Villkorslöshet. Eländiga villkorslöshet. Du bottenlösa källa till frustration, sorg och omsorg.

Hjärnspökena.

Jag gillar att sova och jag är glad över att jag inte haft insomningsproblem på länge. Men hallå. Vad har livet för jävla skittendens att skapa nya jämvikter. Nu vaknar jag om nätterna i stället. OCH!

Och.

Jag drömmer mardrömmar närapå varje natt.

I natt vaknade jag med svett rinnandes ned för ryggen och en fruktansvärd vibrerande, pulserande isning ända ner till tårna. Jag hade just drömt att jag befann mig i en lägenhet som tydligen var min pappas. Den låg på gatuplan. Jag kände mig extremt iakttagen. Alla persienner var uppdragna. Ensliga människor utanför tittade in. Det var i alla fall vad jag inbillade mig. Jag tänkte gång på gång i drömmen att "shit helvete, jag har blivit paranoid". Drog ner persiennerna en efter en. Shit helvete, jag har blivit paranoid, den här persiennen måste ner. En bil stannade på gatan. Jag drog ner sista markisen. Från bilen stacks ett flertal mynningar från kpistar ut och pepprade in en störtskur mot grannlägenheten. Sen rullade bilen i väg. Då vaknade jag.

Shit helvete, jag har blivit paranoid. Jag var så rädd när jag vaknade. Katten låg där hon låg när vi somnade. Som en liten boll intill mitt bröst.

Andra drömmar jag drömt senaste dagarna:
- Att jag fått ett dödsbesked. Jag ska dö. Det är helt ofrånkomligt och det är snart.
- Att jag träffar mitt ex. Han vill göra nåt med mig, oklart vad. Han säger "snälla, bara detta, jag vill ju faktiskt aldrig någonsin se dig mer sen".

Jag saknar honom så mycket att det med tanke på allt känns som ett skitdåligt skämt