måndag 2 juli 2012

Tacksamhet

Min kusin Jonna har gett mig ett synnerligen bra livsråd: att känna tacksamhet, att tänka i termer av tacksamhet för här och nu och inte så mycket förr och sen. Att vara tacksam. Det är givetvis utmärkt.

Jag kan verkligen känna tacksamhet när jag sitter på min otroligt schysta balkong och njuter av sommarvärmen, eller när jag ligger i min nya soffa och kollar på matlagningsprogram, eller när samma soffa är fylld av nära och kära. När jag vaknar bredvid världens mest underbara människa varje morgon. Ja, det kan jag.

Men jag vet inte vad jag ska göra av mitt liv. Jag lever med en irritation i bröstet. Jag är avundsjuk. Jag vet inte vad jag vill. Jag blir galen på skrikande barn. Jag förstår inte vad det innebär att uppleva saker. Jag har konstant pengaångest. Jag ser inte min kompetens. Jag har tappat glöden. Jag saknar tryggheten i att plugga.

När jag började plugga valde jag utbildning med hjärtat. Jag ville göra skillnad. Idag gör jag ingen skillnad. Jag vet inte hur jag ska göra skillnad. Jag vill bara se till att vi byter system. Lösningen till alla delmål ligger, som jag förmår de det, till så himla stor del i att flirta med näringslivet. Jag har fan ingen lust att flirta med näringslivet. Eller jo, det är kul och jag kan tänka mig att jag ibland är bra på det. Men det är liksom fel, det känns fel.

Idag tänkte jag att jag borde gå bort till skogen ner till vattnet, kanske hoppa i bara för att det är sommar och jag kan. Jag tänkte att balkongen har jag ju sett förr, men vattnet har jag knappast sett på så nära håll. Det är en bra logik. Klockan är nu 16.11 och jag sitter kvar på balkongen. Känner mig patetisk och funderar på om jag måste göra det som alla andra gjorde direkt efter gymnasiet, typ hitta sig själv eller åtminstone åka nånstans och se världen. Det de kallar "uppleva något". Jag vågar inte flyga. Jag drömmer mardrömmar om att åka flygplan.

Och jag är inte i Visby som alla andra som försöker göra skillnad. Jag fattar bara inte vad jag håller på med. Och ännu mindre vad jag vill pyssla med i 6-8 h om dagen fem dagar i veckan närmaste åren. Det är sjukt nedslående. Fuck.

1 kommentar:

"oroshjärta" Lotte Fernandez sa...

Din medvetenhet är allt. Den kommer göra skillnad. Va så säker.
Man måste inte alltid veta vart man ska. Bara att man ska komma dit.
Kram!