Rätten till Lättja

Hur stort och omfattande detta sociala och individuella elände än må vara, hur evigt det än må förefalla, så kommer det att fly liksom hyenor och schakaler försvinner vid lejonets ankomst den dag proletariatet reser sig och säger: "Detta vill vi!" Men innan proletariatet kan bli medvetet om sin egen styrka måste det kasta den kristna moralens, nationalekonomins och fritänkeriets förutfattade meningar på historiens soptipp. De måste återvända till sina ursprungliga instinkter och tillkännage Rätten till lättja, en rätt som är tusen gånger ädlare och heligare än de bleksiktiga Mänskliga rättigheter som den borgerliga revolutionens metafysiker kokat ihop. De måste tvinga sig själva att endast arbeta tre timmar om dagen och annars slå dank och frossa dag och natt.

- Paul Lafargue

Beroende / oberoende

Vad innebär det att vara oberoende?

Oberoende liberal.
Oerhört jätteberoende av status quo och minoritetens ekonomiska makt över majoritetens.

Ekonomiskt oberoende.
Jätteberoende av schimären ekonomisk tillväxt och kapitalmarknadens fortsatta rovdrift på världen. Jätteberoende av ojämlikhet.

Två vanliga exempel på oberoende som inte är oberoende.

Annat omöjligt oberoende:
Oberoende från samhällets sociala normer.
En helt oberoende tanke.
Stigoberoende.

Att vara fri och att vara oberoende. Fri att styra sitt liv själv. Är detta samma saker?

Vad är det någon vill uppnå genom att sträva efter oberoende / frihet / självständighet?
Tacka vet jag beroende. All mening jag ser med mitt liv är det jag skapar tillsammans med andra. Hellre beroende av många än beroende av ingen.

Arbetslinjen och meningen med livet

Arbetslinjen påbjuder att människor ska arbeta för att bidra till samhället. Aldrig inte bidra till samhället. Samhället är överordnat. Samhällets maskineri är överordnat. Alltså är den mening med livet som arbetslinjen ger vid handen att arbeta för att smörja systemet. Meningen med livet är att arbeta för att samhället ska fungera.

Detta är så långt ifrån individens blomning det går att komma. Detta är motsatsen till individualism.

Socialismen – nej, kommunismen – är den enda individualismen. Och detta är en väldigt gammal nyhet.

Alternativ till kicken

Förmågan att älska.

Eller mer. Förmågan att hata. 

Eller kanske. Undvikandet av misslyckande.

Kicken, vart tog du vägen?

Emil Jensen gjorde för några år sedan ett försök att skilja människan från djuren/djuren från odjuren.
Han dementerade följande egenskaper som skillnader mellan människor från djur:
Människans förmåga att planera.
Människans förmåga att uppfinna redskap.
Människans förmåga till språk.
Människans förmåga att skratta.

Det här tyckte han verkade vara mer korrekta företeelser som skiljer människor från andra djur:
Slakten.
Inga andra djur behöver åka till Indien, ta LSD eller gå i rosenterapi för att hitta sig själva.
Inga andra djur som fick sin flockledare mördad skulle misstänka en förvirrad gammal pundare ens som han erkänner det 17 år senare för Gert Fylking i Expressen.
Inga andra djur skulle frivilligt lämna över makten över sina liv till Alf Svensson.
Den enda hållbara skillnaden är människans behov av att utreda vad som skiljer människor från andra djur.

Ibland kommer den där funderingen över mig.
Har klurat på det lite mer sedan jag sett en gif-film på delfiner som hoppar bakom en båt, där en delfin hoppar in i en annan delfin - och då blir jag så förvirrad eftersom delfiner ska vara typ smartaste djuret av alla. Men det där med att hoppa in i ens kompis verkade ju inte så jävla smart. Och så undrar jag också hur någon kommit fram till att delfiner är smarta. Hur är det möjligt att veta? Jag ska fråga min kompis biologen.

Nåväl. Människor i den pengarika delen av världen är i allmänhet sjukt kortsiktiga. Alternativt har svårt att hantera stora mängder information. Alternativt är alldeles för bra på att producera kunskap och sprida den, så att det blir information overload i våra hjärnor. Inte så konstigt att det är svårt att anpassa sig när informationsspridningens hastighet nått nya jättehöga höjder på kort tid. Men att vi utrotar oss själva är ju inte så oväntat rent biologiskt - populationer som övertrasserar naturens bärkraft kommer antingen att plana ut i tillväxt eller krympa radikalt i storlek.

Möjligen att det är korrekt att människan är det första djuret som själv kan besluta om sin egen utrotning och genomföra den (jag känner att jag befinner mig i den brytpunkten när jag själv ifrågasätter förekomsten av biologisk klocka och det moraliskt försvarbara i att föröka sig som människa i ett samhälle på ostoppbar väg mot förfall).

Jag funderar på om det här kan vara en grej. Den är inte generaliserbar (men vad är egentligen det, mer än att människors kroppsdelar sitter på typ samma ställe i alla kroppar, om ens det, och vi kan ju både ta bort och transplantera kroppsdelar - hur mycket kan tas bort och bytas ut utan att vi slutar vara samma person bla bla bla), men sug på den:
Människan söker kickar.

Människan söker kickar.

Den högst utvecklade människan. Den i ett jämställt, jämlikt samhälle.
Den söker kickar.

Vad tror du?

Vem vill bliva stor?

Om jag nånsin finner mig själv

ska jag alltid ge dig hjälp