Du är mitt zontillägg.
Ytterkanterna blir möjliga, hela kartan synlig.

Du är mitt motstånd.
Olikheten gör även mina kanter skarpare.

Du är min möjliga vänskap.
Intäkten för att de alla kan vara dina öron, ditt skratt, din öppenhet, i egen hög form.

Du är mitt perspektiv.
Gåtans ena svar, föränderligt och evigt möjligt.

Du är mitt eviga frågetecken.
Varför? Ville? Du? Inte?

Du är min katt.
Mjau mjau mjau mjau.

Du är min mörka glänta.
Ett svart hål av nu, tid, moralens omöjlighet, minne, motstånd, avstånd, fenomenologi.

Du är min katalysator.
En förångad droppe, kondenserad mot integritetens och värdighetens dittills osynliga insida.

Du är mitt lugn.
Låt oss helt enkelt stanna inomhus.




Portalparagrafen lyser.
I kommunismen kommer alla dessa individer och jag själv uppgå till en stor molekyl.
Vi behöver inte vara ensamma. Vi behöver inte vara ensamma.

Portal-
Para-
Grafen

Då sorgen ska sluta vara inbyggd.