Men nu ska jag röra mig hemifrån

Att skydda sig mot besvikelse göres bäst genom att eliminera förväntningar. Om man till exempel ser fram emot en lugn, glad, mysig morgon så ska man passa sig och kanske tänka att allt kan hända. Som att diskberget man skulle slippa var bortglömd och därför inget att slippa, eller att all tid försvann på grund av helt andra prioriteringar, eller att man fick äta frukost ensam. Och att man vaknade en och en halv timme innan väckarklockan och svettades i drömmar om möten som skulle ske, tider som skulle passas, röror som skulle göras, flygblad som skulle delas ut. Och jag mår som en papperskorg och är dessutom så jävla snuvig.