Igår fick jag en komplimang

Okej att det var fredagskväll efter löning. Okej att det var på Söderhof. Men kvaliteten på den komplimangen jag fick - i förbifarten - tycker jag ändå var hög. Jag hörde först inte vad snubben sa, utan tänkte mest att det var en sån där sliskig jävel som skulle säga nåt slemmigt och sexistiskt. Men det han sa, sen när det väl gick in, lät inte ens urhasplat utan snarare nästan genomtänkt. Ett utdrag:

Kommer du ihåg den där känslan man hade när man var liten, när allting var helt perfekt? När man var fem år och mamma ropade att man skulle åka nu, och man svarade att man bara skulle göra det och det först, inget bekymrade en och allt var perfekt? Den känslan får jag när jag ser dig. Din frisyr, dina brillor, din stil... Helt perfekt.

Tackar och bockar.