I kväll har jag hatat mig själv lite. Och kompenserat med att försöka förlåta mig själv. Det tog stopp. Allt dalade. Jag formade det till trötthet och opepp. Kanske för att det kanske passar sig bättre att vara en trist - men rutinerad - party pooper, än att lägga sig på spåret och blotta bröstet. Ingen, utom möjligtvis en, skulle förstå ändå. Och det skulle inte passa sig att förklara i sammanhanget. Som tur är så är det helt sant att jag somnade. Också.
Det var en tuff dag. Den var vacker men hård. Och den styrde mig som om jag gick med nån sorts vindkanon i ryggen, i precis de riktningar som den ansåg att jag skulle och förmodligen behövde röra mig. Jag hade hemskt ambitiösa ambitioner och var i skolan redan klockan nio. Skulle ta en kopp kaffe på kåren. Hade beräknat att det skulle gå åt 20 minuter, eftersom jag tänkte att det ändå är ganska stor sannolikhet att det sitter nån i pentryt som jag kommer vilja prata med. Jag gick därifrån ungefär en och en halv timme senare, efter diskussion om journalistikens uppdrag och genomförande av dito, objektivitet/subjektivitet, postkolonialism och teoriers generella nytta och användning, bland annat. Det var inte alls så bra för min planering, men det var väldigt trevligt. Hann sitta i bibblan och läsa i en timme innan jag gick och lunchade med nice sällskap. Det drog också ut lite på tiden och jag kunde inte koncentrera mig på läsningen därefter, av ungefär två anledningar varav den ena var mättnaden. Tusen nålar och efter tre timmar, en liten "nätt" "kaffepaus" på ungefär två timmar. Sen var klockan dags att åka hem.
Och det var inte lätt att byta sinnestillstånd. Det var inte lätt. Kroppen, hjärtat och hjärnan talade inte samma språk, talar rentav inte samma språk sedan en tid tillbaka. Jag vet inte vilken röst jag ska lyssna på.
Men det blir nog bra. Lyssna och känna. Uppfyllas av det unika. Försöka ha det bra.
Det mesta är trots allt bra, för att inte säga väldigt bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
mind rules body.
always.
Jag var på bio ikväll. Såg Avatar. Det var coolt, såklart. 3D är ju coolt. Kan nästan mäta sig med 2D. Och D.
Alltså. Jag vet inte varför. Jag vet att du inte bryr dig. Ville bara skriva här. Det är som att jag fortfarande är inne i 3D-världen!!! Crazy!!.
Men Morrissey är typ bättre än alla andra. Nattinatt.
aaaaaahhhh!! föll på mållinjen!!!
Isak: Om inte Morrissey vet kan väl inte du veta? Brushan vafan...
Maja: Tycker alltid du ska skriva här!! Jag är alltid intresserad av ditt liv :) Alla alla alla hypar Avatar som sett den. Jag vet en person som tyckte den var ascool men lite töntig. Allt annat jag hört är typ som personer i amerikanska reklamfilmer för träningsapparater.
Funkar 3D-glasögon på internet?
Avatar-suck!....Well STOR STÖRSTA kramen till dig!
lite synd att det ska vara så missförståt - d-begreppet.
att alla alltid ska glömma dimension 4: rumtiden.
men "3d"-glasögonen ska fungera överallt. bara man har röd- & blå-justerade bilder (http://www.callipygian.com/3D/corpseplant.jpg), så.
Jag behöver ingen smiley. Jag är inget barn. Faktiskt.
En sak som förvånade mig var i alla fall att de två olika "glasen" i 3D-glasögonen inte var rött respektive blått. Utan bara gråa. Båda två. Gråa som snön. Hade på mig dem en stund hemma eftersom de var så otroligt snygga. När jag kollade mig själv i ögonen - och således kollade igenom glaset två gånger - såg det lite glittrigt och coolt ut, men annars märker jag ingen skillnad gentemot vanliga solbrillor. Såg dock inte länken, och nu har jag lagt bort brillorna, så där kan jag såklart ha missat något tufft.
Klart Avatar är töntig. Nästan allt bra är töntigt. Kan faktiskt inte i skrivande stund komma på något bra som inte är töntigt.
Okej: popcorn.
Skicka en kommentar