Jag vill gärna tro att om jag gör saker och ting på ett särskilt sätt, om jag tänker en viss typ av tankar, då vill jag gärna tro att det är högst sannolikt att andra gör detsamma. Jag har så att säga väldigt svårt att tro att jag skulle vara särskilt unik. Fast varför. Jag minns gärna relationer jag haft, kärleks- och vänskaps-, med mycket värme, saknad och nostalgi. Men tänker jag lite så finns såklart också sådana som är väldigt diffusa i mitt minne. Om jag inte trott på dem. De är få, men de finns. Jag tror att särskilt vid en av dessa så kan det vara så att den andra personen har en betydligt starkare minnebild av relationen. Fast jag vet inte. Jag vet att de relationer som varat under förhållandevis långa perioder, de går väl inte att glömma? De finns liksom i omloppsbana runt mig, elliptisk, så att i vissa perioder rör de sig långt ute i periferin och i andra stunder blir de svedda av att penetrera atmosfären. Då börjar jag få besök i mina drömmar av personer jag inte träffat på många år. I natt träffade jag en. Hon var inte så varmt mottagande och verkade inte så glad att se mig som jag var att se henne. Samma för några dagar sedan. Jag ba "OMG, känner du igen mig??!?!?! Whaaaa" och hon ba "ja hej hej". Men inga centrala personer. De är aldrig med. Jag letar efter dem i drömmen men de är inte där.
Och det är möjligt att de inte tänker på mig. Men jag tänker på dem. Jag har inte stenhjärta och tror inte det är vettigt att ignorera. Ibland tänker jag att jag ska skriva ett brev. Det blir väldigt cheesy i mitt huvud. Där jag ska uttrycka vad de betytt/betyder för mig, dela med mig av mina minnen, tycka lite synd om mig. Sen ångrar jag mig och tänker att ett mail kanske, ett mail utstrålar inte lika mycket desperation. Och varför ska jag verka så blödig och ensam, vem vill ha kontakt med mig då? Vem vill ens berätta hur de mår? So I better be cool.
Problemet kanske är att jag inte förändras medan de andra gör det. Jag har samma önskningar och issues som alltid. Inga mål i livet. Plus att jag slutat vara smart och börjat vara imbecill, ganska starkt korrelerat med mitt studieuppehåll VT 2011.
Jag behöver nog jobba på en vision och orka kämpa för att omsätta den i praktik. Sluta vara så jävla trött och otålig. Och inte ångra det jag inte gjort. Så länge det är typ gratis? Lön idag som ska räcka en månad framåt: Ca 3500 kr. Kul
ps. Märks den röda tråden i texten? Nej just det, för den finns inte. ds
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vill oxå gärna tro det.
Såna mejl vill jag också skriva ibland. Jag har gjort det ett par gånger till folk som börjat glida iväg, men neutral respons är lätt att uppleva som dissig. Men jag försöker tänka att det är för min skull jag skrev mejlen, och vad andra väljer att göra av informationen är deras sak. När personer tar saker bra är det ett tecken på att det är en bra person. Typ.
Skicka en kommentar