observerar med stort intresse att även en spontan komplimang kan leda till uppgivenhet och planer på att kasta in handduken. och att det är jävligt jävligt olika hur en kan tolka en komplimang beroende på vad den berör. det är ganska äckligt när jag tänker på det. jag blir ganska arg.
men ja, liksom, vem är jag? och vem bryr sig. jag är jävligt bra på jävligt mycket annat. utöver det jag får komplimanger för som jag därmed är ganska kass på och bör skärpa till/lägga ner.
för övrigt hatar jag redan morgondagen (söndag). inte nödvändigtvis det jag ska göra utan att jag ska göra det. kom till insikt för cirka 43 minuter sedan om att jag mycket skarpt ogillar att ha möten på söndagar. det förkortar helgen med en hel jävla dag.
och nu är det nog lika bra att gå och lägga sig innan jag till exempel slår sönder något. otippat nog (även för mig själv) är det tur och skönt att jag just nu är ensam. vad hände? vem är egentligen björn och vem är benny?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar