Här är ett av mina gamla inlägg som jag tror att du vill läsa.
Det behandlar tankar kring etik och moral, varför människor är så okapabla att agera på ett sätt som jag anser vara rimligt, sunt och vettigt.
Ganska långt men läsvärt. Ta mig på orden!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
..för du har ju verkligen blivit ett sämre jag? Knappast. Jag kan inte förneka att du med det du skriver ger mig en rätt stor skopa ångest och väcker något som i detta sammanhang kan beskrivas som ett i det närmaste sovande samvete. Det ger mig onekligen en känslomässigt negativ känsla, en jobbig känsla, men samtidigt är det faktum att det får mig att tänka och känna efter, pröva och fundera, något positivt. Saker sätts helt helt klart i lite perspektiv. En person är bara en person, men varje person är helt klart en gräsrot, och ett frö. En person kan helt klart få saker att växa, att bli något större än bara det egna fröet. Så nya frön som får fler att blomma ut till något större, och ungefär här tar mitt resonemang med ett försök att med hjälp av metaforer beskriva något större slut. Antar att jag ville landa någonstans i att en förändring påbörjas bäst på gräsrotsnivå. Något författaren till tidigare skrivna ord är ett praktexempel på.
Sanna din fina lilla varelse! Sitter här och läser din blogg och kände att jag bara måste berätta för dig att du verkligen är världens smartaste människa! Du är grym. Bästa bloggen. Och så har du lagt upp bilder på finaste Thyra också! Bless=)
Jag skrev en låång kommentar till det här inlägget, men vågar inte publicera det.
Vi måste ta diskussionen IRL.
Per: Mission accomplished, alltså. Tack. :) Och kanske varsågod? Det du tar upp är hoppfullt, vi kanske kan rädda den här planeten ändå. Gillar din syn på det! Mycket.
Ida: Men... hjälp, Ida. Jag blir generad ju! Det blir ju konstigt när du skriver så, eftersom du är en av de smartaste människorna jag vet. Tack, fina du.
Isak: Hoppas för allt i världen att du sparat det du hade skrivit... så att möjligheten finns att kanske, kanske få läsa nån gång! Det där var för övrigt en sjukt jobbig kommentar. Men, det är förstås bara roligt att höra att det finns ett A men att inte ens kunna gissa sig till B! Lätt att vi ska diskutera!
Äh.
Who needs paper, baby.
It's all in my head.
Skicka en kommentar