fredag 28 juni 2013

Resan

jag reste genom landet, jag såg en massa träd 
och hus och åkrar och fabriker
och där stod barn som tända ljus 
i brinnande små klungor stod alla barnen där och log 
och sjöng en sång om livet, tills de hade fått nog och dog
den tända barnaskaran var bland det hemskaste jag sett

men kanske brann det inte, det var väl mest ett talesätt
 

jag ville inte resa så där, det kostade för mycket, 
det tog för lång tid, lång tid
jag ville hellre stanna nu men jag tycks ju aldrig nå dit jag vill utan bredvid, bredvid

men jag reste vidare iallafall, vidare, jag reste vidare i alla fall, vidare, jag reste vidare
 

jag kom nån gång på natten fram till en välbekant basar
för hågkomster och drömmar
fast det fanns nästan inget kvar
bara kvarglömda minnen av bleknad glädje eller sorg
där fick jag syn på pappa som stod och grävde i en korg
han tog en massa smutstvätt och kastade den i en hög 
och ville klä sig smutsigt men det var ingenting som dög
vad gjorde pappa så för? det kunde han väl låtit bli
han såg mig säkert inte, så jag åkte bara förbi

jag ville inte resa så där, det kostade för mycket, 

det tog för lång tid, lång tid
jag ville hellre stanna nu men jag tycks ju aldrig nå dit jag vill utan bredvid, bredvid

för jag reste vidare iallafall, vidare, jag reste vidare i alla fall, vidare, jag reste vidare

jag färdades i dimma i snöyra och slaskig dy

snart kom jag till ett vägskäl, där låg en vänligt sinnad by
här bodde inga bönder, de hade dött för längesen
nu glittrade bygatan av borgerliga leenden
en flod flöt lugnt och stilla, en sol strålade lagom hett 
och alla vackra husen där livet levdes rätt och lätt 
och fåglar sjöng i träden, där sjöng de på sin fågelsång 
så enträget och vackert av fri vilja eller av tvång
när moln av guld och silver for runt som skyddsänglar i skyn
de fick mig sänka blicken, och snarast möjligt lämna byn

jag fortsatte att resa, drev vidare ur hamn i hamn och lyssnade på vinden 

som lystet viskade mitt namn 
och såg i havets vågor min egen bild glida förbi
en frånstötande nidbild jag spottade och spydde i
en bild av ensamheten som havet envist återgav
men jag ville ha sällskap, och därför mönstrade jag

jag ville inte resa så där, det kostade för mycket, 

det tog för lång tid, lång tid
jag ville hellre stanna nu men jag tycks ju aldrig nå dit jag vill utan bredvid, bredvid

så jag reste vidare iallafall, vidare, jag reste vidare i alla fall, vidare, jag reste vidare

jag träffade en kvinna som väntade i en kupé

jag såg i hennes ögon, det var ett lidande att se
naturen var förgiftad, allting förfelat som jag såg
då tog jag tag i henne, vi var två främlingar på tåg
och hon blev till en glänta där löven grönskade igen,
 och jag det rena vattnet som rann och rann igenom den
och sedan var hon vatten och då var jag ett törstigt djur
hon drog mig ner i djupet, då lyckades jag dra mig ur

jag ville inte resa så där, det kostade för mycket, 

det tog för lång tid, lång tid
jag skulle kanske stanna kvar men jag tycks ju aldrig nå dit jag vill utan bredvid, bredvid

och jag reste vidare iallafall, vidare, jag reste vidare i alla fall, vidare, jag reste vidare

när månen är som gulsot och solen som ett sotat glas 

kunde jag inte skilja ens mellan avund och extas
som i en tavla målad med så smetiga penseldrag och nersmutsade färger, 
att jag tog fel på natt och dag
det var så mörkt och rörigt, jag såg knappt längre var jag var
här var det många andra som också hade dröjt sig kvar
en del skrek högt av fasa när döden hotade med krig 
och resten gick och gnällde för att det var sånt jävla liv
då drog jag mig tillbaka, jag ville inte klaga så 
jag började gå hemåt fast det var mycket långt att gå

vidare
vidare
vidare


http://open.spotify.com/track/1h6JZTBIJ4Apf76ZB2QWnd

tisdag 18 juni 2013

Lagom - mer går inte att begära.

[LAGOM I.1]
1) som är som sig bör (för att passa för ett visst ändamål), lämplig, passande; ss. adv.: just på sådant sätt l. så mycket l. i så hög grad som det bör vara l. som behövs, varken för mycket l. för litet, utan överdrift [...]
Berätta för mig vad ordet lagom betyder.
Inte för mycket.
Inte för lite.
Ska räcka hela laget om.

Ett solidariskt ord.

Tänk dig en powerpointpresentation om ordet lagom. Den skulle inledas med denna info (föreställ dig Comic sans):
Bedömningen om vad som är lagom
- är subjektiv
- är mycket komplex 
- ställer höga krav på att relevant information finns att tillgå vid bedömningstillfället

Hur mycket kaffe vill du ha? Lagom. Med lagom avses exakt den mängd kaffe jag är sugen på, vänligen häll nu upp mitt subjektiva inte för lite och inte för mycket. Ah, näj näj näj nu häller du ju i så mycket kaffe att det rinner ut på golvet. Det var för mycket ≠ lagom. Näj men näjjjjj det där var ju så lite att det kommer svalna alldeles för fort eftersom jag ska sitta utomhus vet du ≠ lagom. Ah, nu var det ganska bra meeeeeen kaffe är ju varmt, det är några millimeter för lite skvimpzon eftersom jag ska vandra med denna kopp tre meter till bordet där borta samt ner för lilla trappen ≠ lagom. OH, där har vi en närapå lagom mängd men jag skulle ju ha sojamjölk i också ≠ lagom.

Midsommar. Hur mycket färskpotatis får man ta ur kastrullen? Jag älskar färskpotatis, jag fyller hela tallriken. Näj men näjjjjj här har vi ju tre till som älskar färskpotatis och vill ha lika mycket ≠ lagom. Ah, men vi fyra delar då, det blir lagom. Näj men näjjjj här kommer ju tre eftersläntrare som också vill ha potatis och nu finns bara en blekkokt dillkvist och lite smör kvar till dem ≠ lagom. OKEJ men hur många ska dela på potatisen? Jaha åtta pers? Och hur många potatisar finns det? Har vi nån knäpp LCHF:are här som hatar potatis? Har vi nån Håkan? Kan vi reda ut det här nu innan vi ska äta? Och hur är det med tillbehören, kan vi trade:a lite med varann för jag gillar nämligen inte tofuskagen?

Ny bekantskap. Alldeles lagom crazy. Inte torr, inte too much, vågar släppa loss men blir inte pinsam för det. Gillar det jag tycker om att hen gillar. Precis så där lagom enligt min smak...

Detta ord som tillsammans med ordet fika bär upp hela den svenska kulturen och gör den unik. (OBS ironi)
Och chocken när man då inser att lagom inte kan betyda något annat än perfekt.