Livet är som en dammsugare

Det går åt en massa energi, det suger och fylls sakta men säkert med skit.

He.

Muntergöken har talat.

Idag trodde jag även att jag skulle bli magsjuk. Började må så jävla illa. Det var ett helvete att åka hem ovetandes om ifall jag skulle börja spy eller inte. Än har dock inget hänt, även om jag fortfarande har en obehaglig och öm känsla i magen. Funderade på om det var hunger som bara slog helt fel, på något sjukt sätt. Eller om det var som det brukar vara när jag vet att jag träffat människor som sedan blivit magsjuka: att jag blir illamående tills jag vet att inkubationstiden är över. Vet inte. Apropå hunger så har den varit väldigt dålig sista veckorna. Det blir så när jag har feta issues. Senast det hände på samma sätt var våren 2009. Den som vet varför vet varför det var så då. Nu är det lite edgen på ett knäppt år, nästan utan träning dessutom. Jag känner mina höftben på ett sätt som jag inte gjort på länge. Det är väldigt fascinerande. Obs ingen fara på taket, jag kommer vara lilla Östersjön igen inom närmaste veckorna. Alltså, det var en liten vits där, som man ska fatta, för annars borde man börja läsa tidningen.

Hade fått en julklapp när jag kom hem. Nån hade lämnat den i mitt brevinkast utan avsändare. Det fanns avsändare inuti. Blev glad, blev arg, började gråta. Så fel, bara. Man ska inte vara så jävla snäll mot mig när jag inte är så jävla snäll själv.

Rycka upp sig vs gå och lägga sig.