En arbetsdag, många tankar.

Tillbaka på jobbet idag. Åh, jag har varit mycket och sprungit i ekorrhjulet sen jag började jobba. Då blir man sjukt trött så fort man är ledig, och så blir man så ego. Allt man gör är att se alla dessa människors vardag, se hur förtryckande de lever, se hur allt kretsar kring det egna. Det är pengar, mat, resor, fredagsmys. Sockerfrossa och köttsaft som rinner ur mungipan på söndagskvällen. Och måndagskvällen, tisdagskvällen, onsdagskvällen...
Och så kommer man hem själv. Kokar en tallrik gröt, tänker att det bara är tre dagar kvar, sen snark. Vad det lider, helg. Ingen idé att göra nåt kul, alldeles för trött. Man vill helst bara köpa en tröja kanske.

Men! Så får man plötsligt arbeta mer oregelbundet. Vara ledig mitt i veckan, kanske jobba många dagar i streck för att sen få vara ledig flera dagar i streck. Hade man det alltid så, behövde man aldrig släppa greppet om verkligheten. För visst, jobbet är bra på ur flera aspekter, men inget är viktigare än världen därutanför. Alla oskyldiga apor som sitter smittade med AIDS på Smittskyddsinstitutet, alla kossor som tvingas föda barn, alla grisar som sågas itu.

Därför var det rätt rejält segt att jobba idag igen. Eftersom jag jobbar så långt hemifrån, så långt från stan och så långa arbetspass, så lämnar inte en enda arbetsdag någon fritid över. Bortsett från om den är förlagd på helgen, förstås. Då är dagarna kortare. Bara sex dagar till... Sen ska jag hämta Timmy.

Jag gillar mitt jobb på många sätt. Men det är svårt, man är kluven. Jag försöker vara professionell och det tror jag också att jag är, men jag är ju förbaskat falsk egentligen. Och omoralisk. Och en normens lakej, en förtryckets vapendragare. Varför gör jag det jag gör? Well, vad skulle jag annars göra för att tjäna pengar? Och jag gillar ju allt... utom animalierna. Tyvärr är animalierna i majoritet. Men samtidigt, väl i branchen kan jag ju också vara med och förändra. Jag får se det ljust till den dag då vi är så starka att ingen syssla är förtryckande. :)