Oftare än bekvämt känner jag mig som ett skal som fylls av andras vilja. Och drar den osunda slutsatsen att det blir bäst så. Så ser jag mig om ibland och funderar på om det var detta liv jag ville ha. Kan inte svara. Var det detta livet hade att erbjuda. Ja, det var ju upp till mig. Och här sitter jag nu. Och tänker tillbaka på allt som aldrig hänt.