onsdag 21 maj 2008

Natten är min vän, den är mitt hem, som jag kan längta i. Natten säger snart, och det är klart, du kommer hit.

Alltså Orup. Är inte Orup kung? Orup är den Per Gessle aldrig någonsin kunde bli. Orup har Per Gessle sittandes på sin tumme, roterandes. Vad i helvete är Per Gessles musikaliska alster i jämförelse med Orups? Jag frågar mig. Flickorna i TV2 mot att knulla sig ner till Amsterdam. Det är milsvid kvalitetsskillnad. Plus att Orup är värsta hunken - se bara! - och Per Gessle är ful som kött. Och jag tror Per Gessle hellre skulle avsäga sig rollen som "en händig man" genom att såga av sig tummen än att ställa upp på en sån här stilig bild tillsammans med rymdblomman DiLeva.

Och varför detta Orup-tjat? Jo, för att jag, alltså, jag lyssnar ibland på lite otippad mainstream väldigt skarpt signerad fulsnygg skämsig 80-90-talsmusik - som jag i ärlighetens namn verkligen gillar. Såsom Aqua. Aqua är ju faktiskt bra. Boy George, herregud, den mannen. Bög är han också, det tycker jag är sympatiskt. Sen att han för sig med norska sexslavar blundar jag för. Spice Girls. Så länge man bara lyssnar på musiken och inte tänker på att bandet är en ren produkt så är det jävligt bra. Pra krejer. Tina Turner för fan, Tina... Hon är så jävla grym. Savage Garden är ju fantastiska, sjukt svängigt och vackert. Tidiga Madonna, typ Something to remember-plattan... Oh så jäkla fint.
Och nu.
GES. Glennmark - Eriksson - Strömstedt. För det är så jävla bra. Jag blir alldeles lycklig. Hur ska jag nu kunna sova när jag är så här lycklig. Och Allt är Orups förtjänst. Bara Orups!

Inga kommentarer: