Veckan var av det slaget att tiden blev sekundär. Helt plötsligt var det fredag och det kändes ändå som evigheter sen frukosten i morse. Det är en vacker känsla. Lika vacker som människorna...
Hjärtat slår skiten ur mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar