Huvudbry

I kväll har jag absolut inte trivts med att vara jag. Jag har känt mig troubled och måste för min egen skull förstå.

ok

Jag har ont i huvudet. Känns som att pannan inte sitter på plats. Måste trycka med ett finger mot pannan för att det ska sluta göra ont. Eller ont kanske är fel ord. Det känns obehagligt. Som att jag är yr. Eller väldigt ljus- och ljudkänslig. Typ.

Jag tänkte när jag åkte hem från skolan att jag skulle träna. Det gjorde jag inte. I stället åt jag massa bröd bara för att det var gott. Det var gott.

Jag struntade i att åka in och kolla på År&dar. Dels av trötthet, dels av brist på sällskap. Jag var visserligen väldigt trött, men jag hade sett fram emot År&dar. Åh.

Jag struntade följaktligen även i Monotonix. 

Jag är så jävla ofokuserad och inkapabel att ta tag i det jag måste ta tag i. Som att läsa artikeln till seminariet. Som att förbereda mig för handledningen imorrn. Som att skicka alla jäkla mail som jag skjutit upp i två-tre veckor.

Allt är varmt. Pannan gör ont.

Jag känner mig sjukt sjukt sjukt ensam och bortglömd, och gör ingenting över huvud taget åt saken själv. Detta är givetvis en obefogad känsla men tyvärr finns den där...

Det är grejor överallt. Jag orkar inte städa. Jag skulle må bättre av att städa och känna mig som en bättre människa.

Jag är så himla trött.

Jag kunde inte hantera en komplimang idag utan var bara dryg och kaxig tillbaka. Det var elakt mot både mig och Anna. Förlåt Anna och tack för komplimangen.

Jag blev uppriktigt väldigt besviken när jag insåg att det var förköp som gällde till konserten på lördag. Så nu - ingen konsert.

Denna ensamhet. Vad vill den mig?

Jag har tappat koll på läget igen. Allt känns som en röra både med kursen jag läser, sommarkurserna jag ska läsa, sommar-CSN och livet i stort.

Varje gång jag ser mig i spegeln så brukar jag fundera på var det är jag brister, som gör att "ingen vill vara med mig". Spegeln svarar aldrig.



Ok så det rationella att göra nu. ? ? ?
Jag måste nog städa lite. Läsa klart artikeln (kanske) och gå och lägga mig.

Och le
och det är väl ungefär så långt min rationalitet sträcker sig.