Gamla, bortglömda alster

När jag var 14-15 år så var jag kreativ. I synnerhet musikaliskt. Skrev sjukt mycket musik. Alltihop var förstås en karneval i depp och kärlek, ganska löjligt, men oftast så tror jag nog att kvaliteten på musiken var hyfsat hög. Den här kreativiteten försvann på något sätt när jag började på gymnasiet. Sen dess är det enda kreativa jag pysslat med i musikväg tolkningar av befintliga låtar, nya arrangemang och eventuellt lite filande på eget gammalt material. Och det har väl inte varit något problem direkt, jag har ändå känt att musik inte är min grej.

Det där sista är förstås lögn som jag tagit till för att inte irritationen över den flyktiga kreativitetens flyktighet skulle ta över. Senaste månaden har jag vid flera tillfällen tagit fram gitarren, plinkat i några minuter, blivit irriterad och ställt tillbaka den igen. Jag har inte vårdat mina stämband sen gymnasiet. Jag har inte vårdat mitt gitarrspelande på flera år. Det låter inte bra när jag sjunger, jag har glömt bort hur man spelar dimackord.

Jag tänker inte låta mig luras. En kreativ ådra försvinner inte. Däremot kan den gömma sig bakom diverse hinder. Min största blockering just nu är för höga krav. Jag tycker att musik så lätt blir patetisk. Tre ackord och en cheesy text gör liksom ingen hit. Jag vill skapa musik som ingen hört förrut. Det kan jag dock glömma för så bra är nästan ingen. Jag måste sänka mina krav.

En annan blockering är tanken "jag har inget att berätta". Den bråkar med tanken "jag har massor att berätta". Första tanken har övertaget, men det beror inte på att jag inte har något att berätta. Snarare vet jag inte hur jag ska sätta upp ramar, hur jag sammanfattar mig själv. Jag är dålig på att vara koncis.

Det finns ett sätt att ta sig runt alltihop. Det är att damma av de gamla bortglömda alstren jag skrev ihop för sisådär fem år sedan. Kolla om de håller måttet, kanske rentav äntligen ta tag i att spela in dem. Lägga upp på nätet för allmän beskådning, kanske till och med få cred för hur kanske-duktig jag var när jag var 15. Fan vad kul!

Problem #1: Jag hittar inte blocken där allt är nerskrivet
Problem #2: Jag sparade texter och tabulaturer i min gamla hårddisk - som nu ligger i djup koma och inte går att kontakta
Problem #3: Utan ovanstående har jag bara mitt minne kvar, och hallå fem år? I don't think so

Men jag ska leta lite till... för det vore så jäkla kul. För nu får det räcka med deprimerat plink. Och med att lyssna på andras gamla alster. Fan vad folk har haft gott om kreativitet. Wow.