jag måste skriva,

det känns som det är flera saker jag måste skriva och som att något genomskinligt berg hindrar mig.

jag behöver skriva en skönlitterär skildring av mitt liv, den kan börja på götgatan med en blå kappa.

jag behöver skriva om en flyktig tankegång, ett ögonblick if you will, om att fastna i tiden. om att mina föräldrar kanske fastnade i 1995, och jag har nog fastnat i tonåren. 

jag behöver skriva om vad jag faktiskt bär på för struktur. kanske har jag skrivit om det sjutti gånger redan. då behöver jag göra det igen. 

och jag behöver skriva om en känsla som spökar och som jagar mig i sin spökskepnad, att jag egentligen är någon annan, att jag egentligen inte är som jag är, att jag borde fungera på ett annat sätt, borde ha hamnat med andra människor och blommat. inte som en bitterhet utan som ett lås, en parallell, en otur.