Under

bara drömmar och ekonomer lever ikväll
men de är döda för mig
de är döda för mig

av namnen i min telefonbok lever bara du
men jag är död för dig
jag är död för dig

finns ingen oro
jag kan försvinna om jag vill
jag kan försvinna när jag vill
jag kan försvinna om du vill
du kan inte försvinna ur mitt liv
du kan inte försvinna fast jag vill

försöker memorera men intrycket är för stort
kan bara konstatera
jag kommer glömma bort

jag borde kommit någonstans
jag borde kommit någonstans nu

men jag vet inte hur man gör
om fem år är jag civilingenjör
mitt självförakt beträder nya marker när jag tvingar fram en textrad till
och de ser mig bevittna under när jag ser på hur åren går under
du borde skratta mer, säger de som inte ser hur meningslöst det är