Om vi bara hittar in, ska vi säkert hitta ut

Sci-Fi Skåne har gjort en låt som heter Falla hårt, landa mjukt. Tänkte just att fan vad jag faller mjukt - typ uppåt - så egentligen jävligt hårt - och landar hårt? Ibland? En enda kladdig röra av valpar, mjölk och ris. Förstår inte ens hur min kropp kan underlåta the queer luck. Minutvis. Det kommer så jävla hårt bara, att jag skriver ett jävla blogginlägg om det.

I kväll ska jag titta på Världens konflikter i SVT2 klockan 21.30, om Palestina-konflikten. OM DU UNDRAR.

Fick för ett par timmar sedan reda på att jag, ackompanjerad av mina kumpaner Siri och Pär, utgjort de tre som fått flest röster i valet till kårfullmäktige. Det är helt absurt. Ingen av oss har kampanjat över huvud taget. Roligt förstås. Mycket roligt. Tack!

Nu väntar jag bara spänt på att kylan ska släppa min ryggrad, att peppen ska inta mina artärer, att morgondagen kommer och att vi maxar ut våra satiriska tidningar i kampen mot Förbifart Stockholm med fet framgång. Och att min kroppsångest kan ta och släppa tack!!!

In starlit nights I saw you
So cruelly you kissed me
Your lips a magic world
Your sky all hung with jewels
The killing moon
Will come too soon

Den stora frågan

Syntetiska organiska halogener har en del speciella egenskaper, som har medfört att dessa används en hel del av oss människor. Vilka är dessa människor?

Tror du det?

tror du att du är det enda som händer?
att ett klot som är runt vill ha gränser och länder?
och tror du ett land bara tillhör ett fåtal?
tror du en människa kan vara illegal?

fem i tolv och jorden knakar
det löser sig aldrig, jag vet
ett steg fram och fem tillbaka
det ordnar sig aldrig, jag vet
fyra i och himlen skakar
det fixar sig aldrig, jag vet
ett steg fram och fem tillbaka
men om vi fixar det

tror du vi låter dom plocka oss färska?
tror du det så tror du fel
att vi låter dom fortsätta söndra och härska?
tror du det så tror du fel
och tror du en människa kan vara illegal?
tror du det så tror du fel
tror du det så tror du fel

tre i tolv och solen sprakar
det löser sig aldrig, jag vet
ett steg fram och fem tillbaka 
det ordnar sig aldrig, jag vet
två minuter tills det brakar
det fixar sig aldrig, jag vet
ett steg fram och fem tillbaka
men om vi fixar det

tror du det så tror du fel
tror du det så tror du fel
tror du det så tror du fel
tror du det så tror du fel
tror du det så tror du fel

Många vill ha det som känns som nåt nytt.

Har varit ute på musikalisk upptäcksfärd, ihärdigt påhejad och extremt pådriven av en vacker. Lyssnar på The Plan för stunden, och vet att jag redan för nåt år sen förstod att jag fått detta band om bakfoten. Jag inser nu att det här är ett sånt band som gjort låtar som jag alltid velat veta vilka som gjort. Med andra ord har jag förmodligen gillat The Plan sen deras alltid började. Jo men visst känner jag mig lite dum, va. Men det är bara roligt!

Vi har hårda tider här i kalendern må jag säga. Riktigt maxat nu men riktigt fabulöst och riktigt kärleksfullt. Det är så härligt när kärleksfullheten blir så naturlig att den bara är. Jag tackar för att en dröm är möjlig.

Nu äre ju så att många av de allra vackraste människorna som befolkar min värld har fruktansvärt mycket att göra och stressar mer än hjärtat OK:ar frivilligt. Jag har just druckit en kopp kaffe och har lagt blicken borta vid horisonten, om kanske två veckor. Det blir ljuvligt.

Jag betalar dyrt...

Var finns knarket som gör det omöjligt att tappa/byta fokus?

Dagens tips:

Mitt eget: 
Gå inte ut och spring än. Det är livsfarligt. Vintern är inte borta.

Nån annans:

Halleluja liksom

och klapp på axeln för 97,5 väl godkända högskolepoäng av 97,5 möjliga! Yes I deserve en klapp på axeln. Klapp klapp

Nu ska jag lyssna på Yeasayer.

Ockhams rakkniv. Kanske.

Min bästa vän är en vanlig kram i horisontalläge som aldrig tar slut.

En bibbla på SH.

Tidig eftermiddag. Asså jag skulle göra en harmlös pluggplaylist, which I did. Den är bra och peppar. Vad jag däremot inte väntade mig var denna (förmodligen betingade) känsloström jag nu blivit översköljd av, som mina låtval i kombinationen med solstrålarna genom fönstret och att jag har t-shirt och är i en allmän svacka av lite dålig självkänsla åstadkommit.

Först höll jag på att börja gråta av High med Lighthouse Family. Allt förutom textraden "… flying in the sky of love" punkterade mitt hjärta och jag tänkte att jag var jävligt blödig och blev förvånad. Tänkte på en vän, mest. Att hon är fruktansvärt fantastisk.

Sen har det rullat på. Vårkänslan som får en att känna sig svävande, och vårkänslan som drar upp tidigare vårar som varit en blandning av svävande och jag-vaknar-en-meter-under-jorden. Lite ångest i magen. Ganska mycket. Och vilja att gå ut och springa ihjäl mig och sen total utmattning fast utan att ha rört mig en meter. Den här versionen I Don't Know What I Can Save You From (Röyksopp Remix) med Kings Of Convenience.

Och det är ganska löjligt att avsluta med en mening som får ett helt eget stycke, som om den var extra liksom poetisk eller nåt. Jag vet inte vad det är en vill åt i det.


ps. En för min telefonbok okänd person ringde mig idag vid halv sex, mitt under ett möte. Vill någon kännas vid detta, vänligen kontakta mig igen. Annars kanske jag blir galen.

The pioneers.

If it can be broke then it can be fixed, if it can be fused then it can be split
It's all under control
If it can be lost then it can be won, if it can be touched then it can be turned
All you need is time

We promised the world we'd tame it, what were we hoping for?

A sense of purpose and a sense of skill, a sense of function but a disregard
We will not be the first, we won't
You said you were going to conquer new frontiers,
Go stick your bloody head in the jaws of the beast

We promised the world, we'd tame it, what were we hoping for?

Breath in, breath out

So here we are reinventing the wheel
I'm shaking hands with a hurricane
It's a colour that I can't describe,
It's a language I can't understand
Ambition, tearing out the heart of you
Carving lines into you
Dripping down the sides of you

We will not be the last.


The pioneers. 
The pioneers. 

Sanna anno 2003. 14 år i kropp och själ.

Har hittat en hel hög med block från 2002/2003. Fyllt med låttexter och små utskrivna tabulatursnuttar till låtar som sällan blev klara. Jag var en cool tjej back then och jag skrev snygga grejor. Det är kul.

Här är en text. Jag tycker den är vacker. Den har även musik. Och jag har kul.

I came upon a star
The darkness is obvious and it makes me put on a smile
Too precious you are
I'm standing here blind
The windmill has stopped to spin but still you blow my mind

I don't know what you want me to do, and I
I don't know how you want me to feel, and
I don't know why I'm weak in the knees
but I do know I'll always be

Your soul is in bloom
The blood in your noble heart is sweet like a murmuring brook
We're sailing away
We head for doom
The song of your broken whisper locks me up in my room

I don't know what you want me to do, and I
I don't know how you want me to feel, and
I don't know why I'm weak in the knees
but I do know I'll always be

Huvudet på spiken

Vi tar natten tillbaka, systrar!

Det är bättre nu!

Idag är bra.

Jag är peppad.

Solen skiner.

Fåglarna kvittrar.

Gräset är grönt på andra sidan.

Och jag har precis hittat text och ackord till en gammal bortglömd låt jag skrev när jag var 16, vintern/tidiga våren 2005. Så pepp att jag nog ska spela in den! Hurra!

Men först, toxikologi. Hurra.

för i helvete.

observerar med stort intresse att även en spontan komplimang kan leda till uppgivenhet och planer på att kasta in handduken. och att det är jävligt jävligt olika hur en kan tolka en komplimang beroende på vad den berör. det är ganska äckligt när jag tänker på det. jag blir ganska arg.

men ja, liksom, vem är jag? och vem bryr sig. jag är jävligt bra på jävligt mycket annat. utöver det jag får komplimanger för som jag därmed är ganska kass på och bör skärpa till/lägga ner.

för övrigt hatar jag redan morgondagen (söndag). inte nödvändigtvis det jag ska göra utan att jag ska göra det. kom till insikt för cirka 43 minuter sedan om att jag mycket skarpt ogillar att ha möten på söndagar. det förkortar helgen med en hel jävla dag.

och nu är det nog lika bra att gå och lägga sig innan jag till exempel slår sönder något. otippat nog (även för mig själv) är det tur och skönt att jag just nu är ensam. vad hände? vem är egentligen björn och vem är benny?

Sitter i fingrarna

Jag kan få blommor att leva. Ska vattna tre stycken nu bara för det. Gud finns nog.

Det må vara otajt

och det må få mig att dra slutsatser innan någon ens visste att munnen ville öppnas.

Skojar runt.

Men vem bryr sig egentligen! UTROPSTECKEN. Hurra! :)

Jag är hemskt trött. Ganska så glad. Det är tur.

Även aldrig så trött på kvinnoförtryck. Normativt och strukturellt och jag tror jag hatar er ouppmärksamma män. I'm so sorry alltså.