en fin dag där utanför. Tänk om det fanns ett läs-snabbare-piller, vad gött det vore. Jag får traggla vidare.

Får hoppas på en finare kväll med mina fina DRA-vänner. :)

Internationella vegandagen idag!

Djupfryst, snörvlande, ont i ryggen, ont i armarna, trött i benen, trött i kroppen, trött i huvudet. Resultatet av en underbar dag.

Det är ett hårt jobb att veganisera världen. Man får ta lite i taget. Idag tog vi 1/11 2008 kl 12-16 vid Björns trädgård. Massor av sojayoghurt (tack tack tack Biofood!), varm choklad, chocolate chip cookies, vegansk mars(!!!!!), morotskaka, kärleksmums, kladdkaka, chokladmousse. Oj vad vi bjöd friskt - allt för att sprida vårt fantastiska anti-mjölkbudskap. Det var så pepp alltihop. Folk blev så glada, varm choklad var framför allt en megahit.

Många trevliga, på riktigt trevliga samtal blev det. Folk verkligen lyssnade och tog in vad man sade. Jag fick en äkta känsla av att vi lyckades utdela ett ganska bra gäng verkliga tankeställare. Plantera frön, det är vad vi gjort idag. Och jag tror det hängde på att vi bjöd. Gratis verkar vara ett effektivt lockbete. Sjukt nog, men bra att tänka på.

Nu sitter jag och väntar på att min paj ska bli klar. Jag köpte den på Goodstore igår och det ska bli ett sant nöje att sätta tänderna i den. Apropå Goodstore så älskar jag Goodstore. Goodstore är Stockholms stolthet, om jag får bestämma. Det bästa som hänt Stockholm de senaste åren. Åk och handla, det är allt jag har att säga. Handla på Goodstore!

Jag fyller år om mindre än två veckor och jag har inget planerat. Jag tror jag skulle vilja... äh, jag vet inte, jag vill bara ha mysigt. Inget festande, bara människor, mat och mys. Men jag är glad så länge jag får en puss av Timmy.

Timmy och jag firar 3,5 år idag. Det ni. Crazy!

In charge.

Det handlar bara om inställning.

Vilket besvär!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vilket besvär att stå i grönsaksaffär!
Man vet aldrig när en lök blir kär.

Stor tragedi om man har konditori
och man helst vill bli en nötbiskvi!

Vilken neuros om man är galen i sås
och den blott kan får i Alingsås!

Bestånd

Fast det är klart, man kan ju inte vara glad för länge, då kommer Herren med sin vrede. Till exempel så tycker jag att ungefär allt känns helt värdelöst just nu och jag skulle vilja gå och dö? Kanske inte riktigt men något åt det hållet.

Äpplen, kärlek och kreativitet

Äntligen har vi köpt ett skåp att ställa micron på. Fram till i söndags har vi haft micron och en hög andra prylar på golvet, fult. Nu har vi gömt allt i skåpet, smart.

Mikroskåp...

Peppar som fan. Vi har så mycket idéer, mina vänner och jag... Då mår jag bra. Och jag mår bra av Kristian Anttila och Flight of the conchords, mycket mycket bra, så är läget.

Det är lustigt att man/jag absolut inte har mycket spännande alls att berätta när jag mår bra. Life is good!

Förlåt

Jag blir kanske också en bra människa till slut.

Uppdatering:

Jag har sovit i en och en halv timme. Det går fanimej inte att klassa som oavlönat arbete. Och jävligt skönt var det. Nu önskar jag mig en schyst rulle och varm choklad. Och så saknar jag Thea, så hon får gärna vara med.

Är det fråga om ett genusproblem eller är jag sån?

Jag städar.

Den här helgen är Timmy i Göteborg och har återträff med sin gamla klass. Jag är följaktligen ensam fram till måndag kväll, och då ska jag passa på att göra massa nyttigheter. Plugga lite så att jag slipper det sen, göra en massa müsli, koka bönor.

Hittills idag har jag gått fram och tillbaka till sopstationen och slängt skräp. Sjukt mycket skräp. Jag har skrubbat hela badrummet och hela hallen. Min fortsatta plan för dagen går ut på att läsa, göra müsli, åka hem till pappa och röja upp mina och Timmys grejor i mitt gamla rum (om jag inte skjuter upp det till imorrn). Om jag kan få pappa att slita sig från sitt jobb så ska jag försöka få hjälp att sätta upp gardinstänger och kökslampa. I kväll ska jag koka bönor jag lagt i blöt.

Allvarligt. Vad håller jag på med? Jag är ensam och för första gången på nån månad ledig. Och då "tar jag tillfället i akt" och gör en massa jävla oavlönat jobb? Hur mycket av det jag tänkt göra och redan hunnit göra i helgen kunde vi inte ha delat på, Timmy och jag? Borde jag inte ägna mig åt typ mig själv eller kanske djurrätt i stället?

Det är givetvis inte helt självklart hur en korrekt analys av mitt beteende ser ut. För mig ligger det nära till hands att sätta på mig ett par genusglasögon och fördöma hela skiten. Jag vet att när Timmy och jag är tillsammans och mer eller mindre lediga, så är det definitivt inte städning som prioriteras. Det händer absolut att vi fixar och donar, men inte i städningstermer... Så, nu när jag är ensam ser jag till att skiten blir gjord. Hade Timmy gjort detsamma? Öh. Skulle inte tro det. Inte så ambitiöst som jag i alla fall. Man ska känna till dock att Timmy är ungefär lika jämställd som jag. Ändå tror jag att jag får det till att detta har att göra med genus, för medan han på sin lediga dag gör det rätta - nämligen är ledig på riktigt - så gör jag nytta.

Nu ska jag sammanfatta en rapport om klusterdynamik. Jag tänker bara på ost, mjölkost. Ost är en dålig sak, kluster är bättre.

Ekonomisk tillväxt, ett mysterium.

Idag har jag avslutat min första högskolekurs! Det känns riktigt bra. Nu är det bara restan kvar, massor av kunskap, massor av slit och en massa skoj.

Kursen var en introduktionskurs, så vi nosade på flera områden inom miljö- och utvecklingsfrågor. Bland annat miljöetik, miljöekonomi och ekologisk ekonomi. Så sjukt intressant alltså... Vi har blivit introducerade till den ekonomiska tillväxtproblematiken och faktum är att jag i alla de här momenten fick massa egna teorier och idéer bekräftade. Ah, det måste betyda att jag är en stor tänkare. Vi kan väl låta mig tro det i alla fall.

Det här med ekonomisk tillväxt är något som jag ägnat många tankar åt. Jag får nämligen inte ihop det... Hur kan pengar växa? Inflation, visst, på så sätt kan pengarna bli "fler". Men ökar värdet, nej? Är det möjligt för alla att bli rikare? Pengar växer ju inte på träd. Mina teorier har varit ofullständiga, men ungefär gått ut på att det kanske kan vara så att varje människa som föds på något sätt får ett värde, alternativt att det faktum att i princip varje (ny) människa är/blir arbetsför och således kan bidra med arbetskraft och bli en utökning i tillgång/efterfrågan-hjulet. Men det har känts, ja, ofullständigt kort sagt. Jag har instinktivt känt att det är omöjligt att få pengar att växa. Jag kan förstå att man kan byta pengar(/varor/tjänster) med varann, det är ju inte så konstigt. Men växa... Det borde inte vara möjligt utan någon form av utnyttjande eller exploatering av någon resurs. Denna kan vara i form av arbetskraft, eller mer "humanitärt", natur. Stämmer detta, så innebär det att tillväxten är det som människan helt brutalt tar från naturen och gör till sitt. Det kan vara olja, trä, metaller... till och med el, egentligen. Eller? Kan det vara på något annat sätt? Jag fattar inte hur det går till annars. Och vad händer när vi inte kan utnyttja naturen på samma sätt längre? Och varför, varför, varför detta ständiga krav på ökad tillväxt? Finns det inte tillräckligt med pengar och överflöd på denna planet? Är det inte bara en solidarisk logistikfråga? Med en omfördelning av våra resurser och av vår produktion så skulle vi kunna utrota fattigdomen och misären.

Är jag ute och cyklar långt bort i skogen?

Namninsamling mot onödiga animaliska ingredienser!

Kopandafoods har i ett fantastiskt initiativ startat en namninsamling mot de "vegetariska" produkternas animaliska innehåll. Skriv på nu, alla hjärtan, för det vore ju sannerligen fantastiskt om vi tillsammans kunde få dem att ändra sina ingredienser.

Skriv på!

Ledig dag.

Idag är jag ledig! Det är en lucka i mitt schema idag nämligen, vi har helt enkelt inget att göra. Detta firade en skara ur min fina klass igår. Det var på samma gång en belöningsfest eftersom vi varit så duktiga med alla inlämningar hittills. Vi har överlevt första veckorna på första kursen! Bara tre år kvar, minst. Så. Vi köpte mat och dryck och klämde oss in i Angelicas lägenhet vid Västerbroplan. Sjuk utsikt. Riktigt maffig! Det var skitkul, alla är så vettiga och varma och man blir så lycklig.

Idag ska jag hålla ett infobord med Daniel från England. Det blir bra. Hoppas på sol. Vi får se om det blir lunch med mamma också. Ogenomtänkt av mig att gå upp vid nio om jag tänkte synka med mammas lunch.

Jag är lite småseg. Over and out får det bli.

Nytt SKIT från Go Green

Igår såg jag en på samma gång fantastisk som idiotisk nyhet från Go Green: En ny soygurt på 750 ml-förpackning. Det är ju sjukt bra tänkte jag, den tar jag, grymt med jordgubbsyoghurt...

Then what? Jo, E120. Fucking E120! Karmin, krossade löss! I en sojayoghurt med veganer som nyckelkonsumenter! IDIOTER!

Så! Mailbomba Go Green för fan!

Vegomässan i morgon! Årets event!

Imorgon smäller det! Vegomässan 2008 går av stapeln på Enskilda galleriet i Stockholm. Går man av vid t-banan Fridhemsplan komemr det att vara skyltat hela vägen (och sen kan man ju alltid följa den enorma folkströmmen! ;) ).

Man vill inte missa detta. Kolla in Vegomässans hemsida för mer information.

Vi ses imorrn!

Kräftsivor är nån sorts sjukdom

Den här veckan har varit minst sagt omväxlande. Från hög till låg på nolltid, ungefär varje dag. Jag har haft många fina stunder i skolan med mina nya kompisar. Samtliga föreläsningar har varit intressanta. Idag hade vi till exempel första föreläsningen i miljöhistoria, och den utgick från en bok (Jorden - en ö), och det var självaste författaren (en av dem) av denna bok som föreläste. Han var bra. Sen har nästan varje kväll varit riktigt känslomässigt instabil, med tunga tankar av kompetensbrist och oförmåga. Och i onsdags kväll sa det bara pang så blev jag sjuk. Verkligen sjuk... Flera i klassen snörvlar och idag diskuterade vi om detta var ett dagissyndrom. Vincent och jag utvecklade en taktik som ska ge alla lite sjukdom men därpå total kryhet terminen ut. Oh It's gonna be goood...

Sjuk alltså, vilket är anledningen till att jag sitter med dubbla tjocktröjor och under mitt täcke, i soffan och kollar på friidrott - medan mitt tvådagars festivalpass till Popaganda ligger inaktiverat i Timmys plånbok nånstans på Eriksdalsbadets område. Det suger, men det fanns tyvärr inget alternativ. Det är morgondagen som är The Day. Och jag vet inte var min IK-tröja är... Ack.

Har ni sett reklamen för Keno, där de har kräftskiva (eller hummerskiva är det...)? Byt glasögon och se det absurda i det. De sitter och suger på djurkroppar. Slafsar och knäcker... Idag gick vi igenom en teori om tre utvecklingssteg mot civilisation. En människas steg lyder 1) vilde, 2) barbar och 3) civiliserad. Kräftskivor tillhör definitivt det barbariska stadiet, om inte det vilda... Om det skulle vara en del av ett civiliserat samhälle så kan det inte vara något annat än en störning eller en sjukdom. Crayfish suckers out there, ni är äckliga, bara så ni vet :)

Student dag 2

Det känns inte alls bra och det har bara att göra med min inställning. Jag har blåst upp svårighetsgraden i högre studier något enormt, så jag går runt och tror att jag givit mig in på något som kommer bli otroligt svårt. Jag har svårt att släppa tvångskänslan och kommer på mig själv med att inte läsa i mina böcker av genuint intresse. Mitt självförtroende är högst mosigt och jag har en fet klump i magen. Det är en stressklump - I know it when I feel it.

Så, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Om jag inte lyckas ändra tankebanor så kommer detta gå åt helvete.

Jag lever och peppar

Sitter med näsan i ett dokument gällande mina rättigheter och skyldigheter som student på Södertörns högskola. Jag var på upprop idag och hade en helt obefogad nervositet, som förmodligen hade betydligt mer med själva studierna att göra än med själva uppropet. Vi är typ bara tjejer i klassen. Sisådär tre killar kanske. Men hallå, nya människor, engagerade och vettiga, det känns grymt! När jag kom tillbaka till Handen gick jag in på bibblan och lånade tre av mina kursböcker och blev helt peppad. Det ska bli jävligt kul, det här.

Har precis käkat en grym lunch: En röra med linser, broccoli, zucchini, paprika och äpple, kryddat med svart senapsfrö, vitlök, chipotle och dijonsenap. Spaghetti till. Ah det borde vattna sig i munnen på alla...

I kväll ska jag träna på Friskis & svettis, där jag investerat i ett årskort. Det känns också helt pepp.

Nästa helg är det Popaganda. Inga biljetter än men fett jag ska dit alltså. bob hund!

Herrå!

Vackra Timmy...

Min underbara pojkvän ligger här i soffan och sover. Det är så mysigt så jag nästan vill gråta. Hans andningar är det mest rogivande som finns.

Vi har varit väldigt trötta idag, ända sen vi tvingades upp pga hög arbetsmoral. När vi kom hem hade vi bunkrat med svullvänligheter såsom glass, lösviktsgodis, mörk choklad och vin. Nyss kom jordnötterna fram. Vi kollade på andra Indiana Jones-filmen, så nu har vi bara en kvar att se. Känns rätt sorgligt för jag gillar dem faktiskt väldigt mycket.

Imorrn är vi lediga. Vi ska kirra köksstolar. Det känns jävligt bra. På fredag (troligen) så ska vi köpa bordet. Åh vad skönt det ska bli med sittplatser i köket. Morgondagens lunch ska vi förhoppningsvis skaffa oss på Herr Spiridons Allehanda, som vi båda är väldigt nyfikna på. Jag ska även kolla in Vegomässan-lokalen, vilket ska bli spännande. Och Goodstore, ja... för dit vill pappa. Han är bra, min pappa!

Nu ska jag fortsätta titta på fotbollen (blev just 3-2) och snegla på Timmy.

Bocken har brunnit

Vi har en fin midsommartradition. Massa härliga människor, mumsig mat, auberginesill och nubbe. Och bockbränning. Bocken ska brännas på midsommarafton, så är det bara. Igår gick Jonte och jag till ett hemligt ställe på Dalarö och klippte torr vass, som vi sen band ihop med ståltråd till den stiligaste bocken ever, med stort bockskägg och pyrotecnica a'la tomtebloss.

Big time party hos Acke och Lars med 50 pers var riktigt fint. Vi hade lagtävling med grenarna tipsrunda, spikislagning, luftgevärsskytte och dart. Tipsrundan var givetvis den viktigaste och mest prestigefyllda delen av tävlingen och där vann mitt lag (och ett till). Så, alltså vann vi egentligen allt. Tyvärr så snuvades vi på konfekten på grund av, ptja, att vi kanske tänkte vara lite schysta mot de andra och tona ner våra prestationer i b-grenarna. Som tur var var Timmy i vinnarlaget så jag kan nog få ta del av deras fantastiska prispott ändå: Ett par solglasögon, ett par shorts, en skiva, en keps och kanske var det något mer men det var fanimej en generös prispott. :-)

Vi grillade tzayspett, hela storfamiljen. Åh, det är för jävla bra käk alltså!

Efter maten brändes bocken under rituella former. Acke höll i elden. Det var fint. Nästa år blir det en napalmfylld piñata.

Jag bangade lite tidigare än de flesta och åkte hem med pappa strax efter midnatt. Det var så värt det att få sova i en riktig säng så länge jag ville, helt ostört. Har ägnat morgonen åt att äta gröt, glo på TV och surfa. Tänkte gå ut på en långpromenad om nån timme. Eller kanske fixa i lägenheten. Life is good ey!

En sak bara...

Innan god natt måste jag bara få ur mig det här, åh, det är ett uttryck som jag verkligen retar mig så galet på.

Det är mycket med det jordiska.

JAHA?!?!?!?!?!?!?!?!?!???!!!!

God natt, pussinuss!

Natten är min vän, den är mitt hem, som jag kan längta i. Natten säger snart, och det är klart, du kommer hit.

Alltså Orup. Är inte Orup kung? Orup är den Per Gessle aldrig någonsin kunde bli. Orup har Per Gessle sittandes på sin tumme, roterandes. Vad i helvete är Per Gessles musikaliska alster i jämförelse med Orups? Jag frågar mig. Flickorna i TV2 mot att knulla sig ner till Amsterdam. Det är milsvid kvalitetsskillnad. Plus att Orup är värsta hunken - se bara! - och Per Gessle är ful som kött. Och jag tror Per Gessle hellre skulle avsäga sig rollen som "en händig man" genom att såga av sig tummen än att ställa upp på en sån här stilig bild tillsammans med rymdblomman DiLeva.

Och varför detta Orup-tjat? Jo, för att jag, alltså, jag lyssnar ibland på lite otippad mainstream väldigt skarpt signerad fulsnygg skämsig 80-90-talsmusik - som jag i ärlighetens namn verkligen gillar. Såsom Aqua. Aqua är ju faktiskt bra. Boy George, herregud, den mannen. Bög är han också, det tycker jag är sympatiskt. Sen att han för sig med norska sexslavar blundar jag för. Spice Girls. Så länge man bara lyssnar på musiken och inte tänker på att bandet är en ren produkt så är det jävligt bra. Pra krejer. Tina Turner för fan, Tina... Hon är så jävla grym. Savage Garden är ju fantastiska, sjukt svängigt och vackert. Tidiga Madonna, typ Something to remember-plattan... Oh så jäkla fint.
Och nu.
GES. Glennmark - Eriksson - Strömstedt. För det är så jävla bra. Jag blir alldeles lycklig. Hur ska jag nu kunna sova när jag är så här lycklig. Och Allt är Orups förtjänst. Bara Orups!

Old folks, gamla vänner so to speak.

Very international, see.

Min plan på att koka ihop en stor kokoscurrygryta i matlådesyfte byttes tvärt mot häng i Björkdalen. Tre familjer, med fundamentet i tre gubbar tillika fäder tillika gymnasiepolare, har slagit följe med varann i hela mitt liv och nästan hela deras (gubbarnas alltså). Det har varit ungefär 28370 skidresor, en resa till Hirtshals i Danmark (flødebollens välsignade hemland btw), en otroligt turistig tripp till Rhodos (Sanna 12 år valde hotellet, JÄVLIGT turistigt... glass till barnen och allt) och massor av andra gatherings och happenings på olika platser. Nu i kväll så var den manliga halvan av den annars Östersundsboende familjen N på plats i familjen Fs boning i skogen. Klart halva familj E - which'd include me - tar sig dit. Jag åt innan, ja. Det är kött och potatisgratäng med bea det handlar om här. Jag pallade inte krångla med så kort varsel.

Familjen F är märklig. Skitbra, men märklig. Passionen för djur är enorm. Katter, hundar, kaniner, fiskar, you name it... Ett nybyggt blivande djurpensionat står på tomten. Det är kärlek till tusen. Och vad hamnar på tallriken? Jag behöver inte berätta.

Sonen F är min homie sedan länge, egentligen. Vi har väl tappat det där, kanske var det bara jag som tyckte det var så... men förr kändes det som att våra vägar korsades jämt och ständigt och att det skulle vara så - utan att vi egentligen brukade umgås särskilt mycket. Nu är han tillsammans med min gamla klasskompis, en av de allra bästa. De dök upp efter nån timme i kväll, och det var så himla fint. Vi snackade sjukt mycket minnen och människor. Och flavoner förstås, herregud.

Nu har jag ingen matlåda till imorrn. Vad jag däremot har är en ganska så elakartad allergisk reaktion efter vistelsen i Björkdalen. Det har inte bara satt sig i näsan och ögonen, utan i halsen. Lungorna. Jag är hes och hostar. Och utslag förstås, det kliar och jag försöker motstå att klia tillbaka. Det är inte lätt. Så nu blir det smörj av liten Sanna och sovasovasova sängsängsäng.

This is hardcore, 10-4.

Frosseri är min synd

Jag är sannerligen en syndare. Tur för mig att jag inte är så äcklig av mig utan oftast (alltså oftast... inte alltid, hehe, he) frossar i ganska bra saker. Efter middagen frossade jag i vitkål. Och äpple. Fastän jag var helt mätt. Om jag bara inte varit så jävla förståndig stup i ett hade jag lätt satt igång att frossa i mackor just nu. Åh vad fint det vore. Med kanel och socker och vegosmör. Åh...
Sen kunde jag inte låta bli att smaka på den nya fruktglassen signerad ICA Selection: en glass med gräddglasskonsistens utan att innehålla ett spår av grädde. Än så länge finns den i smakerna mango och jordgubb. Det var mangon jag testade. Består till 53% av mangopuré, no shit liksom! Och nej, det var sannerligen no shit. Very very nice! Tyvärr hittar jag ingen bild på nätet. Leta i din butik. Nu lät jag som klippt ur en reklamfilm också, halleluja!

Efter jobbet idag gick jag ut och sprang. 25 minuter, alltså visst är det så att min kondis inte är på topp just nu, men det är så sinnessjukt jobbigt att jogga... Jag fattar inte hur det kan vara så jobbigt! Jag tror dock att mycket har att göra med kroppsbyggnaden, och egentligen vet jag att jag är motsatsen till långdistansare. Men nån gång borde det ju börja bli mindre svettigt... Förrförra året sprang jag MASSOR, men jag slutade aldrig vara en sjö efter en runda. Oh well. Helt utpumpad blev jag nog inte idag trots allt, eftersom jag pallade ett ganska bra styrkepass efteråt. Med detta vill jag bara påvisa för er alla att jag börjat träna ordentligt igen. Hela huden är len som en babyrumpa efter mina sessions! Peelinghandskar for the win, jag säger bara det. Fifan asså...

En arbetsdag, många tankar.

Tillbaka på jobbet idag. Åh, jag har varit mycket och sprungit i ekorrhjulet sen jag började jobba. Då blir man sjukt trött så fort man är ledig, och så blir man så ego. Allt man gör är att se alla dessa människors vardag, se hur förtryckande de lever, se hur allt kretsar kring det egna. Det är pengar, mat, resor, fredagsmys. Sockerfrossa och köttsaft som rinner ur mungipan på söndagskvällen. Och måndagskvällen, tisdagskvällen, onsdagskvällen...
Och så kommer man hem själv. Kokar en tallrik gröt, tänker att det bara är tre dagar kvar, sen snark. Vad det lider, helg. Ingen idé att göra nåt kul, alldeles för trött. Man vill helst bara köpa en tröja kanske.

Men! Så får man plötsligt arbeta mer oregelbundet. Vara ledig mitt i veckan, kanske jobba många dagar i streck för att sen få vara ledig flera dagar i streck. Hade man det alltid så, behövde man aldrig släppa greppet om verkligheten. För visst, jobbet är bra på ur flera aspekter, men inget är viktigare än världen därutanför. Alla oskyldiga apor som sitter smittade med AIDS på Smittskyddsinstitutet, alla kossor som tvingas föda barn, alla grisar som sågas itu.

Därför var det rätt rejält segt att jobba idag igen. Eftersom jag jobbar så långt hemifrån, så långt från stan och så långa arbetspass, så lämnar inte en enda arbetsdag någon fritid över. Bortsett från om den är förlagd på helgen, förstås. Då är dagarna kortare. Bara sex dagar till... Sen ska jag hämta Timmy.

Jag gillar mitt jobb på många sätt. Men det är svårt, man är kluven. Jag försöker vara professionell och det tror jag också att jag är, men jag är ju förbaskat falsk egentligen. Och omoralisk. Och en normens lakej, en förtryckets vapendragare. Varför gör jag det jag gör? Well, vad skulle jag annars göra för att tjäna pengar? Och jag gillar ju allt... utom animalierna. Tyvärr är animalierna i majoritet. Men samtidigt, väl i branchen kan jag ju också vara med och förändra. Jag får se det ljust till den dag då vi är så starka att ingen syssla är förtryckande. :)

Sammanfattning:

Smuggelkaka från stort hjärta, farlig shopping, frosseri i sol(ros)torkade tomater, pepp på Fredrika och jordnötssmör.

Fin dag!

Mer än lovligt bränd

Helgen har varit fin, och gått i djurens tecken. Gårdagen tillbringade jag på ett stekhett Gärdet, utanför Cirkus Maximums smutsiga tält. Som väntat var de helt sjuka i huvudet, tillkallade polis efter påstående om bråk (som vi stod helt oförstående till eftersom vi enbart delat ut information), varpå polis kom, sa att allt var OK och åkte igen. Efter någon timme kom det ut en snubbe och var skitarg för att vi stod där vi stod och försökte få oss att flytta på oss... vilket vi givetvis inte gjorde eftersom polisen sagt att det var grönt. En annan cirkussnubbe kom då ut och började mota bort oss med sin feta kropp, och iochmed det klev han definitivt över gränsen för vad som var OK. Skitsnack och hot kan man stå ut med, men inte våld. Beskådade av likgiltiga cirkusgäster ringde vi polisen, som efter lång väntan inte behagade dyka upp. Demonstrationerna fortsatte idag och kommer fortsätta hela deras Stockholmsturné. När det kommer till djurplågeri ger vi oss icke.

Idag hade Daniel och jag infobord på Götgatsbacken. Gick ganska dåligt tyvärr, men någon skada gjorde vi inte i alla fall. Dessutom fick vi fint besök av Timmy efter ett tag och det var ju najs. Efter infobordet gick vi till Södervegg och åt en macka, och sen fick vi glass. Frutz! Fulaste glassnamnet ever! Men godaste glassen i sommar!

Jag brände mig så in i helvete igår och har varit febrig och öm sedan dess. Mår rätt kasst, rentav. Well. Det går nog över och jag får skulla mig själv. Idag var jag väl insmord i alla fall.

Alltså, kolla in den sjukt grymma svampbordsgruppen (längst ner alt. under Möbler i vänsterspalten). Vi fantiserar om den på balkongen så om nån har lust att köpa den till oss vore vi tacksamma.

Ett liv i maj.

Senaste veckan har känts som i högstadiet. Möjligtvis första året i gymnasiet. Ständigt trött, ständigt stressad, alltid på språng och på helspänn. Så blir det med många bollar i luften. Det kanske låter som ett negativt tillstånd, men faktum är att det känns så himla bra. Jag känner att jag använder livet, att jag inte bara tråkar bort i sunt förnuft och framtidstankar.

Idag var min sista arbetsdag i raden av tio. Ett jäkla slit, faktiskt. Men jag har gjort saker på kvällarna, haft roligt och varit allmänt aktiv. Det blir hektiskt, jag stressar upp mig men jag mår bra. Men visst, det sätter sina spår: Jag är så sjuuukt trött nu och bara väntar på att min tvätt ska bli kvar så jag kan hänga den och sen gå och sova.

Förra veckan fick jag nycklarna till min lägenhet. Det är så fett att jag fixat lägenhet verkligen. Ett förstahandskontrakt mitt i Handen. Jag är 19 och har kirrat det och känner mig lite bra. Timmy var hemma förra helgen också, men vi såg inte så mycket av varandra eftersom jag jobbade varje dag, plus att vi båda gjorde grejor på kvällstid.

I onsdags var jag på Fredrikas musiktreors studentskiva. Det var verkligen så himla kul. Jag träffade så många jag inte sett på toklänge och det var bara joy alltihop. Så fint.

Imorrn ska jag upp tidigt, gå ut och gå innan frulle och därefter bege mig till Gärdet och protestera utanför ett fängelse, Cirkus Maximum. Kriminella jävla djurplågar-Cirkus Maximum, som affischerar olagligt och planerar hela turnéer utan att vara säkra på att få tillstånd, som låter sin personal både i form av människor och djur arbeta varje dag i nästan en månad. En maxprestation om dagen 25 dagar i rad! Vem fan pallar det?! Det är sjukt, sjukt, sjukt att kommunerna upplåter mark för sån verksamhet och det tänker jag visa imorrn.

I allmänhet har det hänt mycket i min skalle på djurrättsfronten. Det känns så bra, jag har kommit till en rad riktigt väsentliga insikter. Jag är så peppad nu alltså. Så passa er alla djurförtryckare... För många är ni.


Här är fina bilder från senaste Idiotträffen. Vi grillade korv i Vasaparken. Värsta korvpartyt hade vi, och vi körde 50 Hertz-låten "Korv korv korvarna korv" på repeat. I alla fall kanske fyra gånger. Which makes two minutes men ändå. Lite kredd till Folkinga Grillen som har Stockholms snyggaste visitkort, det animaliska innehållet till trots... Vem vet, det kanske är en sojakorv!

Sea Shepherd

En klubba i skallen. På 300000 sälar. Bara i Kanada.





Sea Shepherd.

Vardaglig depp-pepp-filosofi

Hur mycket hinner man med på en dag? Det är så lätt att problematisera hela sitt liv, och få det till att man inte hinner något. Då bli hela den känslan så verklig: Man har inte tid. Det är sova, äta, jobba/plugga, äta, sova. Som ett ekorrhjul. De flesta vuxna har fastnat i hjulet, och har man en gång nåtts av den känslan själv så är det lätt att förstå att det blir så. Ingen tid över. Man känner sig jagad.

Nu ligger jag i soffan hemma, hostar och snörvlar och har feber. Jag har en hel dag framför mig nu, fylld av icke-måsten. Så, nu är de bara att välja. Ligga kvar här, glo på meningslösa TV-program, lösa nät-sudoku, surfa runt på webben och göra inget... eller, skriva insändare, baka energibullar till morgondagens protest, maila dumhuvuden till djurutnyttjare?

All kraft sitter i tanken. Just nu har jag fastnat i ett oerhört antikreativt tänk. Det mesta snurrar runt att jag har problem, jag kan inte prioritera, jag är sjukligt bekväm och lat, jag är egoistisk, jag saknar glöd, jag kämpar inte mot orättvisor. Jag bara är. Men hmm, beats me, är dessa tankar ett bra tillvägagångssätt för att ta mig ur min situation? Knappast.

Ibland känner jag att jag lever. Det är i de stunder jag gör allt det jag egentligen vill. Det är då jag träffar människor, är en aktiv medborgare och kämpar, inte är hemma så mycket. Då mår jag som bäst. Men oftast så får dessa perioder abrupta slut när jag märker hur skört det är, att jag bara flyter på en våg men sjunker så fort jag slappnar av. Det är då jag inser att det är ett djupare problem jag har, och så fastnar jag i alla negativa tankar igen. Då känns min aktivism så falsk, så konstlad. Och det kan ju inte vara rätt om det inte är naturligt, tänker jag.

Jag komplicerar livet så sjukt mycket. Jag hänger upp mig på småsaker i stället för att se möjligheterna. Jag väntar på att någon ska dra i mig i stället för att själv ta mig i kragen. För det är ju ingen som drar i mig.

Mitt självförtroende är overkligt dåligt har jag insett. Jag tror inget om mig själv och min kapacitet. Bara i negativa termer. Jag avstår eftersom jag tror jag bara sabbar. Det är knappt medvetet längre, utan har blivit min standardreaktion. Då är det inte så konstigt att allt blir som det blir.

Tankens kraft. Jag har praktiserat den förr, med fantastiska resultat. Jag har en lång kamp framför mig, men till att börja med måste jag se idag som en början - inte en fortsättning. Det är nu det börjar och jag har alla möjligheter.

Jag har all den tid jag behöver. Tänk på det.

Uppdrag granskning

Repriser:
Torsdag 13/3 kl 23.25, SVT1
Lördag 15/3 kl 15.00, SVT1
Måndag 17/3 kl 22.30, SVT24

Såg du det inte? Fan dig om du missar att se en repris.

Glada hängslen

Klockan är strax 3, jag är så trött att det är mycket märkligt att jag sitter här och skriver, jag har haft en finfin kväll med Björn, Nahla och andra nära sörjande, jag ser fram emot morgondagens demo och förhäng, glöm nu inte bort att 8 mars = internationella kvinnodagen... Nu är det dags att säga god natt, dröm så sött så ses vi i morgon...

Carneval

Ordet 'carneval' betyder kött farväl. Det har jag paradoxalt lärt mig genom texten på baksidan av ett komjölkpaket från Arla. Arla... ett företag av ren ondska. Toppen utav Sveriges ondskeiperium, utan tvekan. De är värre än Scan.

Jag tycker mjölkindustrin är långt mer provocerande och grym än köttindustrin. Varför? Framför allt eftersom den är så absurt idylliserad. Människor i allmänhet har en fin bild av mjölkindustrin och mjölkkor. Man ser bregottreklamen där ett stackars barn får agera koröst och säga "när jag blir stor ska jag också göra bregott, som mamma" eller något i den stilen. De leker och skuttar i hagen. Prao i bregottfabriken my ass.

Men visst, om en komjölkdrickare tycker det känns OK att dricka modersmjölk från en ko som tvingats bli gravid, tvingats föda ett barn, tvingats se sitt barn försvinna och tvingats bli utpumpad på den ur brösten kommande kroppsvätska som egentligen var ämnad för det egna barnet, så fine. DRICK DIN JÄVLA MJÖLK.

Drick du modersmjölken från en annan ras. För du kan väl stå för det? Stå för att det är OK att dricka från brösten av en ko som står uppbunden 2/3 av året, som blivit våldtagen och förvägrats hjälp till abort, som blivit fråntagen sin baby, som tvingas gå igenom samma visa med påtvingad graviditet i sisådär 6 år innan den får kroppen isutågad och formad till burgare?

Du kan väl stå för det?

Vecka 9 = vecka 6 = uppochner

Idag tar sportlovet slut för alla unga i Stockholm. Utom vi unga som inte längre har förmånen att få glassa runt i gymnasiet. På jobbet hände chockerande lite kl 09.50, då eleverna i vanliga fall rasar in och fyller sina väskor med socker- och fettchockar. Nu verkade alla vara bortresta eller nåt. Så kan det ha varit.

Min käre far, min käre bror och mammas käre killes son Felix åkte till fjälls i slutet av vecka 8. Planen var att åka i Kläppen en dag, Trysil en dag och sen överlämna till mamma och Janne i Lindvallen. Då skulle pappa åka hem och de andra fortsätta åka skidor.
Det tog dock slut i Kläppen. Pappas version av vad som hände: "Jag skulle flyga ner för backen som vanligt men så hade nån lagt ut grön kryptonit och då föll jag direkt och hårt."
Han bröt benet. Lårbenshalsen för att vara precis. Så det blev Mora lasarett, operation, flyg till stockholm och kryckor i en nedrans massa veckor.

Nu bor jag följdaktligen i Vega, för att kunna hjälpa till med diverse hushållsgöra. Det är trevligt, men det blir otroligt mycket resande till och från jobbet. Och jag blir så sjukt trött av det, helt utmattad. Jag åker strax innan sju på morgonen och kommer hem halv sju på kvällen. Var tog dagen vägen då, liksom?

Innan pappa ramlade så hann jag med att bunkra upp mitt lager av matlådor, med ett par rejäla grytor samt hemgjord falafel. Falafeln var galet enkel att göra, och satan vilken bra sammanhållning de har! Alla ni som försöker göra falafel på kikärtor från burk - glöm det! Kikärtorna ska vara endast blötlagda, inte kokta. På bilden syns mina stiliga falaflar badandes i olja. Det är lite smärtsamt att använda så mycket olja (jag liksom nästan alla andra tjejer påtvingas sjuk mathysteri, och jag försöker ignorera den...), men fritös har jag ingen och olja ska de ha. Ja.

Grytorna jag gjorde var en morots- och linsgryta med citron och senap samt en chili con lentejas (linser på spanska). Mycket goda och trevliga.
Det är verkligen världens smartaste grej att koka en bamsegryta, köpa enlitersfryspåsar, fylla dem med ett par deciliter gryta, knyta ihop och frysa in. Det enda man behöver göra sen är att koka lite pasta eller vad man nu vill ha. Man sparar SÅ mycket pengar och ork!

I övrigt mår jag halvbra, jag är stressad över ganska mycket. Bostad, studier, djurkalendrar, vegomässan, jobb. Till exempel. Dessutom har jag mått rätt risigt halva veckan och vill mest av allt ha choklad och sova. Jag har ingen lust och ork till något särskilt alls.

När får jag träffa Maja, tro? (: Och Anette och Daniel och Becka och Helena och Fredrik och Thea? Var är ni? Och var är Timmy? JO! Han är här, om en vecka! Och han stannar i TRE!

Gråzon enligt SMHI

Här sitter jag och tycker synd om mig själv minsann. Jag har fått i mig en osund dos framtidsoro, och önskar att någon bara kunde komma till mig, ta mina händer och hjälpa mig lista ut vad jag ska göra. Nån som vet bättre än jag. Eller kanske i alla fall nån som på allvar brydde sig om min framtid... En sån person skulle jag vilja träffa.

Var ska jag bo?

Var ska vi bo?

Vad ska jag plugga?

Ska jag resa?

Ska vi resa?

Ska vi köpa?

Ska vi hyra?

Ska jag jobba?

Mmhmm, så alla tampas med dessa frågor kanske. Stackars stackars oss.

Som sojagrädden på moset tror jag att jag har en förkylning på g. Precis vad jag vill ha nu... Nej, jag vill ju kunna träna så att jag kan äta mer choklad. Det är allt mina aktiviteter handlar om; att kunna äta mer. Mer mer mer och sämre.

Nu ska jag deppa ihop mig tillsammans med Hemnet, Stena och Haninge bostäder. Ajöss.

Tjörn et Halleluja!

Så det kommer till allas kännedom vill jag börja med att klargöra detta: Alla dina tvivel går nu utmärkt att ersätta med en vetskap om att Sanna är riktigt, riktigt dålig på att hantera kameror och fotografera. Jag tänkte att jag skulle bli inspirerad till att skriva ett trevligt inlägg om min helg genom att titta på bilderna jag tog, men njet, jag blev mest... ja, förbluffad över min stora icke-talang.

Detta krockar tyvärr med att jag gärna vill visa bilder i min blogg. Och så är alla bara så jävla fula, liksom. Det är dåligt. Jag ville visa massa grejer från Tjörn, men nu tvivlar jag. Det var en kalashelg i alla fall. Jag borde bo där med dem.

Imorrn kommer Timmy igen och det är fint. Han har sportlov nästa vecka. Sportlov vecka 7! Det är heeeelt fel.

Lite semester på g.

Hopp hopp, imorrn åker jag till Götlaborg och Tjörn! Där ska jag leka med Timmy och hans klasskompisar ända till söndag. På måndag kommer jag hem igen.

Jag har precis svängt ihop min matlåda inför tågresan imorrn, längtar redan efter att få hugga in... Det blev en rätt enkel asientouch-sallad med bl a marinerat sojakött, potatis och vitlök- och ingefärsstekta champinjoner. Jamjamjam...

Nu ska jag packa klart, föna håret och knoppa. Hej på ett tag!

... och det blev sol!

Idag var en mycket bra dag, trots att den inte alls blev vad jag tänkt mig.

Först blev det ingen gospel. Dels för att jag skulle behöva åka så himla tidigt och dels för att jag prioriterade pengainsamlande.

Sen blev det inget pengainsamlande. Och där satt jag, inne i en lägenhet med strålande sol därutanför. Lite ångest för att jag inte var ute, men vad skulle jag göra där? Jag ville ut och snickra men hade inget att snickra.

Sen vid halv tolv ringde Helena, så då begav jag mig ut och till tåget. Vi möttes på Medis och scannade sen runt lite. Till sist landade vi i fönstret på Blå lotus med en varsin macka. Jag åt en med hommus och hon åt en med jordnötssmör och banan. Halleluja åt dem båda. Mitt kaffe var vedervärdigt trots att jag fick det utbytt, drick inte Blå lotus blaskiga bryggkaffe! Men! Sällskapet var det absolut inget fel på. Riktigt fint snarare.

När jag kom hem körde jag ett kort pass på vår Orbitrek (lika roligt att berätta om varje gång) samt lite styrka. Sen kokade och marinerade jag sojakött och gjorde en massa tomatsås. Tomatsåsen blev god och sojaköttet ska jag alldeles strax steka.

Nu har jag dragit min dag ultrasnabbt nästan. Det senaste jag gjorde var att äta en korintkaka och två stycken chokladwafers. Det var en fin stund jag hade med mina kakor.

Puss och kram, ses på stan/Lino -04

Drömmar om sol...

Den här bilden kommer från Ed Harcourts spelning på Nalen i Stockholm i december. Personligen tyckte jag att det var en högst medelmåttig spelning, men det går inte att komma ifrån att Ed är Ed och det finns ingen annan Ed. Han är en av de största nu levande, och det är riktigt synd att så få upptäckt det. Å andra sidan är det ju rätt gött för oss som gjort det, för hur ofta händer det annars att man under ett gig kan mysa med varm glögg ståendes vid ett bord vid scenkanten? Allt blir så intimt med mindre välkända artister. Det måste man väl ändå säga om honom, trots att han är sjukt etablerad? Nå väl. När jag såg bilderna slog jag på "The beautiful lie" och please, gör det du med. Det smakar hallon om hela skiten! Och hallon står högt på min måttstock ska ni veta.

Igår kväll drack jag vin och åt alldeles för mycket jordnötter med Fredrik och Mattias. De är fina och det var riktigt nice att se dem. Synd att jag gick upp kl 05.50 igår morse, och följaktligen var ganska råtrött strax efter kl 01. De gör mig glad i alla fall och det är bra!

Dagens planer har helt gått upp i rök. Jag skulle ha varit ute på stan och skramlat pengar till djuren med deras och mina vänner, men pga det kassa vädret så har vi skjutit upp det till i morgon. Stormbyar, regn och kyla är högst opepp väder att stå i. Därefter skulle jag ha gått på yoga med min kära kusin och faster, men min kusin blev magsjuk. Ack! Så nu blir det lite lugnare. Efter nio dagars streckarbetande kanske det är ganska bra, även om det inte alls är lika roligt...
Om nån halvtimme ska jag köra ett träningspass och bli riktigt jävla äckeltrött och svettig. Sen ska jag göra massor av hommus av kikärtorna jag kokade nu på morgonen. Sen ska jag laga ett par knappar, och sen lägga mig och läsa. Det blir nog bra.

Imorgon var min plan att åka till Skärholmen och lyssna på gospel eftersom jag inte åkte iväg igår, men jag är osäker på om det blir av eftersom jag tycker det är viktigare att samla in pengar. Sen håller jag tummarna så de vitnar för att det blir dejt med Helena på eftermiddagen, för hon är den bästa Helenan jag vet och det var sjukt längesen jag träffade henne.

Nu ska jag borsta tänderna och byta om! Prepare for some sweat-dripping!

Håll er inne och akta er för stormen Kristin (det är så den heter, det bestämde vi igår).

Lite svett, lite sött.

I veckans nummer av Expressenbilagan "Fredag" svarar modeskribenten Cecilia B Jonson på min kritik av hennes pälsvänlighet. Cecilia, Cecilia, Cecilia... tack för att du publicerade kritiken. Men jag tycker du kommer undan för lätt. Vilken tur att vi ska utrota djurpäls som klädesplagg anyway. Att bära djurpäls för att det är snyggt (?!) är ett lika patetiskt argument som att äta kött för att det är gott. Patetiskt. Ondskefullt.

Idag har jag varit på Herman's med pappa och fikat. Han fick morotskaka och jag fick ananaskaka. Hans kaka vann ganska överlägset men det var mysigt hursomhelst. Innan dess var jag på Laserdome och lekte prickskytt. Jag prickade bra men blev prickad desto bättre. Fan vad svettig jag blev. Och så skrattade jag mig till magvärk. :)

I morgon efter jobbet tänker jag ta ett pass på vår sproilans Orbitrek och följa ett av de program som finns med på den medföljande DVDn. Jag tittade lite på det igår kväll och det var precis så där klämmigt och löjligt smilande och "I'm so proud of you, we can do this, aaaand now turn and burn, please" som det bara kan bli på TV-shop. Ska bli riktigt kul, säkert galet jobbigt men att få spana in snubben med sitt fantastiskt fåniga kroppsspråk och uttryck som står bakom den amerikanska Susan Lanefelt-varianten kommer göra det hela till en fröjd.

God natt önskar jag, ackompanjerad av Kristian Anttilas underbara "Vill ha dig". This one's for you...

Nytt år, gott ska det bli!

Först vill jag bjuda på en färgsprakande bild av min lunchsallad:

Hoppas den gjorde just dig på lite bättre humör. Jag blev i alla fall glad, för den var så jävla snygg. Och god var den på köpet. (Vitkål, rödkål, morot, citronfruktkött och russin, för den som undrar.)

Jag är ledsen att jag inte bloggat på så väldigt länge. Min förstahandsförklaring till det heter Timmy; han var hemma över jul och nyår och då gäller det att utnyttja tiden!

Jag tänkte bjuda på en liten bildkavalkad från juletid. Den är ätbar förstås... En del bilder är kanske lite suddiga, och du får själv välja förklaring: Hunger/iver/morgontrötthet/kvällströtthet/snaps.

Mission #1: vegetarisk julskinka.
Seitan-degen inlindad i silduken...

... och ner i buljongen.

Där mår den bra.

Färdigkokt!

Linnéa var helt övertygad om att vår skinka var gjord av tyg, det var roligt.

Så här såg den ut griljerad och uppskivad...

... och så här glad var jag åt min skinkmacka.


Sen var det julsojaköttbullar, mandel- och kumminost, cashewnötslängd med julkryddad tofufyllning, citronauberginesill, tomat- och chiliauberginesill och en underbar svamp-jansson. Och massor av godis. Mandel- och kumminosten kan jag verkligen rekommendera. Så ruskigt fin blev den, och den tog slut i ett nafs på juldagens storlunch. Vi blev tvungna att göra en till... Recept kommer!

I år hade vi inte Silvia i granen, utan E-Type med Phil Collins huvud i vardera handen. Granen var även tidsenligt miljögenomtänkt med uttjänta glödlampor som fick ersätta en del av kulorna... eller kanske ackompanjera. Nåväl! Timmy och jag fick ett enormt pärlplatteset i julklapp och han satte genast igång att pärla Stalins mustasch. När den var klar övergick nunan i Tom Selleck i stället.

Och nu måste jag nog sova.