People get electric electric electric electric.

Återigen kom kusin Jonna och räddade kvällen. Det är bra med henne för vi är så lika. Därför ägnade vi ungefär hela kvällen åt att äta. Till middag fick vi wok med kokosmjölk, röd currypasta och nudlar, och till Melodifestivalen fick vi kanelstekta äppelskivor med Start! Fullkornslight (tips tips! Nyttigt godis!) och glass. Förmodligen åt jag ungefär dubbelt så mycket som lagom, hur nu det går ihop rent matematiskt... Min naturkunskap B-lärare nämnde härom veckan några av anledningarna till att vi äter, och en av dem sa hon var av sociala skäl. Hon hävdade att det är svårt att inte äta om människor runtomkring en gör det. Jag har aldrig tänkt på det så förrut, men exempelvis idag så bevisade jag det alldeles i vardagen. Mätt blev jag.

Efter maten hade vi ett långt samtal om personlig utveckling, om självkänsla och självförtroende, om att jobba med sig själv och om att kämpa. Otroligt intressant. Ett av ämnena vi tog upp var träning. Varför tränar man? För att man mår bra? Varför mår man bra av det då? För att det är roligt? För att man kan äta mer eller för att man känner sig duktig? Eller? Och varför känner man sig duktig? För att man vet hur bra det är att träna och för att man kanske formar kroppen efter idealet? Är det roligt för att man vet att man gör något bra och beundransvärt? Vill man bara bli beundrad? Säg det. Jag vet att jag trivs med mig själv när jag tränar, och jag misstänker att det någonstans har med prestationskrav och sökande efter identitet att göra. Jag tycker det är roligt, det gör jag - men jag vet inte varför.

Idag blev det aerobics. Jag älskar Friskis & Svettis. Det finns så mycket att välja på och det finns något för alla. Alla sorter möts verkligen: Unga, gamla, tjocka, smala, starka, klena, klumpiga och smidiga. Och det fungerar utmärkt! Dagens pass hade jag aldrig varit på tidigare. Jag trodde bara att det skulle vara yngre människor där, men icke! Kerstin som ledde passet är en riktigt duktig ledare (som dessutom spelar Electric med Leila K i passet! Det blir guldstjärna direkt), och hon verkade själv riktigt nöjd med oss. Vi hängde med bra allihopa. Det är jäkligt kul med aerobics egentligen. Känslan av att röra sig homogent i en så stor grupp, som en dans, är helt sjuk när det klaffar. Det är mäktigt. Och så blir man knäpp och tar i ännu mer, tills man märker att man måste lugna ner sig lite för att undvika att slå ner någon.