Det är den som känns som jag tror astma känns. Det är liksom, tjockt. Jobbigt att andas. Varje inandning känns nervös i magen. Magen! Den känns nervös som fan, faktiskt.
Jag biter ihop. Alltså bokstavligen. Så jag får ont i ansiktet och huvudet.
Och ryggen. Den jäveln. Axlarna, ländryggen, nacken. Det sticker och stramar och molar och dunkar.
Och mensvärk på det. Lyckan är total.
Nu ska jag tänka på Helena, Sofia och Jonna, så kanske jag får något gjort också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar