Massor av snö!

Det känns som att jag har så lite tid. Jag misstänker att det är så här det känns att leva: Man jobbar, åker kollektivtrafik, kommer hem sent, är trött, kastar ihop nåt att äta, sover, vaknar, jobbar, åker kollektivtrafik osv osv osv. Riktigt jävla torrt, faktiskt. Det ska fan till att man har ett kul jobb. Mitt jobb är mysigt. Men. Det är nu, kanske i ett år, sen... inte mer. Well.

Idag när jag kom till jobbet fick jag i alla fall en grym feeling. Det började på den långsamma och otroligt snöiga bussresan där jag satt och bubblade med Henke hela vägen. Bra kille. Utanför singlade fina, enorma bomullstussar till snöflingor ner. Vackert. Busschauffören körde som en ängel och gjore allt för att inte skrämma oss. Han tog sitt jobb på allvar och det får han tummen upp för! In klev jag på jobbet bara fyra ynka minuter för sent, vilket verkligen bekräftar värdet av att köra försiktigt: Man förlorar knappt tid på det ens! Eftersom butiken är liten så sprider sig den nybakade doften från bakeoffen i hela lokalen. Idag och förmodligen ett bra tag framöver kommer det med andra ord dofta nybakade lussebullar! Det är bästa sättet att välkomna mig, I'm telling you. Och så höll mina kära kollegor på att dekorera frukt & grönt-avdelningen med adventsljusstakar. Redan, jag vet att det är lite sjukt, men det är fan så mysigt. :)

I morse hoppade jag hopprep, om någon undrar. Det är helvetikt jobbigt. Man blir svettig. Jag gillar inte svett, jag tycker det är äckligt, jag svettas aldrig. Haha. Tycker du inte att hon är lite platt? Och liten, och är det inte konstigt att hon bor i en plånbok? Aaah vilka tider va?!

Nu måste jag gå och kolla till mina kikärtor tror jag, storkok på spisen!