Tidig eftermiddag. Asså jag skulle göra en harmlös pluggplaylist, which I did. Den är bra och peppar. Vad jag däremot inte väntade mig var denna (förmodligen betingade) känsloström jag nu blivit översköljd av, som mina låtval i kombinationen med solstrålarna genom fönstret och att jag har t-shirt och är i en allmän svacka av lite dålig självkänsla åstadkommit.
Först höll jag på att börja gråta av High med Lighthouse Family. Allt förutom textraden "… flying in the sky of love" punkterade mitt hjärta och jag tänkte att jag var jävligt blödig och blev förvånad. Tänkte på en vän, mest. Att hon är fruktansvärt fantastisk.
Sen har det rullat på. Vårkänslan som får en att känna sig svävande, och vårkänslan som drar upp tidigare vårar som varit en blandning av svävande och jag-vaknar-en-meter-under-jorden. Lite ångest i magen. Ganska mycket. Och vilja att gå ut och springa ihjäl mig och sen total utmattning fast utan att ha rört mig en meter. Den här versionen I Don't Know What I Can Save You From (Röyksopp Remix) med Kings Of Convenience.
Och det är ganska löjligt att avsluta med en mening som får ett helt eget stycke, som om den var extra liksom poetisk eller nåt. Jag vet inte vad det är en vill åt i det.
ps. En för min telefonbok okänd person ringde mig idag vid halv sex, mitt under ett möte. Vill någon kännas vid detta, vänligen kontakta mig igen. Annars kanske jag blir galen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar