"Hej ursäkta, men jag ska av här."

Håller på och läser en artikel om överenskommelser och förebyggande arbete kring oljetransporter på Östersjön.

Inser att 24 timmar är sjukt lång tid = oj vad tid = sluta klaga.

Är enormt peppad efter ACT NOW-konferensen i Malmö. Eller, på vischan utanför Malmö.

Känner mig som en våg. I ena skålen ligger all den där peppen. Människorna som är så fantastiska. Min klass. Alla aktiviteter i min kalender. Tunga grejor. I andra skålen ligger skräcken. Framtiden som är läskigare än någonsin, mörkare än någonsin. Världen som blir mer och mer omöjlig att förstå, men ändå mer och mer uppenbart generalfelkonstruerad. Glada skålen har övertaget. Rädda skålen är hack i häl, och troligen väldigt viktig för att glada skålen formligen ska spruta ur sig energi.

Svårt att kanalisera energin.

Jag har aldrig använt ordet "kanalisera" så mycket som senaste månaden.

Allt måste bytas ut.
Alla kugghjul är kugghjul och det ställer till såna jävla problem, när det är fel på ett och annat. Därför måste allt bytas ut.

Miljarder dödade djur varje år.
En miljard hungrande människor.
Nästan tre miljarder människor som lever på under två dollar om dagen.
Too much carbon in the atmosphere.
Svenskar som går in i väggen.
Fetma. Fetma. Fetma.
Öppet vatten i Arktis.
Agrobränsleproduktion i stället för matproduktion.
Ologisk produkt av välfärd med faktorerna oändlig tillväxt och ändliga resurser.

utan att ta slut, detta. Det fortsätter in absurdum.

Och skräms.
Men som jag fick lära mig i helgen...

Pessimism is a luxury of good times. In bad times, pessimism equals suicide.

Nu ska jag läsa vidare och peppa för livet.