God morgon-playlisten

Jag har en God morgon-playlist som jag bara spelar alldeles speciella morgnar. Antingen sådana morgnar när hela själen är en fredad zon. Tänk julaftonsmorgon som sjuåring. Eller sådana morgnar när själen verkligen är i behov av att fredas.

På playlisten får jag höra till exempel Nina Simone, Django Reinhardt, Ella Fitzgerald, Johnny Cash, Aretha Franklin, Nat King Cole, Elvis Presley, Chet Baker.

Egentligen ska man inte ha några lampor tända, utan bara två ljus.

Jag visste inte att den här morgonen skulle bli en sån här morgon. Jag inledde med Television keeps us apart. Det var lika underbart som det förhoppningsvis verkar, men just nu tycker jag att alla låtar handlar om mitt liv och då är risken stor att jag förstör alla låtar i hela världen. En av mina favoritlåtar med Television keeps us apart var just idag som en sekvens ur mitt liv. Och det var fan inte läge för att mula in det hårdare. Så. Det blev God morgon-playlisten.

Och jag har kvar lite av den fortfarande. Friden. Den som infann sig efter ett par låtar. Jag hamnade i min dröm, den som finns i ett parallellt universum i min skalle som ligger i omedelbar anslutning till min uppfuckade absurda vardag. Och den är så tydlig än, känslan av min dröm. Den är så nära. Och så jävla långt borta ändå, när jag sitter ensam vid mitt köksbord och försöker tvinga på mig själv ett lugn jag endast kan få av en varm hand.